Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Eftersom Dagens kulturredaktör Inger Alestigs blogginlägg nu har legat framme på Dagens hemsida i tre dagar så ser jag mig nödsakad att skriva en kommentar. Hon förstår inte alls varför jag tog upp en diskussion om tidningen NOD:s innehåll. Jag utgår ifrån att hon har läst min blogg så de försök jag har gjort där att förklara mig har tydligen inte varit tillräckliga. Jag får väl göra ett nytt försök.

Inger undrade över varför jag hakade upp mig på att man tog upp frågan om kollektivt boende, utvidgad kärnfamilj, celibat m.m. Det var ju inte detta jag reagerade på. Jag har levt i kristet kollektiv mer än 10 år av mitt liv. Och under många år arbetat med att bygga upp en kristen församlingsgemenskap som inte minst syftade till att utvidga kärnfamiljen. Det ser jag som självklarheter, idéerna är inte heller särskilt radikala, en stor del av sjuttiotalet ägnades åt att både diskutera och tillämpa detta i kristna kretsar. Jag trodde att jag hade sagt detta tillräckligt tydligt i mina tidigare blogginlägg.

Bakgrunden är att jag har jobbat som pastor i Stockholm under en 20-årsperiod, närmare bestämt under åren 1982-2002. Innan dess var jag dessutom verksam som ungdomsledare och ledare för kristna kollektiv. Nu är jag pionjärpastor i Stockholm, men har inget operativt pastoralt ansvar.

Jag har många års erfarenhet av att undervisa och vägleda unga människor och de som nyligen har kommit till tro på Kristus. Inte minst ett stort antal personer som helt saknat kristen bakgrund. Och jag vet utifrån erfarenheten att en kristen syn på äktenskap, familj och sexualitet är ganska annorlunda än det som råder i vårt samhälle idag. Därför har jag under många år sysslat med att förklara och vägleda unga kristna och de som har kommit till tro på Kristus hur de kan och bör leva i lärjungaskap och efterföljelse till Jesus. Och ett antal gånger blivit överraskad över hur snabbt människor som blivit kristna, och som helt saknar kristen bakgrund, hur de har kunnat ställa om sig till ett kristet synsätt inte minst i samlevnadsfrågor.

Bland annat har jag sysslat en hel del med att vägleda sambopar där båda eller den ena har blivit kristen, om hur man kommer in i ett kristet äktenskap. Och det handlar naturligtvis om mycket mer än att bara ordna en vigsel. Det handlar om att ge vägledning om äktenskapet som ett förbund inför Gud. Och trohetslöftenas betydelse för den troende. Och att bygga sitt förhållande med Gud som grund. Och förklara varför sexualiteten är tänkt att fungera inom ramarna för ett äktenskapsförbund inför Gud. Det hör till första grunderna i kristen tro. Under dessa år har jag också mött alla varianter av sexuell läggning som existerar och har även där mångårig erfarenhet av att arbeta med själavård och förbön och ge vägledning till dem som vill leva som lärjungar till Jesus. Samt naturligtvis ge vägledning till gifta kristna par om hur man bygger en stabil och trogen relation som håller på lång sikt.

Jag och NOD-redaktionen är uppenbarligen helt överens om de grundläggande värderingarna kring synen på äktenskap och samlevnad. Det vi tydligen inte är överens är om hur vi ska vägleda människor in i ett kristet liv och i ett överlåtet lärjungaskap, där samlevnadsområdet är en mycket viktig aspekt av våra liv. Jag tycker att en del av de frågor som NOD-numret tar upp kan mycket väl passa in i en grundläggande andlig vägledning. Att inte leva som isolerad kärnfamilj ser jag som en självklar konsekvens av Kristi efterföljelse. Men i en tid när grunderna vacklar, behövde även grunderna ännu mer tydliggöras än vad som var fallet i NOD-numret.

Utifrån min bakgrund och erfarenhet är all form av otydlighet förödande. Man behöver grundligt förklara hur vi ska leva som kristna, både utifrån Bibeln, men också utifrån erfarenheten, att det faktiskt fungerar bäst att leva som Gud vill.

