Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Idag har jag en krönika införd i Världen Idag som handlar om kristen enhet. Jag pekar på betydelsen av att skilja på sådant som är väsentligt och mindre väsentligt och utkristallisera en gemensam kristen nämnare. Jag pekar på tre områden där jag ser en gemensam kristen nämnare, och som förenar olika kyrkotraditioner. Ett område handlar om kristen etik, lärjungaskapet och hur vi lever i efterföljelsen av Jesus. Detta förenar fromma kristna med olika bakgrunder. Jag lyfter särskilt fram tre områden; att vara god, barmhärtig och förlåtande, äktenskap och sexualitet och det tredje området handlar om ekonomi. Att vara givmild och generös, fri från girighet och materialism m.m.

Ett annat område av gemensam kristen nämnare handlar om synen på evangelisationen och missionen. Jesus som världens unika frälsare, korset och uppståndelsens betydelse för vår frälsning, och behovet av evangeliets förkunnelse för alla människor, Jesu uppmaning till oss vara att gå ut till hela världen.

Ett tredje område av gemensam kristen nämnare som jag pekade på handlar om den karismatiska sidan av det kristna livet. Fokus på Andens gåvor och kraft, och andens aktiva verk i kyrkan och i den troende idag.

Dessa tre områden tycker jag förenar troende från olika bakgrunder och traditioner, och det handlar inte så mycket om doktriner, utan mer om hur vi lever som kristna.

Sedan pekade jag på brottningskampen i NT, framförallt hos Paulus, att utmejsla vår gemensamma kristna tro.

  • http://monsterasbloggen.blogspot.com/ Jonny Nilsson

    Om det ändå vore så. Tyvärr är ju splittringen på dessa tre områden större än någonsin. Inte ens bibeltroende är överrens. Vad är sant lärjungaskap? JAg delar din uppfattning, men det gör långt ifrån alla. Det finns många underliga flumidéer om efterföljelse.

    Frälsning och evangelisation. Inte ens i en så central fråga finns enighet. Hur blir man frälst? Är det ett engångsverk, måste man helgas också? Vad hände egentligen på korset? Är frälsningen helt Guds verk, eller beror det även på människans gensvar? Predestinationen?

    Karismatik: Här finns många bibeltroende Jesu vänner som tonar ner detta eller inte ens tillämpar det i vår tid.

    Bra skrivet Stefan, och jag tror nog att Den Helige Ande kan synliggöra den kristna enhet som egentligen redan finns i anden. Men idag är läget kritiskt, trots vissa positiva tendenser där vi frikyrkor inte är så dogmatiskt dömande gentemot historiska kyrkor.

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Precis det är väl vad begreppen skall fyllas med som är den stora frågan..

    Skall efterföljelsen vara en ny lag eller något annat?

    Vad är frälsning, vad är egentlig evangelisation?

    Och är Anden begränsad till tungotal och enstaka profetiska tilltal eller är det ett liv, oskiljbart från efterföljelsen.

    Jag är övertygad om att enhet på ståndpunkternas grund kommer vara ett annat sätt att beskriva splittring. Det är något annat, en anda, en samhörighet – bortom ståndpunkterna, som jag tror är vägen fram.

  • http://tillenstad.bloggproffs.se Per Andersson

    Stefan! (med flera)

    Något jag undrat över en del, är varför det sällan citeras från Hebréerbrevet 6 när vi talar om kristen enhet? Bibeln talar om de första grunderna av Kristi lära. Har den någon betydelse överhuvudtaget? Jag har gjort ett bristfälligt inlägg på min blogg där det även finns ett par frågor till de teologer som brukar skriva på de olika bloggarna, ge mig gärna svar, tack på förhand!

    http://tillenstad.bloggproffs.se/2009/01/21/mitt-bristfalliga-inlagg-i-enhetsdebatten/

