”Världen hatar mig, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar är onda” säger Jesus i Joh 7:7. Gjorde vi kristna detsamma skulle också vi få lida mer förföljelse, men i många avseenden har våra röster antingen tystnat eller så har vi börjat försvara ett syndigt leverna även inom våra väggar. Vart ska allt sluta?

Brian McLaren vet jag mindre om, men jag aldrig uppfattat att Jim Wallis skulle vilja tona ned abortfrågan. Läs exempelvis

http://www.christianitytoday.com/ct/2008/may/9.52.html?start=4

Vad jag tror att Wallis, tillsammans med en del andra, förespråkar är en rörelse bort från rådande debattklimat. När vi tänker abort hamnar vi alltid i olika polariserad positioner som ”pro-choice” eller ”pro-life” inom ett ramverk av rättigheter och lagar.Det är inte säkert att det är så fruktbart att gå in i en sådan debatt.

Hauerwas, exempelvis, angriper frågan från en helt annan position, där kontentan inte i första hand blir ”vi måste lagstadga mot abort!” utan ”män måste sluta knulla runt!” Jag kan rekommendera artikeln i sin helhet, det är bland det mest insiktsfulla jag läst i frågan:

http://www.lifewatch.org/abortion.html

Stefan Swärd skriver: ”I Svergie är frågan redan så nedtonad inom kyrkan, det är nästan bara Ja till Livet och Mats Selander som har en tydlig ståndpunkt. Att i det läget lyssna på amerikanska predikanter (som t.ex. Jim Wallis och Brian McLaren) som tycker att frågan ska tonas ner ytterligare, tycker jag är helt fel.” slut citat

instämmer. Och denne Jim Wallis är kallad som talare till nästa års gemensamma årskonferens för Baptistförbundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan. Det är bara ett av många tecken på hur det nya samfundsbygge man planerar för kommer bli ett mycket liberalteoligiskt samfundsbygge.

Berndt Isaksson
metodistpastor

Att döda är att mörda vare sig det sker i det dolda eller i öppen dager.

Man.borde visa film på svt, om hur abort går till,ungefär som man visar film ifrån koncentrationsläger,det finns en del likheter.

Adolf skulle varit glad om han levt i dag,med alla dess utbud och möjligheter och experimenterande med mänskligt liv.

Kd är totalt borta och dom kommer att få ge plats åt Sd vid nästa val är jag rädd för,men det kanske rör om i grytan lite.så dom andra nissarna vaknar upp.

Stefan artikeln var mycket bra och kör hårt i dessa frågor,vi ber för dig och det kommer fler front folk framöver.

V v v v Thommy Bergenwall

Jag förstår inte fokuset på att Kd skulle välja att gå en felaktig väg i denna fråga. Det felaktiga vägvalet är en konsekvens av att det är en allt för liten andel av Sveriges befolkning som anser det vara moraliskt felaktigt med abort.

Fokuset borde ligga på varför kyrkorna har misslyckats med debatten så totalt i denna fråga. Eller så är problemet helt enkelt att en så liten andel av den svenska befolkningen står för en kristen moral.

Abortmotstånd finns väl i stort sätt bara inom frikyrkorna, katolska kyrkan, ortodoxa och de mer konservativa delarna av svk. Om alla i dessa grupper skulle rösta på ett parti som var negativa till abort så skulle det vara över 4%- spärren. Men inom dessa kyrkor finns mer liberala grupper, personer som inte tycker frågan är viktig, som vill rösta annorlunda på höger-vänster skalan m.m.. Så gruppen som skulle rösta på en mer abortkritisk variant av Kd är enligt mig uppenbart mindre än 4%.

För övrigt så tycker jag att det är mycket bra att Stefan Swärd är tydlig i denna fråga och tar debatten.

En sak som jag alltid har tyckt är intressant är varför Holland, med liknande abortlagstiftning, har hälften så många aborter per invånare än Sverige.
Varför?
Knullar kanske männen runt mindre? Vet inte. Vet bara att sexualdebuten sker ungefär samtidigt som i Sverige statistiskt sett.
——

För det är faktiskt som Jonathan här ovan är inne på; om man fokuserar lite annorlunda, bort från diskussionen för och emot abortlagstiftningen (som faktiskt skuldbelägger kvinnan, eftersom hon har beslutanderätten där, och skiter i mannens roll) och tittar på mannens roll i det hela.
Han har kanske ingen makt över abortbeslutet, enligt svensk lag, men han skulle kanske kunna ta lite mer ansvar för sitt skvättande.

