Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu har jag försökt begrunda NOD-redaktionens blogginlägg. Kommenterar deras inlägg i punktform.

1. Jag gör inte anspråk på att göra någon heltäckande analys av NOD-numret. Jag skriver att ”den innehåller en rad intressanta reflektioner”. Det jag säger är att jag ställer mig frågande till ett antal påståenden i tidskriften, framförallt antydningar om att relativisera kristna äktenskapssynen. Att jag inte kommenterar bl.a. Lars Göran Sundbergs och Tuve Skånbergs artiklar beror på att där finns det inga antydningar om att relativisera kristna äktenskapssynen. Det jag gör är att ställa frågor om vissa påståenden och antydningar i tidskriften, mer än så gör jag inte. Det är väl inte särskilt anmärkningsvärt att man ställer frågor och ifrågasätter vissa påståenden. Mina bloggläsare ställer frågor och ifrågasätter vad jag skriver på denna blogg varenda dag. Som erfarna akademiker är NOD-redaktionen mycket van vid ifrågasättanden och att det ställs frågor. Att inkludera en bok från 2001 är helt utanför ramen för ett kortfattat blogginlägg.

2. En avgörande punkt när vi ska värdera innehållet i de artiklar jag berör är bedömningen av hur verkligheten ser ut idag. För mig handlar kristendomen om Jesus, frälsning, omvändelse, och lärjungaskap och efterföljelse. Det är inte vi själva som avgör vad som är rätt och riktigt, för lärjungen är alltid Guds vilja rättesnöret. Guds vilja uppenbaras genom Bibeln, Anden och i den kristna församlingsgemenskapen. Jag har ägnat hela mitt liv åt att föra människor till tro på Kristus och sedan undervisa och vägleda dem i efterföljelsen av Kristus. ”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er” – var Jesu uppmaning till lärjungarna. I hela kyrkans historia har värnandet om det trogna och livslånga äktenskapet varit avgörande, och att sexualiteten hör till äktenskapet. Det är den katolska kyrkans inställning, det är de ortodoxa kyrkornas inställning, det är den globala pingströrelsens inställning, och det är den baptistiska traditionen. Att lära människor om kristen syn på äktenskap ser jag som ett viktigt inslag i den första grundkursen i det kristna livet. Det är naturligtvis mycket annat som ingår, bland annat kristen syn på arbete och ekonomi, ägodelar, det materiella och en hel del annat.

3. Det jag sörjer över är att lärjungaskapet alltmer tappas bort i svensk kristenhet. Och ett område där detta märks tydligt gäller samlevnad, äktenskap och sexualitet. Det märks även på ett antal andra områden. Det är alltför vanligt att kristna församlingar följer övriga samhällets normer och värderingar på detta område. Det har blivit alltmer vanligt med skilsmässor i kristna led, alltmer vanligt med samboförhållanden och utomäktenskapliga förhållanden och enkönade förhållanden blir alltmer accepterade. Inom Svenska kyrkan började uppluckringen på sextiotalet. I andra samfund på sjuttiotalet. Nu tycks det som att det är EFK:s tur. Vi har upplevt de första erfarenheterna av pastor som lever sambo, inflytelserika EFK-församlingar som accepterar homosexuell livsstil och det är uppenbart att det finns EFK-församlingar där samboförhållanden är ganska vanligt, och att det accepteras. För oss som ser oss som evangelikaler är detta en smärtsam utveckling, för vi tror att det är emot Bibeln och vi tror att det är uttryck för att den kristna kyrkan glider bort från den nära gemenskapen med Kristus. Det är ett av flera uttryck för en tilltagande sekularisering. Det yttrar sig naturligtvis på många olika sätt, men jag menar nog att man kan argumentera utifrån NT att äktenskap och samlevnad är mycket centrala frågor för en Jesu lärjunge. Bara denna bloggdebatt visar ju med all tydlighet att det finns en betydande svajighet i dessa frågor inte minst hos f.d. missionsskoleelever.

4. Jag menar i detta läge är det den evangelikala teologins uppgift att argumentera för den kristna livsstilen och ge ett försvar för hur vi ska leva som kristna. En förutsättning för att våra pastorer ska kunna ge en bra undervisning och vägledning är ju att man tydligt kan förklara hur man lever som kristen. Andra sidan av myntet är naturligtvis att hjälpa människor på vägen dit och där tycker jag att det är mycket angeläget att vi i församlingarna jobbar med utbildning och kurser för att stärka äktenskap, att vara förälder, att vägleda par i förberedelse för äktenskap, men också att hjälpa människor som har upplevt svårigheter på dessa områden, hur man kommer igen efter en skilsmässa, att vara ensamstående förälder, hur hantera homosexuell läggning etc. Den evangelika teologin har här en utmanande uppgift att hjälpa församlingsledare och pastorer och ge redskap att hantera denna utmanande miljö.

