Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Hej igen alla läsare av min blogg. Har kommit hem lördag kväll vid midnatt efter en heldag på Örebro missionsskola, där jag har varit med och firat 100-årsjubiléet. Har medverkat med att hålla två föredrag om ”folkkyrka eller sekt”. Och enligt god akademisk manér hade jag professor emeritus Bert Stålhammar som opponent. Han och jag var dock ganska överens. Stålhammar efterlyste ett starkt, beslutsmässigt och tydligt ledarskap inom kyrkorna, han tycker att det är för mycket demokrati och försiktighet som råder. Hans synpunkter på kyrkornas ledarskap är intressanta och värda att reflektera över. Besökte också John Ongmans grav tillsammans med en grupp EFK-are. Ongman dog 1931 men har i ett 125-årsperspektiv varit en av de mest framträdande ledargestalterna inom svenska kristenheten. Att förvalta och utveckla det arv han lämnade efter sig är en gigantisk utmaning för dagens EFK-are.

I morgon kväll är jag med och ordnar en medarbetarsamling för alla som är engagerade i Ungdomskyrkan Konnekt, vi håller till på en restaurang på Södermalm, och har hyrt hela källarlokalen. Helen Jaktlund är inbjuden som hedersgäst. Söndag kväll flyger jag till London för att vara med på en global energi- och klimatkonferens och är borta till tisdag kväll. Ska dock försöka sköta bloggen från London.

Det har kommit in massor av kommentarer senaste dygnet. Många läsvärda synpunkter men jag har ingen chans att svara på allt. Vill dock beröra en fråga, Kristoffer Lagers fråga om en kristen syn på abortfrågan – en Biblisk grund för det. Ger här ett kortfattat svar, det finns flera experter som har skrivit på bloggen i detta ämne och som säkert kan komplettera.

Någon abortverksamhet i modern mening förekom inte på Bibelns tid, däremot förekom redan då försök att avbryta graviditeter och dessutom praktiserades den hemska seden att ”sätta ut” och överge oönskade barn. Den kristna kyrkan gjorde upp med denna praxis och som jag förstår kyrkohistorien finns det en linje i detta från den tidiga kyrkans historia. Under de senaste 100 åren när sjukhusaborter har blivit allt vanligare har den kristna kyrkan i alla dess schatteringar varit konsekventa abortmotståndare. Bland vissa liberala kyrkor i västvärlden började dock abortmotståndet att svikta under sjuttiotalet, då fri abort började genomföras i ett antal länder. Den Katolska kyrkan har dock varit mycket konsekvent i sin etik och i sitt motstånd mot aborter.

Bibeln talar om det ofödda livets stora värde. I Jeremia 1:5 läser vi: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken”. Gal. 1:15: ”Han som utvalde mig redan i moderlivet”, skriver Paulus. Det står i Lukas 1:41 om Johannes döparens mamma Elisabet att ”barnet spratt till i hennes moderliv”. Notera att fostret kallas för barnet. Även i v. 44 där det står att barnen spratt till av glädje.  I Psaltaren 139 kan vi läsa: Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. .. Dina ögon såg mig medan jag ännu var ett outvecklat foster.

Ja detta är några exempel som visar på att Bibeln ser den ofödda människan som ett barn, det är Gud som är verksam i fosterutvecklingen, och Gud verkar i den oföddes liv. Bibelns kategoriska budskap om icke-våld och att inte dräpa, en rimlig slutsats är att det gäller även den ofödda.

Men Bibeln handlar inte bara om lag och sanning, den handlar också om förlåtelse, nåd, befrielse och upprättelse, det gäller alla former av fel och synder vi har begått, inklusive abort.

Sedan kan man utifrån allmänna humanistiska principer komma fram till samma slutsats. Från befruktningsögonblicket formas människan successivt och det finns ingen tydlig punkt där man kan säga att man inte är en mänsklig varelse, den moderna forskningen om fosterutvecklingen förstärker en negativ abortsyn.

Det vore intressant om Bengt Malmgren kunde komplettera med hur man resonerar inom Katolska kyrkan i denna fråga.

  • http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/Default.aspx Bengt Malmgren

    Hej Stefan, en kort redogörelse för Katolska kyrkans syn på abort:

    Katolska kyrkans syn är att allt mänskligt liv, från konceptionen till döden, är heligt, eftersom människan som person i sig själv är avsedd att vara Guds avbild. Dråp av en mänsklig varelse står i allvarlig motsättning till personens värdighet och Skaparens helighet. (Förbudet att dräpa avskaffar inte rätten att försätta en orättmätig angripare ur stridbart skick.) Från och med konceptionen har ett barn rätt till liv.

    Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. I Didaché, De tolv apostlarnas lära, ett tidigt kristet verk (100-talet) författat på grekiska som är en källa till kunskap om den tidiga församlingen och som ofta citeras av kyrkofäder som Clemens av Alexandria, Origenes, och Athanasius står: ”Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.”

    Kyrkan har hållit fast vid denna lära i alla tider, och den återupprepas av Andra
    Vatikankonciliet: ”Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.” (Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudem et Spec nr 51)

    Enligt Katolska kyrkans kanoniska lag är formell medverkan till abort en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med exkommunikation, d.v.s. man får inte ta emot nattvarden. Avlösningen för sådana synder kan bara ges av påven eller den lokale biskopen eller präster som har fått fullmakt av dem. Syftet med denna stränga hållning är inte att inskränka utrymmet för barmhärtighet, men Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället.

    Katolska kyrkan menar också att det finns en naturrätt som man kan sluta sig till redan genom skapelsen. De mänskliga rättigheterna är inte beroende av individer eller föräldrar och vilar inte heller på beslut från samhällets eller statens sida, de tillhör människans natur och är förbundna med människan som person. Bland dessa rättigheter är rätten till liv och fysisk integritet för varje mänsklig varelse från konceptionen till döden.

    Referenser:
    Katolska kyrkans katekes: http://www.katekesen.se
    Domum vitae, dokument från troskongregationen från 1987: http://www.cin.org/vatcong/donumvit.html

    mvh /Bengt Malmgren

  • http://www.jatilllivet.se Johan Lundell

    Katolska kyrkans grundsyn framkommer på ett gott sätt i Livets Evangelium, (kapitlet ”Abort – en avskyvärd skändlighet”, sid 78 – 84).

    Pdf-dokumentet finns här:
    http://www.respektlivet.nu/BinaryLoader.axd?OwnerID=851d3480-de86-4e95-a12d-69c020c49315&OwnerType=0&PropertyName=Files&FileName=Evang-Vitae.pdf

  • Kristoffer Lager

    Tack så mycket för ett bra svar! Det var just ett sånt här resonemang som jag har saknat i debatten. Blev lite trött på alla kommentarer om vad man måste tro och tycka för att få kalla sig kristen utan några motiveringar till sitt resonemang.

    Mvh Koffe

  • Tomas Ander

    Stefan skriver:
    ”Stålhammar efterlyste ett starkt, beslutsmässigt och tydligt ledarskap inom kyrkorna, han tycker att det är för mycket demokrati och försiktighet som råder. Hans synpunkter på kyrkornas ledarskap är intressanta och värda att reflektera över.”

    AMEN!

  • Pingback: Finns en gemensam kristen syn på det ofödda livet? - Bengts Blogg()

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Tror att det är viktigt att just tankarna kring förlåtelse och upprättelsen fanns med i artikeln. Icke-troende upplever väl oftast stora krav från oss kristna. Den som begått abort och behöver någon att prata kanske inte känner sig upplagd för att prata med kristna utifrån det kristna tänkandet. Betoningen i abortdebatten ska därför inte ligga på abortförbud utan på att påpeka de klara riskerna för kvinnorna som låtit sig övertala till begå abort och sen drabbas av ångest, samvetskval. De kvinnorna behöver veta att de inte ska bli bemötta med en fördömande attityd utan av personer som lyssnar och hjälper vidare.
    Minst lika viktig är naturligtvis den gruppen som förmodligen kommer att begå abort framöver och inte vet vad det kommer att betyda för dem därför att det är så tyst om det!
    Den kristna utmaningen är väl föf att få ut budskapet om hur verkligheten ser ut. Där hoppas jag att vi kristna kommer att hitta bra metoder och nå ut med det budskapet, mycket mer än nu.

    Jag tror att konfrontationen med proabortrörelsen förorsakat en del negativt genom att vi betonat för mycket att abort ska förbjudas. Men det är så klart mycket bättre att kunna övertyga andra om en sanning än att man hamnar i strider för det, för i ett sådant läge är det få som lyssnar på argument.

