Nu sitter jag igen, igen, igen och igen på tåget till Örebro. För mig har det blivit en del av det kristna livet. Hade jag inte varit kristen hade jag nog aldrig åkt till Örebro. Nu är jag kristen och åker jämnt till Örebro. Jag kan gå baklänges till Örebro mitt i natten, med förbundna ögon och jag kommer att hitta fram. Jag kan köra bil hit med förbundna ögon och hitta rätt. Jag har åkt denna sträcka sjuhundrafemtioelva gånger. För mig har det blivit en ny punkt på syndakatalogen, vad är synd- att inte åka till Örebro. Vad är den stora uppoffringen för mig som kristen, kostnaden i efterföljelsen, priset att försaka, att konstant åka till Örebro. Hur ska Gud kompensera mig i himlen för alla Örebroresor? Något borde han väl hitta på, det går dock över min fattningsförmåga.
Jag försökte vid senaste styrelsemötet för Evangeliska Frikyrkan föra fram ett radikalt förslag, varför inte flytta huvudkontoret till Stockholm. Vi är ju den enda organisationen i hela världen som har huvudkontoret i Örebro. Men om man säger det i Evangeliska Frikyrkan tror alla att jag skämtar, så alla skrattar så går vi vidare till nästa punkt. EFK:arna är snälla. Hade jag varit muslim och föreslagit att man skulle flytta huvudkontoret från Mekka till Hamburg i Tyskland, eller kanske till Mora eller varför inte Rovaniemi i norra Finland, då hade jag nog blivit arkebuserad. Men i EFK möts man av vänliga leenden när man för fram liknande typ av förslag.
Men jag försöker igen här på bloggen. Jag föreslår att vi flyttar EFK:s huvudkontor från Örebro till Stureplan i Stockholm. Vad är man egentligen rädd för? Är det att Anders Blåberg ska börja hänga på Spy Bar varenda kväll. Men tänk er bara att flytta över de viktiga missionsstrategiluncherna från Örebrobaren till Sturehof eller East. Och kvällarnas viktiga missionsförhandlingar kan göras på Spy Bar. Och vi kan ha en missionär genom att bara sticka ut utanför dörren och bedriva missionsverksamheten vid Stureplan. Det skulle bli ett nytt Stureplan, ett förvandlad Stureplan, och visst skulle vi kunna ha härliga bönemöten på fredagsnätterna som överröstade hela Stureplans dunk och partyliv. Och tänk er en ideellt verksam organisation vars hela affärsidé är att ge bort allt och alla pengar, så fort som möjligt, det vore en balans till det giriga finanskapitalet vid Stureplan.
EFK:arna ler, jag drömmer, och för den som vill få mig avsatt är väl detta en smaschboll, Swärd försöker i smyg att flytta över EFK:s huvudkontor till Stockholm.