Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Söndagen ägnade jag åt Alunda i Uppland där det i förhållande till platsens storlek finns en stor ekumenisk frikyrkoförsamling, Furuhöjdskyrkan. Tillsammans med Karin Wiborn från baptistsamfundet, Helen Friberg från Missionskyrkan, och ett antal internationella gäster, besökte jag och min fru denna församling som invigde en ny kyrka. Jag representerade Evangeliska Frikyrkan vid denna tillställning. En överfull kyrka, en gripande entusiasm och framtidsvision präglade samlingen. Detta är en församling som verkligen har lyckats, man har under många år haft ett mycket framgångsrikt barn- och ungdomsarbete, och det märktes vid gudstjänsten, alla åldrar fanns representerade, inte minst många barn och tonåringar. En annan nyckelfaktor är pastorn Lasse Levén som har varit där i 30 år. Ett positivt exempel på en pastor som satsar långsiktigt. Och det är ingen sluten kyrka, man har mycket bra relationer med övriga samhället, de delar som inte redan är med i församlingen. Furuhöjdskyrkan är ett vittnesbörd om att den svenska frikyrkan lever och blomstrar. Finns det någon plats i svenska samhället än i frikyrkan där det finns ett sådant ideellt engagemang och där alla kategorier av människor och åldersgrupper kan mötas i en långsiktig gemenskap – när jag tittar runt i vårt samhälle ser jag ingen motsvarighet någon annanstans.

I mitt tal till församlingen betonade jag tre nyckelfaktorer som kännetecknar Furuhöjdskyrkan, innerrlighet, tydlighet och folklighet. Alla tre delarna behövs, och detta kommer att prägla den församling som har framtiden för sig. Alunda är också ett bra exempel på hur en vanlig församling på en mindre ort kan satsa på mission och vänförsamlingar. Vid invigningsfesten fanns det med företrädare från kyrkor i Indien, Moldavien, Estland och Rumänien.

Min fru talade med en äldre medlem som heter Runar. Han har varit med i församlingen sedan 40-talet. Hon blev mycket berörd av samtalet. Inte minst det engagemang som denne äldre medlem visade för det stora och prioriterade barn- och ungdomsarbetet i församlingen. Det är i Furuhöjdskyrkan där någon händer för ungdomarna i bygden, här står kyrkan fortfarande mitt i byn, inte på grund av lagstiftning, utan på grund av attraktionskraft.

Tidigt på tisdag morgon reser jag till Örebro, bl.a. för att ta upp vigselfrågan. Ska med intresse granska alla inlägg i frågan som har kommit in på min blogg. Inläggen kommer att påverka mitt tänkande inför morgondagen.

  • http://metrobloggen.se/roberts Roberth

    Härligt, Runar bevisar att vi alla behövs,. Vi behöver de gamla gubbarna likväl som de yngre! Där har vi en nyckel i samhället, att vi tillsammans kan samlas, och inte delas upp som övriga samhället gör!

  • Andreas

    Alunda är ett fantastiskt exempel på att det går att nå människor, inte bara genom megaförsamlingar på stora orter, utan även på mindre orter, där trenden de senaste 20 åren har varit utdöende istället. Ger alla oss på mindre orter hopp! Församlingen skall vara världens ljus och salt, dvs ngt positivt precis som salt till maten ökar smaken!!! Måtte Gud hjälpa oss bryta igenom frikyrkoklubbarna till att bli kyrkor utan väggar, som kyrkan i Alunda.



Subscribe to Stefan Swärd