Församlingsmedlemskap – som jag ser det

Inom Evangeliska Frikyrkan pågår samtalsdagar runt om i Sverige angående medlemskap i en församling. Här följer mina reflektioner i denna fråga. Grunden för mina synpunkter är 20 års erfarenhet som pastor i Stockholm i en djupt sekulariserad miljö, och studiet i Bibeln.

Den stora utmaningen är att förena öppenhet, låga trösklar, vem som helst är välkommen i en församling, med att skapa en tydligt lärjungaformande miljö. Lärjungaskap handlar om livslångt lärande och ständiga förändringsprocesser. Målet är att bli alltmer lik Jesus.

Ett medlemskap på flera olika nivåer tror jag då är nödvändigt för att kunna förena öppenhet, låga trösklar, omvändelse, och att ständigt växa som kristen – i mognad och ansvarstagande.

Den första nivån handlar om att vara med. Att delta i församlingens verksamhet på ett eller annat sätt. Kanske vara med i en Alfa-grupp, en cellgrupp, delta i ungdoms- eller musikverksamhet, regelbunden gudstjänstbesökare. Och här föreslår jag total öppenhet. Enda kravet är att man är med, är man muslim, tibetanbuddhist, AIK-are, livstidsdömd mördare, ekonomisk brotttsling, amnestyaktivist,  har då ingen betydelse. Inga specifika krav på vare sig tro eller livsstil. I Jesu verksamhet kan det liknas vid alla människor som flockades kring Jesus och gärna lyssnade på honom. Denna grupp kan man formellt sett ingå i genom att stå med i församlingens adresslista, mailregister eller liknande. Frågan handlar bara om, vill du vara med i vår verksamhet, vill du stå med i vår mail- och adresslista. Är man inte längre med, och inte längre deltar i församlingens verksamhet, då stryks man från listan, är man inte med – då uppfyller man inte längre villkoren att höra till denna grupp. I formell kyrkostatistik idag kallas denna grupp för ”betjänade”. Jag föreslår att denna grupp tydligare definieras, och gärna definieras som första nivån i församlingsmedlemskapet.

2. Nästa nivå – då höjs ribban, det handlar om något mer än att bara besöka gudstjänster eller någon annan verksamhet i församlingen. Deltagandet i första gruppen ska förhoppningsvis skapa tro på Jesus som den uppståndne, som Herre och frälsare. Nästa steg i processen handlar om dop och omvändelse. Och den här processen kan behöva ta tid. Man kanske behöver jobba med fortsättningskurser på Alfa i denna fas. Vad jag förstår jobbade man i urkyrkan med dopklasser som man gick i flera år, i förberedelse för dopet. Här handlar det om växande tro, att lära sig grunderna i Bibeln, och få grepp om grunderna i det kristna livet. Och komma fram till en överlåtelse till Kristus och den berörda lokala församlingen. Jag tror att vi för mycket har trivialiserat dopet. Det ska bekräfta omvändelsen och överlåtelsen till Kristus. ”Eller vet ni inte att vi allasom har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet”. Rom. 6:3,4.Dopet är kopplat till ett förvandlat liv, och att  ta emot Anden. I den undervisning man ger i denna fas, handlar det också om att ta upp kristna livsstilsfrågor, bl.a. om vad det innebär att leva i förlåtelse och försoning, kristen syn på ekonomi, kristen syn på samlevnad och äktenskap och mycket annat. Man är bara i början av processen, men behöver bejaka inriktningen. Att ta detta steg och fullt ut gå med i församlingsgemenskapen, innefattar också att lära känna den lokala församling som man går in i, och få kunskaper om dess vision, prioriteringar och inriktning. I exemplet med Jesu verksamhet – denna grupp handlar om alla de människor som följde Jesus, och räknade sig som lärjungar.

3. Den tredje nivån handlar om en fördjupad överlåtelse till tjänst och ansvarstagande i den lokala församlingen. Nu har lärjungen kommit en bit på vägen, man har lärt känna Kristus, man är förankrad i sin församling och fått förtroende, man har kommit en bit på vägen i efterföljelsen, och Andens frukt är en karaktäristisk del av ens liv. Jag tycker att denna höjning av ribban, också ska få ta tid, och ska kopplas till mentoring, coaching, vägledning, och särskild undervisning. Det handlar om förberedelse för ledaruppgifter i församlingen, men kan också handla om en fördjupad överlåtelse på annat sätt. Om vi jämför med evangelierna och Jesus – denna grupp handlar om dem som Jesus gav förtroende, de som tog ansvar, och de som gick in i en tydligt definierad tjänst.

Man skulle kunna kalla detta för en mer dynamisk modell av församlingsmedlemskap som mer fokuserar lärjungaskap, efterföljelse, utveckling mer än något statiskt. Och sedan är det den lokala församlingen som ytterst definierar var gränserna går och hur man kan gå vidare i fördjupat församlingsmedlemskap.

Och den här modellen handlar inte om juridik och ideella föreningar. Det är en annan sak. Jag tycker dock att det är en praktisk modell att organisera församlingen juridiskt som en ideell förening, och att grupp 2 och 3 i modellen är formella medlemmar med full rösträtt. Men grupp 1 skulle kunna inbjudas att få vara med på även slutna församlingsmöten (utan rösträtt), om man så bestämmer. Vill man hitta en annan juridisk konstruktion är det fullt möjligt.

Och att man jobbar med olika nivåer på församlingsmedlemskap, då behöver det inte bli så dramatiskt om man skiftar nivå. En som lever på nivå 3, men helt går i väggen, kan då gå ner till nivå 2, tills man känner att det är dags att ta mer ansvar. Den som lever på nivå 2, men hamnar i livskriser så att man inte längre lever som kristen, men ändå vill hålla kontakten med församlingen, då kanske man backar tillbaka till nivå 1.

I dagens församlingar finns det dock många medlemmar som bara står i en adresslista och som inte är med alls. Enligt denna dynamiska modell kan de inte räknas som medlemmar i någon av de tre nivåerna.

Mycket mer finns att säga om detta. Modellen ovan är ju inte originell, men min idé är att tydliggöra modellen, och hitta en praktisk strategi för att tillämpa detta i en församling.

Eftersom det är en dynamisk modell, så utgår det också ifrån att man inte är församlingsmedlem år ut och år in med mer eller mindre automatik, utan medlemskapet bör förnyas, helst varje år.

En mer traditionell modell där man bara är församlingsmedlem eller inte församlingsmedlem, då skapas mer turbulens kring vem som är utanför eller innanför.

OBS! Dessa synpunkter är mina högst personliga reflektioner, och mitt bidrag till det samtal som pågår inom EFK. Det är inte hugget i sten. Bloggläsaren får gärna bidra med konstruktiv kritik och förbättringssynpunkter.

