Min uppfattning om Sarons syn på medlemskap

Har lovat kommentera intervjun med Joakim Hagerius om Sarons öppnare medlemskap. Sammanfattningsvis tycker jag att Saron är inne på fel väg. Jag vill motivera varför. Tycker dock att det är bra att tidningen Dagen tar upp dessa frågor, det har diskuterats inom EFK i slutna rum i flera år, och jag tycker att det är bra att vi rensar luften. Tycker att det är bra att Joakim är tydlig och konsekvent i att presentera var Saron står.

Det är viktigt att hålla isär frågorna om medlemskap och hur vi ska leva som kristna, men de båda frågorna hänger också ihop.

Jag tycker att det är helt fel utgångspunkt när man talar om lärjungaskap, radikal kristen efterföljelse och hur vi ska leva som kristna, att utgå från frågan om homosexualitet, som i det sammanhanget är en mycket marginell fråga. Eftersom Dagenartikeln och Hagerius utspel hade fokus på den frågan måste jag också ha den utgångspunkten för att göra diskussionen begriplig.

1. Evangeliska Frikyrkan är en evangelikal rörelse, och vi har Lausannedeklarationen som ett av våra grunddokument. Det säger att Bibeln är rättesnöret för lära och liv. När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning. De enda texterna vi har i Nya Testamentet om detta är 1 Kor. 6:9-11: ”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöver homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” och Pauli ord i Rom. 1:24-27 som kraftigt fördömer den utlevda homosexualiteten. I dessa båda texter tas det upp också ett antal andra saker som är oförenligt med kristen livsstil, så i Nya Testamentet som helhet har homosexualiteten en begränsad plats, men det ges tydliga riktlinjer när det nämns. Så jag tycker att Hagerius har fel när han svarar så pass vagt och trivialiserande på frågan om den utlevda homosexualiteten är synd. Vad jag kan förstå har det under hela kyrkohistorien varit en ganska enhetlig bedömning av den utövade homosexualiteten som synd, inte förenligt med efterföljelse av Kristus och att leva ett liv som behagar Gud. De äldre kyrkorna, den katolska, och den ortodoxa är solklara i sin syn på denna fråga. Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil.

2. En del kristna och kyrkor som tycker att utövad homosexualitet är helt okey, har naturligtvis inga problem med att acceptera praktiserande homosexuella som medlemmar. Sedan finns det de som accepterar Bibelns undervisning och kristna kyrkans hållning under 2000 år som vägledande, men man menar att församlingsgemenskapen ska vara präglad av nåd, låga trösklar, öppenhet och vi ska inte avvisa någon. Vi brottas alla med synd. Hagerius är inne på denna tankegång när han säger att vi ska respektera en människas utgångspunkter. Hagerius hamnar dock här i en mellanposition, han sällar sig inte till bl.a. de biskopar som fullt ut bejakar den homosexuella livsstilen, han kan inte viga dem eller ha välsignelseakter, men han kan acceptera dem som medlemmar, och han trivialiserar och är otydlig om homosexualitet som synd. Hagerius går halva vägen. De kan inte bli ledare i församlingen, men han säger att detta kan förändras i framtiden. Samtidigt är det något inkonsekvent att hävda att en viss kategori av medlemmar inte kan bli ledare. De som lever i registrerat partnerskap lever ju i en medvetet vald livsstil, det handlar ju inte om människor som brottas med sin homosexuella läggning eller något annat, utan om personer som fullt ut har bejakat sin homosexuella läggning, annars skulle man inte leva i ett partnerskap.

3. När det gäller synen på medlemskapet så är det viktigt att betona Evangeliska Frikyrkans baptistiska rötter. Baptism handlar ju bland annat om en församlingssyn med fokus på församlingen som de heliga, de som är avskilda från världen, och som följer Kristus. Baptismen växte fram som en protest mot folkkyrkans bristande betoning på omvändelse och radikal kristen livsstil. Och här är jag mycket skeptisk till Hagerius resonemang om att visa respekt för en människas utgångspunkter. Utgångspunkten är pånyttfödelsen och omvändelsen, att vi blir delaktiga av Kristi död och uppståndelse till förvandlade liv. Vi blir naturligtvis inte färdighelgade på en gång, men Gud gör en storstädning med oss, och vi får en ny utgångspunkt för våra liv genom omvändelsen. Sedan ska omvändelsen och helgelsen pågå alltid i våra kristna liv. Men omvändelsen innebär att jag i grunden vänder mig bort från det som är destruktivt och som inte behagar Gud i mitt liv, omvändelsen innebär olika saker för olika människor och går olika snabbt för olika människor, men för den människa som kommer till Kristus och som brottas med sin homosexualitet, behöver omvändelsen innebära att jag blir medveten om att den aktiva homosexuella livsstilen inte behagar Gud. Jag har under årens lopp haft ett antal homosexuella kristna vänner som har kommit fram till en sådan omvändelseprocess. Det innebär inte att de aldrig upplever frestelser eller faller i sin kamp, men man har fått en ny utgångspunkt. Så om man accepterar Bibelns undervisning om homosexualitet men ändå fullt ut bejakar aktiva homosexuella som församlingsmedlemmar, innebär det att man orienterar sig bort från en baptistisk församlingssyn – enligt min mening. Den baptistiska synen är fullt förenlig med öppenhet, och att ta emot människor där de befinner sig – man kan göra det och ändå vara radikal i sin omvändelseförkunnelse. Den baptistiska församlingssynen går också mycket djupare än den ytliga föreningsmedlemsskapsmodellen som har blivit förhärskande i svensk frikyrka. Baptistisk församlingssyn handlar om att vara Kristi kropp tillsammans, dela varandras liv, leva i överlåtelse och förpliktelser gentemot varandra.

