Inom Evangeliska Frikyrkan pågår samtalsdagar runt om i Sverige angående medlemskap i en församling. Här följer mina reflektioner i denna fråga. Grunden för mina synpunkter är 20 års erfarenhet som pastor i Stockholm i en djupt sekulariserad miljö, och studiet i Bibeln.
Den stora utmaningen är att förena öppenhet, låga trösklar, vem som helst är välkommen i en församling, med att skapa en tydligt lärjungaformande miljö. Lärjungaskap handlar om livslångt lärande och ständiga förändringsprocesser. Målet är att bli alltmer lik Jesus.
Ett medlemskap på flera olika nivåer tror jag då är nödvändigt för att kunna förena öppenhet, låga trösklar, omvändelse, och att ständigt växa som kristen – i mognad och ansvarstagande.
Den första nivån handlar om att vara med. Att delta i församlingens verksamhet på ett eller annat sätt. Kanske vara med i en Alfa-grupp, en cellgrupp, delta i ungdoms- eller musikverksamhet, regelbunden gudstjänstbesökare. Och här föreslår jag total öppenhet. Enda kravet är att man är med, är man muslim, tibetanbuddhist, AIK-are, livstidsdömd mördare, ekonomisk brotttsling, amnestyaktivist, har då ingen betydelse. Inga specifika krav på vare sig tro eller livsstil. I Jesu verksamhet kan det liknas vid alla människor som flockades kring Jesus och gärna lyssnade på honom. Denna grupp kan man formellt sett ingå i genom att stå med i församlingens adresslista, mailregister eller liknande. Frågan handlar bara om, vill du vara med i vår verksamhet, vill du stå med i vår mail- och adresslista. Är man inte längre med, och inte längre deltar i församlingens verksamhet, då stryks man från listan, är man inte med – då uppfyller man inte längre villkoren att höra till denna grupp. I formell kyrkostatistik idag kallas denna grupp för ”betjänade”. Jag föreslår att denna grupp tydligare definieras, och gärna definieras som första nivån i församlingsmedlemskapet.
2. Nästa nivå – då höjs ribban, det handlar om något mer än att bara besöka gudstjänster eller någon annan verksamhet i församlingen. Deltagandet i första gruppen ska förhoppningsvis skapa tro på Jesus som den uppståndne, som Herre och frälsare. Nästa steg i processen handlar om dop och omvändelse. Och den här processen kan behöva ta tid. Man kanske behöver jobba med fortsättningskurser på Alfa i denna fas. Vad jag förstår jobbade man i urkyrkan med dopklasser som man gick i flera år, i förberedelse för dopet. Här handlar det om växande tro, att lära sig grunderna i Bibeln, och få grepp om grunderna i det kristna livet. Och komma fram till en överlåtelse till Kristus och den berörda lokala församlingen. Jag tror att vi för mycket har trivialiserat dopet. Det ska bekräfta omvändelsen och överlåtelsen till Kristus. ”Eller vet ni inte att vi allasom har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet”. Rom. 6:3,4.Dopet är kopplat till ett förvandlat liv, och att ta emot Anden. I den undervisning man ger i denna fas, handlar det också om att ta upp kristna livsstilsfrågor, bl.a. om vad det innebär att leva i förlåtelse och försoning, kristen syn på ekonomi, kristen syn på samlevnad och äktenskap och mycket annat. Man är bara i början av processen, men behöver bejaka inriktningen. Att ta detta steg och fullt ut gå med i församlingsgemenskapen, innefattar också att lära känna den lokala församling som man går in i, och få kunskaper om dess vision, prioriteringar och inriktning. I exemplet med Jesu verksamhet – denna grupp handlar om alla de människor som följde Jesus, och räknade sig som lärjungar.
3. Den tredje nivån handlar om en fördjupad överlåtelse till tjänst och ansvarstagande i den lokala församlingen. Nu har lärjungen kommit en bit på vägen, man har lärt känna Kristus, man är förankrad i sin församling och fått förtroende, man har kommit en bit på vägen i efterföljelsen, och Andens frukt är en karaktäristisk del av ens liv. Jag tycker att denna höjning av ribban, också ska få ta tid, och ska kopplas till mentoring, coaching, vägledning, och särskild undervisning. Det handlar om förberedelse för ledaruppgifter i församlingen, men kan också handla om en fördjupad överlåtelse på annat sätt. Om vi jämför med evangelierna och Jesus – denna grupp handlar om dem som Jesus gav förtroende, de som tog ansvar, och de som gick in i en tydligt definierad tjänst.
Man skulle kunna kalla detta för en mer dynamisk modell av församlingsmedlemskap som mer fokuserar lärjungaskap, efterföljelse, utveckling mer än något statiskt. Och sedan är det den lokala församlingen som ytterst definierar var gränserna går och hur man kan gå vidare i fördjupat församlingsmedlemskap.
Och den här modellen handlar inte om juridik och ideella föreningar. Det är en annan sak. Jag tycker dock att det är en praktisk modell att organisera församlingen juridiskt som en ideell förening, och att grupp 2 och 3 i modellen är formella medlemmar med full rösträtt. Men grupp 1 skulle kunna inbjudas att få vara med på även slutna församlingsmöten (utan rösträtt), om man så bestämmer. Vill man hitta en annan juridisk konstruktion är det fullt möjligt.
Och att man jobbar med olika nivåer på församlingsmedlemskap, då behöver det inte bli så dramatiskt om man skiftar nivå. En som lever på nivå 3, men helt går i väggen, kan då gå ner till nivå 2, tills man känner att det är dags att ta mer ansvar. Den som lever på nivå 2, men hamnar i livskriser så att man inte längre lever som kristen, men ändå vill hålla kontakten med församlingen, då kanske man backar tillbaka till nivå 1.
I dagens församlingar finns det dock många medlemmar som bara står i en adresslista och som inte är med alls. Enligt denna dynamiska modell kan de inte räknas som medlemmar i någon av de tre nivåerna.
Mycket mer finns att säga om detta. Modellen ovan är ju inte originell, men min idé är att tydliggöra modellen, och hitta en praktisk strategi för att tillämpa detta i en församling.
Eftersom det är en dynamisk modell, så utgår det också ifrån att man inte är församlingsmedlem år ut och år in med mer eller mindre automatik, utan medlemskapet bör förnyas, helst varje år.
En mer traditionell modell där man bara är församlingsmedlem eller inte församlingsmedlem, då skapas mer turbulens kring vem som är utanför eller innanför.
OBS! Dessa synpunkter är mina högst personliga reflektioner, och mitt bidrag till det samtal som pågår inom EFK. Det är inte hugget i sten. Bloggläsaren får gärna bidra med konstruktiv kritik och förbättringssynpunkter.
Pingback: Kristi kyrka i EFK:s tappning - en förening? « Emmausvandrarna()