Har upplevt en härlig lördag och bl.a. varit ute i solen och joggat runt Djurgården, utan att få någon stroke. Fantastiskt. Bland annat sprang jag raskt förbi tennislegenden Björn Borg som var ute och promenerade i vårsolen, har var säkert jätteimpad över den enorma spänst och hastighet jag rusade förbi honom (min något subjektiva tolkning), jag och Borg är ju nästan jämngamla. En 16-årig tjej i Tantolunden i natt blev chockad när hon såg mig där, du måste vara minst 80 sade hon, man blir jätteuppmuntrad av att vara ute med tonåringarna. Sen sitter jag naturligtvis och deppar över att Hammarby har förlorat, men blev uppmuntrad när jag förbereder morgondagens predikan i Skarpnäckskyrkan klockan 10.00, om Josef. Hans liv gick ju också lite upp och ner, men Gud var med och välsignade ändå, även när det verkade gå totalt åt pipan, och jag tycker att det finns stora likheter med Hammarby.
Fast vi får be till Gud för AIK:arna, de blir helt odrägliga och jättedryga när AIK någon gång vinner, och vi är ju i det läget just nu.
Sitter också och skriver tillsammans med Anders Blåberg, ett svar till Nerikes Allehanda, som påstår på ledarplats att Evangeliska Frikyrkan är sexfixerad?? Vilken vass analys av NA – de får nog räkna med lite svar på tal.
Medlemskapsdebatten inom EFK rullar vidare, noterar att Anton Fagerstedt har skrivit om det på sin blogg, Joakim Elsander på sin blogg, och Götabrobloggen har också skrivit om det och en pingstpastor som heter Stefan Beimark. Jag har ju knappt deltagit i denna debatt, utan bara något försynt, diskret och lågmält kommenterat Joakim Hagerius utspel i frågan. Tänkte skriva några rader om hur jag ser på detta, utifrån mina erfarenheter som pastor i Stockholm 20 år. Det kommer någon gång under helgen. Jag gör ju aldrig några utspel om någonting, och det här kommer att bli jättediskret, jättelågmält, jag tror knappt någon kommer att läsa det.
Jag är ordförande i den bostadsrättsförening där jag bor. Vi har skrivit ett omfattande dokument med krav och regler som medlemmarna i vår förening ska följa. Om man bryter mot någon av reglerna kommer jag som ordförande och pratar med personen ifråga och föreslår en lösning på problemet. Om personen inte rättar sig efter våra krav skickar vi en rättelseanmodan via vår advokat, hjälper inte det blir man vräkt. Och man får dokumentet med ordningsregler och krav innan man flyttar in i bostadsrättsföreningen så att alla vet vad som gäller. Reglerna och kraven är till för att skapa en harmonisk boendemiljö så att grannarna inte stör varandra.
Så detta med villkor för att delta i en gemenskap är inget konstigt, det gäller på alla livets områden. Och där är jag väldigt kritisk mot de slappa strukturer som har utvecklats efterhand i frikyrkovärlden, ett passivt medlemskap utan någon överlåtelse och engagemang, är tvärtemot alla organisationsprinciper vi har i samhället, och det är dessutom tvärtemot Bibelns församlingssyn. Det är detta jag menar med att ”höja ribban”.
Hur vill jag att det ska vara? Tänkte skriva om det här på bloggen senare under helgen.