Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Aletheia har uppmärksammat att Brian McLaren har skrivit på sin blogg att han ska fira Ramadan tillsammans med kristna och muslimska vänner. Mikael Karlendal har skrivit en bra analys om detta inlägg. Jag vill  bara kortfattat kommentera detta med utgångspunkt från texten på McLarens blogg.

1. Det är en grundläggande kristen princip med kulturanpassning för missionens och evangelisations skull. Att vara jude för jude och grek för grek är grundläggande missionsstrategi. Det finns inget som tyder på att McLaren har ett missionerande-evangeliserande syfte, han gör detta tillsammans med muslimer i respekt och delaktighet med deras tro – så tolkar jag hans text på bloggen. McLarens agerande i denna fråga är logiskt utifrån den teologi han redovisar i boken ”Kristen på ett nytt sätt”.

2. För att kunna presentera evangeliet om Jesus kan vi inte gå omkring och göra oss ovänner med allt och alla, vi behöver vinna muslimers förtroende och deras vänskap. Och ska detta ske behövs en ödmjukhet från vår sida, och vi behöver bli delaktiga i andras tänkande, ha förståelse för detta, men vi kan aldrig börja förhandla om innehållet i själva evangeliet. En evangelikal kristen tro innebär att frälsningen finns i Jesus Kristus, och alla människor behöver höra detta evangelium, och omvända sig till Kristus, oavsett religiös bakgrund. Mänskligheten har kommit bort ifrån Gud, synden har tagit över greppet om vår planet, Gud har tagit initiativet till att rädda oss, förlåta oss, försona oss, genom att sända sin son Jesus Kristus till världen, som dog för våra synders skull och har uppstått för att vi ska få del av det nya och eviga livet. Denna frälsning är inte förhandlingsbar för mig. Däremot kan jag gärna samtala med och lyssna på vem som helst av vilken tro som helst.

3. Det innebär inte att människor och kulturer i sin andliga längtan inte har hittat fram till någon del av sanningen om Gud, men enligt kristen tro är Kristus den fulla uppenbarelsen, och Bibeln är Guds ord som uppenbarar sanningen om evangeliet om Jesus. Gud möter oss där vi befinner oss.

4. Ramadan är en av de grundläggande pelarna i Islam, en del av muslimens frälsningsväg. Genom att hålla Ramadan kan man få förlåtelse för synder.

5. I många muslimska länder är det förenat med dödsfara att inte hålla Ramadan. För muslimer som omvänder sig till kristen tro, är det livsfara att inte hålla Ramadan. Kristna missionärer i muslimska länder brukar ofta uppmana konvertiter att delta i Ramadan, men inte på ett muslimskt sätt, utan på ett kristet sätt. Men uppmaningen beror ofta på att rädda personens liv och att man inte ska bli helt utstött i de samhälle man lever i. Som kristna är vi ju också uppmanade att fasta.

6. Jag tycker att även här så svajar McLaren i en religionssynkretistisk riktning som nästan går längre än vanlig religionsdialog. Det var samma invändning jag hade mot hans bok ”kristen på ett nytt sätt”.

7. Nya Testamentet är mycket tydlig i betoningen på omvändelsen till tron på Kristus. Paulus skriver till församlingen i Tessaloniki att de ”omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden”. I Apg. 14:15 uppmanar Paulus folket att omvända sig från avgudarna till den levande Guden.

Den kristna kyrkan har judiska rötter, men ur religiös synpunkt innebär Nya Testamentet och kristna kyrkan en helt ny start, även om förberedelsen för uppenbarelsen av Kristus skedde i ett judiskt kontext. När det gäller den romerska religiositeten är det svårt att se någon kompromissvilja från kristna församlingens sida, varken i Nya Testamentet eller i kyrkohistorien.

8. Detta var en mycket kortfattad kommentar i ett stort ämne. Jag vill dock stryka under att jag i stor utsträckning delar McLarens samhällssyn, att vi kristna tillsammans med andra grupper på det politiska planet behöver förena oss med andra goda krafter för att göra vår värld bättre. Men detta är inte samma sak som religionssynkretism eller en religionsdialog där vi kompromissar med övertygelsen om evangeliets unika sanning.

