Stefan! Jag var och hörde dig och Jonas Gardell tidigare i kväll. Jag var så nyfiken på vad du, en evangelikal med hög svansföring, hade att säga om Gardells bok och Jesussyn. Vad besviken jag blev. Du höll på med ett kokett krumbuktande, så ivrig att nå samförstånd, så snabb att huka för de riktigt svåra frågorna. Alltmedan Gardell, påläst och intellektuellt hederlig, fick in poäng efter poäng. Jag betvivlar inte uppriktigheten i din kristna tro men det skadar ju inte med lite kunskaper också. Särskilt om man, som du, så gärna vill stå mitt på samhällstorget.

Medan vi famlar och inte ”vågar ha några svar”, så träder dom som har ”svar” frimodigt upp och proklamerar sitt budskap. Jonas Gardell fick fram sitt budskap som han präntar in. ” Alla är älskade, alla är accepterade, alla är inkluderade. Du kan aldrig bli lämnad.Den enda gränsen för Guds kärlek, är den du sätter själv. Du är inte dömd”

Exakt sant. Gud älskade Hitler lika mycket som han älskade Jesus. Men Jonas poäng är att det finns ingen synd. Jesus dog inte för våra synder. Det behövs ingen omvändelse.Alla är frälsta utan att vända om.

Det talades om ”läst många böcker” och problematiserande. Det kännetecknande för när man möter den levande Jesus är att allt det man frenetiskt byggt upp av tankesystem för att komma undan Evangeliet, är att allt rasar. Det sörtar till marken.

Det som blivit mest uppenbart för mig gnm J. Gardells bok, och debatten därefter, är förvirringen och sekulariseringen även i frikyrkan.

Den klara rösten från Ulf Ekman behövs mer än någonsin.Så är det nog.

Stefan Sandell

Intressant initiativ – och som du säger Stefan bara en del av ett stort ”öppnande”. Knepigt med den vänliga samtalstonen, då den riskerar uppfattas som ett budskap i sej, nämligen att Gardells budskap inte är så förödande. Alla mer ”inkluderande” teologer som typ K-G Hammar eller Spong kan kosta på sej att vara oföränderligt förbindliga, eftersom det ligger i deras intresse att, åtminstone i steg 1, vinna acceptans. (Att i en senare fas bli av med dem som förkunnar den farliga patriarkala och våldsförhärligande läran om frälsning genom Jesus lidande, det är som sagt en senare fråga).

Om jag får jämföra med den politiska debatten med Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt, jag vet vad Gardell tycker om sd!), så tror jag att man även där bör vårda personliga relationer och försöka övertyga med samtal o.s.v. Men vad beträffar offentlig debatt (ja även personliga samtal) måste man kunna behålla betydligt mer av verklig upprördhet över deras ståndpunkter än vad en överenskommelse om ”vänlig samtalston” kan uppfylla. Det blir skevt annars.

Gardell är ju ingen allmänt obevandrad och förståndsklen person som man får ta med silkesvantar (liksom en del allmänt trosliberala såväl som en del av sd:s sympatisörer). Han är retoriskt och intellektuellt på så pass hög nivå att han bör kunna bemötas ganska skarpt. Risken är väl att man då får igen rätt mycket… ja, svår balansgång det där. Min poäng var närmast frågan om man ger upp sin ytterst kritiska ståndpunkt alltför mycket genom att slå fast en vänlig samtalston som en av förutsättningarna? (Ett respektabelt sätt är däremot självklart, men det utesluter väl inte verklig upprördhet – som kanske kan upplevas ovänlig – på vissa väsentliga punkter? Inte upprördhet över Gardells tro i sej, men över att han presenterar den som kristen).

Bra med debatter och det finns många olika saker att debattera.

Ett ämne som skulle vara bra att få upp på agendan är katolicismen, på ett så enkelt och sakligt plan det bara går.

Det verkar vara en het potatis i karismatiska sammanhang där även Ulf Ekman inte riktigt talar ur skägget.

Det finns hos väldigt många kristna människor frågor och funderingar i detta ämne och då är det bra om ledarna i frikyrko Sverige kan hjälpa till med lite raka svar.

V v v v Thommy Bergenwall. kastasten.se

Jag tyckte Andreas Holmbergs inlägg här var väldigt klartänkt. Intressant formulerat. Sverige måste vara det mest konflikträdda landet i världen och varenda ansats till temperament tas som intäkt för att vara intolerant, bråkig och ovänlig. Tydligheten lider av att vara för snäll gentemot samtalspartnern. Det kan både av samtalspartnerna själva och omgivningen tolkas som att man i stort sett är överens, men det finns små, små, små skillnader, som kanske inte är så viktiga… Detta vinner ju enbart de på som utmanar oss. Varför ska vi i snällhetens tecken tro att Gardell plötsligt i denna debatt börjar låta som han inte är så fientligt inställd till kristendomens grunder när han i alla tider och i alla böcker och övriga offentliga framträdanden är rabiat emot? En sån omsvängning är jag inte beredd att applådera rakt av.