Detta är skrivet lite i affekt, eftersom jag noterar att det så gott som ALLTID är BARA män (nästan) som diskuterar abortfrågan.
Män, utan vars medverkan det faktiskt aldrig blir några oönskade graviditeter och aborter.
Ibland får jag känslan av att kristna män är hängivna abortmotståndare av den enkla anledningen att män är maktlösa när det kommer till abort. Det är ju kvinnan som beslutar om aborten, som sagt.

Varför inte koncentrera energin på det som händer INNAN man kommer så långt som abort? Där har ju faktiskt män rätt så mycket att säga till om (och ta ansvar för).

Mitt motto är; låt abortlagstiftningen vara (den kommer ändå aldrig att ändras, det är bara att inse det) och koncentrera på att undvika oönskade graviditeter. Och då talar jag inte bara om preventivmedelsrådgivning, bättre sex-och samlevnadsundervisning odyl (det fungerar ju i dagsläget ganska dåligt).

Inte för att det kommer att välkomnas i den allmänna debatten, man blir ju som kristen ändå så lätt kallad moraltant, men ändå.

Jag vill sammanfatta med ett citat från en annan blogg, som jag tycker uttrycker precis det jag tycker:

”Men det är faktiskt ett perspektiv som saknas i diskussionen. Nämligen det om att det finns ett mycket effektivt sätt att undvika att bli gravid vid en tidpunkt i livet då man inte önskar det, tillsammans med en person man inte vill ha barn med. Nämligen att låta bli att ha sex när man inser att så är fallet”
http://storasysterivassen.blogspot.com/2009/06/storasyster-goes-moraltant.html

1. Kd kommer bara att göra förskönande omskrivningar om ”etniska dilemman”, o.s.v. När jag var medlem i kd, kom det en barnmorska, som just tillträtt som landstingsråd för kd, och påstod att hon kan se redan på fosterstadiet vilka barn som kommer att bli kriminella. Som landstingsråd (hon har nyligen avgått) var hon lika fanatisk abort-anhängare, och hänvisade till vad hon ”har sett som barnmorska”. Jo, jag fårstår. Familjer / kvinnor som inte uppfyller den frikyrkliga präktighetsnormen.

2. Och Stefan gör sig skyldig till samma förskönande skrivningar i sin Världen idag-artikel som i sin doktorsavhandling. Att den restriktiva abortpolitiken före 1975 värnade om de ofödda barnen. Inte hört talas om tvångssterliseringarna? Inte hört talas om tvångsaborterna? Inte hört talas dubbeloperationerna, dvs samtidig abort och sterilisering, som kostade hundratals kvinnor livet. ”Inga värdefulla kvinnoliv som går till spillo”, sa Nils von Hofsten, professor i genetik och rektor för Uppsala universitet samt ordförande för Statens Rasbiologiska institut eller Medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd. (Minns inte vilket). Abortansökningar utreddes av Rasbiologiska institutet och bifölls eller avslogs av Socialpsykiatriska nämnden, vars ledamoter bestod av framstånde socialdemokratiska eller borgerliga riksdagsledamöter. Verksamheten följde helt avelsteorier, som används inom lantbruket (särskilt biodligen). Känner Stefan någon kvinna som har utsatts för detta, d.v .s att efter en förflugen abortansökan ha blivit tvingad till slaktbänken och blivit skadad för livet? Det var alltså inte bara de illegala abortörerna, som i eget ekonomiskt intresse, skar sönder kvinnor. Det gjorde också samvetslösa läkare, men i statens intresse.

Vi har å ena sida Stefans Swärd, som tror på en ilyllisk tid före de fria aborterna, och å andra sidan kd-politiker, som ser de accererande aborttalen som ett sätt att hindra att det föds barn, som kommer att ”ligga samhället till last”. Enligt resonemanget, att om man fångar varenda fisk, så att fångar man de fula fiskarna också.. Den svenska abortpolitiken har alltså svängt från det ena ytterlighetsläget till det andra, men syftet förefaller vara detsamma: att främja det som förmodas vara samhällsnyttan.

