Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Gästbloggar idag hos Charlotte Terese som ligger under Katolska kyrkans bloggar. Skriver om kristen enhet, en liknande variant som den krönika jag hade i Världen Idag för ett par veckor sedan.

  • http://livetifamiljen.blogg.se Martin

    Frågan är hur man kombinerar en evangelikal kristen tro där Bibeln är den enda yttersta auktoriteten för hur vi ska förstå det kristna livet – i doktrin och praxis – och den katolska synen med en bredare syn på den yttersta auktoriteten. Hur ser du Stefan på ekumenik i ljuset av de faktiska skillnaderna i grundläggande värderingar om vad vi ska bygga vår tro kring? Det är självklart att vi är bröder och systrar i Herren, men hur ser ekumenik ut i praktiken mellan så vitt skilda åsikter om religionens grund?

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Martin:

    Finns inte skilda åsikter mellan trosrörelsen, pingst, efk, och RKK den dag i dag. Fint paketerat in med ”vi läser och förstår Bibeln annorlunda”….

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Martin,
    Ett djupare samarbete kräver mycket av samsyn kring teologi och Bibelsyn, och en djupare andlig enhet. Dagens ekumenik är oftast på en ganska officiell nivå. Den djupare ekumeniken kan man främst nå på lokal nivå. Och naturligtvis är det så att t.ex. EFK med evangelikal profil och baptistiska rötter, vi ligger inte särskild nära de klassiska kyrkorna när det gäller ämbetssyn, kyrkosyn m.m.
    Det som dock bekymrar mig är att inom den evangelikala kretsen med Bibeln som yttersta auktoritet, hamnar man lätt i ganska olika tolkningar av Bibeln, jag hör ju till dem som anser att det går att komma fram till en objektiv förståelse av Bibeln, tvärtemot modern vetenskapsteori, det beror på att Anden vill leda oss fram till hela sanningen, med hjälp av Bibeln.

    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com/ Michael G. Helders

    Stefan:
    Amen
    Ibland för man lyfta på hatten och gå vidare när det kommer till Bibeln. Men som Sperguson (stavas inte så) sa ”börjar man bli subjektiv kring bibeln, så har man redan fått en falsk tro” – fritt citerad.

    Hoppas du gillade DVD’erna jag skickade dig, och att den ena kan komma till pass nu som du läser en mycket filosofisk inspirerad kristendom. Om jag inte har fel, så är du som jag intriserad av det profetiska.

    Gud välsigna dig

  • Olof

    Stefan: ”ag hör ju till dem som anser att det går att komma fram till en objektiv förståelse av Bibeln, tvärtemot modern vetenskapsteori, det beror på att Anden vill leda oss fram till hela sanningen, med hjälp av Bibeln”.

    Morsning korsning! Och hur skulle det här gå till? Det har ju inte funkat på 2000 år, men du tror ändå att det kommer att gå?! Och du tänker dig att Anden ska leda oss alla fram till en ”objektiv förståelse av Bibeln”? Det här var nog det mest kraftfulla, tillika mest insiktslösa, uttalande jag har stött på på din blogg hittills (och då har du ju ändå gjort en hel del starka uttalanden). Och det säger jag helt utan ironi eller sarkasm, jag är fullständigt chockad över det faktum att du verkligen kan tro något sådant. Att du går omkring och känner dig säker i den här synen, att det är en trovärdig position.

    För det första, det existerar ingen ”objektiv sanning” som man kan ”komma fram till”. Det begriper alla som tänker till litegrann. Allt man kommer fram till är tolkningar, ingen människa har direktkontakt med verkligheten bortom språk, idéer och tolkningar. Helt klart kan man tala om bättre och sämre tolkningar, rimlighet, sannolikhet osv, men absolut inte ”objektiv sanning”. För vad gör man när två diamtralt motsatt uppfattningar förklarar sig vara ”objektiva sanningar”? Det finns perspektiv, makt, intressen i alla uppfattningar om sanningen. Detta är helt fundamentalt för intellektuell hederlighet.