I den tid vi lever i när äktenskapet är utsatt för attack från alla håll, och där tydligen många kristna inte förstår varför man ska gifta sig utan tycker att man istället kan leva sambo, eller tycker att man har all rätt att skilja sig när äktenskapet går dåligt, i det sammanhanget tycker jag NOD:s otydlighet är olycklig. Att tala om att det finns olika samlevnadsformer, Jesus relativiserar den biologiska familjen, äktenskapet är inte förordnat av Gud etc. som görs på ett antal ställen i NOD-numret, det kanske kan fungera i ett stabilt kristet kontext där man har en klart definierad bild av vad en kristen syn är när det gäller samlevnad, äktenskap och sexualitet. Men utifrån min Stockholmsbakgrund fungerar inte detta. Där kommunicerar dessa budskap något annat, en Stockholmare som nyligen har blivit kristen och inte vet ett dugg än om kristen äktenskapssyn, skulle med all sannolikhet tolka NOD som att det är okey att leva sambo, leva i ett homosexuellt förhållande, eller snabbt och enkelt skilja sig. Det är i varje fall inte så viktigt att gifta sig eller att fortsätta vara gift. Missionsskoleeleverna tolkar naturligtvis inte NOD på det sättet, men jag tror inte att jag skulle vilja sätta tidningen i händerna på en nyfrälst Stockholmare som behöver lära sig de första grunderna om en kristen syn på samlevnad, äktenskap och sexualitet.

Och eftersom NOD:s redaktörer vet att detta är de brännande frågorna på församlingsnivån och för pastorer som ska ge vägledning, är fortfarande min fråga detta om otydligheten och varför man undviker de riktigt heta frågorna. Men det är bara att konstatera att vi har olika uppfattningar om detta, hoppas dock på att vi ska kunna mötas för att reda ut detta lite närmare.

Det är detta pastorala, lärjungaskapsinriktade och missionerande perspektiv som jag tänker på. Hur hjälper vi människor in i ett överlåtet kristet liv och att leva som lärjungar till Jesus. Och i vår tid kan vi inte hamra in det som dogmer och slå Bibeln i huvudet på folk, det handlar om samtal och andlig vägledning, att förklara, att förstå, och steg för steg gå på vägen – i Jesu efterföljelse.

Jag tycker att det även utifrån en grundläggande kristen syn finns många frågor som behöver diskuteras, och där vi behöver teologernas hjälp, och där mycket kan behöva problematiseras. Hur vi hanterar Jesusorden om skilsmässa tycker jag är en sådan utmaning, både exegetiskt men också pastoralt. Hur vi pastoralt tacklar homosexualiteten är en mycket viktigare fråga än att gå ut och säga att homosexualitet är synd. Hur vi förklarar skillnaden mellan sambo och ett kristet äktenskap är också en fråga som behöver bearbetas på djupet. 

Och att lyfta fram celibatet, där tycker jag NOD har lyft fram något värdefullt och intressant, och som inte har tagits upp alls i mainstream-evangelikala och pentekostala kristna sammanhang.

Ursäkta om det blev lite NOD-debatt, men så länge det sprids nidbilder av vad jag står för och har sagt så är jag tvungen att fortsätta och skriva i ämnet.

Det är en helt annan sak om man inte är överens om hur vi ska leva som kristna, vad är en kristen standard för äktenskap, familj, samlevnad och sexualitet. Är man inte överens om detta, då blir ovanstående diskussion och resonemang obegripligt. Och det blir en helt annan typ av diskussion.

  • Olof

    De här raderna, Stefan:

    ”Jag och NOD-redaktionen är uppenbarligen helt överens om de grundläggande värderingarna kring synen på äktenskap och samlevnad. Det vi tydligen inte är överens är om hur vi ska vägleda människor in i ett kristet liv och i ett överlåtet lärjungaskap, där samlevnadsområdet är en mycket viktig aspekt av våra liv. Jag tycker att en del av de frågor som NOD-numret tar upp kan mycket väl passa in i en grundläggande andlig vägledning. Att inte leva som isolerad kärnfamilj ser jag som en självklar konsekvens av Kristi efterföljelse. Men i en tid när grunderna vacklar, behövde även grunderna ännu mer tydliggöras än vad som var fallet i NOD-numret.”

    1. NOD är ingen pamflett tänkt att på ett övertydligt sätt undervisa om kristen livsstil. För inte behöver väl alla artiklar som skrivs av kristna ha detta syfte för att vara legitimt? Vad gör vi med andra typer av reflekterande litteratur i sådana fall? Med konst och olika kreativa uttryck?