  • Stefan Swärd

    Jonny, Excelsis,
    Jag tycker att man får ganska bra vägledning i dessa frågor genom att läsa Bibeln. Och att fylla begreppen med innehåll genom bibelstudiet. Efterföljelsen handlar inte om lag, det handlar om hur vi lever som kristna.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    Stefan: Jag tror på en helighet, på den Helige Andes verk och vägledning, men jag blir nästan dagligen påmind om att djupt troende människor kan göra fruktansvärda saker i godhetens namn. Jag önskar därför samtal och gemensamma studier av denna bibel för att söka förstå mer av sanningen, försöka bli bättre i min efterföljelse. Att bibeln uppenbarar olika saker för oss kanske beror på att vi är givna olika uppgifter i Guds rike.

    Det är närkontakten med min egen svaghet och den fördjupning min vandring med Gud har inneburit, som övertygar mig om ingen riktning eller samfund ”har det”, vissa mer och andra mindre.

    Detta gäller min personliga efterföljelse. Skall samfunden vara en politisk kraft i samhället behöver de givetvis göra ställningstaganden, men jag tror att man bör bära i minne att slaveriet så väl som korstågen försvarats av teologer. En viss ödmjukhet och mycket lyhördhet behövs alltså.

  • http://davidstankar.wordpress.com David Johansson

    De moraviska bröderna hade ett motto: ”unity in the essentials, liberty in the nonessentials, but in all love”. Det beskriver väldigt bra den ödmjukhet och kärlek till troende från olika riktningar som fanns inom denna kristna grupp. Det var därför kanske inte så konstigt att så många hade dom som exempel och som man fick ta emot praktisk erfarenhet ifrån.

    Från ett missionshistoriskt perspektiv så är det fascinerande att se hur drivkraften efter att nå människor med det kristna budskapet i synnerhet från 1700-talet och framåt skapade många och överraskande ”networks” mellan Kristna av olika traditioner. Dessa nätverk (som jag studerat lite noggrannare) kom att betyda oerhört mycket för det Kristna budskapets spridande och dess framgång. Det är ju ingen överraskning därför att just den kristna missionsrörelsen lade grunden för den s k moderna ekumeniska rörelsen som man brukar säga tog fart i och med Edinburgh-konferensen 1910.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Per Andersson,
    det ligger en hel del i det du säger.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    http://sydsvenskan.se/varlden/article250801.ece

    Stefan Swärd jag har en fråga som jag hoppas du kan svara kort på.

    RKK och frikyrkan har ju helt olika perspektiv på enhet, och det finns ju en stor risk för att vi protestanteter kommer bli mycket besvikna när paletten trillar ned. Hur kan man söka enhet med någon som inte vill ha enhet utan underordnad?

    Jag är enig med dig kring det lokala planet, och personliga kristna emellan. Men på det större planet måste ju vara helt omöjligt, om så EFK, Pingst, trosrörelsen med flera inte skulle vara villiga att böja nacke för Petri ämbete och acceptera att tradition och bibeln utgör Guds Ord.

    Ex. saxat ifrån KKK: ”882 Påven, biskop av Rom och Petrus efterträdare, ”är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende”.[16] – ”I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt.””

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Michael,
    Det finns inte i EFK:s föreställningsvärld att böja nacke för Petri ämbete. Däremot eftersträvar vi samarbete med andra kristna framförallt lokalt, men även på nationell nivå. Men det är en annan sak.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    BIBELN ÄR KRISTENDOMENS FACIT:

    som avslöjar ALLA FRÄMMANDE LÄROR som vill tränga sig in -och förföra kristenheten. Därför är det långt bättre att ”HÅLLA SIG VÄL” med Guds Ord – Bibeln – än t.ex. med kristna ledare som låtit sig förföras av för Bibeln främmande läror.