    För det andra, det är ett misstag att tro att ”Bibeln” är den springande punkten för enheten. När man har släppt den modernistiska, och verklighetsfrämmande, idéen om ”objektiv sanning” som vi ska komma fram till, och enas om, så kan man enas om de stora linjerna i historisk kristendom, där bibeltexterna naturligtvis spelar en helt central roll, dock inte stående för sig själva och tllgängliga utan tolkning ”genom Anden”.

    Ja,det finns mer att säga om detta, men jag måste först få höra dig verkligen förklara det här med objektiv sanning OCH din syn på ”vetenskapsteori”, du menar väl ändå epistemologi, dvs kunskapsteori? Eller? Och hur du kan stå för den här helt överlägsna synen? Förklara, snälla!

  • Christer Roshamn

    Jag tror det är ganska många miljoner kristna världen över som tänker åt Stefans håll då det gäller bibeln och förståelsen av den med Andens hjälp. Jag är en av dessa miljontals (ca 500 miljoner pingstvänner och karismatiker för att nämna några av dem)

    Christer

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof,
    Nu är ju kunskapsteori ett mycket komplicerat ämne, och ju mer man gräver ner sig i det, ju mindre vet man, och ju mer osäker blir man på sin kunskap.
    Mitt enkla resonemang bygger på att Gud är kunskapens källa, och vi vet att något är sant, och vi vet något med säkerhet, på grund av att Gud har sagt det. Och det bygger naturligtvis på ett axiomatiskt resonemang. Att Gud har talat, att jag kan förstå vad han säger, och rätt uppfatta det han säger, och att hans ord uttrycker något som är genuint sant, och som jag som människa kan uppfatta som sant, är utgångspunkten. Men det förutsätter kombinationen mellan det skrivna ordet och Andens ljus och uppenbarelse.
    Men kunskapens grund är hos Gud inte hos oss, så därför måste vi ständigt ha en ödmjukhet inför att vi har uppfattat det Gud har sagt, genom ordet, Anden, med tolkningsnycklar från skapelsen och kyrkans historia – på ett riktigt sätt.
    Det jag är rädd för är om vi relativerar ordens betydelse, och vår förmåga att förstå ordens betydelse, och uppfatta hur den som kommunicerade orden – vad den personer menar, då hamnar vi i ett gungfly och det blir omöjligt att få någon form av objektiv förståelse av vad Bibeln vill säga oss, och då kan t.ex. tolka Jesu uppståndelse på ett antal olika sätt. t.ex. Det är en viss skillnad för kristen tro om det ska tolkas som en historisk händelse som faktiskt har hänt, eller om det endast ska tolkas mytiskt-symboliskt.
    En kort kommentar, på ett jättekomplicerad fråga, och ett jättestort ämne.
    Mitt gästblogginlägg handlade för övrigt om att det är kanske andra aspekter än den rent läromässiga enheten, som är det centrala.

    hälsn

    STefan Swärd

  • JB

    Stefan, hur vet man att den objektiva förståelsen inte är subjektiv. Om vi antar att du har funnit den objektiva förståelse över en vers i bibeln, hur vet man det. Om du kommer och säger detta är den objektiva sanningen, och jag inte håller med, så uppkommer ett problem, som jag tycker präglar en del auktoritära rörelse, är min ledare sann eller falsk. Antingen får man bli en nickedocka eller så måste man ju bryta med den ledaren!

  • Bo

    Varför inte studera hur Jesus själv argumenterade? Han gjorde anspråk ju på att tala sanning om sig själv och om människans tillstånd. Han fick mothugg och refererade då till att hans anspråk bekräftades av de under och tecken som han utförde. Dessutom bekräftades han av lärjungarna och de som lyssnade på hans ord: han talade med makt och myndighet. Han levde som han lärde och sprängde dåtidens ”kulturella” ramar. Se till exempel hur han bemötte de människor som var förkastade av etablissemanget. Andra blev som vi vet inte alls övertygade av Jesu ord och liv.

