Julotta på Skansen

~ stefan

Jag och hustrun var på julotta på Seglora kyrka på Skansen. Fullsatt och stämningsfyllt, med marshaller och ljus som guidade vägen till kyrkan i mörkret. Vi sjöng de traditionella julpsalmerna och prästen Per Unsgaard stod för predikan. Ibland är det spännande som ”frikyrkomänniska” att ta del av svenskkyrkliga traditionen. Det är samma Jesus man sjunger och talar om, och det är samma Bibel man läser ur, även om inramningen skiljer sig åt.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Bo

    Sjäv var jag och tre av mina barn på julmässa kl 23 i Ryttargårdskyrkan, Linköping. Sedan gick vi till Stora Torget och en ekumenisk samling där Jesusbarnet lades i Julkrubban och borgmästaren höll tal och biskop Martin Lind önskade oss alla Guds välsignelse.

  • Katta

    Frid!

    Jag har ett dilemma.
    För några veckor sedan satte jag på tv Gudstjänst, det var från Uppsala. Först trodde jag det var någon annan religion, det sänds ju ibland, lite trist, men ok, fritt land. Men det var något om klimatet, och där var representanter från buddism, hinduism, islam mm. Det stör mig inte heller att de går på Gudstjänst.
    Men sen började galenskapen – I en svensk kyrka, under en s.k. kristen Gudstjänst – inbjöds alla dessa olika religons företrädare att ”förespråka” (eller vad man nu ska kalla det) sin religion – Alltså, total avgudadyrkan i Herrens tempel! Under tv sänd Gudstjänst!!!! Jag är inte rasist och menar att dessa människor inte får lov att ha sina religiösa ceremonier – men galna idioter (ursäkta ordvalet, men vad ska man kalla dem?) från Svenska kyrkan bad dessa människor att tillbedja sina gudar tillsammans med alla människor som var där och som såg tv under en tjänst inför himmelens Gud! Hur långt ska det gå!

    Jag ville åka dit och ropa att de skulle sluta, men eftersom Herren inte förflyttade mig i anden så skedde inte så (sista var skämt/ironi).

    Jag har resonerat som så under alla turer galningarna i svenska kyrkan (alltså inte alla där, utan just dessa galningar utan Gudsfruktan) sysslat med både det ena och det andra, att jag känner underbara kristna inom Svenska kyrkan (har jobbat där för x antal år sedan). Sen har jag hört om bl.a. Klara i Sthlm mm, och Bibeltrogna vänner är ju involverade till viss del, känner härliga syskon där och har gått en termin på deras Bibelskola, det var kul! Många av mina kristna vänner är med i EFS, som ju också till viss del är involverade i Sv k-a, och de är härliga Jesus älskare. Det finns ju rötägg inom alla samfund och många skulle kalla mig ett (även jag själv ibland…) mm och jag har mött Herren under möten i sv k-a/anordnat av dem/OAS, så jag har fortsatt vara medlem i sv k-a – Man är ju med och betalar för det de sysslar med i och med skatten – men nu tvivlar jag starkt… Ska jag lämna svenska kyrkan…
    På sätt och vis känns det som att döma, och jag är inte satt till det, det skulle vara löjligt av mig att försöka döma någon annan, jag vet ju vem jag själv är… Men att vara med och stötta detta?

    Måtte Jesus komma snart…

    /Katta

  • Kyrkobesökare

    Katta

    Om du inte vill vara med ska du inte vara det. Svenska Kyrkan står pall ändå.

    På andra bloggar har liknande fördömanden som ditt hörts, också av frikyrkofolk – ja, jag vet att Sv. kyrkan är en frikyrka också numera……Man kanske inte kan stödja allt en Kyrka har för sig. man får väl känna efter och se om fördelarna överstiger nackdelarna, som i ett äktenskap…..

    Själv har jag inga problem med vad som skedde i Uppsala Domkyrka. Vi finns, vi som inte ogillar vad som skedde. Vi är inte sämre krista för det.

    Med det önskar jag Katta, Stefan och alla ni andra som brukar skriva här en God Fortsättning på Julen.

  • http://fms-gotland.blogspot.com/ Lennart Bladh

    Det finns mycket att säga om ämnet. Själv är jag inte särskillt kristen. Utan försöker lägga kraften på personlig utveckling och att utveckla andra än att tro att någon annan skall lösa det åt oss. Det tror jag inte mycket på. Däremot finns det en tradition och en kultur som gör detta stämningsfullt och fint.