9. Det spår McLaren är inne på är ju inte unikt, utan det finns massor av liknande typer av initiativ i västvärlden inom liberalt orienterade kyrkor. Religionsdialog som bygger på förutsättningslöshet och religionssynkretism är mycket vanligt, det är dock något nytt att personer som betecknar sig själva som evangelikaler går i denna riktning.

  • Pekka Mellergård

    Wow, vilka reaktioner. Och vilka tonlägen. Jag känner mig verkligen bland bröder och systrar…
    ”For the record”: 1. Stefan och jag är goda vänner.
    2. Vi hade ett långt telefonsamtal med varandra igår eftermiddag, i huvudsak i andra ärenden, men vi var överens om att det är OK att vi för det här samtalet via hans blogg.
    3. Vad gäller media och medialogik: Stefans blogg tycks ganska hårt bevakad av media som Dagen. Och när de hittar något intressant så ringer de upp och ställer frågor. Och ett långt samtal blir till några snabba sammanfattningar. Dagen-gänget är schyssta nog att låta en läsa igenom vad de skrivit innan de lägger ut texten. Men man det finns inte mycket chans till den sorts nyanseringar som går att ha i ett samtal (och i bästa fall på en blogg där man i respekt för varandra. Och man har ingen chans att påverka rubrikval, ingresser, fotoval etc. Så Haggajs ”skitsnack!”-kommentar känns lite trist.
    4. Jag avvaktar Stefans utlovade kommentar innan jag återkommer i övrigt. Han har antytt att det skulle finnas möjlighet till en gästblogg. Det ser jag fram emot!

  • http://aletheia.se/ Haggaj

    Pekka Mellergård skriver: ”Så Haggajs ”skitsnack!”-kommentar känns lite trist.”

    Så vad är nyanseringarna? Jag ser inga nyanser i religionssynktretismen som är värda att kommentera. Om du ser nyanser i religionssynkretismen som kan vara viktiga för EFK så är det väl bara att sjunga ut.

  • http://www.farlig.se tomas

    Man kan ju undra ifall alla dessa kommenterare som säger att ”en ledare måste få ha starka åsikter” hade sagt samma sak ifall Stefan förde McLarens linje på den här bloggen…

  • Daniel L

    Stefan, jag har läst din blogg av och till under det senaste halvåret. Jag håller inte alltid med dig i sak (t e x i Sarondiskussionen, McLarenrescensionen och nu i denna ramadandiskussion), men tycker att dina åsikter och funderingar som du rakryggat står för är viktiga. Vi behöver alla hjälp med att utmana våra egna tankegångar och den hjälpen får vi av alla som inte har samma åsikt som oss själva.

    Jag tycker att du nästan alltid visar respekt för andras åsikter och håller dig med en god ton i debatten. Dock upplever jag att du i denna bloggpost gör en så kallad straw man, som Pekka redan påpekat, och därmed brister i respekt mot McLaren. Eller tycker du verkligen att all from av deltagande i Ramadan är religionssynkretism och att kompromissa om Jesus exklusivitet? Kanske uppfattar jag dig fel? Förtydliga gärna.

    Även jag reagerade över att du hävdade din roll som EFK’s ordförande i McLarendiskussionen härom veckan. Jag kanske kommer ihåg fel, men jag har i alla fall uppfattat det som att du bloggar i din privata roll. Kanske är det inget problem att blanda rollerna. Det ska hur som hellst bli intressant att höra ditt svar på Pekkas kommentar.

    Guds Frid, till Stefan och alla andra på bloggen.

    Hälsningar Daniel

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Mclaren skriver tydligen dagbok från sitt Ramadan-firande. Medan muslimerna själva nu är inne på dag 2 av Ramadam har Mclaren redan hunnit till dag 5. Och har svarar sina kritiker, med det sedvanliga att han är felciterad och missförstådd.

    Vill först påminna om att Swärd faktiskt skriver att ”Det är en grundläggande kristen princip med kulturanpassning för missionens och evangelisations skull. Att vara jude för jude och grek för grek är grundläggande missionsstrategi.” Swärd skriver inte att det principiellt alltid är fel av kristna att delta i Ramadan-firande. Eller har jag missat något?

