Sitter nu i lobbyn på mitt hotell i Chelsea och läser och skriver. Om några timmar ska jag bege mig till Heathrow för att åka tillbaka till Sverige. Det är en skakande information att den gigantiska amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gått i konkurs. Företaget hör till en liten grupp av globala finansiella jetsetföretag som har tjänat enorma pengar, lyckats rekrytera de allra skickligaste bankirerna och toppstudenterna från ekonomiutbildningarna, gigantiska löner och en osannolik framgångssaga. Nu är allt slut. Den högavlönade, topputbildade personalen fick beskedet under måndagen. Det är bara att åka hem, du har inget jobb kvar, du får inte ens nästa lön utbetald. Har du gjort utlägg åt företaget så får du betala det själv. Lehman Brothers har inga pengar längre. Nyheten skakar om inte minst här i London, många av Lehman Brothers anställda jobbade i Londons finansdistrikt.
Ibland hör jag folk i tvivel och svackor klaga över att det är tufft att vara kristen. Men den Gud de flesta valt i västvärlden är Mammon, materialismen. Livet kretsar kring att tjäna pengar, skaffa sig materiella rikedomar och ägodelar, och lyckas man inte med det är man ändå materialist och Mammonsdyrkare, man drömmer istället om att tjäna en massa pengar och få en massa fina saker. Lehman Brothers påminner om att Mammon är en tuff Gud. Det är en Gud som lockar människor in i en materialistisk och självisk livsstil, och när de tror att de har fått något förlorar de allt. Inga rikedomar, ägodelar, bankkonton kan vi ta med oss till dödsbädden.
Det är bättre att läsa Jesu bergspredikan. Han sa att vi ska inte samla oss skatter på jorden, de försvinner och förgås ändå, (tänk på Lehman Brothers). Vi ska samla oss skatter i himlen. Och vi kan också läsa om att Guds rike är ett rike som består och som aldrig skakar. Mammons rike är minst sagt ganska svajigt, blir man påmind om denna dag när man läser om hur Lehman Brothers försvann över en natt.