    2. Vad ingår i din syn på ”grunderna”? På samlevnadsområdet ingår helt tydligt heterosexualitet, trohet, vigsel. Och gott så! Men varför ingår inte detga med att leva i en ”öppen kärnfamilj” i grunderna? Det är väl helt fundamentalt? Du säger att det tillhör ”självklarheter”, men inte lever väl de flesta frikyrkliga svenskar i öppna familjer som människor känner är tillgängiga? Det är väl ett speciellt slags kokongliv med särskiljande ceremonier som präglar många familjer? Varför håller du upp en fin idealbild här, men en dystopisk skräckbild när det gäller andra sidor av samlivet?

    /Olof P

  • Dan C

    Stefan, jag tycker dit resonemang är solklart.

  • Jan Sköld

    De som har vuxit upp i sekularicerade hem och sedan blir radikalt omvända har inga problem med att följa Bibelns undervisning ( om det ges sådan förstås ).De som har problem är oftas de som är uppvuxna i kristna hem, de sneglar på världens synsätt.
    An passar sig ,Stora delar av svensk kristenhet behöver omvända sig innan det är försent. Det är denna ljumhet som idag är det största hindret för genombrott o väckelse.

  • Andreas Tofters

    Sällar mig til Dan som tycker det är solklart!

    Jag har liksom du Stefan erfarenhet av att leda människor i lärjungaskap, där tydlighet och enkelhet efterfrågas, självklart med stor barmhärtighet. Dessa etikfrågor är och blir oftast en vattendelare i lärjungaskap och församlingstillhörighet. Dock har jag i församlingen medlemmar som för tillfället bor sambo, men vi ger tid till förändring i samlevnadsform. Dock undervisar och vägleder vi medlemmar och nykristna att Äktenskapet är instiftat av Gud som ett förbund, det är ett viktigt fundament i kristen tro. Sann lärjungaskap får konsekevenser, även på detta område, likväl som vad gäller hantering av pengar, andra relationer, vårt tal etc

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Tycker vi här ska ta Jan Sköld ord på allvar.
    Jag själv frälst sedan snart 4 år, har en stor längtan att leva efter och följa Bibelns undervisning, men svårt att hitta detta i dagens församlingar.

    Jag har levd i världen, försöker dö bort från världen- men hur ska det gå till när våran kristna ledare inte ser behovet av omvändelse?

    Saxat från dagens blogg inlägg på min blogg:
    ”Vi är nu inne i det läge i vårt folks historia då vi måste ta upp syndbegreppet på allvar igen. Hur ofta vi inte smusslat undan sådant i kristendomen som är anstötligt, bara för att få den accepterad? Resultatet har blivit en kristendoms bild som har mer med allmän idealism än med radikal kristendom att göra.
    Vad vill vi egentligen? Vad står den kristna församlingen för? Har vi kvar vårt medvetande om att vara Guds röst i tiden? Vågar vi stå för den urkristna budskapet om ”synd, rättfärdighet och dom”?”
    http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/01/saved-from-wrath-of-god.html

  • Roger Gustavsson

    Jag har räknat ut att jag under mina år i Brandbergen (1984-2001) kan ha hört Stefan Swärd predika vid omkring 500 tillfällen, förutom all gemenskap vi har haft. Han stod också med oss som familj när vi drabbades av stora sorger. Jag vill inte vara panegyrisk men jag är tacksam över att känna honom och Eva.

    På en punkt har jag dock allvarligt funderat på om Stefan varit riktigt sund. Det gäller hans orimligt stora intag av sekulära medier. Funderingarna tog fart redan 1984 när jag på postkontoret i Brandbergen kom på honom med att hämta ut lådor med deckare. Senare blev jag varse att han dagligen läste, inte bara en morgontidning, utan flera stycken, och dessutom rader av affärstidningar och andra ”icke-kristna” tidskrifter. Att han lus(t)läste Herbert Tingsten etc. Och till och med gjorde en dygd av det.

