Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har hört synpunkter både här på bloggen och i andra sammanhang om ärkebiskopens klimatmöte i Uppsala. Jag var inte där och har inget program tillgängligt så jag kan inte yttra mig om detaljer kring upplägget. Jag vill dock ge en allmän kommentar kring denna fråga.

1. Som evangelikal och karismatisk kristen kan jag inte på något sätt ställa mig bakom religionsblandning. Jag tycker att det är fel med interreligiösa böner och gudstjänster. Då signalerar man för tydligt att man inte ser Kristus som världens frälsare, och enda vägen till Gud. Däremot tycker jag inte att vi kristna ska isolera oss, vi kan samarbeta med vem som helst utan rädsla, inklusive ateister, i frågor där vi har gemensamma intressen. Så min slutsats är; Uppsalamötet är okey om ärkebiskopen inbjuder företrädare för olika delar av samhället, inklusive andra religioner för samtal om hur vi kan hjälpas åt med att lösa världens problem. Att blanda in gudstjänster, mässor, böner tycker jag dock är helt fel. Om detta inträffade i Uppsala så skrämmer det bort evangelikala kristna från denna typ av arrangemang, och jag har väldigt svårt att begripa hur det kan vara i samklang med en luthersk tradition. Är också mycket skeptisk till att utforma interreligiösa böner, hade jag suttit i Sveriges Kristna Råds styrelse hade jag reserverat mig skriftligt mot sådana förslag.

När det gäller religionsblandning för övrigt, tycker jag att vi kristna ska ha en ödmjuk attityd i hur vi bemöter andra människor, inklusive företrädare för andra religioner. Jag har själv deltagit i möten med samarbete med muslimer kring äktenskapslagstiftning och kampen mot kvinnlig könsstympning. Praktiskt samarbete i konkreta frågor där vi har samma uppfattning är helt oproblematiskt för min del.

2. Vilken inställning man har till klimatforskningen är ingen kristen fråga. Jag tycker dock inte att vi kristna ska vara vetenskapsfientliga, att acceptera klimatforskarnas teorier är inte på något sätt emot kristen tro. Och jag har väldigt svårt med en teologi som utgår ifrån att vi kristna ska strunta i denna världen, den går ändå mot sin undergång, och Jesus kommer snart. Som kristen väntar jag på Jesu ankomst och uppenbarelse synligt här i världen. Jag tror också på skapelsen upprättelse, den är nu lagd under förgängelsen. Men ska vi kristna vara trovärdiga måste vi engagera oss i denna världens problem, och hjälpa till med att bidra till lösningar. Annars blir det Marx som får rätt när han sade att religion är ett opium för folket.

3. Jag är dock mycket skeptisk till en inomvärldslig kristendom där hela fokus blir att jobba med etiska frågor, minska världsfattigdomen, motverka miljöförstöringen, kämpa mot globala orättvisor, värna om heterosexuell äktenskapslagstiftning, bekämpa aborter etc. Allt detta är bra och viktigt, vi ska engagera oss i vårt samhälle, men det viktigaste av allt är att evangeliet om Jesus predikas för hela världen. Högsta prioritet är att människor ska möta Kristus, bli omvända, frälsta, bli försonade med Gud och börja ett nytt liv i vandringen med Kristus i den helige Andes kraft. Inklusive formandet av kristna församlingen som kan fungera som alternativa samhällen, en stad på berget, ljus i mörkret, salt i föruttnelsen.

4. Det finns också kristna som uttrycker skepsis mot ärkebiskopen för att prioriteringen blir de inomvärldsliga frågorna. Jag håller med om kritiken om inte ärkebiskopen inte också tar ändå mer kraftfulla initiativ för att främja att Jesus ska bli förkunnad, trodd och efterföljd i Sverige. Jag räknar med att han kommer att göra det också. Vi får se.

  • http://senapochfikon.blogspot.com/ hapax

    Som jag sagt tidigare uppskattar jag ditt ställningstagande för ett kristet motiverat engagemang i miljöfrågor. Men jag förstår inte uppdelningen du gör här mellan å ena sidan inomvärldsligt engagemang för medmänniskorna och å andra sidan sådant som har med Jesus att göra. Är det inte just det som är poängen i Jesu liknelser om t ex fåren och getterna och Lasaros och den rike mannen, att det viktigaste av allt i Guds ögon är vad vi visar för praktisk omsorg om våra medmänniskor.