I stället för att framställa tiden före de fria aborterna som en idyllisk tid och den nuvarande tiden som speciellt ond, vill jag nog se de accelerande aborttalen som ett slags syndastraff på den svenska nationen. Med bl. a. selektiva aborter som medel skulle folkstammen förädlas. Sedan pendeln svängt till det motsatt ytterligehtsäget kan man snarare tala om att folkstammen decimeras. Bortfallet kompenseras med invandring. Om man lägger ihop alla barn som inte fick födas p.g.a. aborterna och dem som inte ens avlades p.g.a tvångssterliseringarna, och de barn och barnbarn som därigenom inte blev avlade, får vi ett bortfall på snarare två miljoner än en miljon svenskar.

Syndastraffet, som jag menar att det är, beror på att borgerliga och socialdemokratiska politiker under första hälften av 1900-talet fick för sig att leka gudar, som med selektiva aborter, tvångssterliseringar, inspärrning av ”oönskade anlagsbärare” på mentalsjukhus o.s.v. (fanns även planer på selektiv kondomutdelning) som medel skulle göra om Guds skapelse, människan, till något mycket bättre än det som Gud hade skapat. Bland nutida politiker är det BARA kristdemokraterna som tycker att det var en bra politik, men det säger de förstås inte offentligt, utan vid interna partimöten och privata samtal. Vilka kvinnor fick avslag på sina abortansökningar? De som bedömdes ha lika goda avelsegenskaper som de kor, som används som avelstjurmödrar inom lantbruket! Det är väl närmast ett axiom att en sådan befolkningspolitik förr eller senare skulle få pendeln att svänga över till den motsatta extrempositionen!

Jag är inte teologi, utan snarare historiker och samhällsvetare. Har läst de ämnena vid universitet. Jag har också en lantbruksutbildning och är väl förtrogen med genetik och avelsmetoder. Något som borgerliga och socialdemokratiska politiker ansåg skulle praktiskeras på människor. Jag är inte ”fellow” vid Claphaminstitutet.

Monica skrev:

”En sak som jag alltid har tyckt är intressant är varför Holland, med liknande abortlagstiftning, har hälften så många aborter per invånare än Sverige. Varför?”

Det är verkligen en intressant fråga, som har intreserat mig sedan jag läste abortutredningen för ett par år sedan. Holland är ju ett, om möjligt, ännu mer sexliberalt land än Sverige. Nej, jag tror verkligen inte att holländska män ”knullar runt” mindre än svenska män.

Ännu mer intressant är att skillnaden är särskilt stor för kvinnor under 20 år, alltså de som aborterar sitt första barn. Det gör holländska kvinnor i långt mindre utsträckning än svenska kvinnor. Men det är också skillnad mellan de äldsta kvinnorna i fertil ålder. Holländska kvinnor väljer i mindre utsträckning än svenska att avbryta sin sista graviditet. Detta tyder på att många aborter i Sverige görs mot kvinnornas faktiska vilja. Svenska kinnor har ett sämre skydd mot påtryckningar att göra abort. Sexualitet och fortplantning hör ihop på ett annat sätt än i Sverige. Läs även mitt inlägg nr 15! Men det finns även andra skillnader (hoppas nu att jag minns rätt)::

1) När en holländsk kvinna defintivt har bestämt sig för abort, görs ingreppet snabbt och effektivt. De holländska kvinnorna behöver inte kämpa desperat för att få den abort, de har rätt till utförd, och hamnar därför inte i låsningar som hindrar dem att ompröva sina beslut innan det är för sent.

2) Aborterna utförs vid en annan klinik än den som har tagit emot abortansökan. Detta ger en större möjlighet för kvinnor, som ångar sina abortbeslut, att utebli från aborten utan att känna tvång att förklara sig.

3) Sedan en holländsk kvinna ansökt om abort, följer en obligatorisk betänketid på tre dagar, som uttalat är till för att kvinnan ska tänka efter om abort verkligen är vad hon önskar sig.

Till synes små detaljer som gör så stor skillnad!

I U.S.A så visas det i alla fall i vissa stater en film på hur foster ser ut och ev. aborterade foster innan mamman får göra aborten.