    Det intressanta är, mot bakgrund av nutida hållning inom det svenska kristna ledarskapet, att JESUS -och Hans apostlar aldrig tycks ha insett värdet av samarbete med falska läror, utan varnade tvärt om sina samtida för dem. Och jag har mycket svårt att tro, att ljuset tilltagit inom det kristna ledarskapet sedan dess, utan snarare tvärt om:

    och i mörkret blir som bekant, enligt talesättet, ”alla katter grå”. Men det är ju betydligt farligare, om alla vargar blir fårullsvita i mörkret; i synnerhet för de som är satta att vaka över Guds dyrköpta – och därmed för ägaren ytterst dyrbara – fårhjord.

    Apg. 20:26-31 ”Därför betygar jag för er
    nu i dag, att jag inte bär skuld för någons
    blod. Ty jag har inte undandragit mig att
    förkunna för er, allt Guds rådslut.

    Så ha nu akt på er själva och på hela
    den hjord, i vilken den helige Ande har
    satt er till föreståndare, till att vara
    herdar för Guds församling, som han
    har vunnit med sitt eget blod.

    Jag vet, att sedan jag skilts från er,
    svåra vargar skall komma in bland er
    och att de skall inte skona hjorden

    Ja, bland er själva skall män uppträda,
    som talar vad förvänt är för att locka
    lärjungarna att följa sig.

    Vaka därför..”

  • Bo

    Människomirakel

    Människomirakel,
    vakna upp ur din sömn!

    Du som anar
    verkligheten av något mer

    Som är lyhörd
    för tomhetens vittnesbörd

    Du är vilse
    i marknadens varuutbud

    Det finns en sol
    som lyser därutanför!

  • http://ellenrock.blogg.se/ EllenRock

    Hej Stefan!
    Bra att du lyfter det som kan förena oss kristna. Samtidigt tror jag det ligger en fara i att man som kristen lätt är naiv och opåläst; ”Ja, men, halleluja, de pratar ju om den helige Ande.” Eller; ”De läser ju ur Bibeln på sina samlingar.” Här har såklart de som Gud satt som herdar över Sitt folk ett speciellt ansvar att skydda flocken mot grumliga doktriner och en naivitet som nonchalerar den andliga dimensionen.

    Klipper in ett citat om Andens närvaro:

    ”Reflektionen dels om Andens närvaro i andra religioner och hos enskilda individer som bekänner sig till dem, dels om all sann bön som ingiven av Anden, har alltså sin grund i koncilietexterna och har vidareutvecklats och konkret tilllämpats mycket medvetet under Johannes Paulus II:s pontifikat. Tankarna på Anden som universell inspirator till all sann bön är självfallet ett fundament för den interreligiösa bönen och kan ses som ett katolskt bidrag i det ekumeniska studieprojektet.” Citat ur tidningen Signum – katolsk orientering om kyrka, kultur och samhälle.

    Obehagligt.

  • http://www.jesusmissionen.com Peter Kujala

    Jag har en fundering. Mormonerna och Jehovas Vittnen har alltid betraktats som villoläror, något som självklart inte kunnat accepteras in i den kristna gemenskapen och enheten. Även om de tror på samma Gud som vi kristna och ser Jesus som Frälsare, tror på Bibeln som Guds Ord mm, så har deras övriga grundläggande lärodoktriner ansetts som alltför avvikande för att kunna kallas för genuin kristen tro. Men Katolska Kyrkans, för dem grundläggande lära om t ex Avlat, Traditionen som likvärdig Guds Ord (så också vissa av Påvens uttalade ord), läran om Skärselden, Maria som Med-återlösare (tillsammans med Jesus), Mässans och Nattvardens innebörd, ja, är Katolska Kyrkans lärodoktriner mindre avvikande än Mormonernas och Jehovas Vittnens läror?