    Jag är övertygad om att om vi kristna ber och firar gudstjänst och sedan lägger all vår kraft på praktisk nästankärlek, så är det det bästa tänkbara sättet att vittna om Jesus. Separata evangelisationsinsatser är helt onödiga.

    Anders Wejryd har fått en hel del kritik för sitt klimatengagemang, från två olika håll. Konservativa kristna tycker att klimatet är en alltför världslig fråga, medan ateister värjer sig emot att Gud och religionen ska blandas in i politiken. Detta indikerar för mig att Wejryd är på rätt spår. Den obibliska dikotomin mellan andligt och världsligt måste brytas.

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/11/skapelsen-vntar-ivrigt.html Monica Olsson Kolkman

    Vad det gäller punkt 2 så känns det bra att läsa att Stefan delar mina åsikter, något som nyss diskuterats på min blogg.
    Att tro på skapelsens upprättelse, inte jordens undergång, är något vi måste poängtera mera som kristna.
    Allt för många tror faktiskt att vi kristna struntar i miljön eftersom ”jorden ändå ska gå under när Jesus kommer tillbaka”.

    http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/11/skapelsen-vntar-ivrigt.html

  • Rodica Dobondi

    ”Och jag såg en annan ängel stiga upp från öster med den levande Gudens sigil, och han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått rätt att skada jorden och havet:Skada inte jorden eller havet eller träden förr än vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor” ( Uppenbarelseboken 7:2,3)

    Vi har fått i uppdrag att förvalta skapelsen och vi missbrukar detta. Det började med syndafallet . Det är klart att vi måste reagera. På vilket sätt ?

    Citaten från uppenbarelseboken är bara ett exempel på att det finns en plan för planetten Jord. Det finns en plan för hela universum och det finns en plan för arma människan.
    Gud har en plan. Allt hålls ihop genom ORDET. Det lilla vi vet om vår jordiska historia börjar med ORDET och avslutas med ORDET. Där emellan tussen tals år av olika teorier, doktriner, en del tycker si, en del tycker så.

    Uppdraget att förvalta skapelsen är inte den enda uppdraget som vi har fått. Vi ska få med oss förlorade människor i Guds evighet. Inte i vilken evighet som helst . I Guds evighet.Och Jesus är den enda vägen som leder dit.

    Detta är det högsta omsorgen som vi kan visa. Vi hjälper de inte om vi tillsammans
    arbetar för att rädda planeten och låter de leva evigheten utan Gud ( den levande Guden). Vi har ett stort ansvar. Hur hanterar Kyrkan detta idag?

    Bibeln ställe som konfirmerar Guds suveränitet över planeten , universum , människan:
    PS 135:6, 2Petrus 3:10, Ps.104:5, Ps.93:1 ,Ps 89:47,48, Jesaia13:9, Amos 4:13.

    Hela bibeln genomstrålar Guds plan för skapelsen.
    Konferensen i Uppsala är inte första företeelse där Guds barn tar in och blandar sig med andra gudar. Det har hänt i GT det händer nu och det ska hända i framtiden .
    Men Gud låter sig inte diskrediteras.

  • Andreas

    1 Mos 1:28 – Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!”

    Jag tror att vi 1. Skall ha fokus på att nå människor med Evangeliet, dvs föröka sig och uppfylla jorden. De onådda – 6-10.000 folkgrupper kvar! 2. Råda över jorden dvs ta hand om den, vårda den. Sedan när det gäller att nå människor tror jag vi måste vidga vårt inomkyrkliga perspektiv vilket ofta är alldeles för trångt. Det kanske inte alltid fungerar genom Väckelsemöte, utan kanske att vi är medmänniska, hjälper vår nästa, typ Moder Theresa.

  • Anton Fagerstedt

    Mycket bra, Stefan! Jag är med dej till 100%. Sedan får vi som kallar oss ”evangelikala” se upp med bjälken i våra egna ögon när det gäller synkretism. Dyrkandet av mammon som finns mitt ibland våra sammanhang – och ständigt drar i mig också – är ju också ett sätt att ”blanda religioner” och det är ju viktigt att vi – precis som vår Mästare säger (Matt 6) – undviker den typen av synkretism också. Men att så medvetet blanda buddhistisk, muslimsk och kristen tillbedjan är naturligtvis helt koko. Då har vi ju missat hela poängen att det just är religionsutövning Kristus frälst oss från (inkl kristen religionsutövning)…

