Lördagen ägnade jag mig åt Örebro missionsskolas 100-årsjubileum, söndagen ägnades åt ledarsamlingar för Ungdomskyrkan Konnekt (med Helen Jaktlund som hedersgäst) och Söderhöjdskyrkan. Idag måndag har jag ägnat hela dagen åt att vara på residenset för borgmästaren hos City of London, the Mansion House. Har varit på konferens där tillsammans med 150 andra personer från hela världen, folk som representerar olika regeringar och företag. Det har diskuterats hela dagen om hur vi ska lösa världens största miljöproblem, utsläppen av koldioxid. Vi kom väl inte så långt idag, men det var intressanta föredrag och diskussioner. Pustar nu ut på mitt hotellrum i Chelsea. Life is fun. Min Gud är hela världens Gud och bryr sig om hur det går för vår planet. Och samarbetar vi med honom blir vi engagerade både i evangelisation, mission, församlingsbyggande – men vi kan också på olika sätt bli involverade i att hjälpa till med att lösa problemen på denna planet.
Har idag också läst den globala tidskriften ”the Economist” som nu skriver mycket om det kommande amerikanska presidentvalet. Det är en viktig fråga även för oss kristna i Sverige, därför att Gud, evangelikaler och kristna i allmänhet blir så stora och viktiga frågor i samband med amerikanska presidentval. Man kan inte vinna ett amerikanskt presidentval utan att få ett omfattande stöd från de kristna, inte minst de som kallas för evangelikaler. 23% av amerikanarna räknas som evangelikaler, det är ett samlingsbegrepp för baptister, pingstvänner, karismatiker och en rad olika samfund med en mer konservativ bibelsyn. De kristna som inte räknas som evangelikaler är framförallt katolikerna, men också det stora blocket av mer liberala amerikanska kyrkor.
Obama har arbetat intensivt med att få stöd bland evangelikalerna, och hans stab har organiserat en omfattande kampanj riktat mot den målgruppen. Evangelikalerna har inte varit särskilt nöjda med McCain som man anser ligga ganska långt från de djupt engagerade och aktiva kristna. Genom att utse Palin som vicepresidentkandidat har dock McCain lyckats väcka intresset igen hos evangelikalerna. Palin har bland annat gjort sig känd för att vara total abortmotståndare.
Tyvärr tolkas både amerikansk politik och religion på ett ytligt och generaliserande sätt i svenska media och svensk debatt. Amerikanska evangelikaler är en brokig skara. De röstar och tycker i stor utsträckning som amerikaner i allmänhet. Det finns ju stora skillnader mellan Sverige och USA i frågor som gäller dödsstraff, synen på den offentliga sektorn, statens roll m.m. Fredrik Reinfeldt ligger t.ex. långt till vänster om Obama om man gör en strikt jämförelse. De kristna väljarna sticker inte ut i dessa frågor som gäller välfärd, skatter, utrikespolitik, dödsstraff m.m. Däremot sticker man ut i frågor som abort, gay marriage och undervisning om utvecklingsläran. Jämför vi med Sverige är svenska kristna väljare mer måna om en bra flyktingpolitik och mycket pengar till bistånd i jämförelse med genomsnittet. Men amerikanska kristna låter inte staten sköta dessa frågor på samma sätt. Den amerikanska biståndspolitiken är mycket mer privatiserad och sköts via gåvor och frivilligorganisationer i större utsträckning.
I en demokrati har kristna väljare lika stor skyldighet och rättighet som alla andra att göra sin röst hörd. Men eftersom det finns så många kristna i USA blir de med en automatik en politisk maktfaktor. Jag tycker inte att det finns någon anledning att moralisera över detta.
Däremot tycker jag att det blir problematiskt om tron på Jesus och Gud, och kristen tro i allmänhet nära kopplas till ett visst politiskt parti. Jesus är hela världens frälsare, både blåa, gröna och röda älskar Jesus. Jag tycker också att det blir problematiskt när kristna väljare sticker ut i några enstaka frågor som då förknippas med att vara kristen. Det är naturligt att vi kristna är skeptiska till aborter, har synpunkter på att samhället blir för gay-liberalt, och vill ha en nyanserad bild av jordens uppkomst – i skolundervisningen. Men om några frågor helt förknippas med att vara kristen – tycker jag det blir mer besvärligt kommunikationsmässigt.
Sedan tycker jag också att vi inte får förandliga politiken. Om jag ska åka flygplan har jag hellre en pilot som är ateist, men som är en skicklig och erfaren pilot, än en pilot som är en tungomålstalande pingstvän (om Sten Gunnar Hedin läser detta, det är inget angrepp på pingströrelsen), men som kör ett flygplan för första gången.
Att vara politiker handlar om att på ett klokt och genomtänkt sätt leda en nation och hantera dess ekonomiska tillgångar på ett bra sätt. Och i de flesta frågor har nog religiösa tillhörigheten inte någon avgörande betydelse. Det finns religiösa sekter som tycker att man inte alls ska ägna sig åt politik, det är ”världens” arena och hela världen är i den ondes våld. Men bland USA:s evangelikaler finns det ett intresse och engagemang för att aktiva troende ska få del av politikens viktiga poster. Det är väl en rimlig ambition?