    Sedan skriver Swärd; ”Det finns inget som tyder på att McLaren har ett missionerande-evangeliserande syfte…” Då kan man kanske invända mot Swärd, att måste det nödvändigtvis vara ett missionerande-evangelise4rande syfte, räcker det inte med ren artighet, om man råkar vara gäst i ett muslimskt hem? Ja, så länge det bara är fråga om att ta seden dit man kommer och man inte bryter mot några kristna bud, och – som Swärd skriver – vi inte börjar förhandla om innehållet i själva evangeliet.

    Men det är ju just det som Mclaren gör: ”Just as Jesus, a devout Jew, overcame religious prejudice and learned from a Syrophonecian woman and was inspired by her faith two thousand years ago (Matthew 15:21 ff, Mark 7:24 ff), we seek to learn from our Muslim sisters and brothers today.”

    I ett senare blogginlägg citerar Mclaren ur ett mejl som han fått: ”Here Mr. Mclaren actually has the ignorance to suggest that Jesus, the Son of God, the second person in the trinity, who was pre-existent with God the Father before the creation of the Earth & Heavens actually had to ”learn” something from the phonecian woman in the Biblical passages he sites!”

    Muslimerna har som bekant reducerat Jesus till en profet, som dock – enligt deras tro – mottog Guds oförfalskade ord. Men i sin iver att lära av muslimerna går Mclaren ett steg längre och reducerar Jesus till from jude, som ändrar sig, när han blir ”tillrättavisad” av en hedning. Och som Jesus gör, enligt Mclaren, ska även vi nutida kristna göra. Vi ska göra Jesus till ett föredöme. På samma sätt som vi kanske bör göra Muhammed (som säkerligen agerade föredömligt i en del situationer), den helige Fraciskus, Mahatma Gandhi eller Nelson Mandela till föredömen.

    Det är anmärkningsvärda grodor för att komma från en teologisk auktoritet. Det hade varit en annan sak om samma ord hade skrivits av en svesnk högstadieelev. Man ska inte döma någon för att hon /han är okunnig. Men när en teololgiskt utbildad person uttrycker sig lika ”okunnigt”?

    En del kommentarer här skriver att Mclarens bok har betytt mycket för dem, men det är ju ingen motsägelse till det jag skriver. Hur många procent av Mclarens litterärara alster upptas av dessa villoläror? Det kan säkert finnas uppbyggliga passager också. Och visst kan kristna ha mycket att lära av muslimer. Frågan är inte om, utan vad vi kan lära av muslimerna. Kanske att man bör ta sin egen religion på allvar? Jag har själv givit ett exempel på vad vi kan lära av muslimerna:

    http://larsflemstroms.blogg.se/2009/july/herren-gav-och-herren-tog-1.html

  • Lars Mörling

    Oj, det var mycket på en gång!
    Kan kristna fasta under Ramadan?
    Självklart kan kristna fasta även under Ramadan. Jag känner flera st som valt att fasta och be under Ramadan. Frågan är ju varför man fastar.

    En muslim fastar och håller de fem tidebönerna under Ramadan för att vinna frälsning. Fastan betraktas som en tung gärning som läggs i Guds vågskål för att väga upp synder man begått under året.

    Vår frälsning vilar helt på vad Gud gjort i Jesus Kristus när Han försonade världen med sig själv. Vi fastar inte och ber för att vinna frälsning utan för att komma nära Gud.

    Jag skulle önska att vi tog tillfället i akt och verkligen bad för våra muslimska grannar under Ramadan. Varför inte fasta och be på det bibliska sättet. Det finns miljontals kristna som under varje Ramadan ber särskilt för muslimer.

    Kolla in http://www.30-days.net/ och anmäl dig så får du färska böneämnen varje dag som hjälper dig att be för muslimers frälsning.

  • Daniel Rausch

    Mycket intressant läsning av alla kommentarer!