4. Bibeln ger en mycket tydlig undervisning om hur vi ska leva som kristna på alla livets områden. Det finns ett antal texter i både breven och evangelierna om detta. Homosexualiteten är en liten detalj i sammanhanget, eftersom det berör en begränsad grupp människor. Men många synder berör oss alla, i varje fall de flesta av oss, och det är viktigt med en tydlig undervisning i kristna församlingen om hur vi ska leva. Samtidigt behöver undervisning bäras upp av Guds nåd, Andens kraft, och leda till kraften att leva ett heligt liv, annars blir det bara omöjligt och träldom. Förkunnelse av lag måste alltid gå hand i hand med förkunnelse av nåd. Det som driver oss är längtan efter helighet, Kristuslikhet, att leva i lydnad till Kristus. Om man bara upplever det heliga livet som lagiskt och betungande så har man inte fått grepp om vad det handlar om.

5. Jag förordar både en evangelikal bibelsyn, och en baptistisk församlingssyn. Att praktisera en baptistisk församlingssyn i dagens sekulariserade svenska frikyrka är dock inte enkelt. Det kan kräva en längre omställningsprocess. Och det finns ofta felaktiga bilder av vad det innebär. En baptistisk församlingssyn innebär att vi lever ett gemensamt liv i Kristi efterföljelse, tillsammans studerar Bibeln för vägledning, och hjälper varandra i den vandringen, och har rätten att tala in i varandras liv, och gå tillrätta med varandra. Det kan också innefatta korrigering för att hjälpa varandra i vår kamp mot synden. Nya Testamentet undervisar om att tillfälligt avvisas från församlingsgemenskapen kan i yttersta nödfall vara en del av den korrigeringsprocessen. Bara för att detta har missbrukats i frikyrkohistorien, kan man inte av det skälet avvisa den undervisning som finns i NT på detta område. Många moderna frikyrkor har tappat bort lärjungaskapsaspekten och helgelsen när det gäller församlingslivet, och hamnat i en modell av passivt medlemskap där folk i praktiken får leva som de vill, ganska långt från den baptistiska församlingssynen. Vill församlingsledningen ändra i detta måste det göras stegvis. Jag anser inte att det är förenligt med kristet liv varken att leva i sambo, homosexuella förhållanden, bunden av girighet och penningbegär, eller leva i skvaller och förtal. Det går inte bara att börja utesluta  en massa människor ur församlingen, det är helt fel sätt att höja ribban. Tydlig undervisning, tydlig församlingsordning, genomarbetade introduktionskurser in i församlingen, fortsättningskurser på Alfa, och aktiv själavård, cellgrupper, där man stegvis engagerar sig mer i varandras liv, är rätt väg att gå för den sekulariserade församlingen.

6. Den svenska frikyrkan har alltmer sekulariserats under de senaste 40 åren och att nu kategoriskt hävda att den och den livsstilen är acceptabelt, och man kan leva så som kristen och vara med i församlingen, det handlar om att ytterligare främja denna sekularisering. De argument som Hagerius för fram, har förts fram i massor av liberala kyrkor i hela västvärlden under senaste 40 åren, Saron befinner sig ungefär där många missionsförsamlingar befann sig för 20 år sedan, och där Svenska Kyrkan var för 30 år sedan. Idéerna är ju inte särskilt originella, det handlar att följa de liberala kyrkorna, och gå i deras fotspår. Jag anser att det är helt fel väg. De liberala kyrkorna har dock inte visat någon större förmåga att främja väckelsekristendom, och att föra många människor till tro på Kristus. Väckelse och stark församlingstillväxt och många som kommer till tro, i ett globalt perspektiv, sker det i evangelikala kristna miljöer och där man står för en mer konservativ bibelsyn och syn på den kristna läran.

7. Jag tycker också att vi måste visa ett visst mått av respekt för Evangeliska Frikyrkans egna rötter, och titta på både Örebromissionens och Helgelseförbundets ursprung och tradition. Helgelseförkunnelsen var mycket påtaglig inom dessa rörelser. En skillnad mellan då och nu var att då läste kristna Bibeln och den allmänna bibelkunskapen var mycket god hos vanliga kristna. Det blir hopplöst i dagsläget att föra debatter med människor som har mycket grumliga kunskaper om Bibelns vägledning i olika frågor, ett dilemma man ofta hamnar i, i etikdebatter inom kristenheten.

8. Tycker att EFK:s största församling har ett särskilt ansvar att förvalta arvet från EFK:s rötter och också att synkronisera sitt agerande med samfundsledningen.

Det finns mycket mer att säga i denna fråga, men detta var några korta reflektioner.

 

  • Kenneth

    Tack Stefan för en mycket tydlig och bibliskt förankrad kommentar med anledning av Saronkyrkans medlemsbeslut!

  • Christian

    HS är synd. Bekänner man det som sådan och är beredd att omvända sig får man förlåtelse. Liksom nyomvända i allmänhet kämpar med synd och får bli medlemmar trots det bör även HS kunna få bli det under förutsättning enligt ovan. Om man däremot bejakar denna ”sin läggning”, d v s sin synd, och försvarar den och inte är beredd att ändra sig bör man ej få bli medlem och i fallet att man redan är medlem och inte är beredd till detta tycker jag uteslutning kan bli aktuellt även om det nat.vis är en mycket känslig fråga. I det fall att man offentligt går ut i media och m e m förespråkar denna ”sin läggning” d v s synd är det ej förenligt med medlemsskap i Guds församling.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Stefan:
    Jag bara undrar kring sekualiseringen de senaste 40 åren, det är nog sant.
    Det känner jag av själv, jag har kontakt med dussintals amerikanska pastorer och kristna som jag delar tro och Bibel förståelse med, och endast en handfull svenska pastorer. Sen lämnade jag min församling (EFK) inte så mycket pga den lokala församlingen, men eftersom jag inte gillar den utveckling EFK har i stort, jag lämnade min församling i förmån för en invandrar församling var sekualiseringen inte preglar- utan man önskar nå ut med evangelium och Guds Ord.
    Min fråga är lite: Tror man verkligen att folk tyckte det var roligt med den undervisning man hade för 40-50 år sedan? ”Hade frikyrkan sett ut som den gjorde för 50 år sedan hade få velat vara med där”- Joakim Hagerius, tror dem verkligen att gårdagens undervisning var rolig och spännande, och församlingen var en social klubb som passade överens med samhället- och därför ville folk komma? Tror dem väckelserna, såsom exempel Seymour som blev utestängd av den församling han var kallad till pga sin förkunnelse, som vände sig till Gud- och världen fick skåda den största väckelsen som över 400.000.000 människor fick ta en del av- tror dem verkligen sådant var värk ”som fick människor att komma”, eller tror dem det var Gud som skapade dessa väckelser?
    Va har hänt med Bibel Ord såsom: ”“Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus”?

