Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag har jag skrivit ett inlägg på Mötesplats EFK på Evangeliska Frikyrkans hemsida. Frågan om medlemskap i en EFK-församling för vi samtal om just nu inom EFK. Du kan läsa mitt inlägg genom länken här.

Jag ifrågasätter frikyrkans sekularisering och församlingslivets förytligande, där jag tycker att vi en bit efter går i Svenska kyrkans hjulspår. Istället förordar jag en radikal baptism. Församlingen är de heligas gemenskap. Och en överlåten gemenskap, där vi delar varandras liv. Och inget man är med i lättvändigt.

Det har börjat en intressant kunskapsteoretisk diskussion med anledning av mitt inlägg igår. Återkommer i morgon om detta. Har inte tid idag, det är ett komplicerat ämne. Återkommer också med en rescension av Rob Bells bok och fortsatt analys av ”emerging church” och postmoderna kyrkan. Det blir också under helgen, ska försöka hinna det.

Ikväll ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt, och prata med tonåringarna på stan om Jesus, och bjuda dem på pannkakor.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Amen!

    Se denna ateistiska utmaningen:
    http://www.youtube.com/watch?v=uy1NVm2OcM4&feature=subscription

    *glad*

  • Margret Sundin

    Medlemsskap i en Guds församling kan inte vara lättvindigt, det är en Gudagiven möjlighet till gemenskap för ett liv i Kristus. Som jag ser det, den enda möjliga vägen att bevaras i den tro som lett till omvändelse och överlåtelse. Den väg som Gud själv visade, gemenskapen med de heliga runt dop och nattvardsbord men också i slitet med vardagslivet. Som en familj om uttrycket tillåts, i sin allra bästa och sundaste tanke.
    Medlemsskap är viktigt för tillhörighet och ansvaret för varandra.
    Frikyrkans inre sekularisering skriver du Stefan, det är sant och oerhört svårt att förstå, smärtsamt att tänka. Gud har i allla fall vägar framåt och på dom vill jag gå. Det är smalt säger Ordet. Först staten, sedan Svenska kyrkan därpå följer Frikyrkan i fotspåren – det går att vända om, tillbaka till källorna för det friska vattnet. Jesus Kristus är huvudet i församlingen.

    Tydlighet i förkunnelse och teologi, tydlighet i själavård och vardagsliv, bort med låga trösklar som gör det så svårt att förstå vad vi vill säga! Kommunicera Jesus, människor förstår, de längtar efter ramarna som är givna till människan av Honom som.är huvudet i församlingen.

    Har lyssnat på Rob Bells och funderar?
    Utveckla dig Stefan, vad menar du?

    Margret Sundin
    efkpastor i Örkelljunga

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Margret

    Ja vi för hoppas att Stefan inte önskar att ta till sig farisismen (som på lik linje som Bell lär att människan är fri i andlig avseende- enligt Hugo Odenberg ”Farisismen kontra kristendom”).

    Jag har fått flertal mejl ifrån pastorer senaste tiden som har sagt allt ifrån ”du är totalt sjuk i huvudet” till ”du är en fanatisk obalanserad person, ta till dig Bell”. Men jag är häller en dåre för Kristus, än en vis snubbe i världen….och än så länge har det fungerat bra, hade alla kristna i Sverige fört lika många människor som mig själv till Kristus- så hade Sverige blivit kristet på under 4 år….detta till trotts för att jag har inga problem att utgå ifrån Bibeln i varken mission syfte, socialt arbete eller i själavård! (inte meningen här att lyfte upp mig själv, poänget är att Guds Ord har kraft)

    Vi är ett utvald släkte, utvald av Gud själv innan jordens grund blev lagt. Låt oss ha våran ära i att vara Guds barn, och inte i hur omtyckt vi är bland människor.

    Jag är säker om någon hade givet mig 2 år och 5 miljoner kronor så skulle jag ha klarat av att bygga en församling större än Livets Ord. Det är inte svårt, det gäller bara att analysera trender, anpassa sitt budskap efter va folket vill ha, och slussa dem in genom bakdörren, samt ha ett fint marknadsföring/promotering apparat runt sig.
    Man behöver verkligen inte den Heliga Anden för att bygga en stor kyrka med många människor, det räcker med att man har många starka egenskaper som företagare.
    Att däremot bygga en församling på klippan, Jesus- kräver tro, tålamod, en vilja att dö bort ifrån sig själv och världen, och genom Kristi älska varandra såsom Kristus älskar församlingen, osv.

    S:t Hieronymus (c. 342-420), som säger mot en pelagian: ”Det att ni har många som du gör dig inte alls katolsk; tvärtom bevisar det att du är en kättare.”

