Då har vi genomfört samtalskvällen med Gardell med Daniel Grahn som moderator, i en välfylld Söderhöjdskyrka - dock inte fullsatt. Jag vågar inte bedöma hur samtalet gick, det är publiken som får sätta sådana betyg. Vi får se vad kristna pressen gör för bedömningar.
Jonas och jag hade ju kommit överens om i förväg att föra samtalet på ett respektabelt sätt och hitta en mer vänlig samtalston och det tycker jag att vi lyckades bra med båda två. Frågorna kretsade kring grundläggande trosfrågor som Bibelsynen, evangelierna som historisk skildring, uppståndelsetron och naturen hos Jesu födelse. Och jag tycker att jag lyckades föra fram de ståndpunkter som har varit “mainstream” i kristna kyrkan under 2000 år. Och jag tyckte också att Jonas bemötte oss med stor respekt, och visade inte alls den avoga hållning mot evangelikala kristna som skymtar fram i boken och i andra framträdanden av honom. Och det var utmärkt med Daniel Grahn som moderator som gav en viss styrsel åt samtalet.
Jag försökte också visa på en ödmjukhet, hur en evangelikal kristen också brottas med Bibelordet, och hur man ska tolka saker och ting i Bibeln är inte alla gånger självklart. Och att även vi evangelikaler har lätt för att välja och vraka bland det vi gillar i Bibeln, ungefär som liberalerna gör, även om man väljer och vrakar bland andra Bibelord. Och jag tyckte nog att Jonas inte särskilt tydligt distanserade sig från uppståndelsetron, evangeliernas historicitet, eller möjligheten att Gud blev människa i Jesus Kristus. De synpunkter jag tidigare har fört fram här på bloggen när det gäller Gardells Jesusbok, förde jag också fram i detta samtal.
En sådan här tillställning ska inte förstoras, det är ett inslag bland många saker vi gör bland kyrkorna i Stockholm när det gäller att presentera evangeliet om Jesus, och kommunicera med kyrkans omvärld. Andra viktiga saker vi satsar på är t.ex. Alfa-kurser, Ungdomskyrkan Konnekt, och utåtriktade cellgrupper.
Men jag tror att det är viktigt att de evangelikala och karismatiska kyrkorna deltar i den Jesusdiskussion som pågår i samhället och att vi kommunicerar med omgivningen på ett sätt så att folk i allmänhet lyssnar och tar oss på allvar. Och att vi inte behöver vara rädda för att möta någon eller vara någonstans för att delta i detta samtal.
Just nu är jag nog för trött för djupare analys än så.
�
Stefan! Jag var och hörde dig och Jonas Gardell tidigare i kväll. Jag var så nyfiken på vad du, en evangelikal med hög svansföring, hade att säga om Gardells bok och Jesussyn. Vad besviken jag blev. Du höll på med ett kokett krumbuktande, så ivrig att nå samförstånd, så snabb att huka för de riktigt svåra frågorna. Alltmedan Gardell, påläst och intellektuellt hederlig, fick in poäng efter poäng. Jag betvivlar inte uppriktigheten i din kristna tro men det skadar ju inte med lite kunskaper också. Särskilt om man, som du, så gärna vill stå mitt på samhällstorget.
Om ambitionen var samförstånd, som “Kristen broder” beskriver Swärds insats, så frågar jag mig vad det samförståndet i så fall kunde bestå i? Ja, möjligen samförstånd om att Gardells kristendomstolkning i allt väsentligt är fundamentalt avvikande från hur vi som evangelikala tolkar Bibeln och vad kristen tro och lära är för något.
mvh
Berndt Isaksson
metodistpastor
Medan vi famlar och inte “vågar ha några svar”, så träder dom som har “svar” frimodigt upp och proklamerar sitt budskap. Jonas Gardell fick fram sitt budskap som han präntar in. ” Alla är älskade, alla är accepterade, alla är inkluderade. Du kan aldrig bli lämnad.Den enda gränsen för Guds kärlek, är den du sätter själv. Du är inte dömd”
Exakt sant. Gud älskade Hitler lika mycket som han älskade Jesus. Men Jonas poäng är att det finns ingen synd. Jesus dog inte för våra synder. Det behövs ingen omvändelse.Alla är frälsta utan att vända om.
Det talades om “läst många böcker” och problematiserande. Det kännetecknande för när man möter den levande Jesus är att allt det man frenetiskt byggt upp av tankesystem för att komma undan Evangeliet, är att allt rasar. Det sörtar till marken.
Det som blivit mest uppenbart för mig gnm J. Gardells bok, och debatten därefter, är förvirringen och sekulariseringen även i frikyrkan.
Den klara rösten från Ulf Ekman behövs mer än någonsin.Så är det nog.
Stefan Sandell
Hej Stefan!