5. Så ser min problemformulering ut. Och i den kontexten blir inte denna typ av artiklar särskilt vägledande. Det var ju bra att höra att NOD-redaktionen inte håller med om Rubensons bibeltolkning och syn på äktenskapet, men han får ändå fem sidor att breda ut sig på. Man måste ändå anse att han har något viktigt att säga för att ge honom detta utrymme. Och jag tycker fortfarande att det är obegripligt med rubriken ”äktenskapet – inte förordnat av Gud”, när vi kämpar med denna inre sekularisering på församlingsnivå. ”Jesus chockade samtiden genom att relativisera den biologiska familjen i förhållande till rikets nya familj” läser vi också i NOD, som rubrik kopplat till Spjuths artikel. I det familjeupplösningsklimat vi lever i idag, tycker jag formuleringen är mycket olycklig, och jag tycker inte heller att det är exegetiskt välförankrat, man måste ju väga in alla Jesusord om äktenskapet.

6. Och mina frågor kvarstår när det gäller Spjuths artikel. Förklaringen är att man inte kan pressa in mer, på sju sidor. Men att skriva om äktenskapet på sju sidor och inte nämna ett ord om de faktiska och brännande frågorna på församlingsnivå är också uttryck för värderingar. Hade NOD delat min problemanalys hada man med lätthet lyft fram de frågor som jag efterfrågar vägledning om. Och mina frågor kvarstår kring intervjun med Karin Cedersjö att det finns en otydlighet. I dagens svenska språkbruk menas ”att det finns olika samlevnadsformer”, att det finns olika former av familjer och sexuella relationer. I svenskt språkbruk är andra modeller än ”pappa, mamma, barn” i regel åsyftande regnbågsfamiljer. Om man inte menar detta bör man säga det tydligt, utifrån den bakgrund och kontext som vi lever i enligt mina punkter 2-4 ovan. NOD-redaktörerna säger att jag antyder att de är för könsneutrala äktenskap, det är att hårddra. Jag ställer frågor och vill ha klarlägganden, jag gör inga sådana påståenden.

7. Och den inledande ledaren har jag fortfarande undringar inför. NOD skriver: ”Med tanke på att Jesus chockade sin samtid genom att relativisera den biologiska familjen, och med tanke på alla samtida mindre lyckade erfarenheter, kan vi behöva reflektera kring varför svensk kristenhet lägger ner så mycket energi på en ensidig betoning av kärnfamiljens välsignelse.” Och här menar NOD-författarna att jag feltolkar dem. De skriver kärnfamilj, inte äktenskap. Rent språkligt är det riktigt. Men kampanjer för kärnfamiljen känner jag inte till. Senaste fem årens debatter har ju helt och hållet handlat om äktenskapet. Så min enda rimliga tolkning är att de åsyftar ett aktivt försvar för det traditionella kristna äktenskapet. Om de åsyftar något annat, så behöver de förklara vad de åsyftar. Och återigen – uttryck om relativisering av biologiska familjen är ytterst tveksamt, inte minst i dagens svenska kultur där den biologiska familjen är extremt relativiserad redan. Vi behöver väl inga teologer som lägger ytterligare ved på den brasan.

8. Min slutsats är att vi har inte kommit någon vart i denna diskussion. Det enda medgivande jag hör från NOD är att man inte håller med Rubenson, men det är enligt min mening ett mycket svagt erkännande, uppenbarligen sympatiserar man med Rubensons huvudtankar. Annars hade det ju funnits massor av skribenter att välja ibland som skulle kunna skriva fantastiskt om Gud och äktenskapet.

9. Min Hegelianska syntesslutsats blir; jag måste börja skriva på en ny version av min 30 år gamla bok ”Ungdomar och kärleksproblem”. Klargörande och vägledning ur biblisk-kristen-evangelikal synvinkel när det gäller sex, kärlek och samlevnad tycks vara stor. Tystnaden från våra teologer verkar vara alltför omfattande.