    Om de grundläggande lärorna för Katolska Kyrkans tro, d v s det man grundläggande tror på kan vara så pass avvikande gentemot klassisk kristen tro (luthersk, evangelikal) och ändå accepteras för kristen enhet, så borde man väl kunna välkomna också mormonerna och jehovas vittnen in i samma gemenskap och enhet? Jag tycker ju förståss inte så. Och det är svårt, hur man än försöker att förstå senaste tidens oerhört enträgna enhetssträvanden, att få Katolska Kyrkans läror acceptabla. Enda sättet vore ju (vilket i varje fall jag vägrar göra) att riva ut en mängd sidor från Bibeln, att avskaffa helt enkelt betydande delar av Guds skrivna Ord och undervisning. Som exempel följande Skriftställen. 2 Joh.1:9: ”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i Hans lära har både Fadern och Sonen”. Kol.2:8: ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus”. Gal.1:6, 9: ”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium…Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse”.

    Jag tror att det finns Frälsta och Andefyllda katoliker som lyckats få tag på kristna tron bortom villolärorna i sin kyrka. Gemenskap och enhet med dessa är självfallet möjlig, på det lokala och personliga planet, och under förutsättningen av ett klart avståndstagande av villolärorna. Men, dagens enhetssträvanden verkar ganska tydligt rikta sig även gentemot Katolska Kyrkan i sig, med allt vad det innebär av acceptans av dess läror.

  • http://tillenstad.bloggproffs.se/2009/01/21/mitt-bristfalliga-inlagg-i-enhetsdebatten/ Per Andersson

    Både Ellens och Peters inlägg är mycket intressanta.
    Jag undrar varför det råder sådan febril aktivitet bland en del kristna ledare som nästintill tvingar fram organisatorisk enhet med den katolska kyrkan? Är den katolska läror som strider emot Bibeln mindre ”felaktiga” än vad till exempel Jehovas vittnens läror är?
    Min tro har alltid varit (den kanske är helt fel…???) att Jesu bön i Johannes sjutton är en ”bevarande bön” :”att de må vara (det vill säga, förbliva) ett (i gemenskap med varandra)”. Jag kanske är helt ute och cyklar, men så har jag uppfattat bönen där.

  • http://screenfonds.blogspot.com/ Peter Ingestad

    MAKTAXIOMET

    Vad är den stora Väsenhemligheten?
    Att göra som Gud & ta det djävligt lugnt
    & en gång för alla befria sig ur smeten.
    Den som kontrollerar sexualiteten
    …kontrollerar Universum. Punkt.

  • Tomas

    Tack för ditt klargörande om att det inte finns på kartan att EFK ska böja sig för Petri ämbete. Det finns många som vill det. Enhetens Vänner som har ett brett stöd av kristna ledare i Sverige säger följande:
    ”Det är svårt att tänka sig en synlig enhet, där vi också kan dela eukaristin (nattvarden), om vi inte står i gemenskap med Petrusämbetet, enhetens ämbete, synliggjort i biskopen av Rom.”
    Jag tror att otydlighet från kristna ledare, fokus på enhet med katolska kyrkan och att ledare smyger in katolsk teologi skapar mycket oro. Det är tråkigt, för Gud vill enhet.
    Frågan om teologi är ju också intressant. Gemenskap är viktigare, men spelar det någon roll hur våra synder blir förlåtna? Bön och omvändelse till Gud i Jesu namn, eller Pilgrimsresa till Rom och full avlat för dig själv eller någon död släkting genom vädjan till Jungfru Maria? Eller kanske 1000 dollar till en helandeevangelist? Teologi spelar nog roll. Eller?

  • Harriet Bouvin

    Om nu verkligen Jesu syn på sexualitet anses så primär, varför accepteras i så fall inte hans stränga förbud mot omgifte – bland till och med pastorer? Vad har dessa predikanter att lära oss? Om de homosexuella uttalar Jesus däremot inga fördömande ord, så varför skulle den saken tillhöra kyrkans uppgift? Flertalet av oss har hört om homosexuella som utesluts ur församlingen men hur många har hört om den medlem som uteslöts därför att han brutit mot det förnämsta budet, att visa kärlek? Tänk att jag måste hålla mig så långt som möjligt från flertalet kristna för att inte tappa tron.

