Halvdeppiga kåserier om livets förgänglighet och bloggandets mysterier

~ stefan

Den senaste veckan har min blogg marscherat in i kategorin bloggar som skulle kunna klassas som ”Hyper-segerrapporter” eller ”Triumph stories” eller kanske det lite mer modesta ”Victory Voice”.

Eller vad sägs om följande rubriker:

”Förgänglighet och åter förgänglighet”

”På akutmottagningen”

”Inlagd på hjärtavdelning på S:t Görans sjukhus”

”Hälsning från S:t Göran”

”Måndag – hemma från sjukhuset”

”Med ambulans till S:t Göran”

”Hemskickad från S:t Göran – läget under kontroll”.

What a week. Men så har min vecka sett ut. Det blir lite som att läsa Psaltaren, vissa psalmer blir bara en massa lovsång, tacksägelse och Halleluja, och andra psalmer är bara klagan och elände.

Men Gud var med lika mycket denna vecka som alla andra veckor, och trots att jag känner mig ganska matt och mör, så känner jag att krafterna och energin återvänder – sakta men säkert.

Och det mest obegripliga av allt är att jag har haft fler läsare på bloggen än någonsin – under senaste veckan. Fattar inte att folk vill läsa om mina små krämpor. Det var uppe i någonstans närmare 6000 unika besökare enligt Bloggtoppen och nästan 4000 enligt det mer kommersiella Tailsweep, där jag hade många fler besökare än mediaproffs som Helle Klein och Lotta Gröning. Märkligt.

Ska jag fortsätta i denna jämmerdal och klagovisor, så blir väl rubrikerna, ”Gravsten beställd”, ”väljer mellan offerter hos begravningsentreprenörerna”, ”Fast bäddplats på S:t Göransakuten”- eller något sådant. Nej, nu vänder det, men jag lovar alla bekymrade läsare att ta det mycket lugnt resten av denna vecka. Men löftet gäller inte från och med nästa vecka.

En annan notering om förgängligheten. Upptäcker att jag har hamnat på cyperspace-uppslagsverket ”Wikipedia”, och de andra EFK-are jag hittar där är John Ongman som dog 1931, Hedin och Emil Gustafsson som dog vid förra sekelskiftet ungefär – och jag, och jag känner mig också hyfsat krasslig. Det verkar som om man hamnar på Wikipedia om man är avliden eller närmar sig att bli avliden. Wikipedia följer ju inga direkt objektiva kriterier (jag vet att ordet objektivitet skapar problem för vissa läsare av denna blogg), så jag tycker att det finns massor av EFK-are under senaste 100 åren som mycket hellre borde ha hamnat där, men de har väl inte väsnats så mycket i cyberspace. Kan inte vänner till mig som läser denna blogg hjälpa Wikipedia att få lite ordning på texten om Stefan Swärd. Det står främst om mitt bloggande och om NOD-debatten, som om det vore mina största insatser under min ytterst korta stund på jorden.

En avslutande seriös reflektion. Vi som är dagens generationer av kristna, vi är mycket upptagna av de inomvärldsliga frågorna. Den fysiska döden får stora proportioner. Men talade inte Jesus om att den andliga döden var mycket värre, och fick värre konsekvenser?

�


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Roxana

    Hej Stefan.
    Vad rolig att du är på väg tillbaka. Man märker på ditt skrivandet. Rolig var du också. Det positiva är att alla vi som läser din blogg för att veta hur du mår inte ringer hem till dig varje dag för att fråga JUST DET!
    Så .. där ser du hur många tusentals bad för dig och familjen utan att störa dig när du behövde som mest VILA. Bloggen blir en informationsblad för oss alla som VILLE VETA…. (så klart att det fanns några nyfikna också). Krya på dig. Sverige behöver kristna som du… som vågar att stå för vad Gud har sagt.
    Roxana med familjen

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Till din sista fråga:
    Rom 8:29, 38f och dylika Bibel Ord är Bibel Ord jag själv brottas med för tiden.
    Hittade detta vittnesbörd av en 18 år gammal kille på nätet: http://vimeo.com/2587027 och måste erkänna att det är pinsamt att se en som är 18 har förstått evangeliet mycket bättre än mig själv som är 28.
    Tänk om våran församlingar kunde resa upp sådana 18 åringar?
    Videon fick mig till att fråga mig själv ”Är Jesus verkligen Herre över mitt liv?” – svaret var nog ”Nej”, eftersom Han är inte Herre över hela mitt liv, men jag önskar det!