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Hapax, Poängen i det jag skriver är att man behöver göra en distinktion mellan kristen tro och den praktiska tillämpningen av kristen tro, och det allmänmänskliga etiska engagemanget. Jag tror inte att kristna kyrkan ska försöka vara naturskyddsföreningen eller Röda Korset. De klarar de uppgifterna bättre än vad vi gör. Däremot hör det till kristen livsstil att vara engagerad i vårt samhälle. Men grunden för alltsammans är att ”Jesus för världen har givit sitt liv”. Korset, blodet, försoningen, uppståndelsen, människan som förlorad syndare, detta är fundamentet i evangeliet och kristna kyrkans huvudbudskap att förkunna, inklusive evangeliets konsekvenser, vilket innefattar både frid med Gud, frid med våra medmänniskor och frid med naturen. Men utan korset och evangeliet blir det inte kristet.
    hälsar
    STefan Swärd

  • http://www.reclaim.nu/wordpress Mattias Berggren

    Anledningen till att vi har hamnat här med klimat- och andra miljöproblem som skogsskövling, försurning, utarmning, nedskräpning, spridning av olika gifter osv beror på att vi har mammon som Herre istället för Gud och det som är riktigt illa är att vi kristna är lika goda kålsupare som andra.
    Johannes döparen sa att vi skulle dela med oss för att nå Guds rike. Luk 3
    Jesus talade om att inte leva efter mammon Luk 16
    Paulus talar om att nöja oss med det enkla, 1 Tim 6

    Men vi har valt att följa våra begär, innan vi anlsår massa vackra program och åtgärder måste vi bekänna vår synd. Miljöproblem är en konsekvens av att vi levt efter våra begär och mammons lockelse istället för Gud.

  • http://mattiasneve.wordpress.com mattias

    Det är alltför lätt att polarisera i frågan om evangelisation och/eller socialt arbete. Stefan, jag förstår det du vill säga men tycker ändå att du riskerar fall dit med punkt 3 (eller så finns det en risk att tolka dig så). Det andra diket verkar Hapax falla i där specifik evangelistion är helt onödigt, något jag inte alls håller med om.

    John Stott skriver att evangelisation och socialt arbete är de två ben Jesus Kristus står på, tar vi bort det ena av dem riskerar vi förvanska evengeliet. Något jag håller med om. Och något som är allvarligt, för vem vill förvanska evangeliet? Det handlar om att proklamera det glada budskapet om Guds rike i ord och handling där det ibland kan vara svårt att direkt skilja ut vad som är specifik evangelisation och vad som är sk socialt arbete. Att både tala och vara goda nyheter.

  • Christer Roshamn

    Bra Stefan!

    Kör på som du gör!

    Christer Roshamn

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    Det är alldeles riktigt, som du skriver Stefan Swärd, att klimatforskning inte är någon kristen fråga. En helt annan sak är att enskilda kristna, utifrån det engagemang som man har i samhällsfrågor, engagerar sig i olika samhällsfrågor och driver olika förslag till lösningar på det som man uppfattat som ett problem eller hot. Det finns inga för alla kristna givna svar på frågor om vare sig världhandeln eller klimatfrågorna, liksom det inte finns några för alla kristna givna svar ens på höger- vänster-frågorna i vårt eget land. Jag säger alltså ja till enskilt kristet engagemang, vare sig man fördrar att stödja socialdemokraterna eller moderaterna, men nej till att kyrkan som institution ska stödja den ena eller andra sidan i svåra vetenskapliga frågor, vare sig det handlar om nationalekonomi eller klimatforsksning – som kräver gedigna kunskaper inom flera naturvetenskapliga områden (metrologi, geologi och astronomi). Det är faktiskt ett jättestort problem för klimatforskningen att meterologiska studer inte har bedrivits tillräckligt länge för att dra säkra slutsatser. Jordens klimat har genomgått tvära kast förut, långt innan det fanns människor på planeten (om man delar den etablerade vetenskapes uppskattning av jordens ålder). Vad som förbryllar, är att dessa tvära kast, som alltmer forskning tyder på har förekommit, inte stämmer med aktualitetsprincipen, som är en hörnsten för evolutions-teorin. Finns det ett klimathot eller är det en vetenskaplig synvilla? Jag har inte svaret. Jag tror inte att ärkebiskopen har svaret. Jag tror inte ens att ledande vetenskapsmän har några säkra svar.Läs mer: http://larsflemstroms.blogg.se/2008/december/har-wejryd-ingenting-lart-av-kopernikus-strid.html



Subscribe to Stefan Swärd