Stefan !
Kan det vara så att vissa av er ledare inte klarar av denna typ av debatt (vilket åhöraren anger i första kommentaren) ?
Jag fick en bestämd liknande uppfattning när Ulf Ekman debatterade gentemot Christer Sturmark, Humanisterna i ”Livets Ords” församling.
Ekmans ”räddningsplanka” var Jesus-fokusering, men han klarade inte den apologetiska debatten.

Att man leder stora församlingar eller samfund är inte synonymt att man är en god debattör i de mest skillda sammanhang.

Det kan snarare försvaga de positioner som förväntas vara intagna.

Du kan dock trösta dig med att få klarar att ta debatten gentemot opinionsbildare som skjuter in sig nischartat (typ Gardell) gentemot de kristnas domäner.

En väg i detta är att kristna ledare inte uppträder på allsköns arenor – måpngsyssleriet avtrubbar skärpan ofrånkomligt.

Släpp fram doldisarna som lever dagligen med apologetiska frågor.
Det är ändå en lekmannarörelses främsta styrka.
Att avhända sig detta & låta kyrkoledare/samfundsledare dominera estrader i alla möjliga/omöjliga sammanhang är avtrubbande. Det är knappast offensivt effektivt & det minskar rörelsens trovärdighet.

Ta kritiken för vad den är – ödmjukt kan du nog reflektera att du inom ditt människonätverk har personer som borde stått i frontlinjen istället … ?

Jonas Gardells framställning var helt lysande med en enorm Bibelkunskap. Samtalskamraten var dessvärre av en helt annan klass vad gäller t ex kunskap av och inom Bibeln. Jag var där. För övrigt delar jag helt kommentar nummer ett ovan av ”kristen broder”.

Jesus vill att vi har en förlåtande kärleksfull nåd till alla våra medmänniskor. Och vill att vi visar god barmhärtighet genom att inte lämna vår broder utanför. På domedagen så kommer det att räknas som en viktig egenskap.

Jag hoppas att trots denna kritik av Stefan, att Jesus kom och rörde vid Jonas hjärta, det är endå det som i slutändan har någon betydelse.

Utan beröring av Jesus så spelar det ingen roll med diskussioner, bara Jesus kan tala till varje människas hjärta!

Delvis på grund av Jonas Gardells Jesus-bok, men också för att jag försöker förstå er som ofta uttalar er på denna blogg, så har jag börjat läsa Bibeln. Börjat med evangelierna som uppges vara skrivna av Markus och Lukas, och är nu i Apostlagärningarna. Jag har flera dagar läst kapitel 10 och 11, där aposteln Petrus på ett märkligt sätt tackar ja till en inbjudan till en romersk officer.
Det handlar mycket om ”renhet”. Jag känner ganska väl till sådana idéer från judendom och islam, och måste säga att det är fascinerande att läsa om hur Petrus förhåller sig till detta. Han bryter uppenbart mot ett mycket djupt sittande tabu, i sig själv.

Ni hajar min koppling, va? Det förefaller mig som om många av er som skriver här har ett rejält problem med ”renhet”. För mig är det närmast obegripligt att ni inte fattar att Jonas Gardell beskriver sig som kristen. Han tillhör inte pingströrelsen, Livets Ord eller den där Evangeliska Frikyrkan som Stefan Swärd är kopplad till (förklara gärna skillnaden, någon gång). Men han bekänner sig som ”kristen”.Och när man läser hans bok så tycker jag att det skiner igenom en enorm kärlek till Jesus. Hur i hela friden kan ni missa detta. Han är ju eran vän! Är ni möjligen i en liknande situation som Petrus däruppe på taket?

En fråga till Stefan: Blev debatten inspelad så att man kan se/höra den i efterhand?
Ytterligare fråga: Kommentar till påståendena/antydningarna att Stefan var alltför snäll och alltför otydlig i sin ”apologetiska” uppgift?

Kasta inte sten på Jonas!

Aletheia:

Att han var tandlös och outbildad är väl det minsta problemet i Gardells syn på Jesus.

Eller?

Numera är det mycket navelskådande i vad som är sant, vad man skall tro och vad man kan ompröva. Kristendomen är i alla fall två årtusenden där skrivna utsagor bildat grund för möjligheter att förstå vad som har hänt. Förr i tiden sade man att omtolkningar var ogudaktiga , men de omvandlades i stället till nya samfund – ofta karismatiska och avoga mot allt annat tänkande.
Uppgiften är att samla ihop sig och missionera utifrån sin trosgrund. Predikan är ju ett sätta att förklara för församlingen och bygga på församlingens kunskap.
Vad har ändrats i resp. samfunds trosuppfattning sedan 1800-talet? Håller retoriken än?
Jag tror att ”vardagstron” är utbredd i vårt land. d.v.s. morgonbön /aftonbön.
Det kanske räcker för den större delen av mänskligheten.

