Abortdemonstration i Jönköping

MRO har genomfört en abortdemonstration utanför Pingstkyrkan i Jönköping. Vad jag förstår är det en protest mot att det finns personer (person) i församlingsledningen som yrkesmässigt deltar i abortverksamhet. Jag vet inget om de lokala förhållandena så jag varken vill eller kan kommentera det.

Däremot tycker jag att det finns stora oklarheter i hela den protestantiska kyrkan kring hanteringen av abortfrågan. Katolska kyrkan har en tydlig och genomtänkt teologi och etik när det gäller skydd av det ofödda livet. Människans liv är okränkbart från befruktningsögonblicket. Men vad tycker egentigen de protestantiska kyrkorna, lutherska statskyrkor, baptistkyrkor, pingstkyrkor m.m.

Och jag tycker också att vi måste hålla isär två saker. Hur ska vi leva och tänka som kristna, vad är ett genuint och autentiskt kristet liv, och vilka synpunkter ska vi ha på samhällets lagstiftning. Vårt första ansvar som kristna är hur vi lever och vilken standard och praxis det finns i våra kyrkor och församlingar. Om vi inte lever som vi lär kan vi knappast med någon trovärdighet påverka någon lagstiftning.

Bibelns budskap är att vi inte ska döda. Jesus skärper  detta budord i bergspredikan. Det handlar inte bara om att inte döda, det handlar också om att inte visa hat, vrede, bitterhet mot varandra, dödandets första steg. Budordet om att inte döda har av radikala kristna grupper under historiens gång tolkats som ett radikalt motstånd mot all användning av våld. Och i den kristna kyrkans historia har det alltid innefattat skyddet av det ofödda barnet. Det mest värnlösa livet som finns. Och där människor idag i hela västvärlden sorteras in i två grupper, önskade eller oönskade. De önskade får leva, de oönskade hamnar i sjukhusavfallet.

Jag har svårt att förstå logiken hos djurrättsaktivisterna och de radikala miljöaktivisterna. Man värnar om djurens liv och rätt att leva, man värnar om naturens rättigheter och skydd. Men de ofödda barnen då? Jag stöder djurrättsaktivisterna och miljöaktivisterna, deras kamp för livet och naturen ligger i linje med kristna tankar. Men jag förstår inte alls varför man helt glömmer bort skyddet och värnandet om det ofödda människolivet.

Och det verkar som att vi lever i ett samhälle som inte orkar med en seriös diskussion om etiken kring abortfrågan och hur vi ska värna om det ofödda livet. Flosklerna börjar hagla direkt. Men om inte vi i protestantiska kyrkan i alla dess förgreningar kan föra en etisk diskussion och värna om en konsekvent kristen livsstil på detta område, och skapa förutsättningar för att i varje fall våra församlingar ska vara miljöer där aborter inte ska behöva vara en lösning – då är krisen total.

Förmodligen blir den vanliga ryggmärgsreaktionen i detta fall att man skäller på demonstranterna och deras metoder. Istället för att lyfta upp på agendan, den stora frågan, om hur alla barn ska kunna vara önskade, både ofödda och födda. MRO-ledaren Mats Selander är intelligent och mycket genomtänkt, jag känner honom sedan många år tillbaka. Jag känner ingen kristen som har så många akademiska poäng i filosofi som han har. Vad är det Mats vill säga? Kan vi inte i varje fall möda oss om att lyssna?

Min undran är: Fram till sextiotalet var hela den kristna kyrkan helt emot abort, med Svenska Kyrkans biskopar i spetsen? Senaste 25 åren har den kristna kyrkan blivit allt tystare i denna fråga, och säger idag nästan ingenting, med undantag för Livets Ord och Katolska kyrkan. Varför? Har Gud ändrat uppfattning? Eller är det av evangelisationsstrategiska skäl – att man vill tona ned kontroversiella frågor som hindrar förkunnandet av evangeliet? På vilket sätt har i så fall evangelisationen gynnats av denna tystnad?

  • Anja

    Om det är sant att det finns kristna frikyrkliga pingstvänner som arbetar med aborter så är det ju oerhört tragiskt….då har ju avfallet börjat nå sin kulmen.
    Jag var personligen på ett samtal i Katolska kyrkan förra veckan pga att jag överväger att konvertera dit…och då fick jag höra att man som katolik inte kan arbeta på tex en abortklinik.
    Vilken jag naturligtvis såg som självklart.
    Men tydligen är det inte så för alla kristna.
    Vilket jag trodde…i min enfald.

    mvh

  • Lasse

    Abortfrågan är en av nutidens mest brännande frågor.
    Bibelns syn på frågan är tydlig men mörkas av en tyst kristenhet.
    Frågan har blivit poltisk i första hand och inte mänsklig. Att i dag prata om blodsskuld och ett lands synd är ju förknippat med rejäl dårskap och tas inte på allvar.
    En kristen som helt står upp för barnets rätt till liv blir obekväm och inte så där from och gulli-gull-kristen som många vill se oss som.
    Arbortfrågan har också varit helt avgörande i KD´s nedmontering av kristna värderingar, man orkade/vågade eller fick inte ta den kampen på ett rättfärdigt sätt.
    Aktiva abortmotståndare i USA ses ju ofta som sjuka och samhällsfientliga individer, man placerar abortmotståndarna i ett historiskt ”så var det förr.stadie” , nu är det nya tider, nu skall den personliga friheten råda.