Jag känner en kvinna som på grund av detta beslutade att ej genomföra aborten som hon innan var helt säker på att hon ville genomföra innan hon såg filmen.
Hon var sedan mycket glad att hon fattat beslutet att behålla sin lilla flicka och i dagarna så fick jag se bröllops bilder på henne när hon gifter sig. Helt fantastiskt! Denna människa skulle inte ha funnits om inte denna film hade visats.

Jag tror att många unga kvinnor i Sverige inte inser vad det är som de gör och när det väl gör det så är det försent, så kanske de mår dåligt och ångrar sig. De är helt enkelt omogna och indoktrinerade av den svenska mentaliteten att det är helt ok att göra abort.

Kanske det kan vara en ide att visa bilder på hur barn ser ut i olika veckor på sexualupplysingen i skolan eller på biologin.

Sedan är det så fel och ”skämmigt” för Svenska kvinnor att bli med barn tidigt.
I Sverige väntar många med barn till de har studerat och helst gjort karriär så då är det nästan försent för att kunna få barn.

Det naturliga vore om det blev accepterat att både gifta sig tidigare och att behålla barn som de får. Det är många som lever i otrygga relationer det spelar nog stor roll när det gäller aborter.

Jag tror att mycket måste ändras där för det är också i den åldern mellan 15-25 som människor är som mest aktiva rent sexuellt.
Det är svårt att få ungdomar att göra avkall på deras sexualitet kan jag tänka. Vi måste nog försöka förändra attityderna i samhället.

Att det är ok och fint att vara mamma ung att man kan gifta sig ung och att det är något fint att vara mamma och vara hemma med barnen och att ta hand om sina barn. Idag ses det inte som någon merit att vara hemma med barn. Andra kvinnor blir nästan provocerade av mammor som har valt att vara hemma med sina barn en längre tid.

Tjena Monica – män är ofta mer ”på gröten” i de flesta diskussionsfrågor och diskussionsforum på nätet, utom de som direkt riktar sej till tjejer. Strukturellt förtryck eller könsskillnader av samma typ som förklarar varför män är överrepresenterade bland äventyrsklättrare och våldsamma bilkörare? – säg det. Ibland klagas det t.o.m. på att ”vi män” är så diskussionslystna (sexistiskt tycker jag ;o).

Visst finns det plats för ödmjukhet. Jag vet att mäns synpunkter på aborter lätt liknar en tysks synpunkter på Israels politik. Men själva argumenten blir inte sämre i någondera fallet, bara ”ethoset”. Och nu har ju du och Marie tagit till orda. Mäns ansvar är stort och jag ser inte att kvinnorna skuldbeläggs särskilt i inläggen ovan. Men det vore ju att förminska Sveriges kvinnor något alldeles oerhört om man fråntog dem allt ansvar i frågan. Eller hur?

Och vår abortlag är inte helig även om det finns ett par goda argument för den. Enda sättet att behålla och legitimera den framgent är att visa att vi kan få ner aborttalen radikalt utan att ändra lagen, d.v.s. att den börjar utnyttjas endast i absoluta nödfall och ses som en lagstiftning om straffrihet av pragmatiska skäl istället för en moraliskt legitimerande sådan. Vore argumentationen om ”rätten till sin kropp” konsekvent, skulle provocerad abort naturligtvis vara lagligt ända fram till förlossningen. Nu är vi nästan alla abortmotståndare och vill att provocerad abort ska vara olaglig under mer än halva graviditeten. (Den skjutne abortläkaren George Tiller i USA höll på med sånt som vore fett illegalt även i Sverige – men jag undrar om de som med kraft försvarar våra abortgränser fördenskull skulle se sej som medansvariga till mord… – eller om Håkan Arenius på Dagen tycker att alla som tycker att foster är barn efter vecka 25 medverkat till att hetsa någon att skjuta sena-abort-läkaren Tiller the Killer? http://pontesisto.wordpress.com/2009/06/11/the-evil-that-men-do-lives-after-them/)

Monica 13

Det är säkert ingen tvekan om att Gud ser otukt och sex utanför ett livslångt troget äktenskap mellan en man och en kvinna som något lika fel, syndigt, galet, eländigt som abort.