    Varför tittar man inte på församlingar som är levande såsom ST Klara, istället för mänskliga församlings tillväxer som använder samma strategi som världen?

    Jag vet inget som är så jobbigt som klassisk evangelikal undervisning, om det så är Rosenius, Spergeon, Barratt, eller Pethrus- det krossar än! Inte alls roligt att bli krossad, i min nuvarande församling var man har en tung vikt på den personliga omvändelsen- häller inte alls roligt, det är inte kul att bli förkrossad- men Halleluja hur fint det är när Herren upprättar än!
    Självklart vill inte den naturliga människan höra det som hör Gud till, den naturliga människan är ju vredens barn, fiende till Gud, slav under synden- va för en att tro att den naturliga människan önskar att bli en del av Guds församling?

    Men tack för dina klara och tydliga svar, jag är helt enig med dig! Känn dig frimodig!- Gud välsigna dig

  • Ola Almquist

    Lysande!

  • http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168126 Metodistpastor Berndt Isaksson

    Jag är som metodist glad och tacksam för att vår kyrkas Sociala principer är tydlig i frågan om utövad homosexualitet. Där sägs bland annat:

    ” Although we do not condone the practice of homosexuality and consider this practice incompatible with Christian teaching, we affirm that God’s grace is available to all.”

    Dessvärre har detta inte fått en helt rättvis svensk översättning. Där heter det nämligen: ”Även om vi anser att homosexuella handlingar är oförenliga med kristen lära, bekräftar vi att Guds nåd gäller alla.” Där har man i den svenska översättningen tagit bort första delen där det sägs: ”Although we do not condone the practice of homosexuality ”, vilket ju rimligen ska översättas med att ”vi inte har överseende med homosexuella handlingar” och därpå följt av det som står i den svenska översättningen om att vi även anser det vara oförenligt med kristen lära. Jag vidhåller att detta inte har blivit korrekt översatt, utan att första delen tagits bort i den svenska översättningen.

    Men ordalydelsen som gäller i vår internationella Metodistkyrka, som ju Metodistkyrkan i Sverige är en del av, är alltså mycket tydlig. Guds nåd gäller alla, men som kyrka har vi inte överseende med homosexuell praxis så att vi säger att det är ok, och vi anser det strida mot sund kristen lära och tro.

    Liberala krafter inom Metodistkyrkan (UMC) har under flera år velat liberalisera Metodistkyrkans syn på utlevd homosexualitet, men istället så har de värdekonservativa stärkt sina positioner inom den internationella Metodistkyrkan, och formuleringen t.o.m. skärptes för några år sedan. Jag vet inte om det bidrog till att vissa liberalteologiskt orienterade inom Metodistkyrkan i Sverige därför nu vill att metodisterna i Sverige som ett första steg ska lämna den internationella Metodistkyrkan (UMC) för att bygga en ny kyrka tillsammans med Missionskyrkan och Baptisterna.

    Personligen är jag glad och tacksam över att få tillhöra Metodistkyrkan och hoppas att sammanslagningsprojektet får ett Nej i sommarens respektive årskonferens.

    Berndt Isaksson
    metodistpastor

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Hur gör ni med giriga, förtalare och äktenskapsbrytare?

  • Christer Bergh

    Tack för din tydliga utläggning i frågan.

    Christer

  • Ronny

    Mycket tack för en God undervisnning. Frid Ronny

  • Tomas Ander

    Stefan skriver: ”Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil.”

    Är detta verkligen Sarons uppfattning??

    Förstår på Stefans artikel och även på Anders Blåbergs svar i Dagen att det under en längre tid pågått en debatt inom EFK om de förändringar som nu Saron genomfört. Stefan delar ut en rejäl känga åt Sarons ledning när han skriver följande: ”Tycker att EFK:s största församling har ett särskilt ansvar att förvalta arvet från EFK:s rötter och också att synkronisera sitt agerande med samfundsledningen.”

    Stefan står i uppenbar konflikt med Saron, medan Blåberg mer diplomatiskt uttrycker sig så här: ”EFK är till sin teologiska profil evangelikal, missionsinriktad, baptistisk och karismatisk. -Det klart att det är den grund som jag känner att vi ska bygga på. Utifrån den grunden kan det finnas lite olika definitioner för medlemskap, men det är klart att man också kan definiera medlemskap på ett sätt som inte speglar den teologi som vi har i botten, säger han.”

    Är Sarons ställningstagande början till en splittring av EFK? Man får den känslan när man läser Stefans inlägg. Men när man läser Blåbergs uttalande så kan det tydas så att Sarons stageförändring kan rymmas inom EFK:s teologiska och baptistiska profil.

    Framtiden får utvisa det. Men huvudfrågan tycks dock inte vara stadgeförändringarna i sig, utan frågan om Sarons ledning betraktar utlevd homosexualitet som synd.

    Ulf Ekman kommenterar det hela på sin blogg: ”Ett längre parti i artikeln ägnas åt detta med medlemskap, föreningsstänkande, husgsrupper etc. Det låter mest som snömos eftersom pastorn glider rätt ordentligt på frågan om han anser att utlevd homosexualitet är synd. Inget klart svar naturligtvis, utan ett allmänt hänvisande till att vi alla har synder av olika slag.

    Det är dock skillnad på att brottas med synder, göra upp med synder och att hålla fast vid synder och legitmera dem på olika sätt. Journalisten ställer inga djupare följdfrågor och pressar inte för att få klarare svar på denna punkt.”

    Sarons ledning behöver klargöra sin syn på detta med utlevd homosexualitet. Och på hur de ser på begreppet medlemskap.