    Den aktion som genomförts i Jönköping är initierad av Mats Selander. Han är de ofödda barnens Raul Wallenberg, en hjälte som vågar kliva fram och peka på sanningen om aborterna.
    http://www.abortnej.se så visas den oerhörda sanningen om aborter upp, jag vill varna för mycket starka bilder.

    När skall samhället förstå….?

  • Samuel

    Jag förstår inte hur du kan göra en sån tydlig skillnad mellan det utlevda kristna livet och synen på lagstiftningen. Du accepterar det sekulära som något autentiskt och neutralt vilket är helt befängt. Problemet med den offentliga debatten kring abort är att man oftast diskuterar helt olika saker. Det är helt omöjligt att ha en etisk debatt om man inte först bestämmer vad som är vad. Detta gäller all offentlig debatt. Kommer man från olika traditioner har man olika språk och kunskapen är olika, det går inte att ha ett fruktsamt samtal om man inte tar denna skillnad i beaktande.

    Varför akademiska poäng skulle ha nått med demonstrationsrätten att göra förstår jag inte heller. Bara för att han kan en sorts filosofi behöver han inte vara en briljant opinionsbildare för det. Jag tror inte skyttegravs taktik är så effektivt. Speciellt inte när man skjuter på en massa oskyldiga.

    Klart Gud inte har ändrat uppfattning men RKK har en tydlig sexual etik därför är det lättare för dom att vara konsekvent. Pingst har alltid varit pragmatiska men jag har inte sett någon Pastor som försvarar abort. Men jag tror det är så enkelt att man har insett att sättet vi diskuterat abort har bara gjort oss mer fientliga till våran nästa. Man behöver ett annat sätt att tala om dessa frågor som känns rätt. I min teori är Selander en relik från ett krig som länge är förlorat.

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    Ang. Djurrättsaktivisterna, jag är nog kanske en av dom, och som du verkar vara inne på så är värnandet av djurens värde och jesu ickevåldsliga budskap sammankopplat med hur vi ser på våra ofödda och våra födda. Men saken är att de som oftast är abort motståndare inom kyrkan (och ja detta kan vara en fördom) också oftast är FÖR rättfärdiga krig, stöttar Överheten i den form den på verka, och kritiserar gravida kvinnor utan att sträcka ut en hjälpande hand..

    vi som kristna har ingen rätt att vara abortmotståndare om vi inte presenterar vettiga alternativ för de kvinnor som överväger en abort. Om vi är emot abort måste vi också vara beredda att börja adoptera några barn!

  • S-E Sköld

    Vi lever i ett land, där boxerns svans
    är skyddad enligt lag,
    men inte barnet/Människan
    i moderlivet.

  • Eva

    Jag har själv genomgått en abort för många år sedan.
    Det finns inget jag ångrar så djupt.
    Men idag har jag äntligen kunnat förlåta mej själv och jag vet att Gud förlåtit.
    När jag ser bilderna som visas upp på demonstrationen i Jönköping mår jag illa.
    Jag vet inte om jag tror att de bilderna hade fått mej att ta ett annat beslut när jag gjorde min abort.
    Men om människor funnits där och stöttat…
    Om någon tagit sej tid att sitta ner och prata med mej…
    Om sjukvårdspersonalen gett mej lite mera tid än 10 minuter…
    Det är tragiskt att frikyrkorna idag inte är mera tydliga i sitt budskap när det gäller detta. Här behövs absolut ett uppvaknande.
    Men glömma inte alla oss som gjort abort och behöver förlåtelse.

  • Tomas Ander

    Jag tror att MRO behövs. Tror inte heller att Pingst i Sverige försvarar abort. Att ha en församlingsledare som yrkesmässigt ägnar sig åt abort är givetvis inte möjligt i en pingstförsamling.

    Av Pelle Hörnmarks svar i Dagen att döma så verkar det inte heller vara fallet i Jkp.

  • http://tomas-dagen.blogspot.com Tomas Olsson

    Elof, jag vet inte om du känner till Livlinans arbete (inte den föreningen som räddar djur… utan den som verkligen vill hjälpa kvinnor med alternativ till abort. De gör det som du hävdar att dessa ”rättfärdighetskrigare” inte gör….

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Va bra du tar upp detta Stefan!
    Mitt spontana reaktion kring antiabortdemonstration utanför en pingstkyrka är ju att detta måste ju vara lite smått pinsamt!