 

  • Olov

    Här snackar vi totalt obibliska grejer. Tre nivår av församlingsmedlemsskap? Läs Galaterbrevet för Guds skull!

  • http://tanksjalvpa.blogspot.com/ PA Sahlberg

    Tack Stefan för en mera genomtänkt analys av de samtal som pågår från flera håll. Jag tror, som du, att medlemskapet måste moderniseras. Tycker att du har många intressanta och värdefulla bidrag till det samtalet./PA

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    Eller så från ett sociologiskt perspektiv så skapar vi a och b lag inom gemenskapen… Om jag nämner, hangaround (din första punkt), Prospect Chapter (din andra punkt) och sist fullvärdig HA medlem… ringer det några kopplingar? liten provokativ koppling.

    Men jag förstår grundtanken, och har vissa punkter där jag kan hålla med om att en del saker är eller borde vara så.

  • andreas

    Låter ungefär som den här kyrkan i Malmö:
    http://united.nu/medlemskap

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Min första reflexion ang. den modell för medlemskap som Stefan Swärd skissar på är att den verkar ganska krånglig – men å´ andra sidan vem har sagt att det alltid ska vara lättbegripligt….

    Min metodistkollega PA Sahlberg antyder att Stefans Swärds analys i frågan om ”Saron-debatten”, inte skulle ha varit genomtänkt, så håller jag verkligen inte med om det. Stefan Swärd gjorde i den debatten en insats som väckt stor beundran långt utanför efk-lägret.

  • Robert L

    Det här var det sjukaste jag läst på länge.

    Nivå 1 och 2 och 3? Du driver med oss eller?

    ”En som lever på nivå 3, men helt går i väggen, kan då gå ner till nivå 2, tills man känner att det är dags att ta mer ansvar.” och ”Den som lever på nivå 2, men hamnar i livskriser så att man inte längre lever som kristen, men ändå vill hålla kontakten med församlingen, då kanske man backar tillbaka till nivå 1.”

    Är du på riktigt? Vad är det som händer?

  • TB

    Hej Stefan.
    Jag vet inte om det, som Olov tycker, är obibliskt eller inte med din idé. Men generellt borde det vara så att en församling har värderingar man inte ruckar på, Om mina värderingar inte överensstämmer med dessa och är så fasta att jag inte kan ändra på dem bör jag inte söka medlemsskap där.
    Vi talar om urtidens Gud – utan skiftningar mellan mörker och ljus, Alfa och Omega, Han som slängde ut djävulen tillsammans med en tredjedel av änglaskaran…
    Han är densamme i går, i dag och i all evighet.
    Frågan är i stället: Vad är det då som gör att vi nu plötsligt skall omvärdera och modernisera hela församlingar och samfund.
    Kan det vara så att hela änglakören som tidigare sjungit lovsång inför tronen nu tystnat och andäktat inväntar vad EFK, Pingst m.fl ska komma fram till?
    Gud själv följer kanske med största intresse vad bloggare, kommentatorer och tidningsskribenter tycker i frågan. Även Han kanske undrar hur Han skall ställa sig till de nya krav som dagens öppna samhälle innebär. Det måste vara skönt för Honom att veta att så mycket kloka människor är engagerade och säkerligen lyckas komma fram till en kompromiss som kan tilltala både kyrka, himmel och andra sidan av andevärlden.
    Som du och andra märker är det troligen en dåre som skrivit detta. Men dårskap för världen räknas lite annorlunda ”ovan där” och mycket av vad de s,k, visa tycker anses nog som dårskap där.
    Ett stort finger som skrev på väggen, dödandes alla tvister och tyckanden, vore vad vi borde bedja om. Så säger Herren – punkt slut. De gamla gudsmännen är avlidna eller satta på ålderdomshem, men tror vi att Gud också blivit gammal och senil?
    Profeter (inte professorer), var är ni?

  • Mattias S

    Mycket intressant. Precis denna diskussion pågår och dessa idéer finns även inom Pingst, bl.a. i den församling som jag är med i. Om vi kan förena en inkluderande gemenskap med en radikal överlåtelse till Kristus och ett modernt lärjungaskap, har vi kommit långt i vår strävan att göra våra församlingar relevanta för dagens människor.

    Samtidigt som det kan det finnas vissa problem med ett tredelat ”medlemskap” enligt din modell så ligger den egentligen väldigt nära den modell som vi idag redan praktiserar inom många frikyrkor. 1) Att ha en generös attityd till alla som vill vara med och dela gudstjänstlivet och gemenskapen, oavsett tro eller icke-tro (och livsstil). 2) Att det finns en vilja att leva i omvändelse för den som vill dela församlingsgemenskapen på ett djupare plan. 3) Att Kristus-likhet och efterföljelse till Bibelns ord är viktiga utgångspunkter för den som vill bli någon form av ledare i sin församling. Punkt 2 och 3, måste enligt mitt sätt att se på Bibelns ord, få konsekvenser för den personliga livsstilen, annars handlar det knappast om trovärdig omvändelse.

  • brynte

    ”denna grupp handlar om dem som Jesus gav förtroende, de som tog ansvar, och de som gick in i en tydligt definierad tjänst”

    var det nån annan än judas som hade en tydligt definierad tjänst?

    om du syftar på de 12 lärjungarna så kan man också fråga sig vad det ställdes för inträdes- eller bekännelsekrav på dessa..

    jag är inte riktigt med dig stefan. utveckla gärna.

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Punkt 1 brukar vi i metodistsammanhang kalla för församlingens ”Vänkrets”. Det ordet kanske är ett hållbart begrepp alltjämt, och det riskerar ändå inte att blandas ihop med det som är steget till att bli medlem i församlingen, vare sig det är ett förberedande medlemskap eller ett fullvärdigt sådant.

    Vänkretsen är ju en av församlingens viktigaste kontakytor som vi ibland kan vara lite hemmablinda för.

  • kjell

    Stefan
    Menar du att vi som alltid längtat efter att få tjäna men inte varit kvalificerade nog efter många år skall degraderas till nivå 1,våra barn som vi kämpat för att få med oss har fått alla möjligheter i församlingen eftersom dom har fått högskoleutbildning men är det egentligen så det skall vara.Det står att den som i världens ögon ingenting är den utväljer Gud det står också att man inte skall flytta på gamla råmärken vi är många i vår generation som känner sig överhoppade dom yngre tog över för tidigt och då flyttas gamla råmärken och då går det på tok.

  • Christer Roshamn

    Intressant tankegång Stefan. Jag tror att Öresundskyrkan/United i Malmö (Pingströrelsen) tänker så kring församling. De kallar det: ”United friends”, ”United partners” och sedan ”United leader”.