  • Margret Sundin

    Det här inlägget handlade ju om medlemsskap, det var det jag ville skriva om, jag slängde in det där med Bell i slutet därför att jag önskar höra mera vad du SS tänker om Bells undervisning, det är intressant.
    Michael Helders
    Du hakade på min sista mening.
    Låt oss lyssna in Herren. Gud har kontroll och det som inte är av Honom avslöjas i våra liv och i våra syskons. Se på frukten och gläd dig över Guds folk. Vi har ett gemensamt uppdrag och vi ser ogräs mitt ibland oss men låt det växa med skörden. Det avslöjas och rycks bort i rätt tid, det gäller för oss alla att hålla oss på vägen. Håll dig till Guds församling och fortsätt leva i ljuset. Låt dig inte förirras i kritik, gläd dig över vad Herren gör.
    Margret Sundin

  • Stefan Svensson

    Jag undrar bara vad du Stefan menar med radikal baptism. Vilka skillnader vill du se jämfört med nuvarande baptism?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Stefan Svensson, den anabaptistiska rörelsen var en mycket radikal kristen rörelse, och ett helt annat spår än den lutherska reformationen. Jag har inte studerat anabaptism i någon större utsträckning, däremot har jag ganska ingående studerat den klassiska svenska baptismen från 1848 och framåt. Baptismen var den absolut mest radikala kristna rörelsen under 1850-70-talet. Radikaliteten yttrade sig i bland annat församlingssynen, uppbrottet från statskyrko- och folkkyrkosystemet till att bygga de heligas gemenskap, synen på allmänna prästadömet, och uppbrottet från religiösa liturgin och kyrkosystemen. Dopsynen blev en konsekvens av församlingssynen. Baptism idag genomsyrar ju mycket av kristenheten, men jag tycker att baptistiskt färgade rörelser håller på att tappa den baptistiska radikaliteten och det är mer trendigt idag att röra sig i Svenskkyrklig riktning och i riktning mot de historiska kyrkorna. Man bör vara medveten om att det är ett helt annat spår än att bejaka vårt anabaptistiska arv.
    hälsar

    STefan Swärd

  • Margret Sundin

    Tack för ditt senaste inlägg Stefan. Vår identitet finns i denna historia och bakgrund som du beskriver. Det fanns många umbäranden och förföljelse för troendedöparkyrkor/batistiska församlingar och det känns väldigt viktigt att få vara med och föra stafettpinnen vidare. Jag finns i en Luthersk bygd och vi som är troendedöpare där är i minioritet – minst sagt. ”Det är trendigt idag att dra till det liturgiskt Lutherska, det katolska, de historiska kyrkorna” konstaterar du.
    Vår identitet som Frikyrka är omvändelse, dopet på egen tro och med påföljande medlemskap i en lokal församling. Låt oss hålla fast vid det.

    Samtidigt som kyrkfolket dras till de historiska kyrkorna gör inte de ickekyrkvana det i alla fall. När vi har dop i vår sjö – förvarnar vi alltid våra grannar. Deras kommentar har varit att det är trevligt, och att ”det är mycket bättre att man döps på sin egen bekännelse och tro”. Tidsandan, dagens människas tankar stämmer med det egna beslutet i fråga om dop och tro, plötsligt ligger vi rätt så. Det är inte viktigt i och för sig men nu råkar det vara så. Guds Ord är detsamma oavsett tidsålder. Ibland ligger vi i linje med det kulturella ibland inte. Tänk om de som kämpade för fria möten och troendedop på 1800-talet hade sett in i vår tid. De skulle nog sucka över Frikyrkans lättjefulla hantering av denna fråga, dop och medlemsskap. Vi har gått varvet runt och då vacklar Frikyrkan? Nej.
    Vi måste bejaka vårt arv och föra det vidare!
    hälsningar
    Margret Sundin

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Margret Sundin:

    Din komentar till mig, till vis mån håller jag med. Men var den byggd på Bibeln? Eller var det ett perspektiv utifrån va vi normalt matar oss med?

    Tycker om dina komentarer!

    Gud välsigna dig och din tjänst.

  • http://www.missionofhope.nu Morgan

    Intressant att läsa även om jag inte läst så noggrant! Dopet är vikigt men det är väl ingen frälsningsfråga.. Det är en lydnadshandling som Jesus initierat. Frågan i Sverige blir ju vad utanförskapet och innanförskapet egentligen står för.

    Inom Pingst har man i många år haft den här tesen; medlemskapet i församlingen får du genom att du blir medlem i en juridisk förening (rösträtt) och den baserar på att du är döpt. Är du inte döpt kan du inte bli medlem i föreningen och därmed inte heller i församlingen. Jag har i många år funderat på om man kan vara med i föreningen men inte i församlingen… och tvärtom! Verkligheten är ju den att man blir ju med i Guds församling när man blir frälst och sedan när man har döpts har man följt NT:s praxis…men jag blir ju inte mer frälst när jag är döpt.

    De som idag är aktiva i en församlingsgemenskap men som inte har döpt sig är ju inte med i församlingens juridiska form, eftersom man kanske inte har mognat i insikten om dopets betydelse… Detta är svåra frågor men jag tror att ibland har dopet varit en alldeles för stor tröskel för människor ….

    Det är viktigt med ett innanför och ett utanför på något sätt..men för mig skulle det då vara i ansvarstagande, att underordna sig och ta till sig en vision, att vara aktiv i en cellgrupp med en tydlig ledare som har input på människors liv..

    Det måste ju vara lättare att påverka och predika om dopets betydelse om man har kommit in i gemenskapen (som inte är samma som den juridiska) och då predika ett dop och praktisera ett dop, än om man ska försöka att övertyga människor om detsamma innan de kommit in i gemenskapen och fått känna sig ” hemma”…

    Men som sagt, det är svåra frågor och vi lever i ett samhälle där vi måste ha en juridik för att kunna existera men det får ju inte bli in absurbum..

    Morgan



Subscribe to Stefan Swärd