    Med min pentekostala bakgrund kände jag mig lite främmande inför det. Smith Wigglesworth släppte som bekant inte in folk i hemmet med mindre än att de lämnade sekulära morgontidningar utanför. Motvilligt har jag ändå förstått att vi kan ha olika kallelser och att det särskilt för sådana som Stefan krävs både kulturell relevans och bibelstudier…

    Sedan jag häromdagen läste Alestigs lilla påhopp har jag därför gått och småskrockat för mig själv. Tycker att det var lite humoristiskt på något sätt: ”Jag hoppas innerligt att Stefan Swärd aldrig läser något annat än kristen press och litteratur. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända då.” Hon skulle bara veta tänkte jag. Jag vet inte om Alestig är en ”frikyrkotjej” eller inte, men en fin skribent är hon. I det här fallet var hon dock ute och cyklade.

    Stå på dig Stefan, det är viktigt.

  • Per Hallström

    Ett stort tack till Stefan Swärd. Det är – som redan har sagts – solklart! Och Alestigs tjuvnyp till den ansvarskännande EFK-ordföranden som en ”frikyrkokille” väger ofantligt lätt.

  • Bo

    Stefan, du skriver: ” Och att lyfta fram celibatet, där tycker jag NOD har lyft fram något värdefullt och intressant, och som inte har tagits upp alls i mainstream-evangelikala och pentekostala kristna sammanhang.”

    Kan du utveckla vad du menar med ”mainstream-evangelikala”. Är det en sorts försök du gör att klassificera, att dela in kristenheten, i dessa två kategorier (mainstream-evangelikala och pentekostala kristna)? Tacksam för svar.

    Det finns säkert mycket ”kristen” litteratur som skulle kunna sägas vara vilseledande för nykristna, inte endast tidningen NOD. Ta fram den goda litteraturen i våra församlingar och ni centralt i EFK, pingst m.fl. kan väl också ta fram en kanon på god undervisningslitteratur i dessa viktiga pastorala frågor, inte endast kritisera över bristande tydlighet hos vissa publikationer.

    Det skulle vara ett stort lyft om pastorer och förkunnare började att förkunna utifrån Guds ord och de tio Guds bud. Guds ord är väldigt tydligt och där det är otydligt (mindre tydligt) går det att föra samtal mellan pånyttfödda kristna som fått den helige ande till hjälp i efterföljelsen och för att kunna leva efter Guds vilja.

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Klart och tydligt. Ödmjukt. Bra inlägg!

  • inger alestig

    Hej Stefan,

    Jag beklagar att jag inte hunnit svara på ditt inlägg – jag har varit bortrest och kom hem idag. Lovar ett mer utförligt svar senare idag!
    Jag har förstått att flera läsare tolkat mitt ord ”frikyrkokille” som raljerande. Det var inte min mening. Jag ber om ursäkt för ett slarvigt ordval!
    (Men du får gärna kalla mig frikyrkotjej – för det är jag i grund och botten (:-) )
    Nå – när det gäller sakfrågan är vi inte helt ense. Men jag återkommer som sagt och hoppas på givande debatt!
    Mvh
    inger

  • http://agnesund.se Mattias Agnesund

    Kan vi inte droppa detta nu? Stefan, du får nog leva med att alla inte uppfattar det du skriver exakt som du vill. Och att sätta Nod i händerna på ”mannen på gatan” är väl ungefär som att dela ut Le Monde Diplomatique i vänsterpartiets valstugor. Mellergård och gänget ska inte syssla med mjölkproduktion.

  • Christian

    Väl skrivet Stefan även om jag inte kan se frågan om celibat som något värdefullt som behöver lyftas fram. Intressant kanske men inte särskilt bibliskt. När jag hör om det kommer jag osökt att tänka på storyn om lilla Ks pappa i Larsboda som tyckte att celibat var något utomordentligt bra men som förutom övriga relationer nu är inne på sitt fjärde äktenskap…

    Roger G, ditt inlägg var mkt underhållande.

    Instämmer även med det Jan Sköld skriver.

  • http://agnesund.se Mattias Agnesund

    Christian,

    Celibat inte bibliskt? Jesus? Paulus?

  • Jonathan M

    Det där Paulus skriver till korinthierna om att det är bäst av allt att inte röra någon kvinna, det tolkar jag som att han förespråkar celibat. Och det tycker jag är extremt bra att ta upp i församlingen. Inte bara för att visa att det är en möjlighet för vissa av oss, utan därför att det även säger något väsentligt om oss alla, hur vi ska vara och se på oss själva. En församling är i grund och botten en grupp singlar som försöker vara syskon, inte en samling kärnfamiljer. Det är bra att tänka på tror jag.