Vid Nicea år 341 blev kristendomen klar med hur vi ska se på Jesus Då dödades de tre kvarvarande som ansåg att den bild inte räcker! På 700-talet togs ett nytt försök upp och då var alla som vågade trotsa dödade eller övertygade om att detta var det enda sättet att tro på Jesus.
Detta är fakta, nu när vi återigen frågar oss kan denna tolkning verkligen vara hela sanningen eller missar vi något i denna grund!
Åter igen sätter vi oss i var sitt dike och kastar glopord på varandra helst stärkta med några bibelord.
Det är starkt av dig Stefan att ta denna debatten, du kan inte vinna för i denna diskution finns ingen vinnare.
Bara två utmattade debattörer!
Men det är viktigt att debattera grunden vi står på så Jesus kommer i fokus igen!
/Mikael
Intressant initiativ - och som du säger Stefan bara en del av ett stort “öppnande”. Knepigt med den vänliga samtalstonen, då den riskerar uppfattas som ett budskap i sej, nämligen att Gardells budskap inte är så förödande. Alla mer “inkluderande” teologer som typ K-G Hammar eller Spong kan kosta på sej att vara oföränderligt förbindliga, eftersom det ligger i deras intresse att, åtminstone i steg 1, vinna acceptans. (Att i en senare fas bli av med dem som förkunnar den farliga patriarkala och våldsförhärligande läran om frälsning genom Jesus lidande, det är som sagt en senare fråga).
Om jag får jämföra med den politiska debatten med Sverigedemokraterna (utan alla jämförelser i övrigt, jag vet vad Gardell tycker om sd!), så tror jag att man även där bör vårda personliga relationer och försöka övertyga med samtal o.s.v. Men vad beträffar offentlig debatt (ja även personliga samtal) måste man kunna behålla betydligt mer av verklig upprördhet över deras ståndpunkter än vad en överenskommelse om “vänlig samtalston” kan uppfylla. Det blir skevt annars.
Gardell är ju ingen allmänt obevandrad och förståndsklen person som man får ta med silkesvantar (liksom en del allmänt trosliberala såväl som en del av sd:s sympatisörer). Han är retoriskt och intellektuellt på så pass hög nivå att han bör kunna bemötas ganska skarpt. Risken är väl att man då får igen rätt mycket… ja, svår balansgång det där. Min poäng var närmast frågan om man ger upp sin ytterst kritiska ståndpunkt alltför mycket genom att slå fast en vänlig samtalston som en av förutsättningarna? (Ett respektabelt sätt är däremot självklart, men det utesluter väl inte verklig upprördhet - som kanske kan upplevas ovänlig - på vissa väsentliga punkter? Inte upprördhet över Gardells tro i sej, men över att han presenterar den som kristen).
Jag tyckte samtalet var mycket givande och ni hade en fin och varm ton er emellan. Det kan inte vara helt enkelt att offentligt föra en diskussion med en så duktig retoriker som Jonas Gardell. Därför ska du Stefan ha en eloge för att du tog initiativet till dessa samtal. (Det är alltid mycket enklare att inte göra någonting och kritisera på betryggande avstånd.) Håller helt med dig om att det är viktigt att vi kyrkokristna finns där människorna finns och vågar delta i debatter. Tyckte du “lyste till” speciellt bra mot slutet när du berättade om ditt eget möte med Jesus!
Marcus Nilsson
Bra med debatter och det finns många olika saker att debattera.
Ett ämne som skulle vara bra att få upp på agendan är katolicismen, på ett så enkelt och sakligt plan det bara går.
Det verkar vara en het potatis i karismatiska sammanhang där även Ulf Ekman inte riktigt talar ur skägget.
Det finns hos väldigt många kristna människor frågor och funderingar i detta ämne och då är det bra om ledarna i frikyrko Sverige kan hjälpa till med lite raka svar.
V v v v Thommy Bergenwall. kastasten.se
Vem kan lösa den Gardelliska (Gordiska) knuten? Det kan bara ske med hjälp av Andens svärd!
Jag tyckte Andreas Holmbergs inlägg här var väldigt klartänkt. Intressant formulerat. Sverige måste vara det mest konflikträdda landet i världen och varenda ansats till temperament tas som intäkt för att vara intolerant, bråkig och ovänlig. Tydligheten lider av att vara för snäll gentemot samtalspartnern. Det kan både av samtalspartnerna själva och omgivningen tolkas som att man i stort sett är överens, men det finns små, små, små skillnader, som kanske inte är så viktiga… Detta vinner ju enbart de på som utmanar oss. Varför ska vi i snällhetens tecken tro att Gardell plötsligt i denna debatt börjar låta som han inte är så fientligt inställd till kristendomens grunder när han i alla tider och i alla böcker och övriga offentliga framträdanden är rabiat emot? En sån omsvängning är jag inte beredd att applådera rakt av.
