Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Bra krönika i Svenska Dagbladet av Göran Skytte i går, du hittar den här. Han skriver om betydelsen av kärnfamiljen i polemik mot begreppet stjärnfamiljen som lanserades av de röd-grönapartierna för några veckor sedan.

  • http://helapingsten.wordpress.com/ micael

    Vi är alla kallade till en familj utan biologiska eller nationella gränser: Guds familj, där Han är vår far och alla vi troende är bröder och systrar…

  • http://helapingsten.wordpress.com/ micael

    Inte så att jag supportrar ”stjänfamiljen”, men jag tror att det kan bli överbetoning på den biologiska familjen medan Jesus snarade betonade den andliga: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder? Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.” (Matt 12:48-50)

  • http://tankesmedjanfeminix.blogspot.com/ Feminix

    Sverige behöver starka familjer. Bra att några inser det. Barn behöver mer tid med sina föräldrar. En av föräldrarna behöver få ekonomisk möjlighet att vara hemma under flera år – inte bara ett enda. Det finns bara två partier som insett detta. Gissa vilka!

  • roberth

    Ja, kärnfamilj eller inte, men man ska inte stigmatisera de som väljer att leva mamma pappa barn, de är nästan fult i dagens samhälle…

    Tycker skytte skriver en väldigt neutral och bra bit om det hela. Bra gjort.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Äsch, Skytte går i samma fälla som Assermo och verkar antyda att Sahlin m.fl. ser ner på kärnfamiljen eller vill skapa en ”minoritetsnorm”. Som liberal har jag inga svårigheter (i princip) med att se behovet av att se till minoriteternas bästa lika väl som till majoritetens (vare sej man tänker på frikyrkorna i förhållande till statskyrkan eller småpartier i förhållande till socialdemokraterna eller invandrargrupper i förhållande till gammalsvenskar et c). Skyttes och Assermos retorik håller INTE, anser jag, och drar den goda saken i tvivelsmål.

    Vad man bör rikta in sej på är frågan om nödfallssituationer (som ju absolut måste lösas på bästa sätt) är att betrakta som samhälleligt ideal. Det finns knappast en enda som separerat från barnens pappa/mamma som inte AVSETT att hålla ihop och alltså haft tvåsamheten som ideal (för att inte tala om dem som blivit ensamstående p.g.a. dödsfall). Och hur förstående folk numera – på många sätt lyckligtvis – än är för genuint homosexuellas situation och för barn som bor i hop med två vuxna av samma kön, så tvivlar jag starkt på att fler än rfsl:are och Mona Sahlin tycker att det inte är någon som helst fördel för ett barn med två föräldrar att – (allt annat lika; vi jämför alltså inte två snälla mammor med en mamma och en monsterpappa) – ha en pappa jämfört med att ingen ha. Åtminstone fanns det före millennieskiftet en stark medvetenhet om pappornas betydelse – och jag tvivlar på att den försvunnit så fort som den queerpåverkade rödgröna röran verkar förutsätta.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Roberth, det är en VÅLDSAM överdrift att hävda att jag som lever i mamma-pappa-barn-konstellation på något sätt stigmatiseras i dagens samhälle! Eller att det ”nästan är fult”!

    Du måste skämta. Men gör inte det just här och just nu, är du snäll. Någon kan tro att du menar allvar och att kärnfamiljsdiggare är just så våldsamt självömkande som du ger intryck av.

  • roberth

    Andreas, jag är verksam som student och föreläsare inom socialt arbete, ett område som länge influerats av just den idéström att kärnfamiljen ska utrotas.

    Så nej, jag skämtar inte. Jag vet att barn mår bäst av att ha trygga föräldrar (oavsett vilken sexuell läggning de har) som har samhällets stöd oavsett hur de lever sina liv. Men att hela tiden klanka ner på kärnfamiljen, och hänga (som du gör) ut folk som självömkande religösa fanatiker är bara fel.

    Jag måste få välja leva i en kärnfamilj om jag vill, utan att kallas fanatiker, utan att kallas homofob eller något annat. Men för den skull anser inte jag att personer som inte är eller tillhör kärnfamiljer är dumma i huvudet, tvärtom!

    Kärnfamiljerna är på god väg att stigmatiseras och försvinna som konstiallation, den har varit uttryck för många attacker genom åren.

    Enkelt.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Så fort det kommer till familjepolitik glömmer den kristna pophögern aborterna. När ska Skytte inse att de aborterade fostren berövas chansen att gifta sig och få egna barn och bilda en egen kärnfamilj? Förre riksdagsman Tuve Skånberg, kd, gjorde bort sig grundligt när han kommenterade på bloggen antigayretorik, som anklagade honom för att vilja diskriminera ensamföräldrar genom ekonomiska belöningar till samboende föräldrar. Räcker det inte med att de bara behöver betala halva TV-.licenser var, halva bilkostnaden etc?