Roten och plantan och frukten hör ju oskiljbart ihop.

Dock borde detta inte hindra oss att försöka skydda ofödda barn från konsekvenserna av synder de inte själva begått.

Eller hur?

/Kjell

Det höjs röster om att sätta tryck inom EU på att alla länder ska ha fria aborter. Rätten för de länder som har restriktiva lagar att behålla sina lagar borde vara en fråga för svenska kyrkor att engagera sig i. Det faktum att det är katolska länder borde inte förhindra svenska frikyrkor att se att man har en gemensam syn i denna fråga.

Jag tycker monica är inne på en väldigt bra linje. Varför ser det annorlunda ut?
Rena sociologiska undersökningar skulle aldrig påtala att det de kommer fram till är sanning.

Däremot, så tror jag att det är attityder vi behöver jobba med mest. Män och kvinnor behöver en attityd förändring, Abort är inget preventinmedel, tänk först istället, våga säg nej. Det är attityderna som är felet i första hand – inte lagstiftningen. Ändrar vi attityden – så ändrar vi på sikt också lagen.

Roberth: Fattar inte vad Du menar. Om mannen ”tvingar” en kvinna genom det som kallas graviditet och hon uppfattar detta som djupt förkastligt, då har en våldtäkt begåtts, mannen ska åtalas och dömas. Om inte så är detta ett beslut båda har tagit, direkt eller indirekt genom den relation mannen o kvinnar har.

Det låter på Dej som en graviditet är en slags operation som lika gärna skulle kunna undvikas. Jag är inte Gud som låtit en graviditet bli ”jobbig”, men så är det bara, försåvitt vi vill att människosläktet ska överleva. Det är inte mitt fel att en graviditet är jobbig. Det är inte heller mitt fel att mannen inte är den som blir gravid, vilket säkert många feminister gärna skulle vilja. Klaga på Gud.

Sex är en njutning men också ett enormt ansvar. Sistnämnda har sopats under mattan sen 60-talet. Utan ansvar får sex dessa absurda konsekvenser som det fått idag. Det fanns nog en anledning till att Bibeln förespråkar sex inom ett äktenskap…

Monica: Du har förvisso rätt på en del punkter. Att unga mammor inte är accepterade har jag aldrig märkt. Det tror jag inte riktigt på. Det handlar om kvinnornas egna beslut om att utbilda sej, leka runt ett antal år, ha ett antal taskiga förhållanden och till slut komma på att den biologiska klockan gått alldeles för långt. Jag är emot att man tar ifrån kvinnan hennes ansvar och bara ser henne som ett offer! Det finns många män som inte skulle ha nåt emot att bli pappa tidigt. Vad det hela handlar om är att ingen part, varken män eller kvinnor, vill bestämma sej och binda sej. Det kan ju alltid komma en Tom Cruise runt gathörnet. Håller man på att vela så blir barnafödandet nåt som kommer sent i livet. Ändå måste dagens svenska kvinnor vara de som har det allra bäst förspänt i historien när det gäller att få barn.

Skuldbelägga kvinnan bara för att hon ensam har ansvaret för abort? Ja, hur ska man annars göra om man diskuterar abort? Det är ju de facto så, jag vill inte ha det så, men så är det. Om det nu är mänskligt liv man släcker genom en abort och det inte handlar om sjukhusavfall, då är det faktiskt inte så långsökt att tala om skuldbeläggning. En skuld är det. Och den lastar tungt på kvinnan.

Visst, mannen har en stor skuld till en önskad eller oönskad graviditet, närmare bestämt 50%. Precis som Du skriver har kvinnan en lika stor skuld. Båda är medansvariga. Men att därifrån gå till en abort där kvinnan ensamt bestämmer är absurt. Bestämmer båda, och är tvingade till det enligt lag, då kan vi diskutera mannens ansvar på ett helt annat sätt. Nu är han omyndigförklarad så fort kvinnan blivit gravid.

En intressant diskussionspunkt är vad en oönskad graviditet är. Jag trodde alla människor i detta land visste hur barn kommer till. Vad är det då som är oönskat? Är oönskade trafikolyckor att jag blåser på fullt över ett rödljus? Ja, säkert, men risken är enorm och det kan man förvänta sej att vuxna människor också inser när det gäller sex.