Vänliga samtal med den som provokativt utmanar klassisk kristen tro? Jag säger inte att det är fel. Men Gardell har sedan länge passerat den gräns där man kan nöja sig med enbart dialog. Här krävs också intellektuell konfrontation och skarp teologisk analys. Så gjorde Paulus, så borde vi också göra. På det privata planet kan man förstås föra en dialog och sprida kärlek till evangeliets moståndare. Men i det offentliga måste man vara tydlig för att inte vilseleda de som annars riskerar att gå evigt förlorade pga Gardells falska evangelium.
Stefan !
Kan det vara så att vissa av er ledare inte klarar av denna typ av debatt (vilket åhöraren anger i första kommentaren) ?
Jag fick en bestämd liknande uppfattning när Ulf Ekman debatterade gentemot Christer Sturmark, Humanisterna i “Livets Ords” församling.
Ekmans “räddningsplanka” var Jesus-fokusering, men han klarade inte den apologetiska debatten.
Att man leder stora församlingar eller samfund är inte synonymt att man är en god debattör i de mest skillda sammanhang.
Det kan snarare försvaga de positioner som förväntas vara intagna.
Du kan dock trösta dig med att få klarar att ta debatten gentemot opinionsbildare som skjuter in sig nischartat (typ Gardell) gentemot de kristnas domäner.
En väg i detta är att kristna ledare inte uppträder på allsköns arenor - måpngsyssleriet avtrubbar skärpan ofrånkomligt.
Släpp fram doldisarna som lever dagligen med apologetiska frågor.
Det är ändå en lekmannarörelses främsta styrka.
Att avhända sig detta & låta kyrkoledare/samfundsledare dominera estrader i alla möjliga/omöjliga sammanhang är avtrubbande. Det är knappast offensivt effektivt & det minskar rörelsens trovärdighet.
Ta kritiken för vad den är - ödmjukt kan du nog reflektera att du inom ditt människonätverk har personer som borde stått i frontlinjen istället … ?
Uppenbarelseboken 3:20: “Se, jag står vid dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och öppnar dörren, så ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han ska vara min son.”
Om inte vi öppnar våra härtan för Gud så kan inte ens han komma in. Men Gud vet vad som rör sig i våra hjärtan, även i Jonas Gardells. Det behöver inte bero på oss ifall evangeliet inte når fram.
Kyrkan borde ägna sig mer åt de små i samhället; fattiga, arbetslösa och nedtryckta. Jesus tog emot dem som inget var för att de som trodde sig något vara skulle komma på skam.
Där kan Guds kärlek kanaliseras och där kan vi få uppleva Guds närvaro och välsignelse i vårt arbete.
Jonas Gardells framställning var helt lysande med en enorm Bibelkunskap. Samtalskamraten var dessvärre av en helt annan klass vad gäller t ex kunskap av och inom Bibeln. Jag var där. För övrigt delar jag helt kommentar nummer ett ovan av “kristen broder”.
Mycket bra Andreas Holmberg
Håller även med Thommy Bergenwall, skulle vara intressant att höra vad Stefan har att säga om detta.
Jesus vill att vi har en förlåtande kärleksfull nåd till alla våra medmänniskor. Och vill att vi visar god barmhärtighet genom att inte lämna vår broder utanför. På domedagen så kommer det att räknas som en viktig egenskap.
Jag älskar er alla!
Jag hoppas att trots denna kritik av Stefan, att Jesus kom och rörde vid Jonas hjärta, det är endå det som i slutändan har någon betydelse.
Utan beröring av Jesus så spelar det ingen roll med diskussioner, bara Jesus kan tala till varje människas hjärta!
Jag hoppas att trots denna kritik av Stefan, att Jesus kom och rörde vid Jonas hjärta, det är det som i slutändan har någon betydelse.
Kanske att han blev förkrossad över den kärlek som kristna visar honom trots allt!
Delvis på grund av Jonas Gardells Jesus-bok, men också för att jag försöker förstå er som ofta uttalar er på denna blogg, så har jag börjat läsa Bibeln. Börjat med evangelierna som uppges vara skrivna av Markus och Lukas, och är nu i Apostlagärningarna. Jag har flera dagar läst kapitel 10 och 11, där aposteln Petrus på ett märkligt sätt tackar ja till en inbjudan till en romersk officer.
Det handlar mycket om “renhet”. Jag känner ganska väl till sådana idéer från judendom och islam, och måste säga att det är fascinerande att läsa om hur Petrus förhåller sig till detta. Han bryter uppenbart mot ett mycket djupt sittande tabu, i sig själv.