    Jag har alltid varit emot abort, och det är för att jag är extremt tacksam för att mina föräldrar har varit emot abort. När min mor var 16 veckor på väg i svangerskapet så ”kollapsade” hennes morkaka och då det från den stund var omöjligt för mig att få i mig tillräcklig med näring, syre, etc anbefallde läkarna att hon skulle göra abort. Men istället valde mina föräldrar att kämpa, och min mor log på sjukhuset i 6 månader innan hon födde mig, det hela var kritisk- och jag dog även under födselen, men de fick liv i mig igen. Till trotts för att jag var extremt liten, var läkarna extremt chockade, så även mina föräldrar- jag hade inte fått några större psykiska eller fysiska skador eller sjukdomar (vilket var läkarnas orsak till att anbefalla abort- om jag överlevde skulle jag ha stora hjärn skador). Så även som o-kristen som kristen har jag alltid varit starkt emot abort, oberoende av yttre omständigheter- helt enkelt eftersom jag är tacksam för mitt liv, och glad över att mina föräldrar valde att kämpa för mitt liv.

    Nu är jag frälst, dock fortfarande en syndare…Jag gjorde min flickvän gravid i Mai månad, och jag blev lite förvånad i våran första möte med barnmorskan, det var inget tal om abort- fören min flickväns ålder kom upp (hon är 36)- då fick vi erbjudandet att göra en test om barnet var friskt eller ej, och kunde på sådan sätt ta ställning om vi önskar att behålla det…Då vi båda är emot abort, och önskar välkomna våran barn oberoende av hur det är- så tackade vi dock nej till detta testet.

    Jag tycker kristna borde ha informations kampanjer om fostrets utveckling, hur nervsystemet, hjärnan etc utvecklar sig- och i vilka veckor. Jag själv som nu väntar barn, och läst på lite- är extremt förvånad hur snabbt det lilla barnet utvecklar sig!!! – Detta måste vara det bästa argumentet emot abort. Jag tror inte på s.k. ”upprop” däremot tror jag på information, och hjälp center var ensamma tjejer, kvinnor, och män kan få hjälp och få det enklare att gå igenom graviditeten, och enklare att få material som psykisk hjälp när barnet först har kommit- här finns det goda exemplen att hämta från Danmark.

  • S-E Sköld

    De finns sådana som menar, att predikanterna/Ordets förvaltare och tjänare, inte skall predika om synd, utan om nåd.

    Men utan syndakännedom finns inget behov av nåden. Det är mot syndens mörka och dödande bakgrund som nådens -och rättfärdighetens sol – JESUS KRISTUS – strålar fram med full kraft, “med läkedom under sina vingar”.

    “Där synden överflödar,
    överflödar nåden ännu mer”.

    De som menar att man inte skall predika om synd, av hänsyn till människornas bördor, är “barmhärtigare” än Nådens Ande; som låter “världen få veta sanningen i fråga om synd, rättfärdighet och dom”.

    Det är ju detta som skall lyfta av människorna deras bördor, och göra oss fria från dem: d.v.s. Sanningen. Guds Ords sanning skadar ingen, men räddar alla som tar den till sig; det är därtill Guds Ord är sänt, av Gud Själv: Människans Skapare. Och Han vet vad vi Människor behöver; och vad som skall rädda och frälsa oss.

    Guds Ord är säden, men det är våra hjärtan som är grogrunden,
    och där varierar jordmånen:

    en del hatar Ordet, medan andra älskar Det.

  • Jan Sköld

    Tack Stefan för genomtänkt inlägg angående aborterna
    När det gäller de protestantiska kyrkornas tystnad, så tror jag det har att göra med den filosofiska förändringen från det objektiva (Bibelordet) till det subjektiva (upplevelsen ).
    Detta gäller det mesta inom förkunnelsen. Den positiva upplevelsen är det viktigaste.
    Bibelordet är sekundärt.ex. ofödda barns rätt är ju en icke fråga inom den politiska och journalistiska nomenklaturen i Sverige..Om någon förkunnare tar upp detta spörsmål till offentligheten, så nagelfars den direkt. För någon tid sedan var det en katolsk förkunnare som predikade mot abort i en TV-Gudstänst.Då ställde tidningen Dagen en fråga till TV om man fick förkunna något sådant i TV eftersom människor kunde ta illa upp !!? se där från det objektiva till det subjektiva.
    Läran om den dubbla utgången (himmel,helvete ) äktenskapet,sambo ,partnerskap Jesus som den ende frälsaren. Allt detta har tonats ner för att människor ska ju inte bli illa berörda.
    Att det kristna livet innebär kamp, offer, försakelser,efterföljelse har tonats ner till att Herren är en välsingnelse automat.Från bibel ord till upplevelsen.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    S E Sköld

    Vem skrev du till?