    I Joh. 3: 19-21 uttalar sig Jesus också om människans eget ansvar för att kunna nå fram till ”sanningen”. (Ganska provocerande ord för den moderna människan.) Om bibeln är ”utandad” av Gud borde ju samma principer som Jesus gav uttryck för gälla även i dag. Guds ande är närvarande på jorden i stället för Jesus personligen och levandegör bibelordet. Gud själv har uppenbarligen gett oss sin egen definition på ”sanning” eller ”objektivitet” och vägen fram till förståelse av sanningen. Gud själv är enligt bibeln enväldig domare och sanningen själv personifierad.

    Vi behöver inse att begreppet ”objektivitet” betyder olika saker i olika sammanhang.
    Den mest objektiva vetenskapen, den matematiska teoribildningen, är uppbyggd av ett fåtal axiom som tillsammans med logikens lagar skapat ett imponerande teoretiskt system. Byter vi ut eller lägger till ett axiom får vi en helt annorlunda teori.
    Naturvetenskapen brukar väl anses som ”objektiv”, men även här handlar det ofta om tolkningar. Tron blir det kitt som håller samman teorin.

    Inom humaniora; filosofi, nationalekonomi, psykologi, pedagogik, religionsvetenskap med flera discipliner går det inte att arbeta på samma sätt som inom matematiken.
    Här närmar man sig någon slags objektivitet med andra metoder. Och inom alla discipliner använder man sig av statistiska metoder. Man talar hellre om ”sannolikhet” i stället för ”sanning”.

    Men bortsett från denna utläggning så kan vi utifrån Jesu eget liv se att han var väldigt rak i sin kommunikation; han skrädde inte orden och överlämnade till lyssnaren att ta ställning. Därför ska inte heller vi vara så mjäkiga; vi ska presentera den sanning vi TROR PÅ, kalla det gärna att informera, utifrån Guds ord och andens bistånd. Sedan överlämnar vi till åhöraren och Gud att fortsätta sitt arbete med att få alla människor att förstå sanningen.

  • Olof

    Christer: Du ger Stefan ditt stöd här. Fint. Men du ger inga skäl för din ståndpunkt. Alltså finns det lite för mig att kommentera i ditt inlägg.

    Stefan: Jag har inte påstått att vetenskapsteori är något enkelt, du verkar emellertid tro att det finns en smidig omväg: ”Objektiv kunskap om Bibeln genom Anden”. Att kyrkan tror på Jesu uppståndelse som en verklighet är ovedersägligt. Att förneka Jesu uppståndelse ”i köttet” är heresi. Men hoppet från denna trons övertygelse till ”objektiv sanning” är inte valid. Särskilt inte om man lägger till suffixet ”genom Anden”. Det som är objektivt sant ska man väl inte behöva Anden för att komma fram till? Det vore som att säga: Jag tror på gravitationsteorin, genom Anden, dvs ett fullständigt onödigt tillägg. Gå ut och pröva gravitationsteorin, du kommer nog att hålla med Newton i att det verkar finnas något lagbundet här! Fast inte ens detta exempel är belysande för objektiv sanning. Vad som är ”objektivt” är kanske att alla kan enas om samma erfarenhet, men om det har att göra med en universell ”lag” är en tolkning. Visserligen en mycket bra tolkning, men ändå en tolkning. Men du vill hävda att kristna ska komma fram till den ”objektiva sanningen om bibeln”? Jag fattar inte hur du kan tro något sådant!

    Enklast vore om du definierade begreppet ”objektiv”. Och ställde det i relation till begrepp som ”tolkning” och ”tro”. För du inser väl att man inte kan behöva ”ro” för att komma fram till det som är ”objektivt”? Det som antas vara objektivt är ju uppenbart för alla, det finns ingen diskussion om detta. Att kristna blandar ihop trons fasta övertygelser med detta upplysningens och modernitetens skräckbegrepp är för sorgligt. En total återvändsgränd för alla tänkande människor. Inte ens positivisterna tror på detta,de tror på ”falsifiering” och att en teori, hur bra den än är,typ gravitationsteroin, är en ”verklighetskandidat” som kan användas fram till dess att den kan falsifieras. Men du går mycket lägre än positivisterna.