Ni hajar min koppling, va? Det förefaller mig som om många av er som skriver här har ett rejält problem med “renhet”. För mig är det närmast obegripligt att ni inte fattar att Jonas Gardell beskriver sig som kristen. Han tillhör inte pingströrelsen, Livets Ord eller den där Evangeliska Frikyrkan som Stefan Swärd är kopplad till (förklara gärna skillnaden, någon gång). Men han bekänner sig som “kristen”.Och när man läser hans bok så tycker jag att det skiner igenom en enorm kärlek till Jesus. Hur i hela friden kan ni missa detta. Han är ju eran vän! Är ni möjligen i en liknande situation som Petrus däruppe på taket?
Brother Omar:
Den kärleken är ju till en omgjord Jesus, omgjord/förvanskad för att passa Jonas Gardell.
Inte den bibliske Jesus jag kan läsa om.
En fråga till Stefan: Blev debatten inspelad så att man kan se/höra den i efterhand?
Ytterligare fråga: Kommentar till påståendena/antydningarna att Stefan var alltför snäll och alltför otydlig i sin “apologetiska” uppgift?
Jamo (och ni andra).
Jag erkänner att jag har varit (och i mindre mån, men fortfarande är) fördomsfull mot kristna. När jag läst Markus och Lukas, så får jag ändå min misstanke bekräftad att de allra flesta kristna som jag hitills stött på har gjort om Jesusbilden för att passa dom. Jag har svårt att inte hålla med Gardell när han skriver: “Egentligen är det mest mirakulösa med kristendomen att bibelns evangelietexter tillåts vara kvar, att de inte censureras”.
Jag har också förstått (och detta inte genom Gardells bok, utan främst genom den där engelske teologen N.T. Wright, som åberopats på denna sida av flera) att det funnits ett långt, långt “samtal” om “den historiske Jesus” bland mer och mindre lärda kristna, åtminstone sedan Upplysningen.
Det räcker ju för övrigt att läsa så långt jag nu hunnit i Apostlagärningarna (11:e kapitlet) för att ganska tydligt se att synen på vad Jesus stod för, och vem han var, varierade även bland de första kristna. Eller?
Jag förstår också behovet av att “sätta gränser” för en religion som kristendomen, om den över huvud taget ska överleva. Det är väl detta de där kyrkomötena på 3-400-talen handlar om (och jag har några minst sagt “spaced friends” som skulle kunna göra om alla religioner till sin egen privata soppa om dom fick chansen).
Men Gardell skriver t.ex. så här:
“På ett annat djupare plan är det fortfarande så att väcker man mig mitt i natten med orden “Kristus är uppstånden!” så svarar jag utan att tveka: “Ja, han är sannerligen uppstånden!”. Det hela är omöjligt. Dock tror jag…..Jag bekänner inte att Jesus dog för mina synder. Men jag bekänner att Jesus är Herre. Jesus uppståndelse är en lovsång till det omöjliga som lovar oss att vi som varit döda skall få leva igen.”
Jag måste erkänna att detta låter som lite “goda nyheter”. Och det är inte den sortens nyheter som Humanisterna och Christer Sturmark gillar (jag trivs faktiskt bättre på den här bloggen än hos dom, även om det finns en del likheter!). Gardell är ju för fanken kristen! Om definitionen av “kristen” är att “bekänna att Jesus är Herre”, som min granne pingstvännen har argumenterat i alla år vi känt varandra.
Kenneth,
Så vitt jag vet blev det inte inspelat, det var en renodlad Live-inställning. Men båda kristna dagstidningarna var där och satt på första raden och skrev intensivt och fotograferade, så jag antar det blir en uppföljning i kristna pressen.
Jag kommer att kommentera alla kommentarerna, för min egen del var jag mycket nöjd med kvällen, och det var Jonas Gardell också, men publiken kom nog dit med väldigt olika preferenser och önskemål om kvällen.
Att jag inte tydligt presenterade vad jag står för i gårdagens debatt - det har jag svårt att begripa, men jag återkommer med en mer utförlig kommentar.
hälsn
Stefan Swärd
[...] som man brottas med. En del evangelikaler har dock inte den ödmjukheten. Jag ser att Stefan fått stark kritik av kommentatorer på sin blogg som hade önskat att Stefan skulle bjudit Jonas mera motstånd [...]
Tack Stefan för att du angagerar dig och för samtal med Jonas, jag hoppas att det bär god frukt! Jag tillönskar dig Guds rikaste välsignelse!
Kasta inte sten på Jonas!
Bra initiativ att samtala istället för att slå på Gardell. Ett ypperligt tillfälle att få prata om Jesus, även om vi inte håller med Gardell att han var tandlös och outbildad.
Hade gärna varit med.
/D
Aletheia:
Att han var tandlös och outbildad är väl det minsta problemet i Gardells syn på Jesus.
Eller?
