Nu har jag försökt begrunda NOD-redaktionens blogginlägg. Kommenterar deras inlägg i punktform.
1. Jag gör inte anspråk på att göra någon heltäckande analys av NOD-numret. Jag skriver att ”den innehåller en rad intressanta reflektioner”. Det jag säger är att jag ställer mig frågande till ett antal påståenden i tidskriften, framförallt antydningar om att relativisera kristna äktenskapssynen. Att jag inte kommenterar bl.a. Lars Göran Sundbergs och Tuve Skånbergs artiklar beror på att där finns det inga antydningar om att relativisera kristna äktenskapssynen. Det jag gör är att ställa frågor om vissa påståenden och antydningar i tidskriften, mer än så gör jag inte. Det är väl inte särskilt anmärkningsvärt att man ställer frågor och ifrågasätter vissa påståenden. Mina bloggläsare ställer frågor och ifrågasätter vad jag skriver på denna blogg varenda dag. Som erfarna akademiker är NOD-redaktionen mycket van vid ifrågasättanden och att det ställs frågor. Att inkludera en bok från 2001 är helt utanför ramen för ett kortfattat blogginlägg.
2. En avgörande punkt när vi ska värdera innehållet i de artiklar jag berör är bedömningen av hur verkligheten ser ut idag. För mig handlar kristendomen om Jesus, frälsning, omvändelse, och lärjungaskap och efterföljelse. Det är inte vi själva som avgör vad som är rätt och riktigt, för lärjungen är alltid Guds vilja rättesnöret. Guds vilja uppenbaras genom Bibeln, Anden och i den kristna församlingsgemenskapen. Jag har ägnat hela mitt liv åt att föra människor till tro på Kristus och sedan undervisa och vägleda dem i efterföljelsen av Kristus. ”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” – var Jesu uppmaning till lärjungarna. I hela kyrkans historia har värnandet om det trogna och livslånga äktenskapet varit avgörande, och att sexualiteten hör till äktenskapet. Det är den katolska kyrkans inställning, det är de ortodoxa kyrkornas inställning, det är den globala pingströrelsens inställning, och det är den baptistiska traditionen. Att lära människor om kristen syn på äktenskap ser jag som ett viktigt inslag i den första grundkursen i det kristna livet. Det är naturligtvis mycket annat som ingår, bland annat kristen syn på arbete och ekonomi, ägodelar, det materiella och en hel del annat.
3. Det jag sörjer över är att lärjungaskapet alltmer tappas bort i svensk kristenhet. Och ett område där detta märks tydligt gäller samlevnad, äktenskap och sexualitet. Det märks även på ett antal andra områden. Det är alltför vanligt att kristna församlingar följer övriga samhällets normer och värderingar på detta område. Det har blivit alltmer vanligt med skilsmässor i kristna led, alltmer vanligt med samboförhållanden och utomäktenskapliga förhållanden och enkönade förhållanden blir alltmer accepterade. Inom Svenska kyrkan började uppluckringen på sextiotalet. I andra samfund på sjuttiotalet. Nu tycks det som att det är EFK:s tur. Vi har upplevt de första erfarenheterna av pastor som lever sambo, inflytelserika EFK-församlingar som accepterar homosexuell livsstil och det är uppenbart att det finns EFK-församlingar där samboförhållanden är ganska vanligt, och att det accepteras. För oss som ser oss som evangelikaler är detta en smärtsam utveckling, för vi tror att det är emot Bibeln och vi tror att det är uttryck för att den kristna kyrkan glider bort från den nära gemenskapen med Kristus. Det är ett av flera uttryck för en tilltagande sekularisering. Det yttrar sig naturligtvis på många olika sätt, men jag menar nog att man kan argumentera utifrån NT att äktenskap och samlevnad är mycket centrala frågor för en Jesu lärjunge. Bara denna bloggdebatt visar ju med all tydlighet att det finns en betydande svajighet i dessa frågor inte minst hos f.d. missionsskoleelever.
4. Jag menar i detta läge är det den evangelikala teologins uppgift att argumentera för den kristna livsstilen och ge ett försvar för hur vi ska leva som kristna. En förutsättning för att våra pastorer ska kunna ge en bra undervisning och vägledning är ju att man tydligt kan förklara hur man lever som kristen. Andra sidan av myntet är naturligtvis att hjälpa människor på vägen dit och där tycker jag att det är mycket angeläget att vi i församlingarna jobbar med utbildning och kurser för att stärka äktenskap, att vara förälder, att vägleda par i förberedelse för äktenskap, men också att hjälpa människor som har upplevt svårigheter på dessa områden, hur man kommer igen efter en skilsmässa, att vara ensamstående förälder, hur hantera homosexuell läggning etc. Den evangelika teologin har här en utmanande uppgift att hjälpa församlingsledare och pastorer och ge redskap att hantera denna utmanande miljö.
