Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Tidningen Dagen skriver idag om den välkände kristne ledaren i USA, Ted Haggard, som fick sparken från sin mega-church på grund av homosexuellt vänsterprassel. Anledningen till att detta uppmärksammas igen är hans TV-framträdanden där han kommenterar händelserna. Jag har bara tagit del av Kerstin Doyles text i Dagen, så det är enda materialet den här kommentaren bygger på.

Jag tycker att huvudproblemet med denna affär var hyckleriet. Ted Haggard hade en hög svansföring och var en erkänd kristen ledare i breda kristna kretsar, men samtidigt ljög han för sin egen fru och sin egen församling. Med sådana ledare blir evangelikal och karismatisk kristendom fullständigt förlöjligad, med rätta. Jag tror att vanligt folk inser att även kända pastorer för jätteförsamlingar är vanliga människor, som brottas med svagheter och frestelser som alla andra, kanske ibland värre frestelser än vanligt folk. Haggards problem var att han inte var ärlig med detta. Hans största problem var inte den bisexuella läggningen, utan förnekelsen av detta, och att inte vara sann och ärlig mot sina närmaste. De flesta kan acceptera bräckliga ledare som brottas med sina liv, men man kan inte tolerera hycklande ledare som ljuger.

Vad jag förstår av Dagens reportage idag så klandrar han sin f.d. församling för hur de har hanterat honom. Men att vara kristen ledare handlar om förtroende. Tappar man sitt förtroendekapital så är det kört. Och jag får det intrycket att Haggard kommer med manipulativa efterkonstruktioner mot sin f.d. församling och de människor som gav honom förtroendet. Jag tycker att det låter väldigt svagt, jag tycker att detta pekar på att Haggard är en person med rejäla karaktärsbrister.

Denna sorgliga historia, liksom Lakeland och Todd Bentley, visar hur vi kristna fascineras att spekulativa predikanter med starka kommunikativa gåvor, på bekostnad av sanning, karaktär och ärlighet. Denna typ av hyper-kristendom sänker trovärdigheten för karismatisk och evangelikal kristendom, inte minst bland unga människor. Det är nödvändigt med tydligare etiska regler för denna typ av TV-predikanter och mega-church-pastorer. Tyvärr är det så att enstaka rötägg svärtar ned bilden av hela samfund och rörelser, och vanligt folk inser inte att den breda majoriteten av vanliga pastorer inklusive megachurch-pastorer, är vanliga och hederliga människor som eftersträvar att leva ett trovärdigt liv.

Denna affär är återigen en påminnelse för alla oss som fungerar i ledarskap i kyrkor och samfund, att eftersträva trovärdighet, att inse att vi får brottas med våra liv som alla andra, men att vi alla behöver själavård och människor omkring oss som har full insyn i våra liv, inklusive våra hemliga rum. Och det inkluderar naturligtvis den person vi är gifta med.

  • http://danielfagerholm.webblogg.se Daniel

    Träffat så otaliga människor som lever enligt den heteronormativa mallen men som i smyg avviker från den. Sexualiteten är mångfaldig. En kristen man med familj ska ju inte ha sexuella förbindelser med en man, enligt normerna. Och avslöjas sanningen så kommer påståenden: ”Varför ljög han?” Han har all min sympati om man tänker på hans livssituation och sitt ansvar i sin yrkesroll. Och där tycker jag en lögn är befogat.
    Att avvika från heteronormativitet har ett högt pris. Där det privata inte borde bli andras angelägenhet

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Hej Stefan,

    Ja Ted Haggard är en lite olycklig historia med knark och sex- men jag tycker du här lyfter upp de rätta perspektiven. ”inser att även kända pastorer för jätteförsamlingar är vanliga människor, som brottas med svagheter och frestelser som alla andra, kanske ibland värre frestelser än vanligt folk” – så är det ju!
    Därför tycker jag själv det är viktigt att följa de bibliska principen vi hittar i de pastorala breven, gärna församlings tukt- men nåd o barmhärtighet också!
    Tycker också historien med Ted Haggard visar på att man varken ska göra skillnad på synd eller människor (såsom han själv gjorde- men kanske just därför han själv brottades med dessa saker?).

    Sen är det ju inte ”trovärdig liv” vi eftersträvar, va vi eftersträvar är ju att bli Kristi lika. Säkerligen många mega-church pastorer som lever ett trovärdig liv, men det hjälper ju inte när deras teologi är otrovärdig.

    Eller hur ser du på sådana saker själv Stefan?

    Daniel:
    En pastor/församlings ledare ska självklart vara tillräcklig helgat för att framgå som ett gott exempel och förebild, och enligt Bibeln så är pastorens privata absolut församlingens angelägenhet.

  • http://www.stnkavtvivel.blogspot.com Leif Ekstedt

    Signaler från Katolska Kyrkan ger vid handen att de brottas med problemet. En del brottas med minderåriga har jag förstått.
    Lite hyckleri är det väl att stå upp och vittna om sin vandel och känna inom sig att
    jag har fuskat.

    Men inom frikyrkan föreligger som i alla andra sammanhangn att syndarna får förlåtelse.
    Gäller inte enbart sex. En viss förmåga till självhävdelse är kanske nödvändigt när man skall lära sin församling att leva som inte gör själv.