Det som bekymrar mig är inställning i “Gardelldebatten” är när man INTE känner någon upprördhet över vad Jonas Gardell faktiskt säger i sin bok “Om Jesus”.
Hur kommer det sig att vissa inte ända ned i hjärteroten blir både ledsna och upprörda när Jonas Gardell, som förärats någon form av teologisk doktorshatt, förnekar det mest centrala i vår tro på vem Jesus är och vad han har gjort i försoningsverket?
Älskar man Jesus borde man väl rimligen bli upprörd när han skymfas och hans offrade hjärteblod anses som betydelselöst?
Mvh
Berndt Isaksson
metodistpastor
Numera är det mycket navelskådande i vad som är sant, vad man skall tro och vad man kan ompröva. Kristendomen är i alla fall två årtusenden där skrivna utsagor bildat grund för möjligheter att förstå vad som har hänt. Förr i tiden sade man att omtolkningar var ogudaktiga , men de omvandlades i stället till nya samfund - ofta karismatiska och avoga mot allt annat tänkande.
Uppgiften är att samla ihop sig och missionera utifrån sin trosgrund. Predikan är ju ett sätta att förklara för församlingen och bygga på församlingens kunskap.
Vad har ändrats i resp. samfunds trosuppfattning sedan 1800-talet? Håller retoriken än?
Jag tror att “vardagstron” är utbredd i vårt land. d.v.s. morgonbön /aftonbön.
Det kanske räcker för den större delen av mänskligheten.
1 Tim. 4:1-2
1 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. 2 De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten
2 Tim. 4:1-4
1 Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: 2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
Leif, det viktiga i vardagstron är inte morgonbön och aftonbön som någon slags religiös ritual, utan det är gemenskapen med Jesus Kristus i hjärtat hela dagen varje timma. Vi ska som kristna ständigt vara bedjande och vakna, ständigt uppkopplade till fader Gud genom Jesus Kristus och den helige Ande.
Bra skrivet pastor Bernt!
Kan någon vara snäll & förklara för mig varför de flesta kommentatorer på denna blogg inte väljer att skriva under med sina hela namn, utan bara med förnamn eller pseudonymer. Det har jag väldigt svårt att förstå efter att ha följt Stefans läsvärda blogg i ett halvår eller så & det gör iallafall för mig att kommentarernas läsvärde minskar, tyvärr. Jag har svårt att ta det riktigt på allvar helt enkelt & tycker nog att man fegar på det sättet. Kanske skulle tonen i en del inlägg bli annorlunda om man kunde stå för det man skrivit utan att gömma sig? Och skriver man inlägg som alls inte är kontroversiella eller spetsiga, vad är man då rädd för? Bara en stilla undran. Rätta mig gärna om jag har fel & förklarar för mig vad vitsen är med detta.
Bernt Isaksson, jag är inte så upprörd av att någon skriver en bok och “förnekar det mest centrala i vår tro på vem Jesus är och vad han har gjort i försoningsverket?”
Det har gjorts i alla tider, även om det tycks bli allt vanligare just nu.
Det som är anmärkningsvärt är att Jonas Gardell bjuds in i kyrkor, för att
pränta in sitt budskap. Även i frikyrkan på många håll, lyfts han upp som om han hade ett budskap till oss. Syftet med tisd. kvällen var ju ett annat, men den som
frimodigt “mässade” in sitt budskap var Jonas Gardell. Moderatorn hade bett Jonas
(vilket han själv också önskade) att avsluta med att läsa fr slutkapitlet i sin bok.
Själva essensen i sitt budskap (citerat i kommentar 3.) Det blev närmast kvällens
“behållning”.
( Stefans korta vittnesbörd om sin frälsning som 16 åring blev sånär enda ljuspunkten under kvällen)
Men visst håller jag med pastor Berndt i ö.
Glömde mitt namn för en gångs skull. Håller med Mattias Gustafsson.
Stefan Sandell
Bra Mattias,
Har försökt säga detta ibland, men har inga generella kommentatorsregler utformade än, utgår från att folk sköter sig och har ett gott omdöme. Handlar det om kristna människor, bör man ta det för givet.
hälsn
Stefan Swärd
Hej Stefan!
Det har blivit så svårt att stå för sin kristna tro, när man möter kommentarer ifrån en Metodistpastor som Bernt Isaksson, jag hade inget större intresse av att vara med på denna blogg före ett inlägg från Bernt för några månader sedan som gjorde mig så ledsen att jag bara var tvungen att svara.
Om det bara finns piska och morot som funkar i Bernts arsenal.
Vad blir det då av Jesu budskap!
I alla tider har kritiska röster blivit tystade av sanningssägare som inte grundar sin tro på Jesu kärlek. Utan uttalar orden “DU SKA FRUKTA GUD”.