    Christer

  • Johan

    Som en del redan har påpekat så kan detta för vissa låta som en märklig tanke att så att säga ha tre nivåer. Det nya i detta skulle knappast ligga i nivåernas existens, för de har sedan länge de facto funnits i en del svenska frikyrkor. Pingstförsamlingen där jag tidigare var medlem kan man nog hävda hade fler nivåer än 3, vilka inte var uttalade men de facto fanns där, och det är väl knappast någonting unikt.

    Det som vore intressant i samanhanget vore att höra är hur Stefan Swärds bakomliggande resonemang ser ut. Vad grundar sig tankarna i dessa frågor på, en genomtänkt tolkning av Bibeln, det personliga tilltalet, eller något annat? Utan att veta svaret på den frågan så är det svårt att förhålla sig till tankar av detta slag.

    För min del så ter det sig mycket märkligt att en samfundsledare förmedlar egna tankar kring medlemskap utan att referera till vad som står i Skriften eller utvecklingen under Kyrkans historia. Det är ju så att säga inte första gången kristna funderar över vad som är Guds vilja när det gäller medlemskap och församlingssyn.

  • kjell

    Christer
    Vi som inte kan engelska hur skall vi kunna vara med i en sån församling.Det är svårt nog när man inte får sjunga i kören utan att vara språkkunnig.

  • Bo

    Stefan, det ligger ett värde i att strukturera upp och i ord formulera en ordning som i grund och botten tidigare tillämpats. Det avdramatiserar t.ex. en övergång från nivå två till nivå ett (tidigare kallat uteslutning) men det sätter också fokus på församlingens ansvar för att leva ut nivå ett och att återföra (föra in) en person från nivå ett till nivå två. Här har församlingen många gånger misslyckats på grund av en självisk livsstil. Detta kräver tydlighet i förening med kärlek och ödmjukhet.

  • Ola

    Den praktiska skillnaden mellan nivå 1 och 2 vad beträffar individens relation till församlingen består då i???;
    1) Bekräftat medlemskap via matrikeln
    2) Rösträtt i beslutande samlingar

    och kravet för detta då är ett uttalat lärjungaskap genom
    1) dop
    2) kännedom och bejakande av församlingens- och det kristna livets normer

    Det finns en förskjutning mot det organisatoriska i detta resonemang. Är det verkligen detta som är det individuella lärjungsskapets förtjänst i relation till församlingen? Officiell bekräftelse via matrikeln och rösträtt? Eller ligger förtjänsten i nära gemenskap, andligt och socialt skydd, förbön, fostran och träning, hjälp av olika slag och att man förväntas bidra med dito? /Ola

  • Pingback: Kristi kyrka i EFK:s tappning - en förening? « Emmausvandrarna()

  • O.K

    Om någon begår äktenskapsbrott inom församlingen åker dom då ner till nivå 1 om dom då startar ett nytt äktenskap tillsammans måste dom då vara kvar på nivå 1 men deras föredetta går ur församlingen för dom inte orkar vara kvar.Jag håller med Paulus dom som är innanför är vi skyldiga att döma.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Kring det rent praktiska så kan jag nog säga att jag håller med dig, bra tankar Stefan!

  • O.K

    Om detta är framtidens församling så vill inte jag vara delaktig.Först tar församlingen in homosexuella sen graderas vi i olika duktighetsnivåer.Får vi möjligen fler stjärnor i kronan om vi tillhör nivå 3

  • TB

    Hej O.K.
    Jag har varit med om det du beskriver. Genom otrohet sprack mitt äktenskap. Kvar fanns jag och tre barn. De mest ”kärleksfulla” i min församling kom på att det var synd om min fru som inte hade plats att förvara sina möbler och prylar i den etta hon hyrde som ”kärleksnäste” för att tillbringa tid med sin nye partner (ej troende). Eftersom också han var gift (med barn) kunde de knappast ta hem möblerna till honom.
    Detta löste nämnda ”kärleksfulla” medsystrar och bröder genom att hämta möbler och annat och förvara det i kyrkans bottenvåning. Argumentet till detta som jag fick var:
    -” Vad är församlingens uppgift om inte att hjälpa och stötta de som har det svårt”.
    Jag blev sårad och bad ledningen om en förklaring som kunde hålla, annars skulle jag lämna församlingen.
    Jag är kvar ännu. Men eftersom vi är en EFK-ansluten församling har jag avkrävt ett svar från nuvarande församlingsledning på följande:
    Om EFK väljer att inte klargöra gränser att äktenskap gäller en man och en kvinna, som enda tänkbara alternativet för samlevnad. Kommer församlingen då att stå kvar i EFK?
    Då blir det utan mej och min familj som medlemmar. Min önskan är dock att EFK:s ledning ställer krav på Saron m.fl. som vill införa nya ordningar i denna fråga. Tänk om eller gå ur EFK.
    Jag är bara en ”gräsrot” utan inflytande, men tror att om tillräckligt många sådana säger ifrån måste man lyssna!

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Det verkar bli en bra debatt på bloggen många åsikter och många lösningar.

    1 Joh 1:7 Men om vi vandrar i ljuset,liksom han är i ljuset,så har vi gemenskap med varandra,och Jesus hans sons blod renars oss i från all synd.

    Öppenhet och gemenskap inte bara på söndagar utan i vardagen skapar en bra kontaktyta för bra relationer och en sund kristendom med ordet som grund fundament.

    v v v v kastasten.se Thommy Bergenwall

  • O.K

    Hej TB
    Det som vi varit med om inom familjen är nästan100% lika.Det har gått några år men såren är kvar det är svårt att känna förtroende för en församling som handlar på det sättet om inte församlingarna höjer trösklarna och då menar jag dessa svåra synder så har jag inget i någon församling att göra.Jag menar att församlingen måste hållas ren. Jag ställer upp till 100% på det du skriver och hoppas EFK kan ställa krav på Hagerius och övrigas avgång eller gå ur EFK

  • TB

    Jag söker ingen felfri församling, medveten om att om jag fann den och gick med där skulle den i samma stund upphöra att vara felfri!
    Däremot har jag inget försvar för mina fel och brister. Förväntar mej att en församlingsledning ska tala mej tillrätta om det behövs. Antingen lyssnar jag då och ber om förlåtelse med påföljande omvändelse, eller så får jag ”hoppa av”.
    Om man då ifrågasätter de mest elementära ”reglerna” inom kyrkan, med hårklyveri som ursäkt för detta – vad har vi kvar? Scouter får också lära sig att vara snälla och trevliga, dessutom göra knutar och hjälpa tanter över gatan. Är det dit vi vill nå?