    Lag och nåd, sanning och nåd behövs absolut i våran kyrkor!- Och jag håller med dig till fullo! Men jag tror Herren sätter större pris på att man försöker hjälpa dem i en utsatt situation än att förkunna lag i det läget…lagen är väl till för de troende och inte de otroende?

  • S-E Sköld

    Jan Sköld, jag vet inte vem Du är oaktat Ditt efternamn.. tack för Ditt inlägg! Väntar på en Johannes Döparen, ”en man sänd av Gud” som inte är kallad, sänd och betald av människor. En fristående Guds tjänare med andra ord. Ditt inlägg fick mig att tänka i de banorna.

    Mvh

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Jan Sköld:

    Calvin har väl aldrig varit speciellt inflytelserik i svenska sammanhang?- Borde kanske eventuelt vara den enkla utgången i så fall?

  • S-E Sköld

    Michael G. Helders, det ena utesluter inte det andra: att predika Guds Ord till oss Människor, kan i vissa fall vara skillnaden mellan att sätta upp stängsel inför brådjupet, eller låt bli. I många fall – ja kanske de allra flesta – låter förkunnarna bli, att sätta upp stängsel inför stupet, eller Ordets varningstrianglar; vilket jag menar är ett svek både mot Gud och Människor. Människorna är värda att få Guds Ord, och Gud har sänt det, främst genom Sina tjänare: Ordets förkunnare och förvaltare.

    Det är bra att hjälpa dem som ramlat utför stupet,
    men det är ännu bättre om man kan förhindra fallet.

    Jag är t.ex. helt övertygad om att många Människor, som dödats i moderlivet, hade levt idag om Ordets förvaltare hade skött sin uppgift: att förkunna allt Guds rådslut för Människorna.

    Apg. 20:26-27 ”Därför betygar jag för er,
    nu i dag, att jag inte bär skuld för någons blod.

    Ty jag har inte undandragit mig att förkunna
    för er allt Guds rådslut”

    Mvh

  • Eva Löfquist

    Jag tycker det är bra att Stefan Swärd med anledning av abortdemonstrationen utanför Pingstkyrkan i Jönköping tar upp den känsliga abortfrågan. Eller ska vi säga abortfrågans känslighet i allmänhet och inom kristna kretsar i synnerhet. Jag är kristen men har ingen frikyrkobakgrund,och upplever att mycket i församlingarna är snarare kultur än kristen utlevd tro. Obekväma frågor sparkas obönhörligen – just det! – under mattan vare sig det gäller abort eller andra svåra ämnen. Man vågar därför än så länge i frikyrkokretsar skriva under upprop mot homoäktenskap, men knappast uttala sig mot heterosexuellt samboende och annat som enligt Bibeln benämns som otukt -ett hinder för att ärva Guds rike – eftersom det förekommer i församlingen.

    Hela problemet bottnar i att de flesta kristna numera är troende utan tro på Jesus och Bibelns auktoritet. Man måste alltså, inför sig själv och inom församlingen, uppehålla en kultur präglad av dubbelmoral och sådant blir jobbigt i längden.

    Självklart genomskådas denna kultur byggd på kollektiv lögn av den icke-kristna omgivningen. Och omgivningen blir ett problem för kyrkans folk, som långtifrån att kunna möta ofrälstas uppriktiga frågor kan sägas vara redo för den ”väckelse” man suckar efter innanför kyrkans väggar. I själva verket är man livrädd att möta icke-kristnas frågor eftersom man själv inte vågar stå för de svar Bibeln ger. Den tysta överenskommelsen om att vara just tyst, tycks tala högre än Gud i många församlingar.

    Därför blir det obekvämt när sökarljuset riktas på känsliga frågor som abort. Vi vet vad Bibeln säger. Jesus sade: ”Låt barnen komma till mig…” och vi vet att Han ju inte menade att de skulle till himmelriket utan att ha fått levt sina jordiska liv.
    Å ena sidan kan det bli extra svårt för den som är kristen att hamna i en valsituation om abort, med tanke på kristna regler för samlevnad. Man anar att många kristna kvinnor, även män, lider efter aborter. Å andra sidan har kristna tillgång till nåd och förlåtelse, något icke-kristna skulle behöva.
    Signaturen ”Eva” berättar i en av kommentarena till Swärds artikel om hur hon gjort abort och att det inte finns något hon ångrar så djupt. Till sist har hon kunnat förlåta sig själv. Hennes historia är en liten bit av toppen på ett isberg av lidande efter abort. Många bär på skuld och känslor av fördömelse efter aborter.

    Stefan Swärd har helt rätt i att det är viktigt att kristna inser behovet av att ta ställning till sin tro och till svensk abortpolitik. Också att försvara ofödda människors rätt till liv om vi vill följa Jesus. Han sade: ”Det ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni också gjort mot mig”.
    Man hjälper inte de kvinnor (och män) som lider efter aborter, inte heller de barn som aldrig fick födas, genom att fördöma eller genom att tiga ihjäl problemet.

