Frågan om äktenskapet är het. Samhället har på gång att göra äktenskapet könsneutralt. I lagstiftningsprocessen har statsmakten vänt sig till oss i kyrkorna för att få höra vår uppfattning. Det är naturligt eftersom vi utövar vigselrätten. Samtliga kyrkor och samtliga fyra kyrkofamiljer i Sveriges Kristna Råd har avvisat det könsneutrala äktenskapet.
Nu har jag tittat på vad diverse teologer har att säga om äktenskapet. Frågan handlar ju både om samhällets lagstiftning men också hur vi ska leva som kristna och Jesu efterföljare idag.
Inom Svenska Kyrkan har man gett ut ”Uppdrag samliv – om äktenskap och samlevnad”. Det är ett antal teologer som diskuterar olika aspekter av äktenskapsbegreppet. Jag bryr mig inte ens om att rescensera boken. Teologerna skriver svårförståeligt, krånglar till de mest enkla saker, och ger ingen vägledning till dem som vill leva som kristna idag. Tycker boken känns ganska irrelevant även om det finns enstaka detaljer som känns intressanta, inte minst Samuel Rubensons kyrkohistoriska översikt. Det jag konstaterar är att den abstrakta teologiska debatten är en helt annan sorts kristendom än den som jag vill leva. För mig handlar kristet liv om att aktivt söka Guds vilja genom att studera Bibeln och få vägledning genom erfarna kristna för hur jag ska leva som lärjunge i mitt vardagliga liv. Det tycks inte vara frågeställningen för teologerna.
Sedan har jag också granskat tidskriften NODs senaste nummer som också handlar om äktenskapet. Den innehåller en rad intressanta reflektioner. Det är utmärkt att man lyfter fram frågan om celibat och att utvidga kärnfamiljen. Det är spår som är mycket välförankrade i både Nya Testamentet och kyrkohistorien. Och försummade frågor när vi diskuterar familjeliv och äktenskap idag. Jag har måttliga erfarenheter av att leva i celibat, endast fram till 21 års ålder, men har ganska många års erfarenhet av kollektivt boende och att leva i en utvidgad kärnfamilj. Bra tongångar om detta i NOD.
Men jag ställer mig också ganska frågande till ett antal påståenden i tidskriften, framförallt antydningar till att relativisera den kristna äktenskapssynen. Och framförallt undrar jag över vad man inte säger. Sammanfattar mina synpunkter i korta frågor och kommentarer.
1. Undrar över formuleringen i ledaren: ”kan vi behöva reflektera kring varför svensk kristenhet lägger ner så mycket energi på en ensidig betoning av kärnfamiljens välsignelse”. Vad menas? Att värna om äktenskapet enligt NOD tycks vara samma sak som att värna om en sluten kärnfamilj. Vem har påstått det? Förutsätter inte en öppen och utvidgad familj att det finns ett stabilt äktenskap i grunden? Jag tycker att vi lägger för lite krut på att värna om familj och äktenskap. Erfarenheten visar att församlingar som jobbar med bra äktenskapsrådgivning och undervisning får färre skilsmässor. Eller är det kampanjen Bevara äktenskapet man vill ge en släng åt. Men att mycket energi skulle läggas på detta har jag svårt att förstå, det är några få personer som har sysslat med detta, med Sten Gunnar Hedin och biskop Arborelius som spjutspetsar. Och varför skulle det vara fel av kristna att värna om stabila äktenskap i samhället? Om man värnar om äktenskapet, hur kan NOD mena att man värnar om innestängda och slutna kärnfamiljer? Varför ge slängar åt äktenskap om man vill lyfta fram celibat och att kärnfamiljerna ska vara mera inneslutande, jag förstår inte motsättningen.