    Att ta det här på allvar kanske kan börja med att vi kristna tar till oss den kunskapen som nu redan finns hos Ja-till-livet, MRO och Livlinan, så att vi vet VAD man kan säga och erbjuda. Sen vore det bra om vi som lokala kristna gemenskaper kunde ta upp tankar om abort, erbjuda hjälp och sådant på lokala hemsidor också så att det ständigt får den uppmärksamhet som det behöver ha.
    Hoppas att Mats Selander och Jonas Lundell vi kommentera och bygga ut de här tankarna ytterligare så att det verkligen händer saker och inte förblir ett trevligt meningsutbyte oss på hemsidan emellan.

  • TOR

    Ja den kristna synen på ofödda människoliv får man säga är kristallklar. Kyrkornas syn på saken är nog inte lika tydlig vilket fallet med Jönköping visar. Vi lever i en verklighet och från teori till praktik finns ett gap där den obehagliga verkligheten finns. Den är sällan svart och vit och då blir det svårt ibland svara ja eller nej på frågor. Att abortpersonal kan finnas med i ledningen i en församling ser förstås orimligt och graverande ut. Kan de vara med i församlingen, kan de ens vara kristna? Var går gränsen när man gör sina händer orena? Vem kan svara på det? Kyrkan i Jönköping har väl lika svårt att svara som de flesta andra. Och tidningen Dagen refuserade ett inlägg från MRO:s ordförande antagligen för att tankarna slår knut på både frågor och svar. Hur kan det tänkas se ut i Katolska kyrkan med sina höga oklanderliga ideal och färdiga svar för mer än en miljard medlemmar som lever i den svåra grå verkligheten där frågorna är fler än utropstecknen.

    Aborter existerar och få är väl de som förespråkar ett totalt förbud trots allt tal om värdet av det okränkbara människolivet. Redan där blir det gråzon och kompromisser. Tragiskt men förmodligen nödvändigt. Från noll aborter till en passeras en gräns men därifrån till 37 000 är det långt och långt ifrån acceptabelt och det krävs ett långt tålmodigt arbete på alla fronter för att uppvärdera livet och alla kan bidra till det mer eller mindre. MRO för sin del, andra för sin del. Upplysning, attitydförändrig, stöd. Frågor måste ställas, debatter föras och tankar vridas och vändas. Att allt är så svårt beror antagligen på att problemen är komplexa och svårt att få grepp på allt i samhället som påverkar och inverkar. Det skulle behövas en attitydförändring hos varje människa hur man lever och ser på livet.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Hej Stefan,

    Jag skulle vilja skicka en email till dig av personliga skäl, men kan inte hitta något nånstans (förutom ditt konsult bolag).
    Om du har tid och möjlighet, du skulle inte haft möjlighet att skicka en ”tom” email till michaelhelders(at)gmail.com ? går också använda kefasmusic(at)gmail.com

    Guds frid,
    Michael

  • Eva

    Stefan Swärd skriver:
    ”…bibeln handlar inte bara om lag och sanning, den handlar också om förlåtelse, nåd, befrielse och upprättelse…”
    Detta är oerhört viktigt när vi talar om abort. Jag är övertygad om att det finns många, många kvinnor som bär på en enorm skuld, smärta och sorg efter aborten. Och eftersom det enligt sjukvården inte är någon stor sak och kyrkan är så tyst så vet man inte vart man ska vända sej. Jag vet precis hur det är. Man bär många gånger på smärtan,sorgen och förtvivlan helt ensam i hemlighet . Här finns ett enormt stort behov av själavård. Och kyrkan har ett stort ansvar. Men då måste man också vara tydlig med var man står i denna fråga.
    Ingen blir hjälpt av ett luddigt budskap.
    Som sagt, det vi behöver som har gjort abort är förlåtelse, befrielse och upprättelse.

  • S-E Sköld

    Det befruktade ägget är en komplett Människa, som kommer att ha olika kroppsliga utseenden och funktioner under hela sin levnad; men det är samma Människa hela tiden.

    En stor fördel med Guds Ords sanningar, är att de också förmedlar förlåtelse och försoning. Gudomlig förlåtelse och försoning med Skaparen.

    ————————————————

    Utdrag från boken Ofredstider, som utkom i december 1991, sidorna 117 – 121:

    DE OFÖDDA BARNEN

    De ofödda barnen, som av människor på jorden berövats sin rätt att leva, har Gud tagit hand om. Gud, som är deras egen far och Skapare. I hans himmel, inför Gud som är kärleken, lever de för alltid. Ingen skall kunna skada dem mer.