Leif, det viktiga i vardagstron är inte morgonbön och aftonbön som någon slags religiös ritual, utan det är gemenskapen med Jesus Kristus i hjärtat hela dagen varje timma. Vi ska som kristna ständigt vara bedjande och vakna, ständigt uppkopplade till fader Gud genom Jesus Kristus och den helige Ande.

Kan någon vara snäll & förklara för mig varför de flesta kommentatorer på denna blogg inte väljer att skriva under med sina hela namn, utan bara med förnamn eller pseudonymer. Det har jag väldigt svårt att förstå efter att ha följt Stefans läsvärda blogg i ett halvår eller så & det gör iallafall för mig att kommentarernas läsvärde minskar, tyvärr. Jag har svårt att ta det riktigt på allvar helt enkelt & tycker nog att man fegar på det sättet. Kanske skulle tonen i en del inlägg bli annorlunda om man kunde stå för det man skrivit utan att gömma sig? Och skriver man inlägg som alls inte är kontroversiella eller spetsiga, vad är man då rädd för? Bara en stilla undran. Rätta mig gärna om jag har fel & förklarar för mig vad vitsen är med detta.

Glömde mitt namn för en gångs skull. Håller med Mattias Gustafsson.

Stefan Sandell

Hej Stefan!

Det har blivit så svårt att stå för sin kristna tro, när man möter kommentarer ifrån en Metodistpastor som Bernt Isaksson, jag hade inget större intresse av att vara med på denna blogg före ett inlägg från Bernt för några månader sedan som gjorde mig så ledsen att jag bara var tvungen att svara.

Om det bara finns piska och morot som funkar i Bernts arsenal.
Vad blir det då av Jesu budskap!

I alla tider har kritiska röster blivit tystade av sanningssägare som inte grundar sin tro på Jesu kärlek. Utan uttalar orden ”DU SKA FRUKTA GUD”.

De läser de rätta orden dessa personer som är aktoriteter i Apologetik!
Men den troslära som kommer från deras läppar, svarar för okritisk analys av det de själva anser vara rätt.

Stefan jag kanske misstolkat dig, du kanske också anser att den Evangelikala tolkningen av bibeln bara innebär att de som med att se Jesus Kristus som vår frälsare och broder ändå inte orkar vara syndfria fullt ut, är inte välkomna till nattvarden!

Det är detta Jonas Gardell sagt att han fått möta i kyrkan!
Och det är väl detta som gör att man undrar vad gick fel i kyrkan?

När Gallilei Gallileo förklarade en hållbar teori om att Jorden var rund och snurrade runt Solen, hade en troende tidigare ifrågasatt om den dåvarande tolkningen om Jesus var fullständig, några dagar senare brände de honom på bål. När Galilleo pratat med prästerskapet, fick han ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.

Men vi har ändrat inställning! Eller anser vi att jorden är platt som en pannkaka!
En Fysiker från Skåne anser att det är bara frågan om hur avanserad Ekvation vi ska hålla oss med.

Jag läste igenom Svenska Evangeliska Alliansens värdegrund och såg inget fel i den.
Men om jag måste gå tillbaka och anse att Jorden är platt och 6000 år gammal för att det stämmer överens med bibeln, så får jag väl göra det då fast jag vet att årsmarkeringarna på Grönlandsisen går tillbaks minst 175 000 år.

När Jesus uttalar sig i Bibeln så är det ofta underställt vad Apostlarna uttalade tolkning av Jesu ord skall innehålla och tydas med.
Och om det inte gäller så tas gamla testamente fram som rättesnöre!

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker detta är väldigt konstigt.

Mikael

Till alla:

Måste bara får säga att här föremommer väl inte antalet anonyma i någon stärre utsträckning i jämförelser med andra bloggar.

Tycker inte att ”tonen” är speciellt hård här, för den blir väl inte hård bara för att man inte håller med.

Man måste väl få ange sina synpunkter, och inte bara stryka medhårs.

David R:

Ang. punkt 1 – Om man är rädd att bli utesluten från en församling för att man skriver sin åsikt, även om det strider mot ledningens eller medlemmarnas åsikter.

Då tycker jag att man skall lämna den församlingen omedelbart.

I övrigt håller jag med dig

David R, bra och saklig framställning som jag skriver under på.

Det är nog sant att den här bloggen är ett andningshål för många som känner sig socialt och intellektuellt understimulerade. Det finns också ett stort värde i att kunna fokusera på sakfrågorna och inte på skribenten. Så länge man inte ägnar sig åt pennalism borde det inte vara något problem med att vara anonym, tycker jag. Detta är också ett medium som Gud kan använda, som för det viktiga samtalet vidare.

Frid!

Tack för din tolerans. Ingen annan har hitintills kallat sig enbart Katta så jag antar att det är ok att jag fortsätter med enbart det.

Om inte så skriv det. Jag kan lägga till nåt, t.ex. -strof…

I fortsättningen ska jag skriva BW i ställlet för Bo, så får vi se hur anonym jag blir i fortsättningen.

Allt gott!