Även om man tycker att man är en hyfsat from person och ens ateistiska och religionskritiska grannar och konsultkunder tycker att man är en juste och seriös kristen, så strular man ändå till det ibland.
Skulle åka hem med tåg i söndags från Nyköping efter predikobesök. Saknade biljett men det kan man köpa på tåget. Satt och halvsov på tåget när konduktören gick förbi, hon märkte mig inte, och eftersom jag var halvsovande gjorde jag inget större väsen av mig. Jag satt där utan biljett.
Fem minuter senare kommer det fyra storvuxna och barska män intravande i kupén, biljettkontrollanterna. Jag säger fromt att jag saknar biljett och frågar om jag får köpa en biljett. Deras svar var att konduktören gick förbi för fem minuter sedan, varför köpte du ingen biljett då. Jag mumlade om att konduktören märkte mig inte, och jag satt och halvsov. De upplyste mig om att det är min skyldighet att säga till konduktören att jag måste köpa en biljett, och det gäller första gången konduktören går förbi. Du får böta 800 kronor och betala pengarna omedelbart. Och jag satt i en fullpackad kupé, och dessa biljettkontrollanter är ju inte direkt lågmälda. Så inför en fullpackad tågkupé fick jag snällt betala mina böter, något röd i ansiktet.
I en sådan situation hade det varit roligare att ha lite olika roller och hattar på sig. Det hade varit så skönt att bara vara privatpersonen Stefan Swärd, och inte EFK-ordföranden Stefan Swärd. För att anknyta till debatten i förra blogginlägget om Joel Halldorfs text.
Men det är lika bra att bekänna sina synder på en gång, och varför inte använda bloggen som biktstol. Jag lovar att jag ska vara mer noggrann i fortsättningen och se till att jag har tågbiljetten i ordning.