    Stefan, du har ju egentligen inte svarat på en enda av mina frågor, du har bara sagt att det är viktigt att kristna är överens om uppståndelsen i klassisk mening. Kan du inte förklara detta med objektiviteten?

  • Christer Roshamn

    Jag skrev inget riktat till dig. Jag skrev att jag delar Stefans synsätt på bibeln och Andens roll i tolkningen av den. Det finns så många andra som kan ge skäl för det.

    Christer

  • http://katolskakyrkan.blogspot.com/ Charlotte

    Stefan,

    Tack för ditt gästinlägg! Ser att många läser det – men ingen vågar visst kommentera det i min blogg. I vanliga fall är folk inte fullt så försynta… :-)

    Kul att diskussionen kom igång här…! Spännande att läsa era tankar.

    Jag tror att det finns en objektiv sanning – men det verkar inte vara det lättaste att komma fram till den – att döma av alla skiftande åsikter om det mesta.

    Ett problem är just bibeltolkningarna. Hur kan man enas om en när det finns nästan lika många tolkningar som individer? Vem har mest av sanningen?

    Där vilar katolska kyrkan på just grunden att Anden leder kyrkan och håller samman henne. Vi har därför klarat oss ifrån de stora splittringar som har präglat den protestantiska kristenheten (!) de senaste århundradena i allt högre grad.

    Samtidigt så tror jag att alla kyrkodelarna behöver varandra för att nå fram till mer av hela sanningen….

    Och att Gud uppenbarar delar av den tydligt även för oss personligen.

    Men jag tror ingen ensam har helheten.

    Bibeln är inte en universalskrift som innehåller precis allt som Gud nånsin har sagt. Därför går det inte att ha den som enda grund för sanningen. Bibeln kom inte före kyrkan… Utan tvärtom. Den är sammanställd av kyrkan – och måste tolkas i kyrkans sammanhang för att bli rätt förstådd. Men det omvända gäller också – kyrkan måste i varje tid ”stämma av” sitt liv och sin lära gentemot dess skrifter och den tidiga traditionen – se vilka bitar som blivit bortglömda, och vilka som betonas för starkt, och vad som inte är försvarbart utifrån vad vi vet i vår tid.

    Jesus säger själv att Anden ska påminna oss (ursprungligen lärjungarna) om allt – och undervisa oss…

    Här är andeurskiljande essentiellt!

  • Olof

    Christer: Vore det inte klädsamt om du argumenterade för det här ”synsättet”? Du är ju pastor,en andlig ledare,kommer du inte lite väl biiligt undan när du så att säga ansluter dig till enåsikt, utan att argument. Synsättet ifråga är desssutom helt uppåt väggarna,det blandar samman den kristna kyrkans tro med modernitetens objektivitetsbegrepp på ett sätt som totalt frustrerar både den kristna tron och moderniteten. Om det är så att du helt enkelt inte förstår den här diskussionen på grund av bristande bildning, ointresse eller liknande, så tycker jag att det är ärligare om du säger det istället för att bara ”hålla med” Stefan. För vad är poängen med det, ge något slags moraliskt stöd till bristfälligt resonemang för att du gillar personen som förde fram det? För att vara snäll? För att du inte riktigt har greppat problemet?

  • Bo

    Det är bara att slå upp ”kunskap*” och ”sanning” i Biblisk ordbok” för att inse att det finns en enhetlig sanning eller kunskap som har sitt ursprung i Gud själv. Denna sanning är ju inte i modern mening bevisbar (objektiv) men däremot kan vi bli ”överbevisade” och upplysta om denna sanning genom DHA som enligt Jesus ska leda oss fram till hela sanningen, Joh 16:13. Enligt Jesaja skall ”landet” en dag vara fullt av Herrens kunskap” och enligt Hosea 4:6 ”är det förbi med hans folk därför att det ej får någon kunskap”.