    BARNENS FÖRÄLDRAR

    Hos Jesus kan föräldrarna få förlåtelse och sann frid. Det finns en gränslös, Guds förlåtelse i Jesu Kristi försoningsdöd på Golgata kors. Där dog han för våra synder; människans alla synder: Han tog skulden och straffet på sig. Vid Jesu kors får den som vill, uppleva gudomlig förlåtelse och frid: Där lyfts skuldbördan av.

    Där, vid Golgata kors, öppnas himlen också för barnens föräldrar. I himlen, det eviga hemmet, hos Gud som är kärleken får de bo tillsammans med sina barn, för alltid. Ingen skall kunna skilja dem mer. Där, i himlen, är allt förvandlat. Våra fel och brister
    finns inte mer. Vår tro på Jesus har slutgiltigt förvandlat oss till hans avbilder: Likt blomman som vuxit ur ett frö, och en dag står i fullkomlig blomning! Då skall inga tårar finnas mer och ingen sorg över synden. Allt är fullkomnat.

    Upp. 20:12

    Och jag såg de döda,
    både stora och små,
    stå inför tronen.

    Upp. 21:3-5

    Gud själv skall vara hos dem,
    och han skall torka alla tårar
    från deras ögon.
    Döden skall inte finnas mer,
    och ingen sorg och ingen klagan,
    och ingen smärta skall finnas mer.

    Ty, det som en gång var är borta.
    Och han som satt på tronen sade:
    Se, jag gör allting nytt.

    Och han sade:
    Skriv, ty dessa ord är
    vissa och sanna.

    KVINNAN HOS JESUS

    Joh. 8:3-11

    De skriftlärda och fariséerna
    kom då dit med en kvinna.

    De ställde henne framför Jesus
    Och sade: I lagen föreskriver Moses
    att sådana kvinnor skall stenas.

    Vad säger du?

    När de envisades med sin fråga
    såg han upp och sade: Den av er
    som är utan synd,
    skall kasta första stenen på henne.

    När de hörde hans svar gick de
    därifrån, en efter en, de äldste först
    och han blev ensam kvar med
    kvinnan framför sig.

    Jesus såg upp och sade till henne:
    Kvinna, var tog de vägen? Var det
    ingen som dömde dig?

    Hon svarade: Nej, Herre.
    Jesus sade: inte heller jag dömer dig.
    Gå nu, och synda inte mer.

    LAGSTIFTARNA OCH VI ALLA ÖVRIGA

    Jesu kors är platsen dit vi alla får komma med vår skuld; vår delaktighet i landets blodskuld. En del av oss bär skuld som politiker och lagstiftare. Andra som opinionsbildare, eller på annat sätt påskyndare av lagens tillkomst. Andra åter för underlåtenhet att säga ifrån; trots en ställning, en position, i samhället som inneburit en möjlighet till det. Och slutligen en del av oss för ointresse och liknöjdhet.

    Dan. 9:4-9

    Jag bad till Herren min Gud
    och bekände och sade: Ack Herre,
    du store och fruktansvärde Gud,

    du som håller förbund och bevarar nåd
    mot dem som älskar Dig och håller dina bud!

    Vi har syndat och gjort illa
    och varit ogudaktiga och avfälliga;
    vi har vikit av från dina bud och rätter.

    Vi har inte hörsammat dina tjänare
    profeterna, som talade i ditt namn
    till våra kungar, furstar och fäder
    och till allt folket i landet.

    Du Herre, är rättfärdig, men vi måste
    blygas, som vi nu också gör. Ja, Herre,
    vi med våra kungar, furstar och fäder
    måste blygas,därför att vi har syndat
    mot dig.

    Men hos Herren vår Gud,
    är barmhärtighet och förlåtelse.

    Jes. 1:18

    Kom, låt oss gå till rätta med varandra,
    säger Herren. Om era synder än är blodröda,
    så kan de bli snövita.

    1 Joh. 1:7

    Jesu, Guds sons blod renar oss från alla synd.

  • S-E Sköld

    Ps. Boken Ofredstider handlar om Guds dom över vårt lands blodsskuld. Grundad på Guds Ord: ”Det människan sår, skall hon också skörda” och ”Utgjut inte oskyldigas blod”. Ds

  • http://gun-britt.bloggagratis.se/ Gun-Britt

    Kolla även mitt inlägg i min nya (och hittills ganska anonyma blogg.

    Inlägget som jag skriver stämmer väl överens med det du skriver S-E (sven-erik?) sköld.

    http://gun-britt.bloggagratis.se

  • HB

    Jag godtar et bibliska syn, men nu skulle det vara bra om man blev mer precis vad gäller i livet. Hur är det med abortpiller, är det abort? och p-piller är det abort?