    Det jag efterlyser är att dyka ned lite mer i bibeln för att se vad den skulle kunna förmedla om hur man ska tänka i detta med att som kristen fira Ramadam. Det har varit ganska mycket inlägg om vad Pekka, Stefan, Mc Laren mfl tycker (även om jag är medveten om att diskussionen ovan i grund och botten inte bara är en teologisk fråga, utan även speglar frågan om hur ledarskapet inom EFK bör vara). Jag ska nog ta det som ett litet projekt de närmaste dagarna att utifrån bibeln försöka komma fram till hur man kan tänka kring att fira Ramadam som kristen.

    Jag efterlyser alltså en djupare diskussion utifrån bibeln och inte bara vad en människa tycker i en viss fråga. Då blir ju diskussionen mer teologiskt till sin karaktär snarare än att handla om vad en viss person tycker i en viss fråga. Då kanske vi får en mer intressant diskussion där vår kunskap om bibeln fördjupas och som kan hjälpa till att inte hamna i för eller emot Stefan eller Pekka eller Mc Laren (1 Kor. 3:4-9…”..jag hör till Apollos..jag hör till Paulus….” Eller? Har dock inte tillräckligt på fötterna för att kunna skriva ett ”teologiskt” inlägg nu eftersom klockan är 00.16. Och jag ska upp imorgon 7.30!! (Hemska tanke…)

    Daniel

  • Per Andersson

    Vill bara tacka bröderna Bengt Sjöberg och Lars Mörling för deras kloka inlägg befriade från sandlådenivå! I senaste numret av tidningen Ljus i Öster finns en bra artikel som fokuserar just på det som Lars Mörling nämner om, att be för genombrott i den muslimska världen under firandet av ramadan. Läs tidningen online på: http://www.ljusioster.se
    Sedan vill jag ju ärligt säga att jag har mycket svårt med Mc Larens uttalande om varför han tänker hålla ramadan… Tycker också att ordvalen som vissa på bloggen använder inte hör hemma i ett kristet sammanhang. Att inte tycka om vissa åsikter innebär ju inte att man får säga vad som helst. Säger som vissa ungdomar brukar säga idag; ”respekt grabben, respekt..”

    Per Andersson i Västerås som älskar sina muslimska vänner och önskar att de ska få finna Jesus!

  • Christer Roshamn

    Tack Lars Mörling för ett bra klargörande om vad Ramadan syftar till för en muslim och vad som skiljer det från en kristen människas fasta. Jag tycker ockå att det är ett bra tillfälle just under Ramadan att be för muslimers frälsning, och varför inte passa på att hålla lite biblisk fasta?

  • Wilgot Fritzon

    Vad bråkar de om egentligen? Både Stefan och Pekka vill väl nå muslimer för Kristus. Och båda vill vinna muslimers förtroende och vänskap och ingen av dem förordar synkretism. När det gäller fasta så är nog A och O själva motiveringen. Finns det verkligen en biblisk uppbackning för att fasta på grund av repsekt för en annan persons uppfattning och tro? Läs gärna Lars Mörlings inlägg , nr 56, en gång till !!
    Låt oss sedan vara innerligt tacksamma för den yttrandefrihet vi har i vårt land, ordföranden och rektorer men också alla andra. I allt vi säger och gör påverkar vi. Och det vill Gud. Vi ska vara salt och ljus. Vi ska inte lägga munkavel på vare sig Stefan eller Pekka.

  • Pingback: Ord har makt - bloggande kan få oanade konsekvenser. - Bengts Blogg()

  • M

    ”I många muslimska länder är det förenat med dödsfara att inte hålla Ramadan”

    Sådana här svepande formuleringar borde du hålla dig för god för Stefan, åtminstone utan källhänvisning. Ditt påstående är ju inte sant! Visst kan man hitta ett och annat land, då kanske teokratiska diktaturer som Saudiarabien och Iran, där icke-fastare bemöts med aggressivitet. Men inte ens där har jag hört att någon skulle ha blivit mördad för att ha ätit en ostmacka på eftermiddagen, möjligen utfryst eller kritiserad.

    Det är sådana här uttalanden som tar din blogg från seriös till tendentiös = misstankar om att du bara skriver sådant som gynnar din tes och skarvar med resten.



Subscribe to Stefan Swärd