    Det framgår av deras artikel i Aftonbladet att kärnfamiljen ingår i den rödgröna alliansens utspel om stjärnfamiljen. Sedan kan ju somliga reta sig på att utspelet gjordes under Pride-veckan. Men det är den kristna högerns (obs jag syftar här enbart på den politiska tillhörigheten) fel att utspelet inte gjordes under Torp-konferensen. Man har ju lagt alla sina ägg i samma korg (kd) i stället för att åtminstone sprida ut sig till de andra borgerliga partierna. Tydligen uppfattas inte en enda av de tusentals deltagarna i Torp-konferensen som potentiella väljare av de rödgröna – knappast ens av de tre övriga borgerliga partierna.

    Har ingen uppfattat att försvararna av homovigslar i kyrkan försöker ersätta det bibliska äktenskapet mellan man och kvinna med en tvåsamhetsnorm, som saknar stöd i både Bibeln och de kristna traditionen? Den kristna äktenskapssynen gäller man och kvinna, som ingår i ett större familjesammanhang (utmärkt illustrerat med begreppet ”stjärnfamiljen”), och inte vilka två-konstellationer som helst. På något sätt måste ju homovigslarna i kyrkan försvaras teologiskt. Och det gör anhängarna genom att införa en ny diskrimineringsgrund, som drabbar alla som inte lever i hetro- eller homo-parförhållanden.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jag tror fortfarande att du skämtar eller är obegripligt självömkande, Roberth. Alternativt att du mobbats av någon liten radikal queer-sekt och tror att många delar den extrema åsikten. Inte en chans att Mona Sahlin och de rödgröna skulle våga stigmatisera, attackera eller ”utrota” mamma-pappa-barn-konstellationen som fortfarande är den överlägset vanligaste samlevnadsformen i Sverige (som ju också Göran Skytte redovisar). Däremot vill de att också övriga konstellationer ska ges ett gott socialt skydd. Jag kan följa dem en bit, men inte helt, på de grunder jag redovisat ovan.

    Om du Roberth däremot menar att heteronormativa kärnfamiljsagitatorer får spö och ”stigmatiseras” samt ”attackeras”, då håller jag med dej. Men det är ju inte för att de/vi (ev.) lever i en kärnfamilj utan för att de/vi vill göra sin livsstil till norm för alla andra familjebildningar. Den skillnaden måste vi väl klara av att se?

    F.ö. håller jag med Lars F. om att också kärnfamiljer, när de fungerar väl, är riktiga stjärnfamiljer med goda relationer till både övriga släkten och till vänner och grannar.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Jag har tittat en gång till på Skyttes Svd-artikel. Den är så oerhört cynisk, när han skriver att ”så ser verkligheten ut”. Och den fjantiga avrundningen med en gammal socialdemokrat som ska rösta på Reinfeldt nästa gång. I och för sig glädjer det mig att det existerar fler borgerliga partiledare för Skytter än abortminister Hägglundf. Men kommer alla som åkt socialförsäkringssystemen verkligen att rösta på Reinfeldt? Den arbetslösa kvinnan som gjorde abort för att den borgerliga regeringen grinade henne i ansiktet när hon blev utförsäkrad?.

    Min fråga till Skytte är bara: Hur skulle fördelningen mellan sambo-föräldrar och ensam-föräldrar sett ut, om vi exempelvis hade haft hälften så många aborter?

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Familjen behöver få all support den kan få och Skytte gör sitt för att främja familjen i den icke kristna dagspressen.

    Jesus är svaret för mänsklighetens och familjens överlevnad i alla tider.

    V v v v Thommy Bergenwall

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Vem är mest utrotningshotad – barnet som får växa upp med båda sina biologiska föräldrar, eller barnet som inte ens får en chans att födas? Drygt var fjärde graviditet slutar med abort. I åldersgruppen 15 – 19 år slutar var fjärde graviditet med att ett barn föds. 3/4-delar aborteras.

    Behöver verkligen välbärgade medelklassfamiljer mer support än de aborthotade barnen? Envar är tydligen sig själv närmast.

    Och observera. Jag har INTE skrivit att det är bra att så många barn avlas utanför äktenskapet. Och jag har INTE skrivit att det är bra att så många förhållanden spricker. På min blogg har jag ifrågasatt varför flickor som är för unga att gifta sig (13-åringar) ska ha p-piller. Jag har föreslagit att den lagstadgade lägsta-åldern för att ingå äktenskap sänks från 18 år till 17 år, samtidigt som 15-årsgränsen för att ha sex upprätthålls. Men rådet till de unga ska vara att vänta med sex tills de har gift sig. Jag vill även sänka förstföderskornas genomsnittsålder från 25 – 26 år till 21 – 22 år.

