Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag och min fru har ägnat hela fredagskvällen åt att besöka pastorsparet Lars Göran och Christina Sundberg i Elimkyrkan, och deras dotter Anna, så jag har inte hunnit skriva någon kommentar med anledning av Dagenreportaget om Saron och Joakim Hagerius. Ska försöka återkomma under lördagen.

  • http://enkristensresa.blogspot.com/ Bibi

    Ser fram emot det…

    Blessings!

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Ser fram emot det också…en tanke: Kan problemet bestå i att vi under en längre stund har haft en moral kristendom utan Jesus? Va blir frukten av moral och etik utan Jesus (vi behöver inte se längre än samhälls utvecklingen)?

    Själv är jag mycket positiv till öppna dörrar, kyrkan är en plats för syndare och inte självrättfärdiga, men medlemskapet ser jag som en annan fråga, och tycker det ska bli spännande att läsa dina åsikter här.

  • http://pendlatillnorrkoping.blogg.se roberth

    Gott, jobba inte ihjäl dig. Derby på måndag!

  • Ola Almquist

    Var går vägen för kristet lärjungaskap? Som jag uppfattar kristen tro så finns det en kärna i att älska Herren med allt vad man är och har, hjärta, själ och förstånd (enligt Jesus det största budet tillsammans med att därefter älska min nästa)……Sista verserna i Matteus evangelium lär oss att kyrkans och församlingens uppdrag är att göra alla människor till lärjungar och att lära dom att hålla allt vad Jesus befallt. Jag tror att vi behöver ett förtydligande om vad församlingen i sitt väsen är, nämligen, förenklat uttryckt (och en bland flera definitioner), en samling människor som älskar Herren sin Gud och som vill följa Jesus…. När detta är sagt menar jag att man kan och bör skilja på två saker, nämligen svaghet och ovilja att vara en lärjunge som följer. Svagheten känner vi alla av, vi faller och gör saker och ting som vi inte vill och någonstans vet är fel….det kan vara handlingar eller attityder (de två sitter ju ofta ihop) och vi vill inte ha detta i vårt liv och arbetar tillsammans med Guds nåd i riktning bort från detta. Oviljan till lärjungaskap är istället ett försvar av mitt beteende, jag anser mig ha rätten att göra och vara såsom jag själv vill. Klart uttryckt, en brist på daglig omvändelse, bort från något och till något. Församlingsmedlemskap bör vara kopplat till en vilja av lärjungaskap, det betyder överlåtelse (tro och handling sitter ju ihop). Vid en överlåtelse kan man förvänta sig att människan tar steg i en viss riktning och att det finns en medvetenhet och önskan om att jag nu inte längre är min egen herre. Några exempel, en person som levt ett kriminellt liv i gäng bör med sin omvändelse visa att vederbörande inte längre vill vara en del av det kriminella gänget och lämnar därför den gemenskapen (fortsätter därefter med att bearbeta sitt liv)…..ett sambopar (förutsatt att vi tror på den traditionella uppfattningen om vad ett äktenskap är) tar beslut om och planerar för att överge sitt samboskap och övergå till äktenskap……ett homosexuellt par tar beslut om och avvecklar relationen (fortsätter sedan med att bearbeta sina liv)………en girig person tar beslut om och förstår att girighet inte är en del av lärjungaskap (fortsätter sedan att bearbeta sitt liv)………….en person som hatar tar beslut om och förstår att hat inte är en del av lärjungaskap etc. Vi ser en kombination av hjärtats beslut och där det är möjligt, en praktisk konsekvens, dvs en handling. Vi förstår också att denna start inte kommer att vara utan att personen faller och misslyckas i det nya livet. För misslyckande finns det absolut plats i församlingen. För oviljan närmar vi oss över tid gränsen för det som inte är förenligt med församlingens väsen (Ofta löses detta genom att församlingen har en tydlighet från början, klara spelregler är viktiga, eftersom de personer som inte ställer upp på detta gärna väljer att gå en annan väg). Jag tror att en nyckelfråga är hur vi definierar lärjungaskap kopplat till medlemskap och att det är här som det kan skilja sig åt. Vi vet att synden börjar i hjärtat hos människan och att den består av ett antal mer eller mindre dolda och uppenbara tillstånd, en del saker är lätta att notera andra lite svårare. Det som bör vara lärjungaskapets utgångspunkt är viljan, beslutet och inriktningen att lämna min synd bakom mig och vandra mot Kristuslikhet. Ofta hör man argumentet att eftersom vi inte gör något åt det som är dolt kan vi inte gör något åt det som är uppenbart, dvs vi låter girighet vara men har synpunkter på sambopar. Jag tror att det är en logisk kullerbytta. Att vissa saker inte omedelbart upptäcks är ju inte liktydigt med att det som är uppenbart ska få hållas… Jag tror att vi bör lägga mer tyngdpunkt på lärjungens väg att älska Herren sin Gud = överlåtelse, så löser sig mycket på vägen, här tror jag kärnan ligger och här bör samtalet och beslutet hos varje potentiell medlem ligga. Här behövs också en klarhet och tydlighet från församlingen. Den människa som kommit till platsen av överlåtelse är inte lika intresserad av att försvara sitt liv utan istället mer intresserad av att dö bort från sitt liv och leva Jesu liv istället. Allt gott till alla pastorer och församlingar som kämpar och arbetar för att Jesus ska bli känd, älskad och efterföljd i Sverige!

  • Marie i Saronkyrkan

    Stefan

    Vi i Saron är en församling med verkliga människor och verklig pastor. Glöm inte det. Det låter som att du ska recensera en ny bilmodell.

    Se till att du har läst den nya församlingsordningen innan du skriver. (Det står ju inget om homosexualitet i den.) Se till att du har pratat med Joakim innan du skriver. (Det är Dagen som skapat detta, inte vi. Joakim svarar bara på ett gäng frågor.)

    En viktig motfråga bör ställas: Finns det alltså en skriftlig lista på tillkortakommanden (läs: synder) som inte accepteras av Andrew Thompsson? Vilka är det?

    Till alla församlingar inom EFK: Se Saronkyrkan som en think-tank, en resurs, några som tar sin samtid på allvar och som går lite före. Det är en tillgång, inte ett hot.

  • Christian

    Ägnade ni hela fredagskvällen till att besöka dem? Hur många gånger besökte ni dem då…?



Subscribe to Stefan Swärd