    Olof skriver:
    ” Stefan: Jag har inte påstått att vetenskapsteori är något enkelt, du verkar emellertid tro att det finns en smidig omväg: “Objektiv kunskap om Bibeln genom Anden”. Att kyrkan tror på Jesu uppståndelse som en verklighet är ovedersägligt. Att förneka Jesu uppståndelse “i köttet” är heresi. Men hoppet från denna trons övertygelse till “objektiv sanning” är inte valid. Särskilt inte om man lägger till suffixet “genom Anden”. Det som är objektivt sant ska man väl inte behöva Anden för att komma fram till? Det vore som att säga: Jag tror på gravitationsteorin, genom Anden, dvs ett fullständigt onödigt tillägg. Gå ut och pröva gravitationsteorin, du kommer nog att hålla med Newton i att det verkar finnas något lagbundet här! Fast inte ens detta exempel är belysande för objektiv sanning. Vad som är “objektivt” är kanske att alla kan enas om samma erfarenhet, men om det har att göra med en universell “lag” är en tolkning. Visserligen en mycket bra tolkning, men ändå en tolkning. Men du vill hävda att kristna ska komma fram till den “objektiva sanningen om bibeln”? Jag fattar inte hur du kan tro något sådant! ”

    Det blir en pseudodebatt, en kamp mot väderkvarnar, om diskussionen bygger på semantiska ”missförstånd”. Med lite god vilja borde man kunna tänka tanken att Stefan kanske inte använder uttrycket ”objektiv kunskap” i den meningen att den är möjlig att vetenskapligt ”bevisa” utan i den meningen att vi kan bli överbevisade av DHA, sanningens ande som ska leda oss fram till hela sanningen. Det är ju det som det kristna livet handlar om: att ledas av Anden och få Andens bekräftelse på att man ”går på den rätta vägen”.

    Olof skriver vidare:
    ” Morsning korsning! Och hur skulle det här gå till? Det har ju inte funkat på 2000 år, men du tror ändå att det kommer att gå?! Och du tänker dig att Anden ska leda oss alla fram till en “objektiv förståelse av Bibeln”? ”

    Olof går på som en jordfräs i ett nysått trädgårdsland. Att ”det inte fungerat på 2000 år” säger väl ingenting om vad som kan ske i framtiden, i alla fall inte om man ser med ”trons glasögon”. Och vem har påstått att Anden ska leda ”oss alla” fram till en ”objektiv förståelse av bibeln”?. Det är en försåtlig argumentatonsteknik att inte utgå från vad som egentligen har sagts. Om vi ska få nåden att nå fram till ”hela sanningen” så tror jag att det blir en minoritet som får uppleva detta och inte ”oss alla” som Olof formulerar det. En minoritet präglad av ödmjukhet, öppenhet och sökande. Denna sanning omfattar inte bara intellektuell kunskap utan allt det goda som Gud vill ge oss.

  • Cecilia

    Olof: Hej! Jag är antagligen inte tillräckligt bildad för det här, men vågar ändå språnget… Min tolkning (sic!) av vad Stefan menar med objektiv sanning är: ett verifierbart påstående (utsaga) om ett sakförhållande. Kriteriet för ”objektiv” ligger inte i att sakförhållandet är uppenbart för alla, utan i det faktum att det går att bekräfta (eller förneka) att påståendet faktiskt är sant. Ett exempel från vår fysiska verklighet: Någon påstår att det är X km till månen från jorden. Det är inte alls uppenbart för alla, knappast för någon – men det går att verifiera (i det här fallet mäta) om påståendet är sant eller falskt. Påståendet kan inte vara både sant och falskt. Det finns ett sakförhållande, det finns ett verkligt avstånd mellan månen och jorden och det kan bestämmas i meter. Det finns inget utrymme för tolkningar av påståendet – antingen är det så långt eller inte.