    Abortingreppen går som ett svärd genom svenska folket med blodsutgjutelse, befolkningsnedgång och ett oändligt lidande som följd. Om inte kristna vågar erkänna det fruktansvärda problem som aborterna innebär, bör vi som Swärd antyder fråga oss vad det innebär att vara kristen, egentligen.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    S E Sköld:

    Ju jag är enig med dig, men fokuset måste vara på glädjens budskap. Jag tror vi här har mycket att lära av kyrkor som Time Squere Church och Brooklyn Tabernacle och deras diakonala arbete, och hur de frambringer evangelium…raka rör- men också erbjudanden att ge den hjälp som kan behövas. Man ska inte generalisera, men vi är ofta meget duktiga på att säga ”Fy!”- men mycket dårliga på att erbjuda praktisk hjälp…Här tycker jag Lewi Pethrus har framgått som ett gott exempel som vi borde följa.

    Frid

  • HB

    Det är lätt att skriva att alla aborter är fel och att ett befruktat ägg är en mänsklig individ. Vad ger detta för konsekvenser. Om det befruktade ägget borde ha samma rättigheter som vi som är födda, ger ju detta inte bara konsekvensen att abort blir felaktig, utan även att p-piller som förhindrar att det befruktade ägget fäster är också fel. Sedan borde dessa liv vara lika mycket värda som som vi födda vad gäller läkarvård. I och med att en ganska stor del av de befruktade äggen kommer att spontanaborteras pga av olika anledningar, borde vår sjukvård hjälpa till att rädda dessa liv också. Alla människor måste ju ha samma rätt till sjukvård.

    Jag har själv lite svårt att bestämma mig om det är det befruktade ägget som är en individ, eller om man ska kräva någon form av utveckling av hjärna. Hur ska man ställa sig i motsatta situationen, hjärndöd. Ska man hålla liv i dem eller inte.

  • S-E Sköld

    Michael G. Helders, evangelium är ett ”glädjebud”, men det står som sådant i förhållande till vårt – Människans – syndafall. Man kan därför inte, som nu ofta sker, förklara bort syndabegreppet; d.v.s. vår avvikelse från Guds vilja, för i så fall hänger nåden ”i luften”, d.v.s. utan betydelse för någon. Synden och nåden står m.a.o. i en inbördes relation till varann, som kastar ett förklarande ljus över dem båda, och gör dem begripliga: de förklarar varandra m.a.o.

    JESUS kom för att uppsöka orättfärdiga och inte rättfärdiga,
    och kom för de sjuka och inte för de friska: kom till dem med ett glädjebud!

    Det enda som kan tränga in i oss Människor och ställa/avslöja oss som syndare inför Gud, som vi ju i själva verket är, är Guds Ord; som dömer vår synd, men också dömer oss fria/förlåtna genom Jesu Kristi blod.

    Fridshälsningar!
    S-E

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    S E Sköld

    Jag tror vi är helt eniga på detta området!!!

    Delar med mig en liten youtube video om ämnet:
    http://www.youtube.com/watch?v=Y81hGYpN6mY

    Gud välsigne dig

  • Jan Sköld

    Det finns en fråga som ingen vill ställa i Sverige var finns de aborterade barnen idag som offrats på välfärd statens altare ? Finns de eller är de förintade.Svaret är att de finns inför den allsmäktiges tron.De är gåvor från Herren som alla människor är. Eftersom de inte fick leva,tog Han tillbaks dem. Där står de och anklagar,Kyrkor ,församlingar,sjukvård,pastorer och präster som tigerja kort o gott hela Sverige.Guds vredgade lamm hör deras böner. För svensk kristenhet finns det bara en väg att gå innan det är försent,omvändelse o bot o bättring. Bönen om en förkrosselsen Ande över kristenheten o landet.

  • Johan

    Jag hörde en pastor som heter Randy Alcorn (www.epm.org) en gång. Han hänvisade då till en studie som visade att om kristna inte var villiga att betala abortindustrin (i USA eller om det var England) så skulle den inte kunna överleva… Det är skrämmande! Vi behöver fler röster som blåser i trumpeter för de ofödda. Mats Selanders bilder behövs för att skaka liv i vår likgiltighet och Tomas Seidals organisation behövs för att påverka politiskt och hjälpa de utsatta kvinnorna.

  • Eva

    Jag vet nu och jag visste då att jag gick emot min egen övertygelse och tro.
    Ändå gjorde jag det jag aldrig trodde jag skulle kunna göra.
    Men jag var fruktansvärt ensam och fruktansvärt rädd.
    Om sjukvårdspersonalens behandling var katastrofal så är kyrkans tystnad en ännu större katastrof.
    Det är idag inte självklart att man som kristen är mot abort det hör jag i många samtal.
    Jag som vet vad det verkligen vill säga att bära på denna skuld hoppas att vi som kristna vågar stå upp för de ofödda barnens rätt men också för de som bär på djupa sår efter en abort. Jag vet att det finns förlåtelse. Och min tröst är att jag en dag ska få möta mitt barn igen. Det är jag övertygad om.