Jag vet inte om Stefan har nån aning om siffror, men ett handikapp i hela abortdebatten är att allt sker i hemlighet. Kvinnan behöver inte ange nån orsak och statistik saknas. Därmed kan man bevisa ungefär vad som helst.

Eftersom det bara är kvinnans historier som kommer i media så döljs garanterat det faktum att många män inte alls ville ha en abort. Det måste vara ganska logiskt att minst lika många män som kvinnor vill ha barn som de som vill ha abort.

Du märker ord, Wildwest. Alla fattar väl att oönskad graviditet i detta sammanhanget är en graviditet som leder till att beslut om abort tas (i de flesta fall). Oplanerad är kanske ett annat uttryck. Gångbart i en värld där allt måste vara så välplanerat.

Jag är också emot att man tar ifrån kvinnan hennes ansvar.

Men varför denna ovilja, Wildwest, att undvika diskutera mannens ansvar INNAN? Medbestämmande vid abort kommer aldrig att genomföras. Vi kommer aldrig att få en lag där kvinnan tvingas föda ett barn bara för att mannen vill ha det. Det är bara att inse, även om man inte tycker om det.

Borde inte män ta ansvar för sin sexualitet så att en sk ”oönskad graviditet” aldrig uppstår? Om inte pga omsorg om sin kvinna, så att hon inte ser sig tvingad att göra abort.
För så enormt svårt är det inte att ha sex på ett ansvarigt sätt. Själv har jag haft ett aktivt sexualliv i över 15 år, har haft oerhört lätt att bli med barn, och hade antagligen haft 8-10 barn i stället för 3 om vi inte hade tagit ansvar.

So back to the beginning… Vi måste kämpa för att alla tar sitt ansvar och samtidigt bygger en relation och ett samhälle som välkomnar barn i större utsträckning än nu.

Helen härovan talar också om att det inte är accepterat längre men unga mammor (eller pappor, för den delen). Det är väl antagligen lika mycket männen som inte vill bilda familj tidigt.

Slutligen, jag tror, högst personlig åsikt, att en del kristna män har svårt att ta till sig det här med ansvar INNAN, eftersom de har svårt att identifiera sig med de män som inte tar sitt ansvar. Det är ett sätt att leva som ligger så långt bort från den kristna livsstilen. Då är det lättare att diskutera höga abortsiffror. Mer konkret på något sätt.

Men egentligen har ju jag som kvinna och kristen, lika svårt att identifiera mig med en kvinna som väljer abort. För mig har det alltid varit och kommer alltid att vara, otänkbart.
Men ändå håller jag fast vid att i första hand måste de ”oönskade” graviditeterna förhindras, för då får vi ju automatiskt färre aborter.

Monica

Jag håller med dig om det mesta. Men problemet är inte de oönskade graviditerna, utan de oönskade aborterna.

Även en oönskad graviditet kan sluta med ett önskat och älskat barn.

Jämförelsen mellan Sverige och Holland utfaller till Sveriges nackel. Vi måste skämmas som nation. Varför är skillnaden särskilt stor för kvinnor under 20 år? Varför väljer så många kvinnor i just Sverige att abortera sitt första barn? Vilket kvinnolidande leder inte detta till, speciellt om de inte blir gravida på nytt? Den som aborterar sitt första barn har ju inga andra barn att ge sina moderskänslor till. Utan det blir bara ett stort tomrum efter aborten.

Vi har inte fri abort i Sverige, men det hart de i Holland. Vi har abortplikt.

Wildwest, du har på sätt och vis rätt där, vilket samhälle är mer välkomnande än det svenska?
Jag tycker också att föräldrar, inte bara mammor, skulle ha större möjlighet att vara hemma längre, än vad nu är fallet.
Jag förstår dock inte parallellen med Tyskland och Sverige, i Sverige har man väl inga dagis för barn under ett år? I så fall har det ändrats sedan jag bodde i sverige. Däremot i Tyskland, antar jag, eftersom föräldraledigheten är kortare.
Holland, där jag bor är ett skräckexempel. Bara 16 veckors föräldraledighet och skicka sedan spädbarnet till dagis, knappt 4 mån gammal.