  • Tomas Ander

    Pelle Hörnmark i Dagen idag 2008 09 16:
    – Jag, och vi som församling, har en tydlig och konservativ syn kring detta: Livet uppstår i befruktningsögonblicket och vi har ett tydligt ställningstagande mot abort. Det här är jätteviktiga frågor, både kring abort och ledarskap, men de måste föras med hederlighet annars är inte jag intresserad. Nu använder MRO enskilda människor som slagträ, och det är dessutom människor som är helt oskyldiga till vad de anklagas för. Mer vill jag inte säga i frågan, för man samtalar inte utlämnade och detaljerat i offentligheten om medlemmar som MRO och andra vill försöka tvinga oss till.

  • S-E Sköld

    Tomas Ander.

    Från MRO:s intervjuer med äldstekåren:

    Äldste nr 7: ”För ca 10 år sedan så kände jag ungefär som du känner nu. Då jobbade jag med den här frågan… sedan dess har jag inte arbetat med frågan. Sedan dess har frågan inte heller varit uppe i äldstekåren. Visst är det tyst om det… så det är strongt av dig. Men att vara drivande har jag inte ork till.”

    Jag vet vem den här personen är, kommer ihåg hur han stred för den här frågan, och ville – om jag minns rätt – att församlingsledningen/församlingen skulle göra någo form av officiellt uttlande/skrift eller liknande, i den här frågan. Han var då ganska nyinsatt som äldste – hörde till de yngre – och återkom i den här saken på bönesamlingarna. Vet inte när han tystnade, men vet/märkte att han gjorde det.. Vet inte heller varför, men kan gissa det.

    Läs gärna vad de övriga intervjuade säger, till representanten för MRO.

    Det ger nog den sannaste bilden, hur det egentligen förhåller sig bakom den politiska korrekthetens olika fasader och skickliga undanglidningar. Är f.ö. tacksam över, att intervjuerna finns dokumenterade, just för att slippa luras av “jidder”!

    Mvh

  • S-E Sköld

    Jer. 5:3 ”Herre, är det ej sanning
    dina ögon söker?”

  • Jan Sköld

    Visst kan man ha en konservativ bibelsyn, vara Herde, duktig bibelärare, bedriva själavård och se människor.Det är bra .En dag så händer det.Herren prövar sina ledare.
    d.v.s. i praktiken.Betyder vänskapen med människor mer än vänskapen med mig ?Är jag nummer 1 i ditt liv ? Är du beredd att offra ansende,pengar,status,vänskap,arbete,ja allt för den kärlek som jag älskar dig med ?
    svaret på den frågan avgör om ledarskapet ,leder människor till Jesus el till självförhärligande !

  • Tomas Ander

    Tillbaka till min käpphäst! Skulle gärna få del av vad Bert Stålhammar sa mer om detta med demokrati i församlingen.

  • S-E Sköld

    Jan Sköld: ”Visst kan man ha en konservativ bibelsyn, vara Herde, duktig bibelärare, bedriva själavård och se människor.Det är bra .En dag så händer det.Herren prövar sina ledare.d.v.s. i praktiken.Betyder vänskapen med människor mer än vänskapen med mig ?Är jag nummer 1 i ditt liv ?

    Är du beredd att offra ansende,pengar,status,vänskap,arbete,ja allt för den kärlek som jag älskar dig med ? svaret på den frågan avgör om ledarskapet ,leder människor till Jesus el till självförhärligande ”

    När jag gjorde lumpen på I 19 i Boden, markerade vi s.k. tiettor – d.v.s. mitt i prick i tian – på ett särskilt sätt, som ett budskap till skytten för hans kännedom. Jag markerar så nu till Dig, Jan Sköld!

    Mvh

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Tomas, Stålhammar har ju jobbat som ledarskapskonsult och har bred erfarenhet av analys när det gäller ledning av stora organisationer. Han menar att det finns stor brist på verkliga ledare i den moderna kyrkan i Sverige. Han efterlyser ledare som vågar visa vägen, vara beslutsfattare, och han tycker att det har blivit för demokratiskt. Hans tankegångar ligger mycket nära det jag har sett att du har skrivit i Dagen. Du kan också ta en direktkontakt med honom, han har ju även skrivit en bok om ledarskap. Stålhammar bor i Örebro, och är aktiv pensionär.
    hälsar
    Stefan Swärd



Subscribe to Stefan Swärd