    Men i övrigt ang. NOD-debatten, har inte alla kommit ganska väl till tals redan..?

  • digitalToo

    Jan Sköld sa:
    ”De som har vuxit upp i sekularicerade hem och sedan blir radikalt omvända har inga problem med att följa Bibelns undervisning ( om det ges sådan förstås ).De som har problem är oftas de som är uppvuxna i kristna hem, de sneglar på världens synsätt…”
    Det förtjänar en blogpost i sej. Sedan jag blev ”frälst” så jag gång på gång förundrats av kristnas ängsliga sneglande på världen. Rädslan för att uppfattas som gammaldags, att inte ”hänga med”. Räslan att bli skrattad åt. Behovet av att vara accepterad av världen. Behovet av att vara ”rätt” . Ett samhällanpassat evangelium.
    Oftast gäller det som J.Sköld säger, kristna som skäms lite för sin (fri)kyrkouppväxt.
    ( Pratar inte naturligtvis om gammaldags vad gäller det yttre, metoder etc)
    Stefan Sandell

  • Bo

    En stilla undran …

    Stefan Skriver: ”Och att lyfta fram celibatet, där tycker jag NOD har lyft fram något värdefullt och intressant, och som inte har tagits upp alls i mainstream-evangelikala och pentekostala kristna sammanhang.”

    Pentekostala kristna sammanhang – är det pingstvännerna som avses? Eller alla som i någon mening bejakar DHA.s och verk? Och i vilken mening då? Att mainstream är engelska (svengelska) och strikt översatt betyder huvudströmning visste man ju, men vilken innebörd lägger Stefan in i detta begrepp? Tillhör inte en pentekostal den evangelikala familjen, eller? Är detta i så fall från Stefans sida en indelning av dom evangelikala i dessa två subgrupper? Och mainstream – är det den spretiga, liberala huvudfåran som avses och där majoriteten evangelikaler befinner sig?

    Så här beskriver Wikipedia ordet mainstream:

    Mainstream (engelska: huvudströmning eller övergripande flöde) är ett engelskt substantiv och begrepp som beskriver en kulturyttring som är integrerad i den allmänna kulturen genom att den både riktar sig till och konsumeras av en relativ majoritet av befolkningen. Ett exempel är t.ex. reggaemusiken som spridit sig från en liten ö med 2,5 miljoner invånare till i stort sett hela världen, där den inte bara hörs på musikalbum och radio utan i TV-reklamen, i långfilmer, i inledningsmusiken i barnprogram och TV-serier, som musik i TV- och dataspel osv.
    I svenskan används ordet som ett adjektiv: någonting är mer eller mindre ”mainstream”. Ordet finns ännu inte officiellt i svenskan, och de närmaste adjektiven torde vara konventionell och integrerad. På engelska är mainstream även ett verb som ungefär betyder (att) integrera.
    Begreppet kan ses som en motsats till begrepp som underground och subkultur. Personer som ser sig som en del av de senare.
    Begreppet är inte oomstritt, utan får närmast ses som dels en generaliserande rubrik över populära kulturyttringar av alla dess former, dels ett kritikbegrepp mellan kulturkonsumenter och kulturproducenter som i sina kulturella ambitioner söker ta avstånd från just det för tillfället mest populära.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    digitalToo,
    Det ligger en hel del i det du säger.
    Bo, pentekostal – har ju blivit lite finare ord för pingstvänner men som jag uppfattar det karismatiskt orienterade i allmänhet, men jag tror att det mest avser ”vanliga” pingstvänner.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • Christian

    Tja, för den som har samma kallelse som Jesus och Paulus kanske man kan diskutera frågan. Du kan nog utgå från att t ex följande ord med något enstaka undantag gäller.

    1 Mos 1:28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!
    1 Mos 9:1 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden
    1 Kor 7:2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.

    Om vi talar om påtvingat celibat ger BIbeln klart besked
    1 Tim 4:1-3 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig…

  • http://agnesund.se Mattias Agnesund

    Christian, sjävklart ska ingen påtvingas celibat som inte har viljan och förmågan. Paulus såg knappast sitt celibat som något exceptionellt, det var snarare den livsstil han rekommenderade i första hand, samtidigt som han medgav att det inte är för alla. Att uppfylla jorden var nog inget han kände ansvar för.

  • Daniel N

    Tack Stefan!