  • jan

    Är frikyrkan så gammal egentligen i Sverige. Går man runt bland frikyrkorna är inte många byggda på 1800 talet. Är paulus så kategorisk i korinterbrevet känner att även han i vissa verser öppnar för Guds olika vägar. Man har ju försökt med att utesluta de orena och köra helgelsesvängen redan tidigt genom korstågen och häxbålen utan välsignat resultat. Har inte våra civila domstolar även dem egna problem med ambitionen att vara den goda fadern som som lagtexten är tänkt. Jag tror vi måste vara visa, se våran egen ofullkomlighet och ödmjukt inför gud konstant säga här är en syndare förbarma dig för mig.

  • Rodica Dobondi

    I GT fanns fortfarande 7000 människor som inte tillbad Baal.
    I Sverige år 2009 finns fortfarnde några som inte rättfärdigar synden även om de älskar syndaren .
    Bra ! Det är så Jesus gjorde.
    Tack Stefan .Du är en av dem.

  • CH

    Hej Stefan!

    Intressant analys och välmotiverade ståndpunkter!

    Det som konfunderar mig är hur DU gör skillnad på synd.
    Är inte Du, Stefan en lika stor syndare som alla andra människor på jorden?
    Nog syndar Du Stefan -säkert varje dag (och säkert ofta utan att veta exakt vad det är som är synd) – men du bekänner Dina synder och hoppas på förlåtelse, inte sant?
    Hoppas Du får det Stefan, för Din egen skull!

    Jag tycker att Saronkyrkan har tagit ett steg i rätt riktning och önskar dem Guds välsignelse i sitt beslut!
    Du däremot Stefan, verkar stå still.

    Frid och allt gott!

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Berndt Isaksson, lagen fördömmer oss alla.

    Bibeln fördömmer homosexualitet, Bibeln säger att utlevd homosexualitet är synd, men Bibeln säger också att Jesus Kristus dog för alla människor, att Herren inte gör skillnad på människor. Är du en HBTQ person så finns even Guds kärlek för dig, Jesus älskar dig precis som du är.
    Dubbel moral?
    Nej här görs ingen skillnad, vi är alla syndare som har förlorat Guds härlighet, vi har alla varit slav under synden, Gud gör varken skillnad på synd eller människor.
    Ifrågasätter Gud kärleken till HBTQ personer?- Nej, Gud gör häller ingen skillnad på människors kärlek, men derimot så lär vi av Bibeln att enbart Gud har den rena villkorlösa kärleken, den fullkomna kärleken. Vi lär av Bibeln att människans kärlek inte är perfekt, då människan som en konsenkvens av syndafallet har blivit ond i Guds ögon. På vilket sätt har vi blivit onda?- Ju efter syndafallet så har våran natur blivit skadat, våran fria vilja har blivit skadat, vi förmår inte länger att göra det som Gud tycker är gott. Så här säger Bibeln:

    Inför Gud är alla syndare Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

    Jag är en syndare frälst av nåd allena, genom Jesu Kristus Guds son död och offer på Golgata Kors så har jag blivit rättfärdigjord på grund av Jesu frälsningsvärk, så i Kristus är jag altså rättfärdig inför Gud, men i mig själv är jag en syndare precis som alla andra människor. En syndare frälst av nåd kan du också bli.
    Nåden är gratis, Guds rena evangelium ger dig gratis det lagen kräver av dig.
    Den som söker förlåtelse för sina synder skall inte behöva blanda in några egna prestationer i vägen till Gud, utan en sådan skall få höra ett fritt evangelium om syndarnas Frälsare. Man får inte göra evangeliet till lag genom att sätta in villkor. Evangeliet är alltid villkorslöst, helt gratis till dig och mig, här görs ingen skillnad.

    När du har tagit emot Jesus som Herre över ditt liv, fått uppleva Guds nåd och gränselösa kärlek så börjar en förvandling i dig. Denna förvandling kallas helgelse, något som går ut på att bli mer Kristus lik, och få ett liv enligt Guds ursprungs plan med dig och mig. Det är här frågan om Guds vilja kommer in. Du ser, enligt Guds urpsrungs plan med människan, så skapade Han människan till man och kvinna. Det var aldrig meningen att människan skulle bli bisexuel, lesbisk, trans, homosexuel eller vilka namn och benämningar som finns. Nej människan är skapt till att leva som man och kvinna.
    Helgelsen är inget du åstadkommer själv, even om många människor kommer att peka på Guds lag och synden i ditt liv.
    Guds urpsrungsplan med människan kan ses som Guds lag, Guds vilja, Guds helighet. Lagen dödar oss, dvs den tar ifrån oss vår egen tillförsikt och gör oss till syndare. Det känns inte bra för den naturliga människan. Men ändå är lagen Guds redskap och är ett led i hans strävan att föra oss till sig. Man brukar tala om att lagen är Guds främmande verk i oss, eller att Gud handlar med sin vänstra hand i lagen. Det är denna lag som fördömmer homosexualitet som synd.

  • Micke

    Ser en sanning och kärlek i MGH:s kommentar som ofta saknas hos andra.

    Ej HBTQ

  • John-Erik Hennersson

    Tack Stefan för Dina ”korta reflektioner” i denna fråga. Jag hoppas att många läser det, inte minst bland våra oika samfundsledare, och stannar upp inför sanningarna som Du delar med Dig.

  • john van dinther

    Tack Stefan för din analys av artikeln!

