Jag har suttit nästan 10 år i tidningen Dagens styrelse. Nuförtiden är jag dock ingen styrelseledamot. Noterar med stor glädje att tidningens upplaga har ökat kraftigt senaste tiden. Jag satt själv med i styrelsen när vi enhälligt beslutade att rekrytera Elisabeth Sandlund som chefredaktör. Det var ett bra beslut. Hon representerar både breddning, men samtidigt är hon en tydlig företrädare för evangelikal och karismatisk kristendom. Evangeliska Frikyrkan är en av Dagens största ägare, genom ägarbolaget Swedmedia.
Man behöver både humor, självdistans och stryktålighet för att överleva som chefredaktör. Folk har ju massa synpunkter jämnt på vad som står i en tidning. Jag tror att Elisabeth Sandlund har de rätta egenskaperna.
När Elisabeth Sandlund var chef för Svenska Dagbladets näringslivsredaktion, ringde griniga företrädare för börsbolag och gnällde på hur deras bolag hanterades i tidningen, när hon var på Kyrkans Tidning ringde griniga kyrkoherdar och klagade, och nu på Dagen ringer väl griniga pingstvänner och klagar på tidningens innehåll, (jag tror inte att det finns några griniga EFK-are, fromhetsnivån i vår rörelse har nått sådana himmelska nivåer att all grinighet är som bortblåst, läsarna på denna blogg märker väl hur jag är, jag är aldrig grinig över någonting).
Jag antar att det är så för en chefredaktör.