Läser ikväll om Håkan Gniste, pastorn i Uddevalla. Han är fortfarande helt nersövd efter den svåra olyckan med branden i familjen Gnistes hem. Och han kommer vara det under lång tid. Läkarna är dock hoppfulla och räknar med att han ska överleva. Jag ber om ett Guds övernaturliga ingripande i hans liv.
Jag känner Håkan och kan gå så långt tillbaka som till 1974 då jag har mina första minnesbilder. Han inbjöd mig att predika, jag var då en 19-årig predikant, och Håkan jobbade i Vasakåren i Stockholm. Jag predikade i ett ungdomsmöte, och pratade om att överlåta sitt liv till Jesus. Och jag minns att Håkan tyckte att min predikan inte var bra. Han hade nog rätt. Sedan jobbade han som ungdomsledare i Citykyrkan i Stockholm, och var ledare för ett ungdomsmöte i november 1975, och jag var då ute på min första date med min blivande fru, och vi gick tillsammans till Citykyrkan, en historisk kväll. Vi skulle bara vara kompisar Eva och jag, men hon lade sin hand på min hand, och det var som om det gick elektrisk ström genom mig. Och sedan gick vi hand i hand till Citykyrkan för att lyssna på Håkan Gniste. Ett drygt halvår senare gifte i oss.
Sedan har Håkan och hans fru gjort en mångårig satsning med centrum i Fristaden i Uddevalla. Ett arbete som inger stor respekt. Långsiktigt, visionärt, förnyelseinriktat, med ett stort engagemang för enskilda människor. Vi kristna i Sverige behöver Håkan, många år till. Herre, hör min bön.
Vi behöver särskilt tänka på och be för Håkans familj och för församlingen Fristaden.