5. Så ser min problemformulering ut. Och i den kontexten blir inte denna typ av artiklar särskilt vägledande. Det var ju bra att höra att NOD-redaktionen inte håller med om Rubensons bibeltolkning och syn på äktenskapet, men han får ändå fem sidor att breda ut sig på. Man måste ändå anse att han har något viktigt att säga för att ge honom detta utrymme. Och jag tycker fortfarande att det är obegripligt med rubriken ”äktenskapet – inte förordnat av Gud”, när vi kämpar med denna inre sekularisering på församlingsnivå. ”Jesus chockade samtiden genom att relativisera den biologiska familjen i förhållande till rikets nya familj” läser vi också i NOD, som rubrik kopplat till Spjuths artikel. I det familjeupplösningsklimat vi lever i idag, tycker jag formuleringen är mycket olycklig, och jag tycker inte heller att det är exegetiskt välförankrat, man måste ju väga in alla Jesusord om äktenskapet.
6. Och mina frågor kvarstår när det gäller Spjuths artikel. Förklaringen är att man inte kan pressa in mer, på sju sidor. Men att skriva om äktenskapet på sju sidor och inte nämna ett ord om de faktiska och brännande frågorna på församlingsnivå är också uttryck för värderingar. Hade NOD delat min problemanalys hada man med lätthet lyft fram de frågor som jag efterfrågar vägledning om. Och mina frågor kvarstår kring intervjun med Karin Cedersjö att det finns en otydlighet. I dagens svenska språkbruk menas ”att det finns olika samlevnadsformer”, att det finns olika former av familjer och sexuella relationer. I svenskt språkbruk är andra modeller än ”pappa, mamma, barn” i regel åsyftande regnbågsfamiljer. Om man inte menar detta bör man säga det tydligt, utifrån den bakgrund och kontext som vi lever i enligt mina punkter 2-4 ovan. NOD-redaktörerna säger att jag antyder att de är för könsneutrala äktenskap, det är att hårddra. Jag ställer frågor och vill ha klarlägganden, jag gör inga sådana påståenden.
7. Och den inledande ledaren har jag fortfarande undringar inför. NOD skriver: ”Med tanke på att Jesus chockade sin samtid genom att relativisera den biologiska familjen, och med tanke på alla samtida mindre lyckade erfarenheter, kan vi behöva reflektera kring varför svensk kristenhet lägger ner så mycket energi på en ensidig betoning av kärnfamiljens välsignelse.” Och här menar NOD-författarna att jag feltolkar dem. De skriver kärnfamilj, inte äktenskap. Rent språkligt är det riktigt. Men kampanjer för kärnfamiljen känner jag inte till. Senaste fem årens debatter har ju helt och hållet handlat om äktenskapet. Så min enda rimliga tolkning är att de åsyftar ett aktivt försvar för det traditionella kristna äktenskapet. Om de åsyftar något annat, så behöver de förklara vad de åsyftar. Och återigen – uttryck om relativisering av biologiska familjen är ytterst tveksamt, inte minst i dagens svenska kultur där den biologiska familjen är extremt relativiserad redan. Vi behöver väl inga teologer som lägger ytterligare ved på den brasan.
8. Min slutsats är att vi har inte kommit någon vart i denna diskussion. Det enda medgivande jag hör från NOD är att man inte håller med Rubenson, men det är enligt min mening ett mycket svagt erkännande, uppenbarligen sympatiserar man med Rubensons huvudtankar. Annars hade det ju funnits massor av skribenter att välja ibland som skulle kunna skriva fantastiskt om Gud och äktenskapet.
9. Min Hegelianska syntesslutsats blir; jag måste börja skriva på en ny version av min 30 år gamla bok ”Ungdomar och kärleksproblem”. Klargörande och vägledning ur biblisk-kristen-evangelikal synvinkel när det gäller sex, kärlek och samlevnad tycks vara stor. Tystnaden från våra teologer verkar vara alltför omfattande.
10. Det har varit många kommentarer på bloggen, men kommentatorerna har kommenterat varandra. Vill dock kommentera EFK-pastorn Peter Molls omdöme, han kallar det jag skriver för rejält övertramp, och att ett visst mått av sans och reflektion vore på plats. Tackar. I rent halvsurt självförsvar kan jag dock konstatera att hans bedömningar och hans likasinnade som det säkert finns en hel del av inom EFK, skiljer sig ganska drastiskt från de omdömen jag möter långt utanför kyrkan. Är man anlitad som konsult och rådgivare åt ett antal världsledande och Europaledande företag på grund av stor uppskattning av min sans, reflektion och analysförmåga och sedan möter detta nedlåtande omdöme i den inskränkta och snäva frikyrkoankdammen. Tack och godnatt. Nu går jag och lägger mig.