    Jag läste det aktuella NOD-numret och reagerade på precis samma sätt som du. Jag blev också lättad när jag läste NOD-redaktionens andra kommentar, för först där fick jag egentligen svar på de frågor som uppstod när jag läste det aktuella NOD-numret, och att jag visst kan ställa upp på de flesta av resonemangen däri.

    När man befinner sig i den akademiska och teologiska miljön länge finns det mycket som är underförstått, men när man inte varit där på ett tag tolkar man förstås allt outtalat utifrån det som är underförstått i samhället (talar om mig själv). Man menar att man är radikal – och det är man också – men tänker inte på att det tas emot fel. Till exempel: Det radikala för NOD är att vidga familjeperspektivet (underförstått: från endast kärnfamlij till församling, kollektiv och komuniteter). Men det viktiga för samhället är också att vidga familjeperspektivet (underförstått: från kärnfamilj till samboskap, partnerskap och individens frihet).

    Jag hoppas att NOD-redaktionen kan ta detta till sig inför framtida nummer, så att NOD fortsätter att vara den fantastiska tidsskrift det är.

  • Bo

    Stefan!

    Nu har det blivit för mycket svammel.

  • Jonathan M

    ”Tja, för den som har samma kallelse som Jesus och Paulus kanske man kan diskutera frågan.”- Christian

    Ett sådant resonemang tror jag för det mesta är att effektivt förminska vad Boken har att säga vad gäller celibat som liknar de resonemang vi använder när vi talar om rikedom. Ofta landar vi att ”sälj allt du äger” egentligen betyder ”det viktiga är inte hur mycket pengar vi har, utan att vi använder dem ansvarsfullt”. Resonemanget i sig må vara giltigt eller inte, men för de flesta av oss tror jag det helt enkelt blir ett sätt att INTE ta ansvar för hur vi använder våra pengar.

    ”1 Mos 1:28 Gud välsignade dem och sade till dem: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!”” -Gud, citerad av Christian på Stefan Swärds blogg

    En sådan vers (liksom alla andra verser i Boken) tror jag att vi vinner på att läsa genom Nya Testamentet och kanske mer specifikt Jesu liv och uppmaningar. Jesus säger inte att vi ska föröka oss genom samlag, utan ger oss missionsbefallningen. Jag uppfattar inte att vi som Kristi efterföljare har ett ansvar att skaffa familj, fast vi har valet att göra det (och de flesta av oss väljer att göra det). Det är det jag menar med att församlingen i första rummet är en grupp singlar som ska vara syskon.

    … och därför tror jag att vi inte ska reducera celibat till en udda företeelse som vissa verkar ha blivit kallade (förbannade?) till.

  • Christian

    Jonatan M
    Och varför tror du att Paulus säger, vilket jag också citerade:
    1 Kor 7:2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.

  • Jonathan M

    Christian, jag utgår ifrån att han skriver det av den anledningen som han själv anger, ”för att undvika otuktssynder”. Poängen är att Paulus i det stycke vi pratar om föreslår äktenskapet som ett sätt att fostra sexaliteten, inte som ett mål i sig eller något vi är skyldiga att göra för att vi ska föröka oss och uppfylla jorden. Om vi läser några verser framåt så sammanfattar Paulus hela sitt resonemang och skriver:

    ”Detta säger jag er som ett MEDGIVANDE, inte som en befallning. Helst ville jag att alla levde som jag. Men alla har fått sin nådegåva av Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.”

    Paulus MEDGER att det är bäst för den som ”brinner av åtrå”, men det verkar inte ha ett värde i sig. Att människor i församlingen gifter sig är ganska naturligt, MEN det är inget som vi behöver förvänta oss och heller inte någon befallning, eftersom vi i första hand är singlar som försöker lära oss att vara syskon.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Christian & Jonathan M
    – Som jag läser Bibeln så är celibat liv en nådegåva, ett kall- det framkommer ju klart i bla 1 Kor 7 – detta kallet är ju först och främst för att stå emot världen i tid av förföljelse.

    Stefan:
    (med tanke på ditt svar till DT) Tror Konnekt hade haft gått av att höra lite undervisning om tro av Jan Sköld, han predikar mycket bra och klart om detta- så tycker ni borde bjuda in honom!
    – om jag för ge ett lite tips!

    Guds frid



Subscribe to Stefan Swärd