10. Det har varit många kommentarer på bloggen, men kommentatorerna har kommenterat varandra. Vill dock kommentera EFK-pastorn Peter Molls omdöme, han kallar det jag skriver för rejält övertramp, och att ett visst mått av sans och reflektion vore på plats. Tackar. I rent halvsurt självförsvar kan jag dock konstatera att hans bedömningar och hans likasinnade som det säkert finns en hel del av inom EFK, skiljer sig ganska drastiskt från de omdömen jag möter långt utanför kyrkan. Är man anlitad som konsult och rådgivare åt ett antal världsledande och Europaledande företag på grund av stor uppskattning av min sans, reflektion och analysförmåga och sedan möter detta nedlåtande omdöme i den inskränkta och snäva frikyrkoankdammen. Tack och godnatt. Nu går jag och lägger mig.

 

  • Olof

    Stefan blev lite stött och ledsen och kände sig nödgad att påpeka att han minsann är en viktig persone som både skriver böcker och arbetar för världsledande företag. Att han är känd för sin reflektionsförmåga. Vad är det här Stefan, är du allvarlig?

  • Inge

    Tack Stefan!
    När jag läst din blogg har ofta retat mig på vissa som alltid måste berömma och dunka dig i ryggen så fort du får kritik, men nu rättar jag mig i ledet bredvid dessa!

    Det kan inte vara lätt för ungdomar idag att förstå vad som är rätt och fel med denna förvirrade undervisning som vi nu ser växa fram?

    Stå på dej här behövs verkligen din röst!

    mvh. Inge

  • Dan C

    Angående punkt 3 och 9:

    Det är gôtt att du vågar vara lite ”pang på rödbetan” i ämnet. Det behövs verkligen. Mer sådant! En ”Rakt på sak och sex och samlevnad”-bok med god förankring i hur det ser ut bland kristna idag vore kanon! Jag vill bara skriva detta inlägg som en uppmuntran till dig att verkligen göra det. Kan vi ta punkt 9 som ett löfte?

  • Dan C

    Angående punkt 10 och Olof:

    Stefan, du har så mycket integritet i de reflektioner du gör att det inte behövs något försvar på små gliringar. Integritet som till exempel Olof saknar när han skriver till dig på ett nedlåtande sätt i tredjeperson med barnslig ton. Det står nog klart för de flesta av oss. Det är i alla fall min klara åsikt.

  • Margret Sundin

    Hallelujaropen ljuda, tack Stefan, vi är många som tycker som du i denna fråga!!
    Vi kommer att hålla ut.
    Matt. 7:12 Och den port är trång och den väg är smal som leder till livet och det är få som finner den”.
    ”Få” av de som fått budskapet, få av oss ska förstå. Få! Det måste betyda färre än 50 %. Kärleken ska svalna! Jesu kärlek kompromissar inte! Jesu kärlek och undervisning är skarp som ett tveeggat svärd och vi är kallade att predika den i alla tider! Det drar tydligen ihop sig, det svalnar och mörknar. Vi är inte lejda herdar utan kallade!

    I min uppsats om ”äktenskap/sambo praxis i församlingen” blir en slutsats att ”urvattningen och liberaliseringen börjar i samhället, Svenska kyrkan följer sedan efter och så småningom hakar även Frikyrkan på! ”Men nu måste vi ha nått till vägs ände” skriver jag vidare i mina slutsatser. Frikyrkan kan väl inte ta klivet ut och acceptera sambo, homosexualitet eller föräktenskapliga sexuella förbindelser”. Detta är ett par år sedan nu och tiden rusar och enligt dig Stefan har vi till och med sambo bland pstorer. jag är bestört. Det är mycket allvarligt! Jag kan inte heller se varken skilsmässa eller omgifte bland ledare i Guds församling med mindre än långtgående samtal och omvändelse. Ledarna måste gå före som exempel. Har vi detta i pastorskåren blir det förstås ett luddigt budskap. Vad ska man säga?

    Margret Sundin
    EFKpastor i Ö-a

  • Peter Moll

    Det förvånar mig fortfarande att så många drar så långtgående slutsatser utan att ha läst det aktuella numret av NOD.
    Det förvånar mig också att Du Stefan blir så sur över min kritik. Den 8 jan skrev du ju att du ”hör till dem som vill ha rejält mothugg”.
    Jag tycker fortfarande att din första sågning av det aktuella NOD numret saknar ett visst mått av sans och reflektion. Du drar alldeles för långtgående slutsatser utifrån vad vissa artikelförfattare inte skriver.

