Abortfrågan berör och engagerar

~ stefan

Oj då, det tog skruv ordentligt. 54 kommentarer hittills på mitt inlägg om abort. Igår var det rekord för antalet besök på min blogg som uppgick till närmare 700 på en dag (totala antalet besök, ej unika besökare) Tack för alla engagerade inlägg, har försökt att läsa igenom dem idag. Ett särskilt tack till Gun-Britt för att du delger något av din intressanta forskning och ingående kunskaper. Ett särskilt tack till Eva som delar med sig av sina egna aborterfarenheter. Jag vill också stryka under det Elof säger, att en kristen abortkritik måste kopplas till en helhetssyn när det gäller icke-våld och att vi socialt enagerar oss för att hjälpa kvinnor i abortsituationer. Tycker igen att Bengt Malmgren skriver ett bra inlägg på Bengts blogg där han kommenterar debatten. Ett tack också till Mats Selander och Johan Lundell, verkliga experter på frågan, för insiktsfulla inlägg på denna blogg. Och ett tack till alla er andra som har bidragit till debatten.

Jag anser också att en konsekvent kristen icke-våldsetik och att värna om alla människors liv, och att vi som kristna aldrig kan sortera in människor i kategorier som önskade eller icke-önskade, även ofödda barn, medför att aktiva kristna i ledaruppgifter i våra församlingar inte på något sätt i sitt yrkesliv kan delta i abortverksamhet. Det borde vara självklart.

Jag har skrivit flera artiklar i abortfrågan senaste året, bland annat i Svenska Dagbladet i april i fjol. Den hittas i fliken till höger på förstasidan i min blogg. Artikeln orsakade väldigt många kommentarer och blogginlägg. Där hänvisar jag bland annat till att det i USA finns en sekulär feministisk organisation som är emot fri abort, därför att man menar att abort är uttryck för mannens förtryck av kvinnan. Alltför ofta är det män som pressar kvinnor att göra abort, därför att man inte vill ta ansvar för sitt barn, medan kvinnan allra helst skulle vilja föda barnet. Det är en synpunkt som inte får föras fram i Sverige. Jag hade också flera artiklar införda i Dagen i fjol i detta ämne, i polemik med kristdemokraternas partiledning.

Och sedan märker jag att det bland vanligt folk finns ett stark abortkritisk opinion som är nedtystad idag av det politiskt korrekta etablissemanget. Ett antal abortkritiska artiklar har publicerats senaste åren i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet bl.a. där krönikörer och kulturskribenter argumenterar för en mer restriktiv abortsyn.

Det klagas på att kristna ledare är för tysta. Vill dock ge en eloge till att Sten Gunnar Hedin och biskop Arborelius har varit klara och tydliga i denna fråga, inte minst under de senaste åren. Och naturligtvis Ulf Ekman. En gång i tiden var också ärkebiskopen och övriga biskopar klara och tydliga i denna svåra etiska fråga. Men det var ett tag sedan.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Gun-Britt

    Tack själv Stefan!

    Det är detta enda jag har emot abortförbud och det är att männen måste kliva fram och ta sitt ansvar.

    Idag är det också så tyvärr, att med sekularisering och med tiden som gått, så är det många kvinnor tyvärr som inte vill erkänna det faktum att det är en människa som dör vid abort. Vi har fått ett kallare samhälle och det drabbar även modersrollen.

    Försökte maila dig eftersom jag pratat med Tuve Skånberg om nätverket Claphamstiftelsen, men brevet gick inte fram på efk.se.

  • Eva

    Tack Stefan för att du startade denna debatt!

    Jag har aldrig haft en önskan om att någon ska ”trösta” mej med att aborten var ok.
    Att tro att de som kämpar för de ofödda barnens rätt skrämmer oss som gjort abort är helt fel. Istället får jag en bekräftelse på att min sorg och min förtvivlan inte var helt fel. Mina tankar var inte helt galna…
    Som Mats Selander skrev. ”Någon tog äntligen hennes smärta på allvar..”.
    Jag har väldigt svårt för att ta ställning till om man ska demonstrera med abortbilder eller ej.
    En sida av mej säger att detta är ju verkligheten.
    Varför ska man inte visa den?
    Detta är ju en konsekvens av den abortlag vi har idag.
    Men en annan sida av mej säger absolut nej.
    Att det borde finnas andra sätt…

    Jag tycker att frikyrkan i de flesta fall har tystnat helt när det gäller det här.
    Helt klart är att det inte alls är lika självklart att kämpa för det ofödda barnets rätt.
    Jag kan absolut inte skylla aborten på någon annan.
    Valet var helt och hållet mitt.
    Men hade församlingen varit tydligare i sin undervisning kanske jag hade sökt mej dit för att få hjälp istället.

    Tack än en gång för att du tog upp det här.
    Jag hoppas verkligen att debatten inte tystnar här utan att den nu tar fart på allvar.
    Framför allt hoppas jag att den nu tar fart ute i församlingarna.

    Mvh Eva

  • S-E Sköld

    Det intressanta/betydelsefulla är hur Gud ser på aborter, Människan är ju Hans, och hur Han för/bedriver Sina strider: med Guds Ords svärd. Och om då Ordet inte kommer ut ”där nu mörker råder” d.v.s. ut till människorna i samhället, då förs ingen strid dem till godo; utan de är då utlämnade till mörkrets makter.

    Om den som är anförtrodd lyktan/Ordet, inte ställer ut den i mörkret, så är det ju inte mörkrets fel, att mörkret råder; utan Ordets/lyktan förvaltares och tjänares ansvar. På samma sätt är det med saltet i förhållande till förruttnelsen. Förruttnelsen och mörkret finns – ”hela världen är i den Ondes våld” – men de två har ingen seger i sitt förhållande till salt och ljus: och detta är sänt.