    En möjlighet är förstås att du drar kunskapskritiken ännu längre och inte erkänner ett resonemang som detta, utan ifrågasätter all empirisk kunskap och då funkar inte följande. Men för någon som håller med om ovanstående är följande inga konstigheter:

    Bibeln gör många sådana påståenden. Vi tar ett grundläggande i den kristna tron: Jesus lever. Tolkar(!) inte alla det som en utsaga om ett sakförhållande? Sakförhållandet ändras inte av hur många som uppfattar det eller inte. Antingen är det sant eller falskt; det kan inte vara mittemellan eller både och. Men hur verifierar man detta? Bibeln gör två utsagor om detta. Den ena hävdar att när slutet kommer för den här skapelsen (Herrens dag) kommer alla i skapelsen med egna ögon se att Jesus lever och bekänna att han är Herren. Då kommer alltså i princip samma verifieringsmetod som i fallet med månens avstånd att bekräfta detta: det är ett empiriskt faktum i den fysiska verkligheten.

    Men i den tid som nu är (mellan Jesu uppståndelse och hans återkomst) har vi en annan situation. Bibeln hävdar nämligen en annan sak: i denna tid är denna sanning osynlig, d v s går inte att verifiera med människans naturliga sinnen (jfr ”vad inget öga har sett och inget öra har hört). Hur ska man då ”mäta”? Det leder oss till den andra utsagan om hur man verifierar Bibelns påståenden: Genom Anden! I Joh 3:3 står det om en ny sorts ögon: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Joh 3:6b: ”…det som är fött av Anden är ande.” Genom den helige Ande får man insikt, uppenbarelse, kunskap om det som är osynligt för våra naturliga sinnen.

    Det här leder till själva kärnan i Bibelns kunskapsteori:sanningen är en person. Att veta vad som är sant är att känna personen. Och det är omöjligt att lära känna sanningen utan att den helige Ande uppenbarar den för en människa personligen. Du skriver att det här med objektiv sanning inte har funkat på 2000 år, men det är exakt det som händer när en människa blir frälst. Genom den helige Ande förstår personen att Bibelns utsaga är sann: Jesus lever. Personen vet/tar emot uppenbarelsen/inser/får kunskap om hur det ligger till med sakförhållandet – det blir verifierat. Hebr.11.1 säger påfallande tydligt: ”Tron är …en visshet (d v s säker kunskap, min kommentar) om det man inte ser.”! Tro är alltså övernaturlig kunskap, kunskap om den övernaturliga verkligheten, visshet om hur saker förhåller sig där.

    Som jag skrev ovan kommer med tiden alla att få se det som nu är osynligt, men det faktum att inte alla ser det nu förändrar inte den övernaturliga verkligheten, för den är enligt Bibeln evig, medan den fysiska verkligheten förändras (t ex 2 Kor 4:18 ”Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”) Det är den övernaturliga, andliga verkligheten som rymmer hela Verkligheten, hela Sanningen, och den fysiska verklighet vi lever i rymmer bara fragment…verkliga, men små (jfr 1 Kor 13:12b)

    Bibeln hävdar alltså med bestämdhet det som du menar är en omöjlighet: evig, objektiv sanning finns, för det finns eviga, objektiva sakförhållanden som kan och kommer att verifieras. I den tid som nu är, är Anden enda vägen till att lära känna sanningen; bara Anden kan ge kunskap/inblick i/uppenbarelse om de eviga sakförhållandena. Det Anden bekräftar är påståendena i Bibeln, Guds ord.

    Du skriver ”ingen människa har direktkontakt med verkligheten bortom språk, idéer och tolkningar, men Bibeln hävdar exakt det motsatta: genom och i Anden har vi som individer direktkontakt med den eviga, övernaturliga verkligheten. Det sker inte utan språk och idéer, för Gud har valt att kommunicera med människan med ord, men eftersom de enda perspektiv och intressen som ligger bakom Guds utsagor är kärlek, kan vi lita på orden utan fruktan. Det Gud säger är inte hans uppfattning om sanningen, det är sanningen.