    När det gäller synen på äktenskap och sex är jag inte för någon liberalisering eller uppluckring av det vi kallar en klassisk kristen syn. Men vi bör ändå orka med en sådan analys och forskning som tex. Karin Cedersjö ägnar sig åt utan att direkt hissa varningsflagg och drabbas av någon slags moralpanik.

    Slutligen undrar jag om det är den rörelse som du är ordförande för som du kallar för ”inskränkt och snäv frikyrkoankdamm”?

    Peter Moll
    EFK-pastor

  • Margret Sundin

    Håller med Inge
    har funderat på alla EFKpastorer som dunkat dig i ryggen, när jag själv känt olust över dina fördömanden, men nu är de visst bortblåsta. De där pastorerna alltså – som inte gillar karismatiska ledare. Du är orädd och rakt på och det uppskattar jag och många med mig. Det är ju evangeliet vi försvarar, det på Guds uppdrag, det finns inget att rädas – sedan gör vi människor våra misstag.

    Vi måste höja rösten när otrosundervisning går ut, undervisning som är luddig och som inte har förankring i Bibeln utan i vår egen tidsålders högljudda rop om rättelse i ledet! Men det är inte vår uppgift att anpassa oss utan vår uppgift är att vara ett salt och ett ljus!
    Margret Sundin
    Örkelljunga

  • Tomas Ander

    Jag har inte läst NOD, men jag läser med glädje det Du skriver Stefan! Ser verkligen fram emot en uppdatering av din 30 år gamla bok. Den är verkligen behövlig och välkommen!
    Kör hårt Stefan, livet är kort!

  • Christer Roshamn

    Jag har beställt senaste numret av NOD. Jag ser fram emot att läsa alla artiklar. Men oavsett vad som står där (Jag hoppas och vill tro att det är en evangelikal hållning), så är jag oroad över hur synen på en rad frågor har förändrats i frikyrkan, både bland medlemmar och pastorer (även inom EFK) Det är sannerligen inte lätt att undervisa och vägleda nyfrälsta människor som ivrigt vill följa Jesus och leva under hans ledarskap när vi inom kyrkan blir allt mer flummiga, och då syftar jag INTE bara på frågor som rör sexualitet, äktenskap och samlevnad, men dessa frågor är ju verkligen inte oviktiga.

    Christer Roshamn
    Pastor inom EFK
    Ordförande i Evangeliska Frikyrkans medarbetarförbund

  • Henrik Steen

    Det som riktigt bekymrar mig är det Stefan pekar på i punkt 3, var tar lärjungaskapet vägen?

    Vi är en del yngre EFK-pastorer som inte tydligt ser vägen att predika etik till samhället, eftersom vi tror att gudsrikets etik gäller Jesus lärjungar och inte världen. Vårt budskap till världen måste vara evangeliet om Jesus! Och när människor blir Jesus lärjungar blir de också en del av Guds folk med all vår brottning och längtan efter att följa Jesus i alla livets områden, självklart också sexualitetens.

    I detta vet jag inte om jag är överens med en del av mina fina kristna syskon som verkar drömma om politisk makt med någon slags Moral Majority. Låt oss vara Jesus lärjungar som frimodigt predikar evangeliet utan att drömma om det förflutna när kyrkan var mitt i byn. Det gick ju rätt bra för Paulus och gänget att vara en rörelse i samhällets marginal, eller?

    Det som är oroväckande är ju när själva lärjungaskapets innehåll för församlingen ifrågasätts. Let the church be the church! säger Yoder. Om inte vi lever som lärjungar längre – t ex i sexualiteten – vad är det då vi bjuder in andra till? Så Stefan, Daniel och andra – vi håller fast!

  • http://narvaroattacker.blogspot.com excelsis

    @Inge: Jag tycker att det är oroväckande att man ser det som ett problem att en mer mångbottnad bild visar sig. Hur skall man kunna orientera sig när Undervisningen med stort U inte finns. Jag bor i en del av Sverige där man kan få höra prästen prata om att semlor, det äter man minsann på fettisdagen. Det är Undervisning det. Totalt livsfarligt, då det kommer an på vem som Undervisar. En är er lärare…

    @Stefan: Vad om den ”kristna livsstilen” inte är biblisk? Lite från sidan (som en kristen som aldrig känt mig vare sig hemma eller välkomnad i den ”kristna livsstilen”/subkulturen) kan jag se att den åtminstone inte alltid är särskilt kärleksfull. ”God, save me from your followers”, är ju ett ateistiskt skämt som är roligt för att det spelar på någon sorts erfarenhet.