    Kring det andra du skriver om: Stefan, det är inte det som syns som är viktigt- utan det vi gör i det fördolda!

    Glad över att se dig på väg tillbaks. :)

    Gud välsigna och bevara dig!

  • Kent Mossheden

    Hej Stefan!
    Underbart att du med obruten energi är på väg mot nya utmaningar, förkroppsligande psalmistens förtröstan och lovsång. All ära till Honom som är – som är både början och slutet.
    År tyvärr inte kompetent att komplettera Wikipedia men vet tillräckligt mycket för att jag och min fru Gerd är fyllda av glädje när vi ber för dig och det som är på gång i teampastorprocessen.
    Begär av mig …! Gud hör bön och utrustar för uppdrag långt fram i tiden. Abraham, Mose, David …. Från Brandbergen till The Capital ot Scandinavia och …
    Var välsignad i Honom som sittter på tronen.

  • Tea Gustavsson

    Det är helt riktigt att den andliga döden är värre. Det kan ju räcka att läsa tidningsrubriker så förstår man det. Ämnet känns dock för stort för att kunna utvecklas i en bloggkommentar. Skriv gärna ett helt inlägg om ämnet för det är viktigt.

  • Roberth

    Jag tycker du borde läsa wiki nogrannare 😛

  • wildwest

    Eftersom jag själv nyligen var med om min bror som åkte in på akuten men INTE kom tillbaka hem, så går alla såna här akuttransportberättelser mej nära.

    Läste på David Wilkersons blogg en uppmuntran som kanske kan gälla även här. Vilket går att kombinera med Stefans kommentar om ”väsnandet” i cyberspace. När vi som kristna lutar oss tillbaka och varken hörs eller syns och kanske inte ens vill synas eller höras då tycker djävulen det är alldeles utmärkt och kommer inte bry sej mycket om vad vi gör. Men om vi börjar ”väsnas”, vilket ju Stefan sannerligen gör och har gjort, då ringer alarmet i helvetet. Nu är det dags att stöka till det för hr Swärd, vi kan inte ha nån som utmanar oss i hettan alldeles för mycket. Vi i Sverige kanske inte är så bekväma med den typen av resonemang kring andligt krig bakom kulisserna, men jag tror det är en verklighet.

    Utan att själv vilja förhäva mej och i all ödmjukhet: om jag ser tillbaka på alla personliga krascher dom sista åren så hänger det förbluffande väl ihop med att jag började skriva insändare i tidningar och ”väsnas”. Wilkersons förklaring ger mej lite tröst i sammanhanget och kanske även nån annan som läser detta.

  • Billy

    Stefan,
    som EFKare ute i världen så vill jag bara säga att det är kul att följa din blogg. Jag uppskattar hur du bjuder på dig själv, både när det gäller åsikter, engagemang och privatsaker. Det känns nästan ibland som om man var i Jerusalem och hörde diskussionerna, nej förlåt menar Örebro.
    Instämmer i alla krya på dig och ta det lugnt. Gud är med Dig.
    Billy

  • Bo

    Charismaredaktören J L Grady citeras i dag i Dagen: ” Bibliska principer är allt annat än ryggradslös kärlek som inte kan tillrättavisa, menar Grady. I dag stryks felande bröder medhårs medan de sårade nonchaleras. Ett sådant agerande är långt ifrån aposteln Paulus som uppmanade församlingen att stöta ut den skyldige. Vi har förlorat sann Gudsfruktan. Vår slapphet förvränger Guds nåd.”

    Är det inte precis så här det har blivit även i Sverige?

  • Katta

    Frid!
    Kul att höra att du mår bättre, herr Svärd! Lite märkligt, har inte den blekaste aning om vem du är, eller någon annan här, men måste säga att din blogg fyller en funktion. Här får folk möjlighet att uttrycka sig ganska fritt. Blev lite utfrysningstendenser för ett tag sedan, men inte från dig, utan från andra kommentatorer.
    Jag önskar dig iaf allt gott, stå på barrikaderna, men stå på Klippan, som Gud sa till Mose i 2 Mos 33:21. Och låt oss alla landa i nåden, så vi inte börjar glo på oss själva för mycket, vi kan ändå inte producera ett enda ynka andligt surt äpplekart. Bara om vi håller oss till grenen så växer frukten.
    Och bara för att det vore intressant att se om, och isf vad, någon svarar, så – vi som inte är andliga ledare, står på barrikaderna och skriver i tidningarna, varför får vi det jobbigt? Är det då enbart konsekvenser av vår synd?