  • O.K

    Hej Thommy
    Vi önskar inte kasta sten men vi längtar efter en ren och helig församling.

    Se på fikonträdet löven spricker snart ut.(Snart är han här)!!!!

  • http://andin.nu/blog Karl

    Nivåbaserad församling. Kul. (Jag skrev lite här: http://andin.nu/blog)

  • Ronny

    Tb , Ok . Jag är ju överens med er men vi får inte glömma, att det finns alltid möjlighet få nåd av Gud att be om förlåt och bli förlåten och att ångra sig och vända om och göra bättring.

    Uteslutning är ju inte de första steget mot en felande broder och syster i tro och lära handel och vandel och relationner.

    Utan försonning på lämpligt vis enlig tex matt 6.:14-15 ty om ni förlåten människorna deras försyndelser,så skall ock eder himmelske fader förlåta eder 15 men om ni icke förlåten människorna ,så skall ej heller eder fader fölåta edra försyndelser (Och detta inkluderar förstås att förlåta sig själv )

    Och vem skulle vi ha rätt att döma och fördömma ? Andra eller oss själva ?

    När Gud i Kristus försonnat sig själv med nästan och oss . Och vill att även vi försonar oss med Kristus med Gud och nästan och oss själva .2 kor 5:14 -21, kol 1:19-20 …

    Och livet och församlingen och ledarskapet i församlingen och Guds Ord i sin helhet med Gud i Kristus så vi får frid med Gud …

    som Gud vill steg för steg . För allting har ju sin tid ,men så är Guds vilja i varje fall som det blir bäst med tiden …Utan att man skjuter på det i onödan nödvändigtvis …

    Har jag några efarenheter så jag vet vad jag talar om Ja ,och det var jag som var otrogen och dum inte min fru . Men vi är försonnade hon och barnen och jag numera men skilda . Var det en lätt match, nej inte för oss ,det tog flera år . Men nu är vi försonnade med Kristus med Gud . Guds kärlek och försonning är sån .Och ska vi ha nån ära för det, nej bara Gud för det var ju bara hans verk…

    Och 1kor 13:5 :Kärleken hyser icke ag för oförätts skull…

    Kristi Kors och uppståndelse är beviset .Och att allt är försonnat i Kristus Och han är försonnig för vår fiende och vän och oss själva med Gud och varandra och oss själva och livet och Guds Ord med frid med Gud . Som Gud vill steg för steg . och för gott om och när vi vill detoch börjar vilja det . Även mot felande ledare och församlingar och enskilda Kristna …

    Om en församling eller rörelse eller ett samfund, går fel en tid mer eller mindre allvarligt.Finns i det nget som säger att den inte kan vända om till sist ,eller en enskild människa eller Kristen eller en Kristen ledare eller samhället eller de ofrälsta…

    Men ibland när man hör på oss Kristna och olika församlingars policy .Kunnde man tro att vi hadde mer otro på Gud och Guds Nåd . Än de som inte tror på Gud ännu.

    Lärjeungarna frågade ju Jesus vem som Kunde bli frälst. mark 10?Och han svarde dem för människor är det omöjligt ,men för Gud är allt möjligt

    Det som är omöjligt för oss att förhålla oss ödmjuka till Gud och Guds Ord om. Och vilja och tro honom hans nåd och sanning och Goda vilja om.Är bara möjligt för Gud och att hjälpa oss med som han vill om vi vill.

    Rom 15:13 Men Hoppets Gud uppfylle eder med all Glädje och frid i tron , så att ni haven ett överflödande hopp i den Helige andes kraft

    Därför kan vi alla bli Herrens Lärjeungar och de kallade hans tjännare och leddare för han församlingar och fullfölja missions befallningen matt 28 :18-20 enligt Guds Ords mönnster Och då har vi mål och mennig i Gud som Gud vill med i sin nåd .För den enskilde och försammlingen enligt Bibeln .

    Och när vi felar får vi be Gud om nåd och får av Gud.Och att ge varandra och vår nästa i övrigt och oss själva i Guds kärlek som aldrig förgår .Och kärleken tror och hoppas och uthärdar allt.Och är licka stark som döden .Och söcker inte sitt eget. .Utan den den älskar oss helt osjälviskt …. Alla och sig själv och Gud främst och livet och Guds Ord i försonlighet igenom försonnigen Kristi Kors och uppståndelse .Med Guds Hjälp bara. Den Helige Ande Hjälparen som ska Hjälpa eder fram till Hela sanningen om allt sa Herren Jesus . Som också kallas trons Ande som är skället till att vi kan tro på Gud vi människor och Kristna endast .Som också är denna underbara nåd med allt vi behöver I Gud blott…

    I världen men inte utav världen . Och som Jesus sa min frid giver jag eder inte som världen ger… Så det finns hopp för oss allihopp och inget är omöjligt för Gud som sagt och alltförmår den som tror.Och ps 20 Herren uppfylle alla minna bönner … Alltså det Gud vill …

    Och en större frihet än Guds kärlek finns inte Och att forsätta att tro och lydda Gud hans vilja och gå vidare i Guds Glädje och förnöjsamhet .Tacksamma över Guds nåd emot nästan och oss själva och livet som Gud vill i frid med Gud för gott om och när vi vill det. Alldeles som vi behöver Guds nåd hela tiden och för tid och evighet .Och Gud är den samme i både Glädje och sorg och heter också alltröst Gud och vill och kan alltid trösta om han får för oss vad det än är om . Inget är omöjligt för Gud och allt förmår den som tror .Herren ska skonna och hjälpa Frid Ronny

  • Tobias Fritzon

    Stefan. Känns lite snurrigt det här med ett medlemsskap i olika nivåer. Är det inte bättre att tala om medlemskap i det du kallar nivå 2, och sedan att ledarskap o dyl naturligt kommer på tal när man lever ett aktivt församlingsliv? Nivå 1 ser jag mer som ”sökare” eller liknande.
    Mvh,
    Tobias Fritzon.

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Jag skulle ur egen erfarenhet kunna berätta skrämmande exempel på hur frikyrkofolk delar in människor, lägger sig i och förstör andras liv. Bara för att man är med i kd, som jag har varit, står man tydligen under ”församlingstukt” i någon församling som man inte är medlem i, och blir utfryst och osynliggjord (inom partiet) utan att få någon förklaring. Men jag misstänker att det gått rykten inom kd i min hemkommun om att jag varit homo, vilket jag aldrig varit. De har aldrig sett mig i sällskap med någon kvinna.