  • Jan

    En fråga till Christer. Varför skriver du att du är: ”Ordförande i Evangeliska Frikyrkans medarbetarförbund”? Representerar du Medarförbundet genom dina inlägg?

  • Gabriel Hammar

    Tack för bra inlägg Stefan!
    Kan Du inte ta med Din 30 år gamla bok när Du kommer hit nästa vecka.
    Jag är intresserad av den.

  • Eleonore Gustafsson

    Härmed bryter jag mot en personlig regel – att aldrig befatta mig med bloggvärlden (anser den vara slarvig och ohövlig), men nu är måttet rågat…

    1. Jag hittar inget i NOD-nummret som varken talar för sex utanför äktenskapet eller samkönatäktenskap, och undrar därför vad som gör att Stefan ser rött?

    2. Jag finner istället vägledning för ett radikalt lärjungaskap där trohet mot evangeliet står i centrum, precis det som Stefan efterlyser.

    3. Samuel Rubenssons skriver i sin artikel: ”Man skulle också kunna säga att det (äktenskapet) är något Gud genom sin kyrka helgar… Att se äktenskapet som sakramentalt betyder inget annat än att se att i detta kan Kristus bli synlig, i detta kan Guds hemlighet uppenbaras. Det handlar därför om att göra äktenskapet till ett tecken, ett synligt tecken på att Gud verkar i oss.” (vari ligger hotet mot äktenskapet i dessa rader?) Att han sedan menar att äktenskapet inte är instiftat av Gud, förstår jag det som, är att äktenskapet inte är påbjudet människan. MAN MÅSTE INTE GIFTA SIG FÖR ATT VARA EN GOD KRISTEN PRECIS, SOM JESUS SÄGER I EVANGELIERNA. Häri ligger skillnaden. Här finner jag ett stöd för den som vill leva i Jesu efterföljd och ”lämna hustru och barn” och förbil ogift. Läs Matt 19 i sin helhet! Där talar Jesus om troheten i äktenskapet men säger också att den som kan må avstå från det – dvs. han förespråkar trohet inomäktenskapet men han påbjuder det inte.

    4. Läs NOD-nummret innan ni utalar er om det – och läs det gärna noggrannare än Stefan Swärd.

    Tack för mig!

  • Olof

    Är det inte lite lustigt att du talar om en ”inskränkt och snäv frikyrkoankdamm” i det här sammanhanget, Stefan? För det måste väl framför allt gälla alla de som hurrar för din ”konservativa” position i det här samtalet? Det kan väl inte vara de, relativt få, som avviker lite från din linje och vill problematisera kärnfamiiljeidealet som är inskränkta, eftersom det ju är en mycket marginell position inom frikyrkliheten? Eller vad menar du?

    Och nu har vi alltså två EFK:företrädare som driver sin privata linje i olika frågor som om det vore EFK:S, det vill säga de fria församlingarna i samverkan, nämligen Stefan Swärd och Christer Roshamn. Mycket intressant tycker jag. Vem ger er mandatet? Eller ska vi bortse från era titlar? Tänk om poliser eller andra gjorde på ett liknande sätt och så att säga ”kopplade bort” det de representerar lite nu och då…

  • Anton Fagerstedt

    Utan att kommentera innehållet i det som skrivs blir det synnerligen märkligt att man genom att hävda titlar och meriter vill göra sig viktigare i diskussionen. Rätt märkligt att se din avslutande mening Stefan och instämmer i Olofs fråga om du menar allvar. När inte alla delar dina uppfattningar och perspektiv blir du sur och kallar detta en frikyrkoankdamm. Det är väl snarare ett tecken på att vi inte längre är den ankdamm som i likhet med svenska samhället bara rymmer en åsikt i taget.

    Anton Fagerstedt, människa

  • Christer Roshamn

    Jag tror att det är många med mig som är oroad över det andliga läget i svensk kristenhet. Kan man inte skriva så som ordförande i medarbetarförbundet? Jag tycker att jag kan det. Jag har väl inte riktat det mot någon enskild person eller rörelse? Jag inkluderar ju mig själv också! Jag har inte behov av att slänga mig med titlar.Jag är bara en Jesu Kristi tjänare som vill att hans namn ska bli upphöjt och ärat.

    Christer Roshamn

  • Andreas Tofters

    Det är lite sorgligt att tonen ibland blir hård, eller direkt. Min erfarenhet att när vi läser inlägg gör vi det med de glasögon vi har på oss för tillfället. Jag tar bibelordet till tröst att ”mycket kärlek öveskyler myckenhet av synd”. Detta sagt om debatttonen!