    Mvh

  • http://hotmail.com Ellie

    Jag gläds över att hr Swärd verkar ha lite lagom galghumor (får man ha/säga det i kristna sammanhang?) och är på bättringsvägen.
    Håller med wildwest om sambandet mellan att sticka ut hakan och få ta smällar…
    Det är MYCKET tydligt och kännbart ibland, och man tänker ”jamen hur ska du då Gud kunna begära av oss att stå upp för ditt rike?”
    Och så de välkända orden ”Den som mister sitt liv för min skull, han ska finna det…”
    Tänk på alla som förföljs i Kina och den enorma väckelsen där, snart var fjärde kines är kristen!

    Av allt det Stefan ställt till med i fiendelägret så är det en sak som mer än annat rört om i grytan, tror jag, och det är artikeln om Aftonbladet om grundorsakerna till abort – att vissa barn är oönskade. Att stå upp och säga sanningen där den trycks ned, där lögnen härskar kan stå en människa dyrt. Jag är jätteglad att Stefan vågade det ändå, och det som hände med sjukhusvistelse etc. är en nyttig påminnelse att, när vi ser kristna syskon vågar ställa sig upp och försvara det som är rätt och sant och riktigt i en värld som tycks alltmer moraliskt bankrutt, det då är viktigt att be för honom/henne, be om Guds beskydd extra mycket.

    Katta, jag har läst kristna böcker som förklarar att så fort du är frälst så börjar kulorna vina runt öronen. Kanske låter Gud det ske för att vi ska krypa ännu närmare Honom och söka beskydd. I vårt land har vi ju klarat oss bra, materiellt sett, utan Gud så länge, kanske kommer tider där vi verkligen får kasta oss på Honom. Jag tror inte att man ska tro att man har syndat så förfärligt, det är ofta en fördömelse som inte kommer från Gud. Titta på Job, han var rättfärdig och fick verkligen lida. Josef blev gång på gång sviken. Och Jesus, Guds Son, spikade man upp på ett kors där han torterades till döds. Även Jesus ropade; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
    Han bar vår synd på korset, men hade inte syndat själv. Men om man har syndat så vet man nog om det tydligt, inte som en diffus olustkänsla, alltså om man får lida för att man gjort orätt. Jag tycker att kyrkan (kristna församlingen) skulle vara mer öppen för psaltarens rop i största förtvivlan, och sedan ändå den förtröstan som finns där…
    men det är som en präktighetskultur i kyrkans värld ibland som gör oss rädda för att visa hur tufft det kan vara ibland. Vissa omogna och okänsliga kristna kan börja felsökning (kanske även bakom ryggen men ibland även öppet) hos den som råkar ut för prövningar av olika slag. Vi behöver mer kärlek, mer helandeatmosfär…

    Apropå andlig död, syftar det på ofrälst tillstånd allmänt eller på helvetet?
    Hur kristen jag än är har jag jättesvårt med helvetet. De icke-kristnas fråga är berättigad tycker jag; hur kan Gud som är god tillåta att de människor som inte kommer till insikt om Hans existens, ska bestraffas med att plågas i evighet?
    Jag får det bara inte att gå ihop. Att de får plågas ett tag, okej, för att förstå hur de kanske sargat andra illa om de varit hårda och obarmhärtiga, kanske misshandlat och mördat (alla har vi syndat, men gm Jesus blir vi ju förlåtna), men att någon ska plågas i evighet………? Vilken god förälder skulle döma sitt olydiga barn till något sådant?

    Ursäkta frågan, men har fått känslan av att det är opassande att ta upp det i kyrkan.

  • Tea Gustavsson

    Ellie,

    som sagt, frågan är för komplex för att hanteras i en kommentar men jag tror att andlig död är som allra värst inom församlingen. En kristen som låter sig förhärdas och dövar sitt hjärta (ursäkta de frälstflummiga uttrycken) är mer illa ute än en som aldrig blivit kristen. Tyvärr tror jag (eller jag vet) att det finns både en och annan som varit med i församlingar i hela sitt liv utan att vara frälsta eller utan att vara andligen vid liv. Vi är alla skyldiga till det i mer eller mindre utsträckning men låter man bara tiden gå utan att söka Gud blir faran större och större för andlig död. Självgodhet kan vara ett värre problem än omognad.