    Därför vill jag ha förbud mot särskilda ungdomslöner (d.v.s. lägre löner) och särskilda ungdomsanställningar (sämre anställningstrygghet) för anställda som har fyllt 18 år. Men det vill näringsminister Maud Olofsson, c, ha., Någon bör vrida om örat på henne. så att det gör lika ont som att mista sitt barn. Jag uppmanar kristna, som röstar på borgerliga partier (och för den delen även på s, v och mp) att bli aktiva i de partier som de röstar på, och ta kamp för kristna värderingar. Vi kan inte ha svältlöner och otrygga anställningsvillkor vid den ålder, som är den naturliga åldern för att bilda familj.

    Men så här har det blivit därför att kristna har lagt alla ägg i en korg (kd). Frågor om privat ägande etc är partiskiljande frågor även för kristna, men grunden för trygga familjer (anställnings- och inkomsttrygghet) borde inte vara det.

    Aborttalen måste sänkas omgående. Återupprättandet av familjen som den naturliga samlevnadsformen får ta den tid det tar. Man kan inte samtidigt hävda att abort är mord och prioritera något annat högre än kampen mot aborterna. Det är skamligt att vi har en regering som använder möjligheten till abort som ett medel för finanspolitiiken! Det hade Skytte skrivit om han hade varit en seriös debattör. Han borde ha skakat om Svd-läsarna.

    http://larsflemstroms.blogg.se

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Tydligen fick jag sista ordet i tråden, så nu begär jag ordet igen, få se om det blir ett nytt sista ord. Jesus sa: Mitt rike är icke av denna världen. Men i detta livet lever även kristna i denna världen, och har även ett politiskt ansvar. Då är det viktigt att komma ihåg att Jesus är Herre över både moderater och vänsterpartister. Den kristna religionen sätter gränser för det politiska handlandet – alla medel är inte tillåtna – men utpekar inte något särkilt parti som mer kristet än andra. Det måste emellertid anses vara kristna politikers plikt att – så långt möjligt – använda sitt politiska engagemang som plattform för kristna värderingar (som helst alla partier borde ställa upp på) samt att motarbeta tendenser, speciellt inom det egna partiet, att låta politiken styra teologin.

    Jag anser att det drygt 40-åriga experimentet med ett särskilt parti för kristna (kd) har varit förödande för kristenhetens politiska inflytande. Eftersom de flesta kristdemokrater, politiker och väljare, kan antas ha en övervägande borgerlig grundåskådning, är givetvis något annat borgerligt parti alternativet till kd. Och jag menar då att det måste vara skillnad mellan en kristen moderat och en ateistisk moderat, mellan en kristen liberal och en ateistisk liberal samt mellan en kristen centerpartist och en ateistisk centerpartist. Och givetvis måste det också vara skillnad mellan en kristen socialdemokrat och en ateistisk socialdemokrat, etc.

    Vad jag vänder mig mot, är att möjligheten till abort räknas med som en lösning för den enskilda kvinnan eller familjen, när socialpolitiken diskuteras. Det får inte bli så att regeringens socialförsäkrings- och finanspolitik krackelerar om ett stort antal kvinnor skulle vägra abort.. I övrigt har jag inget att invända mot principen att inkomst av arbete är bättre än bidrag. Åtgärder för att minska samhällets utgifter för ungdomsarbetslösheten får inte ställa unga föräldrar utan försörjning.

    Men givetvis måste man få diskutera åtgärder för att förbättra unga anställdas ansvarskänsla och närvaro på arbetsplatsen, så att arbetsgivare vågar anställa unga pappor och mammor. Att alla medel inte kan vara tillåtna för att genomföra en viss politik, innebär givetvis inte att alla måste bli socialister alternativt att alla måste bli borgerliga.

    Vi måste protestera när Alf Svensson säger (som han gjorde till Mikael Oscarsson) att en riksdagsledamot inte kan vara ordförande för Ja till livet, utan måste följa partipiskan och stödja aborter. Vi måste säga ifrån när Mona Sahlin säger att alla socialdemokratiska kyrkopolitiker måste ställa upp för homovigslar i kyrkan. Vi måste protestera när sociatjänsten kräver att bidragsbehövande ska gå ur kyrkan för att slippa kyrkoavgiften. Vi måste protestera när Gudrun Schyman (under hennes tid som partiledare) inte lät en kyrkoherde kandidera som riksdagsman för vänsterpartiet för att han hade uttalat ”i riksdagen rättar jag mig efter partiprogrammet – i kyrkan rättar jag mig efter Guds ord.”

    Oavsett vilket parti det gäler, måste kristna protestera mot partiledningarnas försök att bestämma partimedlemmarnas religiösa tro! Och den kampen måste föras inte bara utifrån, utan även inne i partierna.



Subscribe to Stefan Swärd