    Eva

  • http://www.singingdogblogg.se Håkan Nilsson

    Orsaken till den bedrövliga situationen när det gäller abort i Sverige, finns hos oss kristna. Det är ju vi som skulle vara saltet, som håller förutnelsen borta.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    EVA tack för att du delar med dig så öppen hjärtat! Det är stort, och modigt av dig! Du pekar på något oerhört viktigt, lika viktigt som det är att höja rösten mot abort, är det också lika viktigt att försöka finnas där för den person som övervägar eller befinner sig i en situation var abort kan upplevas som den enda utväg.
    Herren gillar att omvandla mörker till ljus, kanske Han vill att du ska dela med dig dina erfarenheter till flera- så att människor i din omgivning tänker en extra gång om- och kanske kan på sådan sätt släppa att gå igenom det du själv har varit igenom.

    Och om du fortfarande upplever skuld ska du veta att det skuldbrev som vittnar emot dig är spikad fast på Golgata Kors, dina synder och gärningar är förlåtna genom Kristi blod!

    Gud välsigna dig

  • Susanna Persson

    Tack för att du tar upp det här ämnet! Kyrkan i Sverige är alldeles för tyst i aborfrågan, antagligen av rädsla för att verka dömande. Jag har själv varit tyst ibland av just den anledningen, eller helt enkelt av rädsla för att lufta obekväma åsikter.
    Tyvärr blir konsekvensen att enbart den idag rådande samhällsnormen syns, nämligen att abort visserligen är något olyckligt men ofta den bästa lösningen och något varje kvinna har rätt att bestämma om själv. Och massvis av människor, även många kristna, accepterar detta som sanning, eftersom de aldrig hör några argument som talar emot det. Vi påverkas otroligt mycket av det samhälle vi lever i, och om inte kyrkan åtminstone samtalar om alternativa synsätt, så kommer vi att anamma samhällets värderingar.
    Jag skulle verkligen vilja se ett sansat samtal om de här frågorna inom kyrkan, utan pajkastning och fördömanden. Parallellt med detta kunde man på olika sätt arbeta för en sänkning av aborttalen, ett mål som jag tror att en klar majoritet av Sveriges befolkning, även de som vill ha kvar nuvarande abortlagstiftning, skulle ställa sig bakom. Hjälp och stöd till ofrivilligt gravida (och här inkluderar jag även fäderna i de fall det är aktuellt) borde vara en självklarhet, i samhället, men framför allt i kyrkan.
    Tack till Eva som skrivit om sina egna erfarenheter, du behövs verkligen i det här samtalet!

  • Anja

    Är det verkligen sant att Dagen frågat svt om man får predika mot abort i en tevegudstjänst?
    Om så är fallet har allt mitt förtroende för den tidningen rasat.
    Det är så snuskigt att man mår illa…om det verkligen är sant?
    Finns det någon som kan intyga detta?

  • http://www.abortnej.se Mats Selander

    Tack Stefan för att du lyfter denna fråga och tack för att du inte gör som många andra kyrkoledare – tiger eller ”fördömer MROs metoder”. Jag vill också tacka för det stöd jag upplever att många komentatorer ger. Tack!

    Jag vill också säga till Eva, att ditt inlägg berör mig. Tack för att du står upp för ditt ofödda barn. Det är röster som din som kommer förändra situationen. Den överväldigade majoriteten av abortskadade kvinnor (och män) är tysta, ofta på grund av att hela kulturen bagateliserar deras djupa smärta. Därför händer det att abortskadade kvinnor kommer fram till oss under en demonstration (med fruktansvärda abortbilder) och tackar oss. Jag kommer ihåg en ung kvinna. Hon grät och mellan snyftningarna sa hon gång på gång ”tack för att ni står här, tack för att ni står här”. En av våra kvinnliga volontärer pratade med henne och kramade henne länge. Hon kände att någon äntligen tog hennes smärta på allvar.

    Folk får lätt fel bild av MRO, att vi skulle vara hårda kärlekslösa människor. Jag tror alla som känner oss skulle le åt en sådan anklagelse. Till exempel så har flera av våra volontärer i MRO själva gått abort, något som de förstås ångrar och känner smärta över. Vi vet hur lätt det är att luras in i en abortmentalitet som dödar både barnets liv och kvinnans själ.

    Kvinnor som du Eva kan tala med en särskild auktoritet. Alla personangrepp och irrelevanta argument som alltid kastas mot ”abortmotståndare” faller platt till marken. Man måste lyssna. Så Eva, tack för att du talar om det du upplevt. Din berättelse kan både rädda liv och läka själar. Så tystna aldrig!