De läser de rätta orden dessa personer som är aktoriteter i Apologetik!
Men den troslära som kommer från deras läppar, svarar för okritisk analys av det de själva anser vara rätt.
Stefan jag kanske misstolkat dig, du kanske också anser att den Evangelikala tolkningen av bibeln bara innebär att de som med att se Jesus Kristus som vår frälsare och broder ändå inte orkar vara syndfria fullt ut, är inte välkomna till nattvarden!
Det är detta Jonas Gardell sagt att han fått möta i kyrkan!
Och det är väl detta som gör att man undrar vad gick fel i kyrkan?
När Gallilei Gallileo förklarade en hållbar teori om att Jorden var rund och snurrade runt Solen, hade en troende tidigare ifrågasatt om den dåvarande tolkningen om Jesus var fullständig, några dagar senare brände de honom på bål. När Galilleo pratat med prästerskapet, fick han ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.
Men vi har ändrat inställning! Eller anser vi att jorden är platt som en pannkaka!
En Fysiker från Skåne anser att det är bara frågan om hur avanserad Ekvation vi ska hålla oss med.
Jag läste igenom Svenska Evangeliska Alliansens värdegrund och såg inget fel i den.
Men om jag måste gå tillbaka och anse att Jorden är platt och 6000 år gammal för att det stämmer överens med bibeln, så får jag väl göra det då fast jag vet att årsmarkeringarna på Grönlandsisen går tillbaks minst 175 000 år.
När Jesus uttalar sig i Bibeln så är det ofta underställt vad Apostlarna uttalade tolkning av Jesu ord skall innehålla och tydas med.
Och om det inte gäller så tas gamla testamente fram som rättesnöre!
Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker detta är väldigt konstigt.
Mikael
Mattias och Stefan, är ni enfaldiga eller moraliserande eller både och?
Jag tror inte att det är särskilt visligt att ge alla tillgång till vad man skrivit. Jag väljer att samtala med de som jag tror är kapabla att förstå och ta till sig det jag säger och vill inte att mina ord ska kunna läsas av kreti och pleti som fallet är idag med sökmotorernas hjälp. Det finns en sekulariserad och tuff verklighet där många av oss befinner sig och det är inte alltid visligt att låta allt man säger och tycker bli tällgängligt för alla. Detta av hänsyn till både Gud, sig själv och sina medmänniskor. Det handlar inte om att man inte törs stå för vad man tycker. Är det så svårt att förstå?
mvh
en irriterad broder.
Till alla:
Måste bara får säga att här föremommer väl inte antalet anonyma i någon stärre utsträckning i jämförelser med andra bloggar.
Tycker inte att “tonen” är speciellt hård här, för den blir väl inte hård bara för att man inte håller med.
Man måste väl få ange sina synpunkter, och inte bara stryka medhårs.
Stefan,
om det är ett problem med anonyma kommentatorer så varför inte ta bort kommentarsfunktionen?
Det är lätt för dig att säga att man inte ska vara anonym eftersom du genom ditt yrke ändå är känd. För oss övriga kan det finnas flera skäl att vara anonyma, jag listar de två jag kommer på:
1. Man kan vara i en beroendeställning till församling och/eller arbetsgivare, och vara rädd att om man går ut med sitt namn kan man förlora sin tjänst/medlemskap i församlingen. Det inser väl du med och det har ju hänt ett antal gånger i svenska församlingar.
2. Nuförtiden använder arbetsgivare internet för att söka information om de vill anställa någon. Detta kanske inte är nåt problem om man heter t ex “Mattias Gustafsson” för det finns många med det namnet, men har man ett ovanligt efternamn så hittar man lätt mina inlägg m h a Google. Och ärligt talat tror jag att de flesta av mina inlägg inte skulle stärka mina chaner att få en viss anställning.
Det tråkiga är att “offentliga” personer som du Stefan, ledare i Dagen, m fl inte inser detta utan tycker att vi andra också ska bli offentliga. Därmed känns bara distansen till er större.
För övrigt tycker jag att Mikael har många viktiga poänger i sitt inlägg.
David R:
Ang. punkt 1 - Om man är rädd att bli utesluten från en församling för att man skriver sin åsikt, även om det strider mot ledningens eller medlemmarnas åsikter.
Då tycker jag att man skall lämna den församlingen omedelbart.
I övrigt håller jag med dig
Jamo,
det kan även vara så att man är anställd i församlingen. Då blir det betydligt svårare. Man är ju beroende av sin inkomst och det kanske inte är det lättaste att få ett nytt jobb med sin bakgrund.
David R, bra och saklig framställning som jag skriver under på.
Frid!
Jag känner tårarna på nytt bränna bakom ögonlocken när jag läser att man inte kan få vara anonym.