    Vad gäller lärjungskap, håller jag med Stefan, att vi så lätt blir värdsliga i vårt tänkande. Vi skall vara ljus och salt, för en del är det tydlighet och enkelhet utifrån bibeltexten, för andra är det det sociala engagemanget och protesten emot makteliten. För mig är Jesus båda delarna! Evangelium är och förblir Guds kraft till frälsning, inte en filosofi vi är inte buddister, så tydlighet om ramar och gränser utifrån Kristen etik är viktig som i detta fall äktenskapet. Vet att när jag läst distanskurser pås på missionskolan har de andra unga studenterna fnyst åt mig eftersom jag hade en rätt och felinställning som jag kallar Kristen Etik, men jag är väl gammal, 38 bast!!!

    Tydlighet inom våra frikyrkor är ett måste, men tonen vänner, det är också viktigt att bevara en varm ton och en generös debatt, annars tappar vi all vår trovärdighet – Joh 17 – se hur de älskar varandra!

    Efterföljare till Jesus, men full av brister :-)

  • Bo

    Det var inte så många år sedan en pastor i korskyrkan i Stockholm, minns inte hans namn, gästade vår församling i en nära livet-gudstjänst för att berätta (problematisera) om sin skilsmässa. Jag och flera med mig blev mycket förvånade över det vi fick lyssna till. Bland annat fick vi höra att ”kanske är det så enkelt som att man inte längre tänder på varandra, att man har vuxit ifrån varandra” som en förklaring till att ett äktenskapet inte fungerar.
    Det var inte länge sedan Sten-Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg gick ut i tidningen Dagen och ifrågasatte varför inte homosexuella par i en utlevande homosexuell relation som ”brottades” med sin homosexualitet kunde få vara medlemmer i en kristen församling, alltså leva ut sin homosexualitet och ändå vara medlemmar i en kristen församling.
    Personligen tycker jag att sådana åsikter med råge överskrider gränsen för ett sunt, ”klassisk” evangelikalt synsätt. I Johannes andra brev står det att vi inte ska släppa in den som inte förblir i Kristi lära i vårt hem och inte hälsa honom välkommen. Vi ska med andra ord inte ge en sådan person ens en plattform för att framföra sitt budskap, för i och med detta ger vi underförstått en legitimitet åt budskapet. En bitter rot har en tendens att sprida sig. En tidning är ju också en ”plattform” (en predikstol) för att framföra ett budskap. Uppenbarligen är bibelns ”demokratisyn” väldigt avlägsen den bland oss gängse moderna och ”toleranta” öppenheten.

  • S-E Sköld

    Eleonore Gustafsson skrev: ”Härmed bryter jag mot en personlig regel – att aldrig befatta mig med bloggvärlden (anser den vara slarvig och ohövlig), men nu är måttet rågat…”

    Hur kan Du veta, att den är så usel om Du inte befattar Dig med den..?!

    Mvh

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    Stefan: här är det tydligt att din argumentation är konstig, du argumenterar i detta inlägg mot NODs nummer för att det inte verkar säga det du skulle sagt om du skrivit artiklarna. Du håller ju antagligen med mig i att vi aldrig hade utvecklats som kristna om vi bara läste och lyssnade till undervisning vi själva skulle formulerat likadant.

    Din kritik av NOD nummret är ju egentligen inte en rak kritik av innehållet utan av vad det inte innehåller. Att glira NOD redaktionen för att de som ”akademiska” borde vara vana vid kritik är ju ganska konstigt efter att de har tagit sig energin att svara grundligt på din kritik som inte ens var särkilt grundad i tidningens innehåll.

    Det skulle vara intressant att se dig kritisera innehållet i tidningen, sånt är behövligt, men gör det då på riktigt.

    Att de kampanjer som evangelikala (värst vad viktigt det är att va evangelikal nu förtiden) haft kring äktenskapet inte kretsat kring Kärnfamiljen kan du väll knappast förneka? Mamma-pappa-barn någon?

    Att NOD vill bredda debatten kring den kristna synen på äktenskap är varken skadligt för kristen familjesyn eller för unga människor som vill lära sig leva i sunda familjer i Jesu efterföljelse. Du borde peppa dem och tacka dem för att de bräddar debatten på de områden du själv inte orkar/vill/kan bredda den just nu.

  • Pekka Mellergård

    Bo.
    Jag är naturligtvis lite nyfiken vad du heter i efternamn, och vem du är. Särskilt som du tydligen tidigare tillhört prenumeranternas skara, men tappat intresset redan långt innan detta senaste nummer.