    Men jag har umgåtts med en kvinna, som är min närmaste, i många år, men ingen synd i det. Det har de känt till i hennes hemkommun. Så börjar hon besöka en frikyrka, och jag uppmuntrar det eftersom hon aldrig fått någon riktig kristendomsundervisning och måste lära sig genomskåda new age, etc. En äldstebroder i församlingen sätter sig då som en förmyndare över henne, arrangerar möten mellan henne och en ogift församlingsmedlem (en f.d. missbrukare), och försöker hindra henne att träffa mig, bl a tvingat sig med när hon åkt för att träffa mig. Både han och den där mannen har dessutom få bort mig som ombud för henne, bl.a mitt under en rättegång, där jag företrädde henne. Med följd att hon förlorade rättegången och nu har en mycket svår rättslig situation. Och allt mitt arbete under många år bortkastat. Sådan kan man ju ”gå i väggen” för – när man dessutom är utmobbad av kd på hemorten.

    Äldstebrodern har genom sitt egoistiska agerande förstört för tre personer. Han. uppmuntrade dem till äktenskap genom ett ständigt tjat om hur hans eget äktenskap hade löst honom från en massa problem. Var det den äkta sängen, och inte överlåtelsen till Kristus,som hade räddat honom? Eller är äldstebroderiet bara ett nytt missbruk – av människor i stället för droger? När frikyrkorna grunnar över bemötandet av homosexuella, kan de gott utvidga detta till vilken syn man själv har på äktenskapet. Som en entrébiljett till sänghalmen. Man försöker närmast tvinga in homosexuella i celibat, samtidigt som man fördömerr celibatet som något helt onaturligt och förkastligt för oss heterosexuella. När man tror att sex (inom äktenskapet) botar psykiska sjukdomar.

    När jag besökte den församlingen under ekumeniska veckan förra året,, störde han mig mitt under den ekumeniska bönen, med ”Ska vi inte klara ut det där gamla.” Jag svarade att jag hade kommit till den församligen för att delta i den ekumeniska bönen. En kvart senare kom han fram på nytt och sa: Om jag har sagt något som sårat dig, vill jag be dig om förlåtelse. Detta godtog jag inte. Han har begått flera svåra synder genom missbruk av förtroendeställning församlingen, och vill reducera detta till ett sårande uttalande! Vilket hyckleri! Jämför detta, att förstöra gammal vänskap mellan en vuxen man och en vuxen kvinna, båda över 50 när detta hände) i syfte att göra henne till något slags terapiobjekt åt en församlingsmedlem, jämför detta med ett homopar som har sex med varandra! Vad är värst. Det var ingen EFK-föramling, ingen pingstföramling och inten Livets ord-församling kan jag tillägga, men en gammal och väletablerad frikyrka.

    Men så här går det när frikyrkofolk uppträder som representanter för Gud, som om de hade fulklmakt från Gud att lägga sig andra människors liv, förstöra gamla relationere och försöka få till nya, och uppträder som förmyndare åt folk. Skulle då homosexuella leva i så svår synd, så att de inte ens kan vara medlemmar i församlingen, utan häcka på någon mail-lista. Det blir för mycket uppdelning i syndare och ”syndfria”, vilket inleder de ”syndfria” i frestelse att uppträda som om de vore Guds särskilt utvalda.

    Jag tycker att Saron-föramlingen har tagit precis rätt beslut. Låt de enskilda medlemmarna bestämma över sina liv, och låt kyrkan som helhet bestämma över förkunnelslen. Och låt då den där mail-listan vara just en mail-lista och inte en lista över personer som någon äldstebroder ska bestämma över och vara förmyndare för. Låt församlingstukten gå ut över de som har förtroendeuppdrag, så att de inte missbrukar sin ställning, och inte över icke-medlemmarna!.

    Så låt nu alla, som har tagit emot Jesus som sin pesonliga frälsare vara medlemmar, även om det finns mycket i övrigt att önska om beträffande de nya medlemmarnas livsstil. Naturligtvis inser jag att om homosexuella får bli fullvärdiga medlemmar kommer det inom några år som ett brev på posten att de vill bli pastorer, och då blir det en ny snyfthistoria i media. Men det är dags att ta den debatten nu. Man blir inte mer frälst för att man är pastor, däremot genom dopet /medlemskapet. Kyrkan kan beskrivas som ett äktenskap mellan Kristus och den fallna mänskligheten. Och då duger det inte om den ena syndaren säger till den andra syndaren: Du får inte vara med för du är en syndare!

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Stefan skrev i ett tidigare inlägg att frikförsamlingar bildades vid mitten av 1800-talet av personer som var missnöjda med Svenska kyrkans modell för medlemskap. Men dessa första friförsamlingar var inte fristående från Svk. Upphävandet av konventikelplakatet 1858 innebar inte utträdesrätt ur Svk. Friförsamlingarnas medlemmar behöll alltså medlemskapet i Svk, och saknade alltså inte kyrkotillhörighet om de sedermera blev uteslutna ur friförsamlingen.

    Samma sak gällde för dem, som eventuellt nekades medlemskap i en friförsamling. Nuvarande situation, att det finns personer som inte är meldemmar i någon kyrka och alltså står helt utanför Kristi kyrka om de nekas medlemskap i önskad församling, förelåg attltså inte vid mitten av 1800-talet. Och man kan inte hänvisa den, som vill bli medlem i t.ex. EFK utan att lägga om sin livsstil, till Svk, eftersom det är mer än medlemskapsreglerna som skiljer mellan kyrkorna.

    Om EFK hade varit en sammanslutning INOM Svk, med exkakt samma teologi som Svk, för personer som vill leva ett mer utpräglat kristet liv än övriga SVk-medlemmar, hade det inte varit några problem att neka medlemskap för personer som inte lever upp till höga ideal. En kyrka kan, enligt min mening inte neka medlemskap för någon, som bekänner Jesus som sin personliga frälsare. En kyrklig förening eller inomkyrklig rörelse kan göra det.

    Om man jämför med Katolska kyrkan, så är klosterordnarna inomkyrkliga rörelser inom . Katolska kyrkan. Vem som helst kan bli medlemmar i Katolska kyrkan av personer som vill avstå från nästan allting för att tjäna Gud. Därför kan inte vem som helst bli medlem i en katolsk orden. Den svenska frikyrkligheten står nog inför ett vägval, om man ska fortsätta som hittills eller bli kyrka fullt ut. Och i så fall måste man kunna hantera BÅDE kvantitet och kvalitet – något som varken Svenska kyrkan eller Katolska kyrkan i Sverige har lyckats särskilt bra med. .

  • TB

    Hej Lars Flemström.
    En beklämmande historia. Det är svårt för en ledare att hitta stöd i någon text för detta handlande med människors känslor och liv. I Bibeln finns ganska högt ställda krav på dem som skall antas som ledare av något slag. T.o.m. om man så ”bara” ska verka som diakon.
    Men att använda detta avskräckande exempel som anledning till att förändra tidigare församlings- och samlevnadssyn funkar liksom inte.