För det första är det knappt någon som vet vem jag är. Även om jag skrev mitt efternamn så skulle ingen reagera. Och Stefan har hitintills inte svarat på något jag frågat här på bloggen. Det gör inget, det är inte därför jag nämner det, utan för att visa att jag är obetydlig. Ingen har något intresse av att veta vem jag är. Har de det så är det endast för att skada mig.
För tyvärr är det vad jag mött mest i kristna sammanhang. Folk som vill ha poäng och glänsa “säljer” en utan vidare för lite bekräftelse från människor. Om det så betyder att de måste dra till med en “halvlögn”.
För det andra så är de få jag känner igen här på bloggen just sådana människor. Kristna karriärsökare som inte håller sig till sanningen. Som splittrar församlingar där de går fram. Jag orkar för tillfället inte blanda mig med dessa människor. Och om de kommer på vem jag är så kan det hända att de börjar antyda och anklaga här på bloggen. Och detta är väl den enda anknytning med kristna människor jag har just nu. Förutom de närmaste vänner Herren givit mig. Men gemenskapen med Jesus har aldrig varit bättre!
Men om du, Stefan, önskar att jag inte ska kommentera på din blogg så slutar jag naturligtvis att göra det. Jag står för vad jag skriver och är inte ute efter att skada någon. Hade jag varit det hade jag avslöjat dem jag nämnt tidigare i denna kommentaren, när de för ett tag sedan gjorde reklam för sig själva här på bloggen.
Vill du inte att jag läser din blogg så kan jag respektera det. Men be för konnekt kan jag väl få göra?
Mvh
Katta
Det är nog sant att den här bloggen är ett andningshål för många som känner sig socialt och intellektuellt understimulerade. Det finns också ett stort värde i att kunna fokusera på sakfrågorna och inte på skribenten. Så länge man inte ägnar sig åt pennalism borde det inte vara något problem med att vara anonym, tycker jag. Detta är också ett medium som Gud kan använda, som för det viktiga samtalet vidare.
Vänner,
Jag har tidigare sagt att jag uppskattar om man skriver ut hela sitt namn, för att debatterna inte ska vara för anonyma.
Jag kan dock förstå att i enskilda fall kan det vara jobbigt, och därför råder det viss tolerans på denna blogg när det gäller mer halv- eller helanonyma inlägg, dock lite problematiskt när man bara lägger ut sitt förnamn, och det är flera andra kommentatorer som har samma förnamn, det är bra med något mer än förnamnet.
hälsar
Stefan Swärd
Frid!
Tack för din tolerans. Ingen annan har hitintills kallat sig enbart Katta så jag antar att det är ok att jag fortsätter med enbart det.
Om inte så skriv det. Jag kan lägga till nåt, t.ex. -strof…
Jag håller med Katta, Bo och övriga som är för anonymitet på bloggen. Jag känner speciellt med dig Katta och hoppas att du fortsätter blogga.
Det här är också min enda dagliga kontakt med andra kristna förutom min man som också är troende.
Det är stimulerande att kunna vara med i debatten och jag ser Er som mina vänner även fast alla har olika åsikter ibland så är det berikande eftersom man få olika perspektiv på saker och ting.
Men som sagts kommer det inte att vara tillåtet att vara anonym så kommer säkerligen bloggen att förlora dessa vänner.
Jag hoppas att Stefan ser att det finns ett stort Guds värde i att kunna samla alla små kycklingar under sina vingar.
I fortsättningen ska jag skriva BW i ställlet för Bo, så får vi se hur anonym jag blir i fortsättningen.
Allt gott!
Har aldrig stött på debatt i debatten om anonymiteten. Den tycker jag på nåt vis är självklar. Som känd människa kan man ta upp testballonger, se hur andra reagerar, bli lite mer rak i tonen, ungefär som man är runt ett köksbord med familjen.
Det finns många i min vänkrets och släkt som vet att jag periodvis är aktiv som bloggkommentator. Alla vill veta mitt alias för att kunna kolla vad jag skriver. Så kul är det faktiskt inte att ha en hög med välvilliga censorer så fort man träffar familj, släkt och vänner. Skriver jag mej med riktigt namn så är jag förstås omedelbart igenkänd och google-bar. Man skriver inlägg här ganska snabbt, ibland med taskig svenska och interpunktion och ibland med mer eller mindre genomtänkta ansatser. Det är då nyttigt att bli korrigerad av andras åsikter. Men allt detta vore jobbigt om jag skrev ut riktigt namn.
Okej, jag fick en del svar & förklaringar på min undran & det var ju det jag bad om. Tack för det. Och vill någon med namnet Bo som jag inte har en aning om vem det är, undra om jag är enfaldig så varsågod. Det är okej för mig. Men jag undrar lite om du hade tagit till samma ordval om vi mötts? Kan man medge att detta är åtminstone lite problematiskt?
