Eftersom Dagens kulturredaktör Inger Alestigs blogginlägg nu har legat framme på Dagens hemsida i tre dagar så ser jag mig nödsakad att skriva en kommentar. Hon förstår inte alls varför jag tog upp en diskussion om tidningen NOD:s innehåll. Jag utgår ifrån att hon har läst min blogg så de försök jag har gjort där att förklara mig har tydligen inte varit tillräckliga. Jag får väl göra ett nytt försök.
Inger undrade över varför jag hakade upp mig på att man tog upp frågan om kollektivt boende, utvidgad kärnfamilj, celibat m.m. Det var ju inte detta jag reagerade på. Jag har levt i kristet kollektiv mer än 10 år av mitt liv. Och under många år arbetat med att bygga upp en kristen församlingsgemenskap som inte minst syftade till att utvidga kärnfamiljen. Det ser jag som självklarheter, idéerna är inte heller särskilt radikala, en stor del av sjuttiotalet ägnades åt att både diskutera och tillämpa detta i kristna kretsar. Jag trodde att jag hade sagt detta tillräckligt tydligt i mina tidigare blogginlägg.
Bakgrunden är att jag har jobbat som pastor i Stockholm under en 20-årsperiod, närmare bestämt under åren 1982-2002. Innan dess var jag dessutom verksam som ungdomsledare och ledare för kristna kollektiv. Nu är jag pionjärpastor i Stockholm, men har inget operativt pastoralt ansvar.
Jag har många års erfarenhet av att undervisa och vägleda unga människor och de som nyligen har kommit till tro på Kristus. Inte minst ett stort antal personer som helt saknat kristen bakgrund. Och jag vet utifrån erfarenheten att en kristen syn på äktenskap, familj och sexualitet är ganska annorlunda än det som råder i vårt samhälle idag. Därför har jag under många år sysslat med att förklara och vägleda unga kristna och de som har kommit till tro på Kristus hur de kan och bör leva i lärjungaskap och efterföljelse till Jesus. Och ett antal gånger blivit överraskad över hur snabbt människor som blivit kristna, och som helt saknar kristen bakgrund, hur de har kunnat ställa om sig till ett kristet synsätt inte minst i samlevnadsfrågor.
Bland annat har jag sysslat en hel del med att vägleda sambopar där båda eller den ena har blivit kristen, om hur man kommer in i ett kristet äktenskap. Och det handlar naturligtvis om mycket mer än att bara ordna en vigsel. Det handlar om att ge vägledning om äktenskapet som ett förbund inför Gud. Och trohetslöftenas betydelse för den troende. Och att bygga sitt förhållande med Gud som grund. Och förklara varför sexualiteten är tänkt att fungera inom ramarna för ett äktenskapsförbund inför Gud. Det hör till första grunderna i kristen tro. Under dessa år har jag också mött alla varianter av sexuell läggning som existerar och har även där mångårig erfarenhet av att arbeta med själavård och förbön och ge vägledning till dem som vill leva som lärjungar till Jesus. Samt naturligtvis ge vägledning till gifta kristna par om hur man bygger en stabil och trogen relation som håller på lång sikt.
Jag och NOD-redaktionen är uppenbarligen helt överens om de grundläggande värderingarna kring synen på äktenskap och samlevnad. Det vi tydligen inte är överens är om hur vi ska vägleda människor in i ett kristet liv och i ett överlåtet lärjungaskap, där samlevnadsområdet är en mycket viktig aspekt av våra liv. Jag tycker att en del av de frågor som NOD-numret tar upp kan mycket väl passa in i en grundläggande andlig vägledning. Att inte leva som isolerad kärnfamilj ser jag som en självklar konsekvens av Kristi efterföljelse. Men i en tid när grunderna vacklar, behövde även grunderna ännu mer tydliggöras än vad som var fallet i NOD-numret.
Utifrån min bakgrund och erfarenhet är all form av otydlighet förödande. Man behöver grundligt förklara hur vi ska leva som kristna, både utifrån Bibeln, men också utifrån erfarenheten, att det faktiskt fungerar bäst att leva som Gud vill.
I den tid vi lever i när äktenskapet är utsatt för attack från alla håll, och där tydligen många kristna inte förstår varför man ska gifta sig utan tycker att man istället kan leva sambo, eller tycker att man har all rätt att skilja sig när äktenskapet går dåligt, i det sammanhanget tycker jag NOD:s otydlighet är olycklig. Att tala om att det finns olika samlevnadsformer, Jesus relativiserar den biologiska familjen, äktenskapet är inte förordnat av Gud etc. som görs på ett antal ställen i NOD-numret, det kanske kan fungera i ett stabilt kristet kontext där man har en klart definierad bild av vad en kristen syn är när det gäller samlevnad, äktenskap och sexualitet. Men utifrån min Stockholmsbakgrund fungerar inte detta. Där kommunicerar dessa budskap något annat, en Stockholmare som nyligen har blivit kristen och inte vet ett dugg än om kristen äktenskapssyn, skulle med all sannolikhet tolka NOD som att det är okey att leva sambo, leva i ett homosexuellt förhållande, eller snabbt och enkelt skilja sig. Det är i varje fall inte så viktigt att gifta sig eller att fortsätta vara gift. Missionsskoleeleverna tolkar naturligtvis inte NOD på det sättet, men jag tror inte att jag skulle vilja sätta tidningen i händerna på en nyfrälst Stockholmare som behöver lära sig de första grunderna om en kristen syn på samlevnad, äktenskap och sexualitet.
Och eftersom NOD:s redaktörer vet att detta är de brännande frågorna på församlingsnivån och för pastorer som ska ge vägledning, är fortfarande min fråga detta om otydligheten och varför man undviker de riktigt heta frågorna. Men det är bara att konstatera att vi har olika uppfattningar om detta, hoppas dock på att vi ska kunna mötas för att reda ut detta lite närmare.
Det är detta pastorala, lärjungaskapsinriktade och missionerande perspektiv som jag tänker på. Hur hjälper vi människor in i ett överlåtet kristet liv och att leva som lärjungar till Jesus. Och i vår tid kan vi inte hamra in det som dogmer och slå Bibeln i huvudet på folk, det handlar om samtal och andlig vägledning, att förklara, att förstå, och steg för steg gå på vägen – i Jesu efterföljelse.
Jag tycker att det även utifrån en grundläggande kristen syn finns många frågor som behöver diskuteras, och där vi behöver teologernas hjälp, och där mycket kan behöva problematiseras. Hur vi hanterar Jesusorden om skilsmässa tycker jag är en sådan utmaning, både exegetiskt men också pastoralt. Hur vi pastoralt tacklar homosexualiteten är en mycket viktigare fråga än att gå ut och säga att homosexualitet är synd. Hur vi förklarar skillnaden mellan sambo och ett kristet äktenskap är också en fråga som behöver bearbetas på djupet.
Och att lyfta fram celibatet, där tycker jag NOD har lyft fram något värdefullt och intressant, och som inte har tagits upp alls i mainstream-evangelikala och pentekostala kristna sammanhang.
Ursäkta om det blev lite NOD-debatt, men så länge det sprids nidbilder av vad jag står för och har sagt så är jag tvungen att fortsätta och skriva i ämnet.
Det är en helt annan sak om man inte är överens om hur vi ska leva som kristna, vad är en kristen standard för äktenskap, familj, samlevnad och sexualitet. Är man inte överens om detta, då blir ovanstående diskussion och resonemang obegripligt. Och det blir en helt annan typ av diskussion.