    Som många vet (kolla förra tidningen ”Direkt” från EFK) eller följer länken: http://www.newlife.nu/newlife/dokument/newlife_efk_direkt.pdf står vi i New Life för tydlighet i frågan om medlemskap och vad som gäller oss som är kristna ”kallade ur världen – för att vara ett ”heligt folk”… Tydlighet om grundläggande bibliska principer och en förkunnelse som ta upp dessa frågor skrämmer inte bort människor från församlingen. Vår erfarenhet är att tydligheten skapar förtroende och Gudslängtan…

    På tåget efter Göteborgs bokmässa träffade jag en av ledande personer från Sveriges främsta bokförlag som kallade sig ateist men var kvar som medlem i Svenska kyrkan utifrån ”kulturella orsaker”… efter ett 3 timmars samtal berättade han för mig att han tyckte att om man verkligen tror på något kan man bara inte ha en för låg tröskel när det gäller tilhörighet, man kan (enligt honom) inte tillåta livsstilar och undervisning som går emot Bibeln… Han slutsats; om jag någon gång behöver hjälp, eller stöd kommer jag kontakta en person som du… Ateisten hade fattat vad som gällde… Vi har ett ansvar som kristna och som ledare att gå vägen som Jesus utpekade… en låg tröskel så att människor känner sig välkommen, sedda och älskade, men en tydlighet att kunna förstå att Kristi Kropp och den ”heligas gemenskap” är något annat… Där har vi en överlåtelse till Kristus och till varandra med ett uttalat mål att bli helgat (förvandlade) i Hans avbild!

    Ett citat från Stanley Hauerwas, en av ledande teologer i USA uttrycker det så väl: “Kristna, för att vara lite mer specifik, tror inte oss ha rätt att göra vad vi vill med våra kroppar. Vi tror inte att vi har rätt till våra kroppar eftersom vi, när vi blivit döpta, blir en del av varandra; sedan kan vi tala om för varandra vad vi borde, och inte borde, göra med våra kroppar. Jag hade en kollega som undervisade vid University of Notre Dame. Han var jude och sa alltid att religioner som inte talar om för dig vad du ska göra med dina könsorgan, pengar och prylar, de kan inte vara intressanta. Det är helt sant. I församlingen talar vi om för dig vad du kan och inte kan göra med dina könsorgan. De är inte dina egna. De är inte privata. Det innebär att du inte kan begå äktenskapsbrott. Om du gör det, är du inte längre en del av ”oss”. Naturligtvis är pengar och prylar lika viktiga.”

  • Jonny

    Tack Stefan! Mycket klargörande, även om jag hakade upp mig på begreppet ”baptistisk församlingssyn”. Men nu ska jag inte re om det. Jag begriper inte hur frikyrkor gör med församlingsledningar som går i liberal riktning. Det verkar inte finnas några biskopsfunktioner.

  • Stefan Axelsson

    Mycket bra skrivet! Utan att jag egentligen vet exakt vad Saron menar så känns det som om man betraktar frågeställningen från fel håll. Frågan är inte hur vi ska hjälpa människor till Gud genom att tumma på det Han har sagt, utan bygga församlingen som Gud vill. Men sen måste vi ha utrymme i våra hjärtan för alla! Håll höjden genom tro och helighet men ha famnen öppen i kärlek.

  • http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/ Mikael Karlendal

    John van Dinther, det var intressanta aspekter. Det är tragiskt med Saronkyrkans svek mot evangeliet.

    Något som dock är viktigt mitt i allt detta elände är att vi rent faktiskt försöker bearbeta medlemskapsbegreppet mer än vi hittills gjort, dvs oavsett vad Saron har hittat på för tokigheter. Jag är långt ifrån färdig med denna fråga, men jag diskuterar den lite i min egen blogg (väldigt långt inlägg som jag därför inte kan lägga in här.)

    http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/

  • Christer Roshamn

    Tack Stefan!

    Christer

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    Johnny, det finns ju en möjlighet att utesluta dem ifrån EFK….

  • Nils

    Tack Stefan !

    Du är ett föredöme som ”väktare” på muren.

    Vi skulle behöva din röst i pingst… :-)

  • Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Homopar i Saron()

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    snälla ni, bedriv ingen hetsjakt på stackars saron och deras medlemmar nu. Hoppas folk lärde sig något av 50-60 och 70 talets idiotjakt på syndare.

  • Brother Omar

    Hej på er igen kära EFK:are. Så nu rör det sig hos er igen. Jag läste intervjun med Saron-pastorn i Dagen (dom har en alldeles utmärkt webb-site, som ni säkert vet). Man kan ju inte säga att han är särskilt ”politisk korrekt”, eller så. Som jag läser så markerar han och Saron-församlingen fortfarande mot homosexuellt levnadssätt (inga homosexuella ”ledare”, inga vigslar eller välsignelseakter, etc). Jag respekterar den övertygelsen. Men nog tycker jag att Saron-pastorns attityd känns betydligt mer konstruktiv i ett samhälle som det svenska, jämfört med det man läser (delvis kanske mellan raderna) hos Stefan och (återigen) alla hans påhejare. Att faktiskt signalera ”välkomna, låt oss fortsätta samtalet”. Att han är beredd att hamna mitt emellan sina EFK-bröder (om ni nu vill kännas vid honom som sån, det förefaller mig lite oklart när jag läser inläggen) och det politiskt korrekta, det tycker jag signalerar en styrka, till och med mod. Borde ni inte ge lite cred för det, ni som väl ändå sitter i samma båt?!

    I tidningen Dagen figurerade det en pastor vid namn Thompson som tycker man ska vara tuffare, han klagar på ”fegt ledarskap” och tycks till och med på allvar tro att denna ”feghet” är förklaringen till vad han uppfattar som en bekymmersam situation i frikyrkan (lössläppthet mot sambos, homosexuella mm). Han borde nog koppla upp sig lite mer mot sin samtid, den mannen. De stackars pastorerna och ”ledarna” (varför gillar ni att prata så mycket om ”ledare” förresten?), de har nog tillräckligt med bekymmer utan att belastas för det svenska samhällets (o)moraliska utveckling.

    En liten slutkläm på detta inlägg från en som betraktar den märkliga (men ganska intressanta) minoritetskulturen från ståplats: Ni verkar ju ha en hang-up visavi Gardell-pånken. Jag hörde honom en gång berätta om hur en person ställde sig i vägen för honom när han skulle gå fram till nattvardsbordet, för att hindra att han med sin homosexualitet skulle smutsa ner det heliga. Jag trodde knappt mina öron, men tydligen kan sånt hända bland er kärleksfulla kristna. Är inte det nog så bekymmersamt som denne Saron-pastor? Han verkar ju faktiskt försöka se till att sånt i alla fall inte ska hända i hans församling. Respekt, säger jag.