2. Roland Spjuth har skrivit den inledande huvudartikeln. Och huvudspåret är att värna om den öppna familjen och se församlingen som en familjegemenskap. Det är naturligtvis helt riktigt. Om Spjuth menar att församlingarna ska vara mer gemenskapsorienterade och att familjerna ska vara mer inkluderande – det kan man väl säga utan att problematisera försvaret för äktenskapet. Finns det någon motsats mellan att försvara det kristna äktenskapet och att församlingen är en öppen gemenskap med hushållsgemenskaper som en grundval? I en tid med olika ideal och samlevandsformer – är det då inte kyrkans uppgift att försvara den kristna livsstilen och inte anpassa sig efter samhällstrenden. Tycker att Spjuth relativiserar på ett olyckligt sätt när han skriver ”en kristen respons på denna situation inte främst handlar om att försvara den tid som varit” och ”har inte kyrkans sätt att se på familjen varit allför anpassat till den moderna världens ideal”. Och jag förundras över att Spjuth inte kan säga ett ord kring det som är de stora frågorna kring förändrad samlevnad, och som nu kryper in i även evangelikala församlingarna och pingstförsamlingarna. Kan man leva som lärjunge till Jesus idag och leva i ett samboförhållande? Kan man leva som lärjunge till Jesus idag och leva i ett homosexuellt förhållande? Hur ska vi idag tillämpa Jesu radikala undervisning om skilsmässa och mycket strikta sexualetik i bergspredikan, det tycker jag att våra teologer skulle ge vägledning i. Det är ju de brännande frågorna när man talar om olika samlevnadsformer. Spjuth säger inget om detta. Det enda han säger är att vi inte ska försvara den tid som har varit och att det är viktigt med en utvidgad familjegemenskap i församlingen. Det ger ingen vägledning för dagens lärjungar. Det är problemet med Spjuths artikel. Spjuths kritiska granskning av dagens konsumtionsinriktade samhälle är naturligtvis helt riktig men saknar ändå den konkreta vägledningen i de jordnära frågorna om hur vi ska leva som kristna idag.
3. Sedan har vi Samuel Rubensons artikel med rubriken ”Äktenskapet- inte förordnat av Gud”. Och det tycks vara Rubensons huvudtes. Och med tanke på det utrymme som Rubenson får, och till och med får replikera på Tuve Skånberg i samma tidning, så får man anta att han företräder NOD-redaktionens syn. Jag tycker att detta är ett mycket olyckligt sätt att formulera sig på. I en tid när äktenskapet ifrågasätts och attackeras så ger man ju legitimitet åt detta när man i princip säger att äktenskapet är en mänsklig uppfinning. Underförstått tolkar icke-teologen det som att det nog inte är så viktigt att gifta sig, Gud har ju ändå inte instiftat äktenskapet. Och har Gud någon uppfattning om jag lever sambo eller skiljer mig, det blir ju den tillämpade konklusionen av Rubensons tes. Rubenson relativiserar också utifrån både Bibelordet och kyrkohistorien. Jag begriper det inte. Visst har det förekommit olika syn på äktenskapet i kyrkans histora när det gäller yttre inramningen, bland annat hade vi ”baptistäktenskap” på 1850- och 60-talet som var äktenskap inför Gud i baptistförsamlingen som inte var juridiskt giltiga. Men jag menar att den kristna kyrkan och Nya Testamentet ger en helt tydlig vägledning i grundfrågorna. Samlevnaden mellan en man och en kvinna regleras i ett äktenskap, och sexualiteten hör till äktenskapet. Grundprincipen är att äktenskapet är troget och livslångt. Bibeln använder orden gift, man och hustru, äktenskap, bröllop m.m. för att markera en tydlig skillnad mellan att vara gift och ogift m.m. Och visst finns Gud med i bilden, oavsett om man definierar det utifrån skapelseordning eller sakrament. Rubensons tolkning av NT-texterna är för mig som icke-teolog totalt obegripligt.
4. Rubenson relativiserar både kyrkohistorien och de bibliska texterna, han lyfter fram skillnader och nyanser utan att visa att det finns en gemensam röd tråd i kyrkans hela historia. Hans sätt att hantera Bibeln tycker jag kan klassas som liberalteologiskt, det Jesus och Paulus sade om äktenskapet ska uppfattas som tidsanpassade utspel i dåtida situationer och är inte auktoritativ vägledning för Jesu lärjungar idag. ????? Tycker att det är synnerligen märkligt att en tidskrift med en tydligt evangelikal huvudman kan ge ett sådant utrymme åt en sådan Bibelsyn. Tar för givet att NOD-redaktionen klargör sin inställning i nästa nummer.
5. Dessutom är Rubenson ganska krånglig och delvis obegriplig. Hans resonemang om äktenskapet som sakrament går över min fattningsförmåga. Katolska katekesen visar väl tydligt att äktenskapet har sina rötter hos Gud. Så här skriver Rubenson: ”Vi behöver en syn där vi å ena sidan accepterar att äkenskapet inte är gudomligt förordnat och inrättat, å andra sidan ger hjälp och stöd till dem som vill helga sitt äktenskap och i det gestalta sin tro.” ???? För mig är resonemanget obegripligt.