    Varm pro-life kram till dig!
    Mats Selander

  • Christer

    Jag tycker också abortfrågan är viktig. Det ofödda barnet har ett okränkbart värde och att ca 40 000 liv släcks varje år är så tragiskt, men det finns så andra frågor som också är viktiga. Jag vill inte att kyrkan ska vara känd för nej till abort och att vi samtidigt är tysta kring så många andra frågor. Jag adresserar detta speciellt till oss evangelikala och karismatiska kristna.

  • Eva

    Tack Mats Selander för att du står upp för de ofödda barnens rätt!
    Om det är rätt metod vet jag inte?
    Men du gör åtminstone något.
    Det här är en katastrof i vårat land och världen.

    Och mitt hopp är väl att jag så småningom ska kunna hjälpa andra kvinnor att inte begå samma misstag som jag gjorde.

    Mvh Eva

  • Pingback: basun » Blog Archive » För barnens skull()

  • Tomas Ander

    Enligt Pelle Hörnmark finns det ingen grund för att MRO skulle behöva stå utanför Pingst i Jkp och demonstrera. MRO lär se helt annorlunda på frågan. Kan någon förklara vad sakfrågan gäller mer konkret?

    Mvh
    Tomas Ander

  • http://www.kristenunderjord.wordpress.com elof

    Tomas: Livlinan har jag ingen koll på men det är säkert bra att dom finns, problemet är ju att det är församlingens ansvar, inte något vi kan lägga över på en intresseförening. Det är du och jag och Stefan Swärd och folket i MRO som måste vara berädda att skapa öppna hem och adoptera barn, innan vi har gjort det, innan församlingarna i sverige ser till att stötta och hjälpa ensamma mammor, så är vi bara fariséer när vi klagar på aborterna, hårt, men sant.

    Ang. de ”rättfärdigakrigarna” så var ju poängen att man oftast är helt mot abort och dödande innan barnet kommit ut ur magen, men sen verkar de vara något som är accepterat bara det är krig mellan två stater och några civila börjar komma i klämm, eller när barnen växt upp är det helt okej att döda dom om det skulle råka vara på andra sidan i en väpnad konflikt. När skall den sk. kristna högern inse att det människovärde dom tillskriver fostret (med all rätt!) också gäller en vuxen terrorist?
    vi måste se holistiskt på Jesu budskap!

    frid

  • Christer Emwall

    @ Tomas Ander: MRO har <a href=”http://publicerat ett öppet brev till medlemmarna i Pingstkyrkan i Jönköping där de ger en ingående bakgrund till det hela.

    Intressant läsning, måste man säga…

    Mvh
    Chister

  • Tomas Ander

    Pastor Pelle Hörnmark i Jönköping säger klart att anklagelserna mot den kvinnliga äldsten är felaktiga. Någon djupare förklaring från honom kommer dock inte. Det är tydligt att de inte vill tala öppet om detta. Man ser det mer som en intern angelägenhet, som ett själavårdsärende. Inget för offentligheten att rota i.

    Här möter vi ett problem. När man är äldste och därmed församlingsledare i en av Sveriges största Pingstförsamlingar, då är man inte bara en privatperson, man är också en offentlig person. Nu har det kommit i offentlighetens ljus att denna kvinnliga äldstes man har erkänt att han utfört aborter och att kvinnan själv arbetar på KK där dylika ingrepp sker regelbundet. Självklart finns det därför fog för att man ger en offentlig förklaring från Pingstkyrkan i Jönköping.

    Med den ringa insyn jag har i detta fall så har jag svårt att se att man kan gömma sig bakom att detta är en intern angelägenhet endast. Hade det handlat om en vanlig medlem, då kan jag förstå Pelle Hörnmarks uttalande. Men nu handlar det om en ledare i församlingen. Då bör en offentlig redogörelse ges.

    Att sedan Pelle och Pingst i Jkp kan tycka illa om MRO och deras metoder, det är en sak. En annan sak är att detta nu fått offentlighet. Då bör dessa anklagelser tas på största allvar och en redogörelse bör ges, för allas bästas skull!

    Så ser jag det, med den ringa inblick jag har i ärendet.

  • S-E Sköld

    Tomas Ander, den förkunnare/Guds tjänare och Ordets förvaltare, som inte helt och fullt står i Sanningen – i sanningens Ande och sanningens Ord – blir så småningom helt obegriplig.

    Det är som att försöka förstå sig på en båts färd, där både roder och köl saknas; den följer opportunistiska vindar, och diverse vindkast. En irrfärd m.a.o. och vem begriper sig på sådana?

    Med br hälsningar!

  • Johan

    Den pastor som har skärpt min tro och mitt sinne mest heter John Piper. I följande youtube-film

    http://www.youtube.com/watch?v=lQeOImZrrto

    pratar han om varför abort ytterst handlar om Gud. Jag tror det är så viktigt att vi förstå det här. Vi vill inte bara vara moralister. Det handlar om Jesus!