  • Mattias Agnesund

    Anklagelser om svek, anpassning och politisk korrekthet är ju inga sakargument utan ungefär lika vaga som gayaktivisters tal om homofobi. Förhoppningsvis bygger Sarons beslut på övertygelse, bör vi inte rentav utgå från det?

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Stefan: Frågan är väl NÄR och VAR man ska förvänta sig radikal kristen efterföljelse i lärjungaskap till Jesus. Jag tror att tiden är direkt efter man blivit frälst (och döpt), och platsen är i församlingen. Kravet i Lagen är perfektion. Frälsningen är däremot av nåd. Eftersom perfektion är omöjlig och mänsklig vishet är begränsad, måste man utgå ifrån att det är Anden som fostrar fram omvändelse oavsett vilka synder man släpar på som vanor.

    Jag har nästan inte träffat en enda kristen, och till den gruppen räknar jag ett stort antal kristna ledare, som gjort upp med alla sina vanesynder. Det är inte heller ett problem för mig (möjligen ett problem att ledare saknar helgelse i den utsträckning de ofta gör) eftersom jag anser att församlingen är platsen för fostran och ständig omvändelse.

    Man kan prata om ”homosexuell livsstil” men då lika gärna prata om ”vit-lögn-livsstil” som väldigt många kristna tillämpar. Dvs, människor som i konflikträdsla säger en vit lögn för att undvika konflikt. Jag tycker att dessa människor fostras bort ifrån sina lögner bäst i församlingen.

    Ett problem såg jag dock med det Hagerius sa: han menade att ett motiv till förändring skulle vara att göra kyrkan mer attraktiv. Det håller jag inte alls med om. Då är man politiskt korrekt och helt fel ute.

    Det du gör Stefan, tycker jag är att på ett effektivt sätt argumentera för en uppdelning mellan vilka synder som kan fostras bort i kyrkan, och vilka som inte kan det. Dessutom, som lite kuriosa, vill jag påpeka att Luther översatte 1 kor 6:9-11 på ett annat sätt. Han sa inte ”homosexuella” utan ”pedofiler” i sin översättning. Eller ”pojk-skändare” för att använda ett mer snarlikt ord. Jag försvarar inte homosexualitet här, men jag tycker att det är viktigt hur du använder bibelverserna i en fråga som rör en grupp som redan känner sig dömd och utpekad!

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Vart går man om man vill få hjälp med att komma bort i från sin homosexualitet,inte kan man gå till en kyrka som låter en leva kvar i sitt problem och sen kalla det kärlek.

    För mig står det klart att man är rädd om det egna skinnet och vill vara så följsam som det bara går och sen kalla det för kärlek.

    Vart går man när man behöver hjälp med sina alkohol problem,till kyrkan där man möter medlemmar som doftar alkohol,nej jag skulle inte tro det och jag vill inte kalla det för kärlek.

    wwwkastasten.se v v v v Thommy Bergenwall

  • TB

    Tack Stefan!
    Vi behöver ledare. Ledare som inte vänder kappan efter vinden. Ledare som vågar stå för rätt och säga emot det som är fel. Det finns svart och vitt / rätt och fel / himmel och helvete. En ledare behöver inte döma. Det är jag själv som dömer mej när jag vet vad som är rätt men gör fel. Enda anledningen att vi vill sudda ut dessa begrepp är att vi vill ge oss själva dispans till att fela. Men en ledare som ”förleder en av dessa minsta” till att göra så – om honom sägs det vara bättre att en ”kvarnsten fästes om hans hals”…
    Låt Gud få vara Gud, och Hans Ord få vara oemotsagt. Själv hoppas jag på stor nåd när jag står inför tronen – men schackra inte med Hans helighet. Lägg ner allt snack om ”dagens moderna samhälle” och ”utvecklingen”. En dag ska vi alla stå där inför Honom som är densamme igår, idag och i all evighet.
    Och då ska vi alla få stå för hur vi levt. Jag kommer nog inte att kunna svamla något om att: – ” men du förstår att jag levde i Sverige där det blev mer och mer naturligt att …”
    Kalla mej inte ”Bror Duktig, dömande, fanatisk, självrättfärdig eller något liknande. Jag är väl medveten om mina brister och svagheter – men jag skulle aldrig våga förklara bort eller marginalisera dessa. Synd är synd och nåd är nåd. Men tydliga ledare med klara besked är min och alla mina ”likasinnades” enda räddning! Föredömen behövs.
    STÅ RAK STEFAN! GUD VÄLSIGNE DEJ!

  • Emil M

    Var tog Jesus vägen i det här samtalet? (Stefan nämner honom inte alls). Hur bemötte han människor i samhällets utkanter? Vilka markerade han sig tydligast emot? Vad var poängen i hans många liknelser? Och vad sade han om det viktigaste i lagen? Samtalet blir lite haltande om vi inte på allvar med nyfiket och ödmjukt sinne funderar över hur Jesus skulle handlat om han vore församlingsledare idag och ställdes inför frågan om homosexuella personer som ville bli lärjungar.

    I Saron har vi valt att öppna upp för medlemskap för den som tror, är döpt och uttrycker en vilja att arbeta på sitt liv och sin frälsning tillsammans i församlingen. Vi tror efter många och långa samtal och mycket bön att detta är en mer Jesuslik hållning än den exkluderande modell som många andra frikyrkor tillämpar. Vem vet, det kanske visar sig att vi har fel, men misstro åtminstone inte våra intentioner: våra enda mål är att vara evangeliet trogna i den tid som nu är och hjälpa människor till livet med Jesus.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Emil,
    Du påstår att jag inte nämner Jesus. Jag ögnade snabbt igenom min text och hittade orden Jesus eller Kristus minst nio gånger. Debatten underlättas av om mina kritiker i varje fall försöker läsa mina texter.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Anton Fagerstedt

    Hej Stefan!
    Tack för din tydlighet. Två frågor:
    1. Du skriver:”En baptistisk församlingssyn innebär att vi lever ett gemensamt liv i Kristi efterföljelse, tillsammans studerar Bibeln för vägledning, och hjälper varandra i den vandringen, och har rätten att tala in i varandras liv, och gå tillrätta med varandra. Det kan också innefatta korrigering för att hjälpa varandra i vår kamp mot synden.” Håller med dig till 100%. Men det är ju svårt att korrigera människor som inte är medlemmar. När i vandringen med Kristus, uppfyller man kriteriet för att bli medlem?