    Menar jag med allt detta att alla som säger att de tror på Guds ord kommer att dra samma slutsatser om allt i hela Bibeln? En enda giltig förståelse av allt? I den nya skapelsen – JA! I den här tiden, i den här skapelsen – nej! Men jag är övertygad om att det i Bibeln finns ett antal kärnutsagor (många), som faktiskt alla som menar sig tro på Guds ord och följa Jesus, är säkra på att de vet att de är sanna; de är säkra på att de genom Guds ord och Anden har fått veta hur saker och ting faktiskt förhåller sig. Jag är också övertygad om att tro på/visshet om de kärnutsagorna bär fram (”räcker”) till att få vara med om den nya skapelsen och då få veta allt, inklusive vilka som hade rätt i i sin förståelse (eller kanske till och med tolkning) av ett antal mer perifera (för frälsningen) utsagor…

    Jag ser fram emot att få träffa dig där! Hoppas att du vaknar i morgon och gläder dig över hoppet att få vara med den dagen :-) Frid!

    PS. Kom just på att det kanske är så att månens avstånd till jorden varierar under dess bana runt jorden, men orkar inte kolla upp det… I så fall måste utsagan specificeras med avståndet vid en given tidpunkt för att kunna verifieras… Fast det illustrerar i så fall påståendet att här i den fysiska verkligheten är saker föränderliga!

  • Bo

    Cecilia: Hej!

    Din kommentar är något av det bästa jag läst på den här bloggen. Den visar att det går att föra rationella samtal även i vår postmoderna tid.

    Ps/ Medelavståndet mellan jorden och månen är 384 392 km. /Ds

  • Bo

    Jag tar mig friheten att ”hänga upp” en dikt som jag skrivit på det aktuellla temat.

    Eken

    Jag är en gammal ek

    Mina rötter når till djupa vatten

    Jag är ganska ensam i mitt slag

    Inga stormar hotar mig mer

    Härdad och styrkt

    Ett vittne om eviga sanningars giltighet

    Alla dessa oroliga!

    Dom hinner aldrig utbilda några rötter.

  • Christer Roshamn

    Olof!

    Jag avgör själv om jag ska argumentera och mot vem. Du vet ju redan bäst, så varför hålla på och tjafsa med dig? Du går ju inte ens ut med vem du är, så jag tycker inte du är speciellt trovärdig. Det är lätt att gömma sig bakom ett påhittat namn.

    Christer

  • Christer Roshamn

    Olof!

    Du kan ha dina skäl till varför du inte går ut med ditt namn, så jag tar tillbaka detta med att du inte skulle vara trovärdig. Det var dumt av mig att skriva så.

    Christer

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Bo och Cecilia, jag tycker er inlägga är suveräna! Undrar bara varför inte Olof kommentarer det ni skriver?

  • Olof

    Bäste Christer: Jag undrade varför du gav stöd för någonting som du inte verkar kunna/vilja argumentera för? Och som själv verkar inse så har det inget att göra med huruvida vi skriver med våra fullständiga namn eller inte. Det är argumenten som är intressanta, och de kanske blir ännu viktigare och intressantare när vi inte lutar oss mot vårt ”namn”. Eller vad tror du?

  • Cecilia Kärnbo

    Bo och Tomas: Tack för uppmuntran!

    Vill korrigera en sak i mitt inlägg: startpunkten för den tid som nu är, ska nog snarare vara Jesu himmelsfärd eller Andens utgjutande. Bibelns vittnesbörd om tiden mellan uppståndelsen och himmelsfärden pekar på att människor erfor den uppståndne Jesus med sina naturliga sinnen (t ex Luk 24:43).

    Var lite sjåpig först, men har nu angett mitt fulla namn…

  • Christer Roshamn

    Cecilia!
    Du är en skärpt kvinna!

    Christer

  • http://katolskakyrkan.blogspot.com/ Charlotte

    Det kom lite kommentarer till ditt gästinlägg senare – svara gärna där om du har några tankar kring det som skrevs – eller något du vill tillägga!

    Charlotte Thérèse

  • Kent

    Intressant – det händer



Subscribe to Stefan Swärd