  • Stefan Swärd

    Harriet,
    Viktiga frågor du ställer. I ett kortfattat blogginlägg, och i den refererade tidningskrönikan, pekar jag mycket kortfattat på några saker. Tycker dock att frågor som gäller samlevnad, familjeliv och äktenskap är en viktig del i kristen etik. Bl.a. tre av budorden berör dessa områden. Och en del av Jesu bergspredikan. Du tar i dina frågor upp specifikt två saker, omgifte efter skilsmässa och homosexualitet. Jag tror dock att det är viktigt att hela tiden komma ihåg att lärjungaskap och efterföljelse handlar om att inte vara färdig, utan att röra sig åt rätt håll. Och ett av nyckelområdena jag pekade på handlade om förlåtelse, visa godhet och barmhärtighet, som ett av etiska grundområdena för en kristen. Jag tycker själv att omgiftesfrågan är svår, och jag tycker inte heller att det är helt solklart hur de aktuella bibelställena ska tillämpas.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • S-E Sköld

    Anders Arborelius säger:

    “Häri ligger mycket av nåd och en Guds uppgift. Tar vi ekumeniken på allvar tror vi ju att Gud vill att vi har något ömsesidigt att ge varandra. Att det verkligen är tal om dialog och relation i biblisk mening.

    Det obekväma är naturligtvis att vi katoliker inte sticker under stolen med att vi har mottagit uppenbarelsens fullhet, även om att vi tror att vi bär en skatt i våra lerkärl som vi är kallade att ge till de andra.

    Vi skulle vara otrogna mot vår kallelse om vi alltför lätt sade att vi står på samma nivå. Att uttrycka detta på ett sätt som inte ens antyder självgodhet är svårt. Det tolkas så lätt som om vi sätter oss på våra höga hästar.

    Att återföra ekumeniken till sanningslidelse i stället för trivsel och stämning tror jag är oerhört viktigt men svårt. Man kan återföra detta till Kant och Thomas. Om man inte är överens om att det finns en sanning utan att det bara finns en tolkning, blir ekumeniken svår. […]

    Egentligen har vi redan hunnit förbi det. I praktiken har vi nått en allmän konsensus i andliga frågor när det gäller bön, spiritualitet, Kristusförening, frälsning. Det finns en konsensus bland de fromma från pingstvänner till ortodoxa. Man läser Lönnebo, Stinissen, Halldorf.

    Det är inget problem längre. Här finns också den mer problematiska sidan i att man är mer pragmatiker än dogmatiker i Sverige.

    Ingen talar om rättfärdiggörelse, allra minst Svenska kyrkan. I den klassiska lutherdomen talade man om rättfärdiggörelse. Vi talar snarare om heliggörelse. De ortodoxa talar om gudomliggörelse. Det är en linje som ligger i själva bibeln som man bör kunna ena sig om.

    Positivt är det aktuella Birgittajubiléet som kommer fjorton dagar efter Augsburg. Det finns en symbolisk linje från Augsburg till Rom. Här är man tillsammans för att vörda Birgitta som en himmelsk vän och förebedjare, även om man kanske inte har tänkt igenom det strikt logiskt, dogmatiskt.

    Det är därför man är där och på så sätt har man – medvetet eller omedvetet – gett ekumeniken en puff framåt. Man har implicit accepterat helgonkulten. Men har man tänkt igenom det. Har man dragit de teologiska konsekvenserna?

    Ekumeniken och kyrkans roll i Sverige är beroende av om vi vågar gå vidare med jungfru Maria. Den klassiska synen hos kyrkofäderna är att HON KROSSAR ALLA KÄTTERIER. Om hon inte är Guds moder är kristendomen bara idéer.