    2. Din punkt 8 vore väl snarare att förneka EFK:s kongregationalistiska rötter?

  • Emil M

    Visst, du nämner Kristus ett antal gånger, men vad kan jag se saknas i stort sett helt referenser till Jesus såsom han framträder i de fyra evangelierna både i din text och i de flesta andras kommentarer. Om efterföljelse av Jesus är vårt mål måste det väl i en sådan här fråga vara intressant hur Jesus levde och lärde?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Emil M, i ett kortfattat blogginlägg kan man inte göra för stora genomgångar, refererade endast till Pauli brev, för det är där frågan nämns explicit. Jag kan gärna ta upp frågan ur ett evangelie-perspektiv. Återkommer om det.
    Anton F; Som Stockholmspastor som under många år arbetat med människor som helt saknat kristen bakgrund och som kommit till tro, är min erfarenhet att man inte ska vara för snabb att ta in någon som medlem. Om församlingsmedlemskapet ska betyda något på djupet och att man ska förstå vad det innebär, och ha genomgått en omvändelseprocess, då kan det ta viss tid. I urkyrkan hade man dopklasser på flera år innan folk blev döpta och togs in i församlingsmedlemskapet. Det är min uppfattning, men som du säger, EFK är kongregationalistiskt, så exakta praxisen avgörs av den lokala församlingen.
    Din fråga 2, man bör komma ihåg att många av oss som har kommit med i EFK under senare år, och inte vuxit upp i moderssamfunden, vi har kommit med på grund av EFK:s teologiska grundhållning och syn på karismatik, Lausanne, evangelikalitet. När vår största församling börjar tänja gränserna för hur man ska tolka både evangelikalitet och baptism, och sticker ut hakan, skapar det problem för andra delar av EFK, inte minst de flesta nya församlingar vi har, har kommit med på vissa premisser. Bland annat jag själv.

    hälsar

    Stefan Swärd

  • Kenneth

    Emil hänvisar till Jesus såsom han framträder i de fyra evangelierna. Syftar du kanske på berättelsen i Johannes 8 där Jesus gentemot de fördömande skriftlärde o fariseerna försvarade äktenskapsbryterskan? Syftar du möjligen på Jesu kärleksfulla ord till kvinnan: ”Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.” (Joh 8:11)

    Visst har Marit Paulsen rätt i sin kritik av kyrkorna, då hon menar att Jesus gjorts alltför mesig. ”Och så pratade vi om Jesus som mansideal. Marit Paulsen tyckte att kyrkan hade förvandlat Jesus till en mes, men beklagade också att samhället slängt ut både Gud och nåden.” Ur Thomas Österbergs Dagenkrönika 16/4 -09 (http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168031)

  • TB

    Emil M undrar hur Jesus levde. Svaret är att: Han var prövad i allt men utan synd! Om detta är vårt stora mål är denna diskussion ganska överflödig.
    Jag ser tyvärr bara att antalet svenska frikyrkor som vill anpassa sej till världen är en fullbordan av profetior om den yttersta tiden. Tillsammans med övrig ”utveckling” i antalet och verkningarna av naturkatastrofer, miljöhot, ekonomiska kriser, kärlekslöshet, uppror mot föräldrar o.s.v. borde vi istället gå ner på knä och ödmjuka oss.
    Vi ropar själva om en dom över oss – påstå inget annat! Gud kan ju knappast be Sodom och Gomorra om ursäkt, eller hur?

  • Stefan Axelsson

    Om man vill tro på Bibeln bör man argumentera ut från ordet och inte efter ideer och tyckanden som kommer och går. Jag vill uppmana somliga att sluta med att spela ut synder mot varandra och ”favoriten” för somliga är Jesu kärleksfulla ord: ”Inte heller jag dömer dig.” Men man ser inte att han också säger ”synda inte mer” vilket är ett klart direktiv att om vända sig från sina synder till Gud och leva ett rättfärdigt liv. Han sa inte att det var ok för henne att fortsätta. Varför ska vi då säga att det är ok ………….?

    Blanda inte ihop de bibliska begreppen. Frälsningen är till för att föra en människa in i Guds rike och för att sedan bli en Jesu efterföljare och när tiden kommer gå in i Guds evighet. Frälsningen är av nåd TROTS den jag var, men nu ska den gamla människan läggas av och en ny iklädas och det är också ett nådesverk. Vi ska inte hindra Gud genom att erbjuda en billig nåd utan verkan, utan den dyrbara nåden som köptes med Guds sons blod på ett kors som förvandlar och befriar från köttet, synden, den onde och döden!

  • rose

    Tack Swärd för ett tydligt ställningstagande.
    Som gammal fd HF:are blir man både förtvivlad och arg när man läser vad Hagerius säger. Argumenten att det luckrats upp i församlingarna med sambolevnad, skilsmässor och omgifte är ingen ursäkt, varför dra in ytterligare och legalisera en synd som ju Gud så tydligt säger att det är.
    Att samboförhållande tillåts i församlingarna beror bara på flata och fega pastorer som inte vågar ta sitt ansvar som herde fullt ut! Sen kan man ropa till Gud och be och undra hur mycket som helst.
    Hosea 4 1-

  • http://www.immanuel.nu Daniel Norburg

    Tack Stefan för en bra genomgång av frågan. Håller med.

