Kommer hem lite efter midnatt efter hela kvällen med Ungdomskyrkan Konnekt och närvaro i Tantolunden, ett av Stockholms stökigaste ställen på sena fredagskvällar. Det är bara Medborgarplatsen och Stureplan som matchar Tantolunden när det gäller polisnärvaro och polisingripanden på sena fredagskvällar.
Grundidén med alltsammans är att Jesus har sagt åt oss att ”gå ut och gör alla folk till lärjungar”. Och han har också sagt ”att vi ska gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”.
Dessa bibelord är inte så komplicerade att tolka. Vi kan också läsa vidare i Apostlagärningarna om hur första generationen kristna tillämpade denna befallning från Jesus. Jag tolkar det som att Jesus vill att vi inte ska stänga in oss i några kyrkor utan den kristna församlingen ska leva mitt i samhället, bland vanligt folk, och där berätta om Jesus och förkunna evangeliet. För att anknyta till McLaren och postmodernitetsdebatten – vår kyrkliga praxis behöver ständigt dekonstrueras, men trons kärna och innehåll behöver inte omtolkas eller dekonstrueras, men behöver ständigt förnyas och återupptäckas.
Att vara ute i Tantolunden på sena fredagskvällar är varken modernt eller postmodernt – fullständigt meningslösa begrepp i detta sammanhang – utan det handlar bara om vår längtan att följa Jesus, och han vill att vi ska gå ut. Det handlar både om evangelisation, att berätta om evangeliet om Jesus, men det handlar lika mycket om kristet socialt engagemang, vi behöver som kristna bry oss om det samhälle som vi lever i, och engagera oss i de stora sociala utmaningarna. Och fredagnätter och ungdomar är en av de stora sociala utmaningarna i Sverige idag.
Och teologin är viktig, för det avgör varför vi saker och hur vi gör dem. Den liberala kristendomen har suddat ut begreppet frälsning och omvändelse och den kristna trons unikhet. Evangelikal kristendom handlar om att evangelium om Jesus är räddningsplankan och det eviga livet, att erbjudas alla människor, för att vi inte ska gå förlorade utan uppleva befrielse, förlåtelse, omvändelse, nyfödelse och redan nu få del av det eviga livet. Så vi går inte ut bara för att vara trevliga och snälla som kristna, utan vi tror att vi har något unikt att komma med.
Och i kväll fick jag och mina vänner säga lite till ett stort antal ungdomar vad Jesus betyder för oss och varför vi är kristna. Och jag hade svårt att gå hem från Tantolunden, för det var så många som ville prata, jag fick nästan slita mig loss för att kunna ta mig till tunnelbanan och åka hem. Jesus sa åt oss att gå ut, när vi lyder honom – då börjar det kristna livet bli spännande och utmanande.
Jesus kallar oss som mediokra, halvtrötta, borgerliga, kyrkcentrerade kristna, att gå ut ur våra kyrkor och våra tråkiga komfortzoner, och gå ut i världen, gå ut till de sargade, gå ut till de marginaliserade, gå ut till de som verkar vara långt borta från Jesus – men kanske i själva verket är jättenära. Där bland fotbollshuliganerna, tuppkammarna, punkarna, missbrukarna, kommunisterna, rejvarna, svartrockarna, och alla vanliga, dit ska vi gå – och Jesus är redan där före oss.
Träffade förresten en ung kille ikväll som kallade sig för övertygad kommunist, lusläser Karl Marx och som vill förändra samhället genom blodig revolution – och han menade allvar. Det kändes nästan som att 1968 är på väg tillbaka, en ny militant vänster börjar sakta växa fram bland ett viss skikt av ungdomar. Jag pekade över vattnet bort mot Liljeholmen, och berättade att där borta bor numera vänsterledaren Lars Ohly. Men han är kapitalist enligt min nye vän.