    Hej Ronny.
    Du begick ett stort misstag genom att bryta ett förbund med din fru, där du lovat inför Gud och hela församlingen att vara trogen intills döden skiljer er åt.
    Eller hur? Detta är Bibelns och därmed Guds syn på samlevnad vilket är och måste förbli praxis i varje församling.
    Du hade dessutom barn som Du värderade mindre än din egen spänning och njutning. Du begick ett allvarligt misstag och vad hjälper det andra om vi inte kallar det för vad det är?
    Som tur är, för dej och mej, finns det nåd och försoning för alla synder.
    Men om det inte framgår klart och tydligt att det du gjorde var ett grovt fel, varför skulle du ångra dej? Utan ånger och förtvivlan finns knappast något löfte om försoning.
    Ingen kan mena att en familj som utsatts för detta svek skulle begå en större synd om de INTE förlät, än den som utförde sveket från början. Eller?
    Se´n vet vi att leva i oförlåtenhet och bitterhet inte är bra.
    Men frågan är var ska gränsen gå? För att skydda dem som lever i synd, eller för att skydda alla dem som blir offer för synden?

  • TB

    Ett litet tillägg bara:
    Eftersom ”synd leder till död” är det faktiskt så att ”syndaren” själv blir det största offret. Om sanningen ska göra oss fria, måste vi vara ärliga.
    Vad som diskuteras mycket just nu är hur vi ska komma RUNT sanningen utan att behöva gå IGENOM den. Må vara obekvämt för pastorer och äldste att behöva stå för ”mossiga” värderingar. Men klarar man inte av det kanske man ska ompröva sin egen kallelse.
    Om alternativet för att vara obekväm blir att släta över blir man i värsta fall medskyldig till den ”skyldiges” dom. Nej, låt fel vara fel och rätt vara rätt. Detta utesluter inte nåden – tvärtom: Det är en FÖRUTSÄTTNING för förlåtelse!

  • E

    Tack Lars Flemström för din delning. Det är så värdefut att lämna de hypotetiska teorierna och närma oss de verkliga livsödena. Evangeliet talar om vikten av hur vi hanterar våra relationer och våra matriella tillgångar. Det spelar roll. Men om jag får vara med i en församling, hur kan jag då neka någon annan? Ytterst är det bara Gud som vet vad vi tänker, gör och vem som har sex med vem. Och jag tror pastorerna borde vara ganska tacksamma för att de inte vet.

    Klok formulering Lars F när du skrev

    Jag tycker att Saron-föramlingen har tagit precis rätt beslut. Låt de enskilda medlemmarna bestämma över sina liv, och låt kyrkan som helhet bestämma över förkunnelslen.

  • wildwest

    Hm, lite förvånad över att man går ut med sina personliga berättelser och, som det verkar, har sitt riktiga namn med i bloggen. Inte så snyggt att hänga ut sina närmsta, det lär inte vara svårt att lista ut vem det är om man kommer från de sammanhang som åsyftas.

    Jag skulle tro att den första kristna församlingens medlemsskapsregler i våra ögon var ganska krävande och ganska stränga. Vi har det historiska oket runt halsen att svensk frikyrkorörelse gladeligen uteslutit människor i parti och minut för saker som inte ens var att betrakta som synd. Genom detta har det i praktiken blivit omöjligt att skilja någon från verksamheten idag och följden av detta dike är att man kan vara medlem utan några krav på livsväg eller uppträdande överhuvudtaget. Genom detta har ordet ”kristen” urvattnats till att betyda ingenting.

    Men samtidigt vill vi alla att det ska vara rimligt högt i tak för olika åsikter (under trosbekännelsens mantel) och finnas utrymme för felsteg och tillkortakommanden eftersom vi är syndiga människor. Där är problemets kärna och utifrån detta måste man hitta en lösning.

    Stefans nivå 1 är inget annat än forna dagars sökare, de som lyssnade på torgmöten, som stod utanför tältkyrkan och de som sen ville få lite mera info. Det är en heterogen skara med olika mål med sitt sökande. Dessa kan inte automatiskt kallas troende kristna, det är mera seriöst sökande på väg. Det praktiska problemet är väl hur ett adressregister med utskick till så pass perifera personer ska skötas. Utskick kostar och ett adressregister måste också underhållas.

    Stefans nivå 2 är helt enkelt alla som ser sej som Jesu efterföljare och har ställt upp på trosbekännelsen. Dvs dom flesta församlingsmedlemmar idag. Inget konstigt med det heller. Det problematiska blir när dessa medlemmar inte längre lever som dom en gång gjort och inte heller deltar. Förnyelse av medlemsskapet en gång per år kan vara lite häftigt, men nån uppföljning måste göras. Annars blir det som idag, att dom flesta matriklar innehåller 30-40% luft. Det finns det ju ingen vits med alls.

    Nivå 3 har alltid funnits i alla tider. Inte vem som helst kan bli pastor och ledare. I vilken som helst organisation, t o m en bostadsrättsförening, kan inte vem som helst bli ordförande. Se Paulus råd till Titus och Timoteus. Vi ställer högre krav på ledare och särskilt på dem i en kristen församling. Misslyckas man på denna nivå får man kliva tillbaka tills man återvunnit sina församlingssyskons förtroende för ett nytt tag som ledare. Det kan ta år, kanske aldrig går. Todd Bentley från Lakeland är en person som förmodligen förbrukat sitt förtroende för gott. Det betyder inte att han degraderats till icke-kristen, men som ledare krävs mera.

    Att dessa nivåer nu synliggörs är bara välgörande. De har alltid funnits. Finns de inte uttalade, nedtecknade och beskrivna kommer godtycke och nepotism råda.

  • Ronny

    Tb det enda jag kan säga är att den som fått mycket förlåtet älskar också mycket och den som fått lite förlåtet älskar också lite. Gud förlåter och älskar oss alla, inte alltid människor ibland inte ens oss själva .

    En del tror kanske de inte behövde så mycket nåd och förlåtels av Gud .Utan att de fixat det mesta själva .Och är självrättfärdiga och mennar att andra är och kan bli som de eller kunnat fortsatt varit.

    Istället för Rom 3 :22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla dem som tro . Ty här är ingen åtskillnad .

    Och en del inser väl inte ännu att de som alla andra ,bara får leva pga av Guds nåd och tro på Gud . Och inte av egen förtjänst. För vi har förverkat vår rätt att få nått av Gud överhuvudtaget allihop med vår egen synd .