Ändå har Holland mycket lägre abortsiffror än Sverige, som sagt, trots liknande lagstiftning (det är i alla fall inte speciellt svårt att få abort)

Jag har några nära exempel där jag tycker abort var bästa åtgärd.

Ett fall där det visade sig att hjärtklaffar saknades på fostret v21.
Ett fall där kvinnan fick cancer och starka mediciner krävdes för henne vilket skulle påverka fostret. Abort v.18.
Ett fall där kvinnan var för sjuk både psykisk och fysisk för att klara ta hand om det och fostret hade inte utvecklats normalt.

mvh
/Jan

Monica

Intressant att du bor i Holland. Då kanske du kan ge lite fakta om den holländska abortlagen. Har gått drygt två år sedan jag läste om detta i abortutredningen. Som du skriver är det inga stora skillnader mellan svensk och hollänsk abortlagstiftning. Tydligen är det de små detaljerna som gör så stor skillnad! Mest paradoxalt är att det inte alls är svårt att få abort i Holland. Snarare är det lättare i praktiken än i Sverige, där det ofta är långa köer och väntetider. Tydligen är det skillnad mellan en obligatorisk BETÄNKETID på tre dagar, som de har i Holland, och påtvingad VÄNTETID, som vi har i Sverige.

Antalet graviditeter, inklusive de som slutar med abort, är inte anmärkningsvärt högt i Sverige. Därför anser jag inte att det ska vara någon statlig politik att få ner de ”oönskade” graviditeterna, utan det måste vara varje kvinnas ensak (utan statlig inblandning) att avgöra om hon vill bli gravid eller ej. Det måste i stället vara statlig politik att få ner aborttalen.

Kristenheten måste bestämma sig om det är graviditeterna eller aborterna som ska bekämpas, om densamma vill ha något att säga till om i debatten. Det kan väl inte vara en kristen linje att hälften av alla par, och dessutom alla ensamstående, ska avstå från barn, för att de inte är formellt gifta?

Du skrev, som din personliga mening att ”abort är mycket värre än sex utanför fasta relationer (äktenskap/samboskap)”. Håller jag fullständigt med om!

Jag ifrågasätter den kristdemokratiska teorin att svenska kvinnor ”slarvar med pillret” för att de saknar sexualundervisning och inte tar ansvar. Jag delar inte den moraliskt fördömande attityden mot enstamma mammor, att det bara handlade om sexuell njutning för stunden. Jag är säker på att det också handlade om en medveten eller omedveten längtan efter barn. Graviditet är en naturlig del av den kvinnliga sexualiteten. Även män kan ha en längtan efter barn. Många män som ”knullar runt” låter därför kvinnan bestämma om det ska användas preventivmedel.

Att folk skulle sluta ”knulla” bara för att äktenskapet monteras ner, det tror bara Göran Hägglund och hans kd-pepegojor i riksdagen på. Men tydligen menar Hägglund och halva svenska kristenheten att svenska folket ska dö ut genom inställt barnafödande, tills äktenskapet har återupprättats som samhällelig institution!

Förr i tiden användes omskrivningen ”ett välsignat tillstånd” om i synnerhet utomäktenskapliga graviditeter. Det tycker jag at vi ska börja med igen. Men den här gången ska vi mena vad vi säger! Graviditeten utplånar den synd, som var dess orsak. Kanske en ”o-ortdox” tanke, men det tror jag.

Lars, har snabbt försökt leta lite statistik. Hittade bland via Ja till Livet från 2005 statistik där antalet aborter per 1000 födslar i Sverige var 348, i Holland 156 (2008).

Senaste statistik, aborter per 1000 kvinnor (lite annorlunda vinkling, men mig veterligen föder holländska kvinnor lika många barn som svenska, ungefär…) var 21,3 per 1000 kvinnor i Sverige (2008) 8,6 per 1000 kvinnor i Holland (2007)

Men det går ju knappast att få fram statistik på ”oönskade” graviditeter.

Intressant är att på holländska folkhälsoinstitutets hemsida med info om aborträtt, så finns en länk till VBOK (de Vereniging ter Bescherming van het Ongeboren Kind) som är en Ja till livet-liknande organisation.
Ger svenska staten samma information? Mig veterligen inte.