Jonas Gardell har med sin förvanskning av evangelierna och förfalskning av Jesus som historisk person, som Frälsare och Herre, försökt att skapa ett ironiskt skimmer, med förlöjligande och förnekande av kristendomens innersta sanningsområde.
Det finns i det Jonas Gardell skriver, ingen jämförelse med historisk kristen tro och global kristen övertygelse. Då vi med respekt inför Bibeln bearbetar vår tro, sker det på ett helt annat sätt än när Jonas Gardell menar sig veta bättre än Gud själv. Jonas Gardell har valt att ta avstånd från Bibeln och vända sig mot Jesus i det mest väsentliga.
Vi begår ett historiskt misstag om vi betraktar honom som en kristen. Han ska respekteras som vi respekterar muslimer och människor med annan tro, men Jonas Gardell är inte en kristen. Han har själv avsagt sig gemenskapen med Bibelns Jesus och har klargjort att han inte behöver någon omvändelse, han har frånsagt sig behov av förlåtelsen och tycker att Jesus dog på korset helt i onödan.
Jag tycker att det saknas skärpa i ställningstagandet inför denna villfarelse. Jonas Gardell är en skicklig komiker, en populär kulturpersonlighet, han sjunger bra och kan prata om det mesta…. men har är inte en kristen i Bibelns mening. Han är säkert vänlig, lättrörd, snäll mot sin mamma och lättsårad av sina vänner. Men han är inte en kristen i ordets egentliga innebörd. Inte förrän han ber om förlåtelse och ändrar sig.
Stanley Sjöberg
Mattias och Stefan, jag ber om ursäkt för ordvalet.
Ett Varmt Tack till Stanley Sjöberg för den tydlighet och saklighet du visar. Föredömligt håller du isär frågan om personen Jonas Gardell å´ ena sidan och å´ andra sidan det som är hans budskap och agenda. Jag önskar att alla samfundsledare enats i något uttalande liknande det som du gör här i bloggen. Gardells bok läses av många utanför våra kyrkor och man uppfattar det som att han bara presenterar det senaste inom Jesusforskningen och att kyrkorna försöker förtiga det han framställer som fakta.
Mvh
Berndt Isaksson
metodistpastor
Vad än Stanley S säger så har Jonas Gardell all rätt att kalla sig kristen.Det kan Stanley S inte besluta om, blott och bart ha en åsikt om.
Anna - Karin:
Alla kan självklart kalla sig kristen, men följer man bibeln så har ju faktist Stanley rätt i det han skriver.
Jag måste tillägga att när det blir klarlagt att Jonas Gardell inte representerar kristen tro, då grundar sig denna bedömning på hur Bibeln beskriver just Gardells åsikter som ett totalt avsteg från den gemenskap med Gud som människan erbjuds tack vare Jesus som kom i mänsklig gestalt, föddes av en jungfru i Betlehem, växte upp som unikt påläst i Skrifterna, med gudomlig förmåga att tala, göra under och bevisa att Han är Guds Son, för att sedan ta mänsklighetens kamp mot ondskan till sig och å våra vägnar dö på ett kors för att i dödsriket avväpna ondskans makt att dominera evigheten och därmed frälsa oss. Jonas Gardell beskriver en “kristendom” som är mer främmande för kristen tro än Jehovas Vittnen eller Mormonerna och är dessutom så ytlig att även Islams teologi vänder sig bort. Det finns inte en enda seriös forskare inom Nya testamentets kunskapsområde som stödjer Jonas Gardell, även om han citerar dem genom förvrängda klipp i texterna. Jonas Gardell är dramatiker, en teatermänniska, en komiker, han förvrängde “väckelsemötet”, hånade Frälsningsarmén och representerar lögnen i en kulturellt förfinad men förråande form.
Stanley Sjöberg
Stanley!
Utan mycken kontakt och fast vi huvudsakligen vistats i skilda länder…
Tack för din och din faders inflytande i mitt och de minas liv!
(Sorry! off topic!)
/Kjell
Angående Josefs far:
Den person som kallas för Josef i början av Matteusevangeliet var INTE Marias make utan hennes far. Matteusevangeliet skrevs på hebreiska. Att sedan inte alla detaljer har hängt med då man översatt är sorgligt. Läser man i ett hebreiskt eller eventuellt arameiskt Matteusevangelium kan sanningen komma fram. Detta har jag fått reda på genom att titta på videoseminariet: Raiders of the Lost Book!
http://www.michaelroodministries.com/raiders_feature.html
Om det inte skulle vara på ovanbeskrivna sätt, hur skulle man då kunna veta att Jesus var Davids son. Han var ju inte direkt biollogisk son till Josef, men genom att Maria är efterkomling till David så är Jesus Davids son.
Kommentera denna artikel