    Men hans Kärlek rättfärdighet och försonning har förtjännat åt oss hans nåd . Som vi all får av Gud ,om och när vi vill. Med allt vi behöver som Gud vill. Och tro på Honom och hans Ord och vilja hans nåd och sanning om . För Herren är vår rättfärdighet och är Gud för oss vem ska då kunna var emot oss. Eller kan vi var emot vår fiende eller vän eller oss själva längre då . Om vi vill följa och tro på Jesus Herren . Annat än att visa på rätt och fel.Och det kan vi inte heller utan endast igenom Gud enligt Guds Ord hans nåd och sanning Och Goda vilja…

    Var gränsen ska gå för gemmenskap det vet den som lär känna Gud och Guds Ord . Och till sist finns det bara en att vända sig till kvar. Och det är Jesus och Gud och vädja om Guds nåd för Kristi kors och uppståndelses skull. Om gemmenskap och församling och liv enligt Guds Ord och tro och frälsningen.Och igenom honom blot leva i nåd och att erbjuda varandra och oss själva som Gud vill efter Guds hjärta. Och igenom tro och tålamod får man vad utlovat är … För ingen av oss har nått att komma med inför Gud för inför honom är endast Herren vår rättfärdighet Och det är skönt att veta annars skulle det gå åt skogen . Men inte för den som vill tro på Gud .Och högmod går före fall och ödmjukhet före ära.Och endast den gensträvige får vara kvar i öknen .Och altså inte den ödmjuke igenom Guds nåd för Gud alltså …

    Och där synden överflödade, överflödade nåden ännu mer . Att det tar tid at komma till insikt över sin otrohet eller sin synd av bitterhet för någons otrohet och komma över, eller andra avskyvärdheter och synder. Det ger ingen nån rätt att dömma och fördömma sin nästa eller sig själv . Varken offer eller skyldig inför Gud och Guds Ord och vilja enligt Guds Ord .Och nåd igenom Guds försonning i Kristus med sig själv .

    För Herren Jesus är vår nästas och vår egen rättfärdighet och försonning . Med och inför Gud och nästan och oss själva enbart. Och hela livet och hela Guds Ord igenom Kristi kors och uppståndelse .Så att både den värste syndaren och den minsta allvarlige syndaren kan få nåd om vi vill . Med all den upprätelse och välsignelse och förlåtelse och frid för ett liv med Gud som Gud vill. Med även förstås tucktan och ånger och omvändelse och Helgelse .. För älska tucktan min son det räddar ditt liv .Och utan Helgelse får ingen se Gud . Och Saliga är de renhjärtade för de ska få se Gud . Så saken är ju given när insikten kommit vad man bör välja …

    Men ingen rätt ges oss att dömma och fördömma ,utan att peka på Korset igenom Guds Kärlek som aldrig förgår till offret ,syndaren den skyldige. Och vädja om Guds nåd för offret och den skyldige . Och försonnigen i Kristus med Gud och med kristus med Gud med varandra och oss själva och livet och Guds Ord i Gud endast igenom Kristus . För frälsningen och försonningen tas emot från Gud enbart Igenom Jesus vår Herre med tro på Gud och lydnad för Gud och Guds Ord och Guds Ords sanna betydelse och vilja för frid med Gud i nåd. Och fortsatt nåd så länge vi vill. ps 131:1 Guds nåd varar evinnerligen .Och barmhärtighet ska vederfaras det barmhärtiga.Och barmhärtigheten kan frimodigt trädda inför tronen

    Som Gud har förflåtit er i kristus ska ni förlåta ef 4:31-32. Vår näst och vi är ju redan förlåtna av Gud i Kristus. Därför Gud älskar oss och villg ge nåd och välsignnelse och förlåtelse och frid med Honom .Och vishet och trygghet och lycka …som han vill igen och igen och igen. Tills han till sist fört oss till himmlen till sig som är hans frälsnings huvudsyfte om vi vill..Frågan är om vi vill få nåd och förlåtelse och ge .Och i Kärlek och med medkänsla och förståelse och fördragsamhet . Med allt vi behöver positivt enligt Guds mennig . För en sorg och bedrövelse efter Guds Hjärta är ju också något positivt från Gud heb 12 . När det är möjligt , med positiv utvekling liksom när det är bara väl, eller förmannig om att det inte är väl med .Och tröst och uppmuntran med under tiden .

    Och vill vi inte ha nån nåd eller få ge bär det av till helvetet istället för till himmlen .Egen rättfärdighet kan inte hindra oss att kom dit. Men Guds rättfärdighet igenom nåd från honom kan . Som han alltid vill ge oss igenom den helige ande bara för att han älskar vår fiende och vän och oss. Och vill att vi gör det samma annars blir vi utan hans nåd …

    Med ånger och omvändelse och Helgelse och tröst och uppmuntran och förmanning etz. I Guds Kärlek och omsorg som Gud vill .Med all den nåd och hjälp och tålamod och tid som behövs för var och en särskilt .Och välsignnelse och förlåtelse och frid vi behöver alltid och för tid och evighet med möjlighet för fortsatt frid med Gud som det blir bäst alltid . För det som gäller oss människor och Kristna och livet gennerelt och specifikt i Gud med Guds Ord som rättesnöre för tron bara .

    Och syndaren för tillfället som syndat vi eller nån annan . Men i själva omvändelse och helgelse prossen kan det vara mycket svårt att försonnas och dröja länge innan det sker men för den som vill tro på Gud sker det till slutt om inte ömsesidig mer än med Gud och med sig själv . Så ensidigt med den som inte vill försonna sig med Gud med en Och det är bara Guds nåd och kärlek till alla som vill ta emot Jesus som Herre helt enkelt och inget annat. Så den som vill beröma sig beröme sig av Gud .

    Och medvetenhet om att oförlåtelse är synd liksom otrohet eller andra synder utan omvändelse igenom Nåd från Gud . Vill stänga oss alla utanför himmlen och gemmenskap med Gud för gott .. Men det ligger ej i Guds Intresse men blir följden av att inte vilja tro på Guds försonnig med sig sjäv i Kristus så att han inte tillräknar människorna deras missgärningar .

    Så nu mannar Kristus igenom oss låt också ni försonna er med Kristus med Gud vädjade palus 2kor 5:21. .Och han talar om Guds kärlek som tvingar honom att säga detta . För utan den kärleken är vi som en klingande cymbal och en ljudande malm . Även om vi har profetiansgåva och all kunskap så vi vet allt och tro så vi kan flytta berg och ger bort allt vi äger och offrar oss på bål . Så utan kärlek är det oss till ingen nytta.