    Den som larmar mest kanske lever efter parollen ”i det lugnaste vatten går de fulaste fiskarna” Så det är klart att de får lova att höja rösten.
    Det är mänskligt att fela men inte hur många gånger som helst.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Daniel,
    De moraliska problem jag pekar på handlar inte om heteronormativiteten.
    Jag tycker att det är etiskt oförsvarbart att göra saker bakom ryggen på sin partner när man lever i ett äktenskap, inte minst inom området sex.
    Och jag tycker att det blir hycklande att vara pastor i en heteronormativ kyrka, och kämpa mot gay marriage som i Haggards fall, och samtidigt leva på ett annat sätt. Det är helt frivilligt att vara i en heteronormativ miljö, och det finns många kyrkor att välja på.
    hälsningar

    Stefan Swärd

  • Olof Lundgren

    Just karisma hos andliga/evangelikala ledare förför många godtroende individer ned i sekternas träsk.
    Den som kommer med sanningen har ofta ingen karisma och folk är ointresserade av sådana talesmän (och taleskvinnor). Nej, utstråning skall det vara, annars tröttnar vi.

  • Jan Sköld

    Det finns inget privatliv inför Herren, om någon lever i hyckleri och vägrar att omvända sig och börja ljuga både inför sig själv o andra , så kommer Herren i sin kärlek att avslöja den personen offentligt.När en människa lever ett liv i hyckleri så är relationen till Herren störd ja ibland totalt bruten, men kanske uppburen av människor.Så kommer avslöjandet människorna står frågande , men relationen till Herren får en ny möjlighet. om man söker Herren i bot o bättring ,så förlåter Han. Detta innebär inte att man utan vidare kan gå tillbaks till tjänst igen, eftersom en ledare ska vara ett föredöme.Förlåten o upprättad av Herren -Ja,fortsatt tjänst- mycket tveksamt.Här syndas det mycket inom västerlänsk kristenhet.Man insätter ledare igen utan att undersökt deras helgelse och frågat Herren .Undra på att fåren upplever sig som förvirrade.

  • Andreas Tofters

    Tyvärr får predikanter över världen lätt ”Rockstjärnestatus”, och deras församlingar växer sig starka då de är mycket karismatiska (läs personlighet). Om man bygger en församling på annat sätt, med team och transparens växer inte församlingarna lika mycket. Det finns i människan en längtan efter starka ideal och idoldyrkan som tyvärr drabbar kristna människor med. Jag har sett alldeles för mycket av detta även i Afrika/Amerika. Pedistalen pastorerna skapar och sätts på går inte att hantera, en människa klarar inte pressen. Tänker på tidigare fallna TV predikanter i USA, som menade att ”Ministriet” blev som ett stort monster som måste matas varje dag.
    ”Mind the gap”!!! Man måste få vara ledare med auktoritet, men även vara människa. Vår bästa modell är Jesus, eller som det stod om Paulus att han var ”bland” folket.

  • L.E.

    Lördag em…kom just hem från första lördagen av tre där vi i församlingen fukusera på familjen. Denna ”kurs” är först och främst inte inriktad på ”undervisning” utan här är det konkreta handfasta vardagliga berättelser från pastorsfamiljen (även fru och barn är med och ger sitt bidrag) som får ligga till grund för dessa dagar.
    Detta är kanske inte alldeles unikt – men alltför sällsynt – då det bibliska/kristna/församlingens (kalla det vad som helst) familjebegrepp inte alltid sammanfaller med tidsandan som råder…………
    Hur får man ”hjälp” att leva efter dessa principer, jo – genom exempel……

    Problem med det aktuella Habbardexemplet är nog inte vara sig storförsamling/megachurch och/eller ett sk. stark ledarskap.
    Det måste sökas någon annanstans……medvetna, ansvarstagande och nyfikna församlingsmedlemmar(i familjefrågan) kan vara ett motgift mot ihåligt pastorförkunnelse….som förr eller senare kommer fram.

  • Bo

    En grovhuggen själ

    Jag mötte
    en grovhuggen själ

    En gammal,
    mossbeväxt solitär

    Skönt tillyxad,
    okonstlad och rejäl

    Av virke
    från en högväxt skog

    Där barn sprang
    barfota kring

    I en svunnen
    oförliknelig tid

  • Maja

    ”Det är helt frivilligt att vara i en heteronormativ miljö” – inte för den som växer upp i en. Det är en av de viktigaste poängerna med att identifiera en mijö som normativ av något slag, detta att den just inte är frivillig. Mvh Maja

  • Erik L

    Hej Stefan,
    Såg en timmes intervju om Ted Haggard på cnn.com/larryking. Där han och hans fru samt barn blir intervjuade. Han skyllde inte ifrån sig alls, utan erkände att allt var hans fel. Hans fru visste också om denna svaghet, men trodde aldrig att han skulle agera på den.
    Det är jättetråkigt att han föll, man blir dock rörd av att se hans fru hålla fast vid honom, älska honom, trots alla hans svagheter. rekommenderas att se intervjun,
    mvh Erik



Subscribe to Stefan Swärd