    Jag tror att det finns en gammal svensk klockarkärlek till Maria. Det ser vi hos sekulära svenska författare som så ofta skrivit om henne. Blommor har uppkallats efter henne liksom korna. För vår inre katolska integration är det också viktigt att Maria får en folklig förankring – hur den nu skall gestalta sig – som då samtidigt bygger på en dogmatisk tradition.

    Vi ser ett slags renässans för Maria i Svenska kyrkan som inte alltid är teologiskt förankrad men som kanske skulle kunna bli det utifrån rättfärdiggörelsen. Maria är ju modellen av den rättfärdiggjorda människan. Om vi kunde gå vidare med detta skulle det också kunna fördjupa dialogen med de ortodoxa kyrkorna, som vi har en djup gemenskap med. ”
    ………….
    Läs hela artikeln:

    http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=432

  • Tomas

    Intressant artikel S-E Skökd. En artikel som inte är mogen att publiceras i Dagen eller Världen Idag ännu, för då skulle vi glada grodor hoppa ur den snart kokande grytan.

  • S-E Sköld

    Att ”krossa kättare” var ju förr för den Katolska kyrkan mer av fysisk art, svärd och kättarbål: men handlar i dag om vanlig förförelse:

    att få kristenheten att aningslösa vara med och bära ut katolicismens Maria-gudinna i världen (som att få Paulus att gå med i Efusus Diana-tåg..) genom en så enkel sak som att få dem att tiga; i stället för att avslöja henne, avslöja den katolska villfarelsen ang. henne.

    ”Den som tiger, samtycker” brukar det sägas. Den tesen gäller i högsta grad inom Gudsrikets område; där gäller, enligt JESUS: ”Ja, Ja eller Nej, Nej” och att ”församla eller förskingra”.

    Breda allianser finns inte där; där går gränsen mellan sanning och lögn, mellan ljus och mörker och mellan salt och förruttnelse. Där står tvärt om en evig strid mellan dessa parter!

    Guds helige Ande bygger inte Sitt verk på samverkan mellan sanning och lögn, mellan Guds Ord och lögnläror.

    Jer. 1:9-10 ”Och Herren räckte
    ut sin hand och rörde vid min mun;
    och Herren sade till mig: ”Se jag
    lägger mina ord i din mun.

    Ja, jag sätter dig i dag över folk
    och riken, för att du skall upprycka
    och nedbryta, förgöra och fördärva,
    uppbygga och plantera”

    Gud bygger ingenting på bjälklag och väggar uppförda av lögnläror; tvärt om, Han river dem till grunden, och bygger sedan upp på Sin egen grund och med Sitt eget material: ”guld, silver och ädelstenar”.

    Han planterar inte heller Sin ädla säd bland törnbuskar! De kommer ändå och vill kväva Gudsrikets plantor. Därför har Gud satt väktare, att vaka över vingården; de får aldrig somna. Gör de det, kommer i samma stund vingårdens fördärvare.

    Vilket nu har skett, bl.a. genom katolicismens intrång i Sveriges kristenhet. Men de – deras lögnläror – skall ut därifrån; det kommer Gud att se till. Han skall noga rensa SIN LOGE!

    Han har inte förändrats, även om Hans tjänare och tjänarinnor gör det, av bekvämlighet, ljumhet, sömn eller annat: Han är alltid densamma, och står vid Sina Ord.

  • Harriet Bouvin

    Tack Stefan! Men på vilket sätt är omgiftesfrågan svår? Är Jesu uttalande inte tillräckligt tydligt eller menar Du att budet som sådant är svårt att efterleva?

  • Harriet Bouvin

    Men Stefan! Blir Du svarslös? Jesus lyfter fram äktenskapet, säger Du i debatten på mässan. Men lyfter han inte också fram att omgiftet är synd?



Subscribe to Stefan Swärd