    Ja jag svek så Gud och min nästa och Guds församling och min fru och minna barn och mig själv och livet och Guds Ord. Och som Guds nåd gäller dig särskilt och alla andra så gäller den mig med som Gud vill .Med möjlighet till frid med Gud för gott trots allt innan himmlen .Och med evig frid där hos Gud . som svar på din fråga … Frid Ronny Kärleken för går aldrig

  • O.K

    Ronny.Det vore roligt om du kunde skriva lite kortare så kanske man orkar läsa allt men jag är helt överens med att det finns förlåtelse för den som ångrar sig men det är omöjligt att fungera i en församling om den som stulit någons fru/man finns kvar i församlingen förlåtelse finns för den som ångrar sig och slutar att synda

  • Tomas Ander

    Intressant Stefan!
    I den församling jag förestår – Göingekyrkan New Life i Hässleholm – har vi två cirklar eller nivåer av medlemskap. I stort sett motsvarar de dina nr 2 och 3. Nr 1 har vi inte, men det är värt att fundera på.

    Som debattörer tidigare påpekat har United i Malmö tre nivåer.

    Jag tror att vi allmänt behöver hjälpas åt med att avdramatisera medlemsbegreppet. Genom åren har det i allt för hög utsträckning varit en maktfråga istället för en fråga om lärjungaskap och överlåtelse till Herren och till församlingens uppdrag givet av Herren Jesus Kristus. De månatliga beslutande församlingsmötena, menar jag, har starkt bidragit till att förvrida medlemsbegreppet bort ifrån dess genuina betydelse.

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Församlingens är de heligas gemenskap, och de heliga är alla vi frälsta syndare med våra fel och brister. Men vi är ändå av nåd frälsta, och medlemmar i Kristi församling. Att den som då inte är frälst, utan lever i tron på någon annan religion exempelvis är ”muslim eller tibetanbuddhist” också ska kunna vara medlem i samma församling, om än i en lägre grad av medlemskap, blir väldigt konstigt och utåt något som lätt uppfattas som ett interreligiöst sammanhang.

    Men alla dessa människor av annan tro, är ju alltjämt våra medmänniskor, även om de inte är våra trossyskon, och ska ju som sökare och intresserade alltid kunna känna att de kan komma och vara med i församlingens gemenskap, gudstjänstliv osv. Men steget till medlemskap, även om man kallar det nivå 1, måste ju rimligen har kravet att man är frälst och döpt.

    Mvh

    Berndt Isaksson
    metodistpastor
    http://berndtisaksson.dinstudio.se/

  • Kjell

    Stefan, oavsett vad jag tycker om förslaget kan jag inte annat än att tycka att det är MYCKET bra att du ärligt skriver det du funderar på.

    Det klagas ofta i bloggarna att högre placerade (grupp 3 eller mera :-)) inte uttalar sig i viktiga frågor. De som nu klagar att du uttalat dig borde tänka på detta. Som alla vet skapade Gud abborren för att han inte kunde göra alla till lax!

    Din indelning i silver-, guld- och VIP-klass är väl i och för sig inget annat än den officiösa praktiken. Bra att du tar fram den i ljuset!

    Frågan är väl om organisation över huvud taget är möjlig av en organism. Därmed inte sagt att föreningsverksamhet behöver vara skadlig för Kristi kropp. Gud är ju ändå ordningens Gud.

  • TB

    Hej Ronny.
    Lite kort bara: Att döma ingår inte i församlingens uppgift. Förlåtelse är underbart. Vi uppmanas att förlåta… ”inte bara 7 gånger” … o.s.v. o.s.v.
    Men ingen kan gå runt: ”Om ni bekänner era synder är Han…”
    Vad jag reagerar på är att man indirekt ”välsignar” alla fel och brister eftersom man bara behöver säga: ”Förlåt…”
    Läs gärna en gång till vad jag skrivit. Ingen dom är uttalad – sanningen gör oss fria…

  • TB

    Oj då, Kjell.

    Är det Platon vi följer (guld och silvermänniskor), eller ett ordernsväsende vi eftersträvar?
    Att Stefans ledargrupp kallas nr. 3 sparar på bläck och utrymme i spalterna. Och så länge denna grupp 3 är villig att tvätta grupp 2:s och även 1;ans smutsiga fötter må det vara hänt. ”Ingen tjänare är förmer än sin Herre” = Jesus

  • Kjell

    TB skrev ”Oj då, Kjell. Är det Platon vi följer…..”

    Ja, det kan man fråga sig. Men du vill väl inte förneka att den faktiska praktiken i församlingsväsende sysslar med A-lag och B-lag.

    Som du kanske såg förespråkar jag inte det, men tycker att det är bra att det kommer fram i ljuset och kan diskuteras.

    Alla som varit med i kristlig föreningsverksamhet, vanligen kallad församlingar, vet att man ganska snart lär sig vad som leder till A-lags status.

    Tyvärr handlar det huvudsakligen om saker man kan prestera eller åtminstone fejka.

  • wildwest

    Man kan också vända på steken och säja att om människor är ärliga så skulle inte nån medlemsskapsdebatt behövas. Dom som inte kan ställa upp på kyrkans bekännelse försöker inte ens bli medlemmar och försöker inte bända till reglerna så det passar dom själva och dom som inte längre vill vara kvar i gemenskapen av nån anledning, behöver inte vara av skäl som har med kristen tro att göra, meddelar detta ordentligt och stiger ur.

    Eftersom människor handskas lätt med dessa ting, pga att det inte fått nån direkt fokus dom senaste decennierna, så har vi den här diskussionen in the first place.

  • Harmony

    Give True Love!

  • Björn Jönsson

    Vill man att församlingen skall bli en sekt, så är denna ide bra!
    Denna ide är inte ny, den fanns på KCS, men den är också en värdemätare på medlemmen, där värdet bestäms efter rang och det är mycket illa, vem vill vara en etta eller tvåa? nej alla vill väl ha högsta värdet! det blir tyvärr lätt att se ner på tvåor och ettorna, det blir nog en elitkyrka tillsist!
    Sen är det ju så, att det är lättare att utöva makt, över dem som har en lägre rang, så kontrollen låter nog inte vänta på sig!
    Jag hoppas att dylika ideer får fäste i frikyrkan, så att detta människobygge till sist får rasa!
    Mvh Björn Jönsson

  • YoYo

    Tre kyrkliga Klasser? där vissa människor anses vara bättre? mobbingsystem?

  • S

    1. UnderKlass?! 2. MedelKlass?! 3. ÖverKlass?!

  • nisse

    (bra kommentar stefan)

  • roberth

    Althiea håller inte alltid med dig, men ett synnerligen kompetent inlägg. det finns mycket tradition och hävd i våra församlingar, på gott och ont.

  • putte

    demokratisk gemenskap?