    Eftersom jag är på väg ut ur landet (det finns väl ingen annan utväg nu, efter att blivit så hårt luggad av sin ytterst arbetsgivar-ansvarige?!) och inte kommer att ha möjlighet att följa samtalet på några dagar, så måste jag ändå hinna be dig förtydliga dig:
    1. Har du läst numret vi pratar om?
    2. Vad i all världen får dig att dra paralleller till olika inlägg om homosexualitet från Sten-Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg? DETTA NOD-NUMMER HAR INTE ADRESSERAT FRÅGOR OM HOMOSEXUALITET ELLER SAMKÖNADE ÄKTENSKAP! (Det finns säkert anledning att återkomma till deM, men det får bli i ett framtida nummer)
    3. Menar du seriöst att tidningen NOD är ”en bitter rot”?
    4. Menar du seriöst att ”plattformen” (NOD) ska uteslutas ur de troendes gemenskap?

    Vad gäller Stefans replik på NOD-redaktionens inlägg så får vi återkomma.

  • Olof

    Ja, du Stefan. Verkar det inte som om du har gått på lite väl starkt i det här? Och kanske bara har varit lite fyrkantig i ditt tänkande? Eller är det så att du läser dessa texter utifrån ”sanningen” och bara måste reagera med brösttoner? Tycker det verkar helkorkat, men du måste ju få chans att förklara dig, det kanske är jag, och många med mig, som tycker att det du skriver är helt galet?

  • Christer Roshamn

    Det är viktigt att vi tänker på ”tonen” när vi svarar varandra. Även om vi tycker olika (och det kanske hettar till inombords) så måste vi bevara en kärleksfull ton, även om åsikter går helt i sär. (det gäller även Christer Roshamn)

    Mvh

    Christer Roshamn

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jag håller med dej Olof om att Stefans reaktion på kritiken var onödigt drygsur i punkt 10. Instämmer i frågan ”Är du allvarlig?”.

    Fast jag anar faktiskt ett självironiskt småleende i att Stefan själv kallar sitt utfall ”rent halvsurt självförsvar” och sedan skriver ”nu går jag och lägger mej.” Men en blinkande smilis ;o) hade gjort susen där, Stefan! Undanröjt alla tvivel, liksom.

    Jag bedömer det nog preliminärt som att Stefan skrev slutklämmen halvt på skämt, halvt på allvar. Särskilt skojfrisk var han kanske inte, men knappast helt gravallvarlig heller. Hoppas du fick sova gott sen, Stefan!

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Däremot är jag inte alls säker på att Stefan överreagerade mot NOD. Engagemang för äktenskapet som ett av Gud i skapelsen instiftat förbund mellan man och kvinna och engagemang för ett i social mening vidgat familjebegrepp med den kristna församlingen som en öppen gemenskap får verkligen aldrig någonsin spelas ut mot varandra. Aldrig någonsin. Minsta försök att så göra reagerar även jag kraftfullt emot.

  • Lars Johansson

    Till Andreas Holmberg. NOD spelar inte ut äktenskapet mot en öppen familje- eller församlingsgemenskap. Har du läst numret?

  • Bo

    Svar till Pekka Mellergård:

    ”3. Menar du seriöst att tidningen NOD är “en bitter rot”?
    Svar: Jag menar inte att tidningen NOD är en ”bitter rot” utan fungerar som en plattform för att framföra undervisning. Det finns alltså ett ansvar hos tidningen att betänka om innehållet (budskapet) i tidningen kan tolkas till förmån för en liberal bibelsyn. Ett budskap (undervisning) däremot kan vara en bitter rot (en förförelse) som sprider sina rotskott.

    ”1. Har du läst numret vi pratar om?”
    Svar: Jag har inte läst det aktuella numret själv utan grundar mina tolkningar på Stefans frågor och reflektioner. På samma sätt som Margret Sundin skriver i sin kommentar till NOD-redaktionens inlägg (8/1) anser också jag att det går att dra slutsatser utifrån kommentarerna och ”undertexten” som lyser igenom. Men för objektivitetens skull ska också jag beställa ett ex. av den tidning som vållat denna hätska debatt .