6. Problemet med att relativisera äktenskapsbegreppet och att inte problematisera samhällsförändringen, är att man ger legitimitet åt att även kristna kan leva på andra sätt än i den tradionella äktenskapsmodell som har präglat kyrkan i 2000 år. Det var faktiskt inte på 1700-talet man började leva i trogna, livslånga äktenskap mellan en man och en kvinna (som nästan antyds i NOD-texterna), och där sexualiteten hörde till äktenskapet. Finns det någon antydan i NT till någon annan modell? Här har vi kristna en visionär och profetisk uppgift att stå upp för det vi tror är sant och rätt, och inte missmodigt anpassa oss efter samhällsförändringarna. Vi är kallade att vara ljuset och staden på berget. Och faktum är att de flesta vanliga människor vill leva i trogna och långvariga förhållanden. Här har vi som kristna en viktig uppgift att aktivt hjälpa till med detta. Tycker att bland de bästa kristna verksamheterna är initiativ som kristna familjerådgivningar, ”Levande familjer” och liknande, där vi kan hjälpa till med att stärka familj och äktenskap. Det är en ytterst angelägen social funktion. Eller vad tycker NOD-redaktionen? Det framgår i varje fall inte med full tydlighet av detta nummer.
7. Intervjun med Karin Cedersjö ger inte heller mycket bidrag till att bringa klarhet. Hon lyfter också fram betydelsen av den utvidgade kärnfamiljen. Och det är helt sant och riktigt, under förutsättning att man samtidigt säger att äktenskapet är mellan man och kvinna. Det är den enda kristna samlevnadsformen. Men även Karin sprider dimridåer med att tala om olika samlevandsformer. Kärnfamiljen är inte enda samlevnadsformen men det finns öppningar också för andra sätt att leva menar Cedersjö. Vad menas? När man i vanligt svenskt språkbruk talar om olika samlevnadsformer, brukar man tala om sambo och könsneutrala partnerskap som alternativ till heterosexuellt äktenskap. Här är Karin onödigt otydlig. Hon talar om teologiska grunden för all samlevnad oavsett form. Vad menas? Kan samlevnaden ha olika former förutom heterosexullea äktenskapet (och naturligtvis inkluderande storfamilj och celibat)? Jag tycker inte mig märka att Jesus talade om olika samlevnadsmodeller när han förmedlade bergspredikan. Karin säger vidare ”kärnfamiljen inte är en självklarhet, utan att det också finns öppningar för andra sätt att leva” Vad menas? Helt OK om hon menar att leva i celibat, och att ett gift par öppnar sitt hem och låter fler personer bo där. Men dagens debatt i kyrka och samhälle handlar ju inte om detta, utan den handlar om homosexuella förhållanden, föräktenskapliga förhållanden, och dörren vidgas nu mot gruppäktenskap av olika former. Här måste vi som kristna ledare och teologer ge tydlig vägledning. Annars förvirrar vi fullständigt. Inte minst människor som kommer till tro på Kristus, behöver den tydliga vägledningen och undervisningen i efterföljelsen av Jesus.
8. Det finns väldigt mycket mer att säga och fråga, men på en blogg kan man inte skriva så långt. Ovan är bara exempel på frågor jag ställer.
9. Istället för alla dessa vaga dimridåer skulle det vara intressant att teologerna kan klara besked i följande frågor:
a. Ett av tio budorden handlar om att inte begå äktenskapsbrott. Jesus tar upp det i bergspredikan och skärper budordet, det handlar inte bara om fysisk handling utan att med begärelse se på någon annan. Och skärper också hållningen till skilsmässan. Det skulle vara intressant att få vägledning i hur vi praktiskt kan leva ut detta idag som kristna. Och det vore intressant att få veta av teologerna hur Gud kan ge detta budord, om inte äktenskapet ändå på något sätt är instiftat eller i varje fall sanktionerat av Gud? Eller är kanske budorden också en tidsbunden och situationsanpassad text? Ja – varför inte hela Bibeln? (nu börjar jag driva med liberalteologin, men jag hoppas läsaren har någon humor)
b. Utifrån Pauli undervisning i 1 Kor. 7, hur kan man på något sätt försvara att utomäktenskaplig sex är enligt Guds vilja?
c. Även om det inte finns exakta instiftelseord om äktenskapet i NT liknande nattvard borde man väl utifrån de texter vi har i NT hävda att Gud ligger bakom, finns med, och aktivt välsignar äktenskapet mellan man och kvinna. Visst är det så att om man hävdar motsatsen, så relativiserar man betydelsen av äktenskapet och att kristna gifter sig, man ger öppningar åt andra samlevnadsformer (enligt ordets vanliga användning i svensk samhällsdebatt). Och det är väl inte detta NOD-redaktionen vill göra. Det måste jag ta för givet.
d. Man kan undra vad vissa teologer tycker om Bibelordet i Heb. 13:4: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.”
�
Pingback: Stefan Swärd påskyndade kristenvärldens mediekrock | Dagen Emanuel Karlsten()