Wild west, för o svara bara kort. Jag uppfattade ditt inlägg som om, mannen skulle ha lika stor rätt till att bestämma att barnet ska behållas. Något jag inte kan hålla med om, kvinnan måste ändå i vissa fall ha ett veto, eftersom hon är den som fysiskt bär på barnet. Inte mannen.

Så i de fall där det är oense, måste kvinnans röst väga tyngst, kan inte se det motiverat att mannens ska bestämma ytterst över kvinnans önskan. Varken teologiskt, medicinskt eller moraliskt.

Monica

Detta är ju oerhört. Ännu lättare (i praktiken) att få abort utförd i Holland, jämfört med Sverige, men mindre än hälften så många aborter! Och särskilt stor är skillnaden mellan de yngsta kvinnorna (som arborterar sitt första barn) och de äldsta i fertil ålder (som avbryter sin sista graviditet). ”Fri abort” i båda länderna, men en obligatorisk betänketid på tre dagar i Holland, och varje abortsökande kvinna begriper ju vad den tiden ska användas till! De läster förstås vad som står om aborträtt på holländska folkhälsoinstitutets hemsida – och hittar en länk till till VBOK (den holländska motsvarigheten till Ja till livet.)!.

Vi har inte fri abort i Sverige. Vi har abortplikt. Här talas om oplanerade graviditer. Vi borde ändra fokus för debatten, och börja tala om ogenomtänkta abortet!

Under graviditeten sker förändringar i kvinnans kropp, vilket leder till ömsom glädje och ömsom obehagskänslor. Ett ogenomtänkt abortbeslut under påverkan av tillfälliga obehagskänslor leder alltför ofta till en genomförd abort i Sverige. Rådgivningsmaskineriet fångar upp de abortsökande kvinnorna och stödjer hennes abortbeslut, vilket motverkar att hon ångrar sig.

Som jag tidigare skrivit, är graviditet en naturlig del av den kvinnliga sexualiteten. Moderskänslor (och faderskänslor) är en del av det sexuella känsloregistret. Under en normalt fortskridande graviditet växer moderskänslorna i tankt med att fostret växer. Dessa känslor försvinner inte för att barnet aborteras, vilket får särskilt svåra konsekvenser om det är första barnet som aborteras. Kan man då klandra kvinnor, som efter en utförd abort, kastar sig ut i tillfälliga sexuella förbindelser på grund av en kanske undermedveten längtan efter en ny graviditet?

helen skrev:

”Kärlek är nyckelordet som jag saknar i hela den här debatten. Ungdomar och vuxna utan kärlek tänker utifrån sina egna egoistiska motiv. Har man varit med och skapat en liten människa får man ta sitt ansvar eller adoptera bort barnet.”

Ja, När Gud skapade kvinnan, skapade han henne så klokt, så att – under en normalt forstskridande graviditet – kärleken till det väntade barnet växter i takt med att fostret växer. Varför inte låta ”naturen” ha sin gång, i stället för att ”moralisera” över kvinnor som blivit oplanerat gravida och framhålla abort som något slags moralisk skyldighet? Abortplikt!

HUR VI SKA FÅ FOLK ATT GIFTA SIG INNAN DE HAR SEX, OCH HUR VI SKA MOTVERKA ABORTERNA ÄR TVÅ OLIKA DISKUSSIONER. Blandar vi ihop diskussionerna, finns alltid risken att abort framstår som ett svar på äktenskapsfrågan.

Alla

Jag vet att en del av er tycker att jag resonerar omoraliskt, när jag fokuserar på de (av kvinnorna själva) oönskade aborterna. och inte på alla aborter. Men hur ska vi få någon ändring, när bara några få procent av svenska folket är abortmotståndare,om vi inte åtminstone i kampens första skede bildar allians med personer som i princip är för fri abort – mot de av kvinnorna själva oönskade abortera? Faktum är att det pågår ett uppror i det tysta bland unga vänsterradikala kvinnor, som sörjer sina aborterade barn, mot de fanatiska abortanhängarna i Gudrun Schyman-generationen!

De svenska landtingen gör utredningar om ”unga kvinnors psykiska hälsa”, som är katatstrofalt dålig,utan att någon kan förklara varför, Men det självklara svaret får inte sägas. Abortplikten har blivit ett folkhälsoproblem.