    ”2. Vad i all världen får dig att dra paralleller till olika inlägg om homosexualitet från Sten-Gunnar Hedin och Stanley Sjöberg? DETTA NOD-NUMMER HAR INTE ADRESSERAT FRÅGOR OM HOMOSEXUALITET ELLER SAMKÖNADE ÄKTENSKAP! (Det finns säkert anledning att återkomma till deM, men det får bli i ett framtida nummer)”
    Svar: Jag avsåg att ge två exempel på undervisning av det slag som har (kan ha) en negativ inverkan på bibeltroheten. Jag tycker t.ex. inte att en kyrka ska ge utrymme åt en undervisning som undergräver Guds ord som i det första exemplet jag gav. Jag menade inte att dessa två specifika exempel var kopplade till innehållet i tidningen NOD. Beklagar!

    ”4. Menar du seriöst att “plattformen” (NOD) ska uteslutas ur de troendes gemenskap?”
    Svar: Följaktligen menar jag inte att NOD ska uteslutas ur de troendes gemenskap. Men jag vill peka på vilka stränga ord bibeln använder sig av när den tar upp förledande undervisning och hur vi ska förhålla oss till dem som sprider sådan undervisning. Jag tycker att vi i dagens kristenhet behöver ta till oss lite mer av detta.

    Hoppas att detta har rätat ut dina frågetecken?

    För övrigt har jag alltid upplevt NOD som en mycket bra och viktig tidning men av tidsbrist valde jag att avsluta prenumerationen.

  • Bo

    Tillägg: Om du vill veta mitt efternamn och vem jag är så kanske Stefan Swärd kan förmedla min epostadress. Du kanske vill anställa mig som skribent på NOD?! (Skämt åsido)

    Anledningen till att jag bara framträder med efternamnet är att jag inte vill bli sökbar för sökmotorerna på Internet. Jag vill kunna styra var mina alster hamnar.

  • Olof

    Finns det ngot mer hämmande och inskränkande än den här komentaren från herr Roshamn: ”Det är viktigt att vi tänker på “tonen” när vi svarar varandra”. För vad betyder det förutom att vi ska vara rädda för att säga något som avviker från det som är politiskt korrekt inom frikyrkofamiljen.? Skulle till och med vilja så så långt som att att säga att denna typ av strategi för att lägga locket på diskussioner är den främsta av härskartekniker som har utvecklats inom frikyrkan. För vad är argumentet till för förutom att skapa dåligt samvete hos den/dem som har avvikt från normaliteten? Och försök nu inte att förklara bort det här med fromma floskler, jag är ändå för långt bort från dina kretsar för att jag ska vara intresserad av att svara. Men jag vill att du inser att det är ett problem med den här typen av härskartekniker. För det är vad det är.

  • http://efsidag.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ja, jag håller med dej Olof (igen ;o). På Missionskyrkans diskussionsforum dödades visserligen diskussionen av de mer ”liberala”, som ständigt klagade på de mer konservativas ton. (I Missionskyrkan är ju mer liberala teologer än Stefan Swärd tongivande och de konservativa följaktligen tvungna att gnälla lite mer – lustigt att iaktta det motsatta mönstret i EFK ;o).

    Detta sagt: det ÄR viktigt att vi tänker på tonen när vi svarar varandra! Men vem ska kunna påminna om det utan att betraktas som pikande härskartekniker? ;o)

  • Eleonore Gustafsson

    Till S-E Sköld:

    Jag vet att bloggvärlden är ohövlig och slarvig eftersom den får mig som person att bli ohövlig och slarvig nu när jag nu deltagit i den. Jag själv är ett levande bevis. Bloggvärlden tillåter ohövliga konflikter och slarviga inlägg, som t.ex. mitt eget inlägg.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Eleonore,
    Tack för att du gjorde undantag och klev in tillfälligt hos oss i bloggvärlden. Uppskattade mycket din artikel i NOD, men i ett kortfattat blogginlägg kan man inte kommentera allting. Det blev bara lite anmärkningar i marginalen. Och vi läser nog de berörda texterna lite olika, men jag är ju ingen teolog, utan en novis utifrån, så ni får väl tolka det jag skriver på ett nyktert sätt.
    Tycker dock att bloggvärlden är en demokratisk revolution. Visst finns det faror med att det skrivs för snabbt och känslomässigt, och för många inlägg är anonyma, men bloggandet har medfört att personer utan publicistiska platfformar kan göra sin röst hörd, och vem som helst kan i media framföra sina synpunkter, bloggen är det mest demokratiska som finns.Så bloggvärlden får vi leva med, och Obamas presidentvalsseger byggde helt och hållet på internet och bloggstrategin. Så ser världen ut idag, och vi kristna får välja på om vi vill vara med eller stå utanför.
    hälsar
    Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd