Nu har jag fått ont i halsen. Det var väl en intressant nyhet. Man blir konstant påmind om den skrangliga kroppshyddans långsamma borttvinande. Jag som hade hoppats köra ett rejält träningspass på gymmet i morgon förmiddag men måste avboka detta. Noterar att den blivande Lundrektorn Per Eriksson, som har varit i blickpunkten på denna blogg senaste dagarna, blev intervjuad på TV-nyheterna ikväll. Men det var kommentarer om bilindustrins situation – inget om religionsdebatten.
Noterar att ”Elof”, ”Samuel” och ”Alert” är väldigt skeptiska mot min artikel tillsammans med Sturmark. Men jag har svårt att förstå att ni inte alls tycker att det verkar vara något bra att man går ut och försvarar att en kristen broder som hamnar i blåsväder på grund av sin kristna tro. Sedan tror jag att vi något talar förbi varandra. Jag tror också att kristna livet är en helhet, att för mig som kristen finns inget som är sekulariserat eller en privat sfär.
Men ska man delta i det offentliga samtalet måste man använda ett språk som folk förstår. Och detta är de spelregler som gäller för den offentliga sektorn, företagsvärlden, politiken, universiteten, och andra sektorer i samhället. Där vill man att vi ska hålla vår tro privat och man vill inte att vi tydligt framträder som kristna i våra arbetsmiljöer, och man vill inte att kristna tankar och värderingar ska styra över landsting, sjukhus, företag, myndigheter m.m. Det betyder inte att jag inte tycker att det ska vara så. Men ska vi föra någon form av diskussion med det sekulariserade samhället, behöver vi ändå utgå ifrån hur det samhälle ser ut som vi lever i, även om vi som kristna skulle vilja att det såg ut på annat sätt.
När jag doktorerade i Statskunskap i Stockholm fick jag följa gällande spelregler och de vetenskapliga metoder som var accepterade, annars hade jag aldrig fått disputera. Men jag hade svårt att se att det var något större problem för mig som kristen att följa etablerade forskningsmetoder inom statsvetenskapen. Men hade jag varit helt konsekvent som kristen hade jag skrivit annorlunda och formulerat mig annorlunda, så en viss kompromiss kan en kristen forskare tvingas göra som arbetar i en sekulär miljö. Men det gäller många yrkesgrupper som lärare, sjuksköterskor, läkare m.m. Men jag håller med Samuel att vi alltid kan leva ut vår kristna tro genom vår livsstil, att vi förmedlar Guds kärlek, Guds förlåtelse, Kristi frid m.m. kan ingen förbjuda oss i våra vardagsmiljöer. Sedan kan det finnas speciella arbetsmiljöer och arbetsuppgifter som kan vara emot mitt samvete som kristen.
På tal om detta – träffade idag på förmiddagen en framgångsrik och internationellt verksam kommunikationskonsult. Men djupt troende. Han sade att evangeliet är hans stora passion, jobbet har han som ”tältmakeri” och han vill framförallt använda sina gåvor och talanger för att evangeliet ska nå ut. Det är en bra inställning. Vi behöver många sådana kristna överallt i vårt samhälle, inklusive Lunds universitet.