Det har kommit en hel del kommentarer angående samtalskvällen med Gardell. De berör stora och principiellt viktiga frågor. Några svar och reflektioner från min sida.
1. Jag noterar att ena veckan blir man höjd till skyarna av många kristna för att man är så rakryggad och tydlig, och sågad av andra kristna för att man är så rakryggad och tydlig. Och några veckor senare blir man sågad av en massa kristna för att man är för otydlig och utslätad, och höjd till skyarna av andra för att man är så dialog- och samtalsinriktad. Det är sannerligen inte lätt att vara kristen ledare.
2. Jonas Gardell är en av Sveriges skickligaste kommunikatörer och retoriker. Jag är endast en ganska medioker samfundsordförande fjärran från retorikernas och kommunikatörernas elitserie, både inom och utanför kyrkan. För mig var det därför viktigt att detta inte klassades som debatt, eller match som framskymtat här på bloggen, utan helt enkelt ett samtal. Det var min enda möjlighet att möta Gardell på en något så när jämbördig nivå. Och att använda situationen att läxa upp Gardell, och klämma in honom i ett hörn – finns det verkligen någon som på allvar tror att detta överhuvud taget skulle vara möjligt, och önskvärt, vad skulle vinnas på detta?
3. Det finns säkert ett antal andra kristna företrädare som kunnat ta diskussionen med Gardell på ett bättre sätt. Men dessa prominenta personer lyser uppenbarligen med sin frånvaro och enligt Gardell är jag den enda karismatiska/pingst/evangelikala kristna ledare (förutom Stanley Sjöberg) som har sökt någon form av kontakt och dialog med honom. Att vi i kristen press och i våra predikstolar kraftigt kritiserar personer utan någon direkt kontakt med dem, tycker jag är fegt och inte särskilt trovärdigt. Det kanske ger lite applåder i våra egna led, men når knappast fram till andligt nyfikna vanliga svenskar som inte har någon koppling till kyrkan för övrigt. Jesus hade alltid en direktkontakt med människor och sina meningsmotståndare. Han var på åtskilliga bjudningar hos fariséerna och hade många debatter och samtal med dem.
4. Som Stockholmare lever man i ett mångkulturellt samhälle där många religioner och livsåskådningar lever sida vid sida. Och det finns många varianter av förhållningssätt till kristen tro. Och därför blir det väldigt svårt att för mycket hetsa upp sig över allt man möter när det gäller livsåskådningar. Och den vänliga samtalstonen försöker jag använda i mötet med alla människor, och det är väl självklart för alla som är skolade i Alfa-metodiken. Hur kan man nå fram till människor på annat sätt? Att jag skulle använda någon annan approach när jag möter Gardell, än i mötet med alla andra människor, det är inte rimligt från min sida.
5. Jag tycker att jag var mycket tydlig i samtalet i tisdagskväll att dela min syn om evangeliernas trovärdighet, tron på Jesu uppståndelse, tron på jungfrufödelsen och inkarnationen, tron på att Bibeln är Guds ord, lyfte fram Guds vrede över synden, och behovet av syndabekännelsen etc. Men avsikten var att dela min tro utan att göra det på ett konfrontativt sätt, och jag ansträngde mig också att hitta punkter i Gardells bok där vi var överens, samtidigt tycker jag inte att jag slätade över punkter där vi inte var överens. Jag tyckte också att Gardell visade en ödmjuk inställning i vårt samtal, och var inte främmande för mitt perspektiv på dessa frågor. Jag tyckte jag också kunde visa från hans bok att han brottas med frågorna, han har inte riktigt satt ned foten, han brottas både med frågan om uppståndelsen och inkarnationen. Den kritik jag tidigare riktat på min blogg mot Gardells bok, det mesta av detta förde jag fram i Söderhöjdskyrkans samtal i tisdags kväll.
6. Ska vi som kallar oss för evangelikaler kunna kommunicera vår tro, tror jag att det är en ödmjukhet i tonfallet, och att det är starkt präglat av vårt personliga vittnesbörd, och att vi också kan lyssna på människor och sätta oss in i deras tänkande. Det var detta jag försökte göra i tisdagskväll, både för att kunna nå fram till Jonas, men också alla de som kom till vår kyrka och som var där för första gången.
7. Jonas Gardell har vid ett antal tillfällen var hätsk i sin inställning mot oss vanliga kristna och det framkommer tydligt i boken. Man får inte heller glömma bort att hans egna erfarenheter av kyrka och kristna har varit något blandade. Hans bok om Jesus har redan gått ut i 50.000 ex och förlaget räknar med att försäljningssiffran kan hamna på bortåt 100.000. Hans Jesusförkunnelse når betydligt fler svenskar än vad vanliga kristna ledare klarar. Kan vi helt försumma detta eller låtsas som att det inte existerar? Jag tycker också att Gardell med sin retorik skrämmer bort sökande människor från kyrkorna, jag tycker att det är en utmaning vi måste ta på allvar. Att vi finns med i de samtal som Gardells bok skapar tycker jag är angeläget.
Jag antar att det kommer något om detta i Dagen i morgon, och i Världen Idag på fredag.
Tack och godnatt för den här gången.
Pingback: Gardell, de evangelikala, bokstavstron och den dubbla utgången. - Bengts Blogg()