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    ”synkronisera sitt agerande med samfundsledningen”

    :)

  • jan

    Det är möjligt att du Stefab uppfyller de krav som Jesus undervisar om i bergspredikan eller är blind(du har glasögon) eftersom du vid något tillfälle i livet har funderat åt någon annan kvinna och därav skurit ut dina ögon. De är inte möjligt enligt korinterbrevet att veta hur anden verkar hos din broder det är fördolt. Det är möjligt att Saron har fel men det går ju at be om förlåtelse i så fall och på nytt få nåd hos gud.

    mvh
    /Jan

  • Rickard Cruz

    Tack Stefan för att du vågar stå upp och sticka ut! Vi behöver dig i EFK!

  • Nils

    Egentligen måste man faktiskt ställa sig frågan:
    Vad är det för församlingsledning Saron har nu för tiden ?

    Det fanns en epok under Bernt Dicander & Roland Hellsten som säkert inte Hagerius platsat i som församlingsledare…

    Utvecklingen går framåt brukar tillskyndare hävda.

    Jag har starka minnen av Sarons framstående evangeliska position under 70-80 -tal.
    fullsatta Gudstjänster med speciell intresse för akademisk ungdom från Chalmers & Universitetet.
    Knökfulla samlingar med skarp undervisning av ungdomspastorer på lördagkvällar.

    Var är den epoken ?

    Vad är det för biblisk kompass som ersatt den tidigare radikaliteten som fångade ungdom & gav dem en oas mitt i Göteborg.

    Har inte dagens ledning ett ansvar för detta ?

    Månne dessas liberala tyckande har sina konsekvenser … ?

  • Henrik

    Det är befriande att det äntligen finns en församling som vågar ta debatten, som säger att vi brottas med synden och försöker göra allt vi kan för att hålla den tillbaka. Det Saron gör, enligt min uppfattning, är att man erkänner tidens problem. Hur skall en församling på 2000 talet kunna presentera Jesus för alla som vill lyssna. Är det att säga: kom hit när du är syndfri så skall du få höra, eller är det: väklommen in så lyssnar vi och funderar ödmjukt reflekterande över våra liv tillsammans?

    Det är så lätt att kategorisera synd, att man gör en lista från lite synd till helt förtappad där vi frikänner oss själva, ”jag är ju i alla fall inte så dålig som den”. Det står ju nån stans att det är lättare att se andras fel än sina egna. Detta tycker jag att Stefan gör lite granna. Det är lätt att porta homosexuella men svårare med äktenskapsbrytare, skattefifflare osv. Frågan är gigantiskt svår och öppnar ständigt nya frågor. Så låt oss föra en debatt där det inte handlar för och emot Saron utan hur skall vi vara en Kristusälskande församling i denna tid.

  • Helen Richard

    Nils (din kommentar, nr 43)
    Bernt Dicander finns med i den församlingsledning i Saron som arbetat med den här frågan i flera år. Vilka som är med där framgår av vår hemsida. Bernt kan säkert i övrigt svara själv för om han anser att någon radikalitet gått förlorad.

    I övrigt skulle jag önska att ni i debatten avstår från sådana låga påhopp på vår föreståndare i Saron. Det är lågt.

  • Eskil

    Kära Nils!
    Man kommer inte långt med att leva på rosaskimrande nostalgi.

    Den gode Berndt Dikander finns kvar som en aktiv del i Sarons ledarskap och församlingen arbetar alltjämt med med akademisk ungdom i tex smaka akademin. Gudstjänsterna är fulla av liv och rörelse och det satsat stort på Alphakurserna.

    Saron skriver i församlingsordningen att det ingår i medlemskapet att jobba på sin frälsning tillsammans med andra kristna hela livet. Detta är mer radikalt än någon annan församlingsordning eller stadga jag sett.

    Hellsten har tjänat gott i andra församlingar och är nu pensionär och han tillönskas allt gott!

  • Läsare

    Men snälla, det har varit bevisat länge att Homosexualitet är medfött(läs länkarna nedanför), om det är medfött så menas det också att Gud skapade homosexualiteten eftersom han är med när varje människa skapas, själ mm…

    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/homosexuellas-hjarnor-annorlunda-1.595398
    http://www.expressen.se/sex/1.1200989/forskare-sexuell-laggning-ar-medfodd

    Älska alla människor och acceptera dem, allt handlar om kärlek! Och ni vill att människor som är födda homosexuella( SOM ALDRIG KAN ÄLSKA EN I SITT MOTSATTA KÖN FÖR ATT DOM ÄR SKAPTA SÅ) aldrig ska få uppleva äkta kärlek med en i samma kön. Ni är inte goda människor.

  • http://www.trinitystockholm.se David

    Jag uppskattar och delar ditt ställningstagande i relation till Dagen-artikeln, bra att dessa frågor kommer fram i offentlig debatt! Tack Stefan!

  • Nils

    OK – jag kunde ha utelämnat Dicander !
    För den expansiva epoken kom i samband med att Roland Hellsten tillträdde.

    Jag har erfarenhet av ledare som viker ned sig pga majoritetsinflytande.
    Jag kan också erkänna att det var en viss skillnad över hur Hellstens & ungdomspastorns förkunnelse uppskattades visavi Dicander.
    Hellsten har den senaste perioden i Tabernaklet samlat välfylld kyrkolokal av unga familjer & yngre människor.

    Men ni tillskyndare, är ni så stollta över Sarons dagsaktuella utveckling ?

    Hur är det med dopsiffrorna & medlemsutvecklingen ?
    Hur är det med Lördags-satsningar för ungdom som Hellsten hade hjärta för ?

    Saron befinner sig på ett sluttande plan som evangelisk församling med nuvarande församlingsledning – det faller tungt på varje enskild församlingsledare när han ska göra räkenskap inför uppdragsgivaren själv, då kan ingen församlingsledare gömma sig bakom kollektiva majoritetsbeslut.

  • Dan C

    Tack Stefan,

    Jag undrar om Saron fortfarande kan kalla sig och vara en EFK-församling om detta ställningstagande genomförs. Hur fungerar EFK i den bemärkelsen? Kan vilken församling som helst vara en EFK-församling utan särskilda stadgar?