Har roat mig med att läsa statsministerns regeringsdeklaration. Ganska förutsägbar, och hamnar helt i skymundan för den finansiella krisen. Några funderingar dock. Varför ska riksdagen nödvändigtvis mötas i Storkyrkan när man startar upp det nya riksdagsåret. Jag som trodde att vi hade infört religionsfrihet i Sverige, och Svenska Kyrkan var bara en fri kyrka bland alla andra fria kyrkor. Det känns som en konservativ relik av svunna tider. Jag har ett djärvt förslag – kan inte riksdagen nästa år starta upp i en av EFK-kyrkorna i Stockholm istället. Det kommer att bli ruskigt trångt, men ståplatser kan alltid ordnas. I EFK-kyrkorna gillar vi dock inte att reservera platser för dignitärerna, så kungen och drottningen kanske får sitta långt bak, eller får en ståplats – men det vore väl en intressant innovation.
En annan fundering. Den svenska nuvarande regeringen är enormt kristen, med tanke på att man regerar över världens mest sekulariserade land. Biträdande finansmarknadsminister Odell är äldste i en pingstförsamling, dessutom världens största sprithandlare efter försäljningen av Vin & Sprit, men han fick ju bra betalt för spriten. Socialminster Hägglund är f.d. pingstvän och numera passiv medlem i Svenska Kyrkan, minister Maria Larsson är SAM-are så vitt jag vet, miljöminister Carlgren håller på att bli katolik, men frågan är om han kommer att få ta nattvarden, försvarsminister Tolgfors är så vitt jag vet medlem i Betel i Örebro, Anders Borg har kommit ut ur garderoben och går och kallar sig för kristen. Det finns nästan ingen hejd på fromheten i denna regering. Man bör också komma ihåg att utrikesminister Bildt är gift med en aktivt troende katolik, så hustruns böner borde väl bita något på den sekulariserade Bildt. Och biståndsminister Gunilla Carlsson var tidigare gift med en aktivt troende katolik men skilde sig tydligen när hon blev minister. Vilka avtryck ger det i regeringsdeklarationen och i regeringens politik att det finns så pass många bekännande kristna i regeringen?