    Om ytterligare några minuter finns rekommenderas även

    http://www.youtube.com/watch?v=wlfOGOyp6cc&feature=related

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Johan:

    John Piper är underbar!
    Anbefallar också följande:
    Jim Cymbala
    David Wilkerson
    Neil Rhodes
    Paul Washer
    Gamla godingar:
    Leonard Ravenhill
    A.W. Tozer
    Art Katz
    T. Austin Sparks

    Ja för att nämna några av mina egna favoritter!
    – Må vi få mer av den form av förkunnelse i våran land!
    – Pirate Christian Radio är också en underbar radio kanal!

  • Birgit Severin Forslund

    Tack Stefan för Din raka, modiga och orädda hållning i denna fråga!

  • Gun-Britt

    Barnamord och abort

    År 2006 disputerade jag med avhandlingen Synderskan och lagen – barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870. Jag studerade drygt 170 kvinnor som fängslades för barnamord eller något närliggande brott som fosters läggande å lönn. Det senare brottet innebar i princip att barnamord hade begåtts men att fostret, barnet förstörts eller gömts och inte kunde återfinnas och därför kunde kvinnorna i de fallen inte dömas för brottet barnamord.

    Av de kvinnor jag studerade så frikändes ett tiotal av dem p.g.a. att de var felaktigt anklagade och det var likaså många som fälldes för mindre brott som att de dolt eller gömt ett barn som varit dött redan vid födseln eller missfall i ett tidigare skede av graviditeten. Kvar är ett knappt hundratal som fälldes och dömdes för barnamord eller ett närliggande brott och som fick avtjäna fängelsestraff och i förekommande fall kroppsstraff som uteslutande bestod av ett antal dagar i fängelse vid vatten och bröd. Någon enstaka fälldes till spöstraff men efter överklagan genomfördes det aldrig.

    Barnamord är förfärligt, blodigt och destruktivt. Det är raka motsatsen till liv, framtidstro och tillväxt. Det är något som avslutar det som skulle bli något och det är något som bryter själva livet.

    Var då kvinnorna förr i tiden okänsliga och utan rätt insikter i moderskap som kunde genomföra dessa handlingar?

    Nej, nej och åter nej!!!

    Kvinnor som blev gravida utom äktenskap behöll i 99 fall av 100 sina barn trots fattiga omständigheter, bristande försörjning och utan uppbackning av den biologiska fadern i de flesta fall. De blev oftast inhysta hos andra och fick lita på deras medkänsla och goda vilja. De arbetade gratis mot mat och tak över huvudet. Deras barn kom lägst i rang och fick tidigt gå in i arbetsstyrkan.

    Egentligen ska vi i stället vara stolta över våra anmödrar. Många av kvinnorna gifte sig också senare och blev goda mödrar efter sina avtjänade fängelsestraff. Det fanns en vilja i närsamhället till återetablering och till försoning med det gamla. Familjer öppnade sina dörrar för oäkta barn trots att deras egna barn födda inom äktenskap dog i 20 % av fallen innan de var ett år av umbäranden, svält och sjukdomar. Mitt i denna tid hade det varit förståeligt om de stängt dörrarna och behållit maten till sin egen familj men de kunde ändå mitt i allt detta ta in ytterligare medlemmar i hushållet och dela nöden med fler.

    Under 200 år skedde ungefär 3000 barnamord i Sverige. Siffran verkar hög, men jämför den med dagens abortsiffror! Idag genomgår svenska kvinnor ungefär 35 000 aborter varje år!! Lägg ut denna siffra på 200 år och du hisnar. Det handlar om sju miljoner barn.

    Jag tillhör inte ja-till-livet. Jag vet att abort är en ond nödvändighet, men jag vet, att jag vet att jag vet, och i detta fall både med och utan vetenskaplig täckning, att om kvinnorna fick mera stöd för sitt föräldraskap, om attityden i samhället var en annan, om andra värden prioriterades och om vi som vuxen generation fanns där så skulle säkert 90 % av aborterna kunna undvikas.

    Moderskapet och vår längtan efter barn finns i vår innersta människa nedärvt och det går aldrig bryta med den längtan för de allra flesta om de erkänner sin längtan för sig själva. Många argumenterar mot abort med att det ofödda barnet har samma rätt till liv som modern och fadern. Det är sant, men den som aldrig gått på denna jord, vet heller inte om vad den missar och barnet får sin plats hos Jesus i himlen. Mitt största argument för levande barn är att vi i samhället behöver se de mänskliga värdena. Konkurrens, likriktning och framåtsträvande föder ett kallt samhälle där man tror att barnen sedan kommer på beställning när man trycker på en knapp. Den här frågan kan inte lösas på individnivå. Det går inte att skuldbelägga enskilda människor utan här måste hela samhället hjälpas åt i en ny attityd mot ensamstående föräldrar och deras barn.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    PS: Johan Tack för ditt tips! – Det öppnade mina ögon för Jer 19 m.m. som absolut borde vara ett bibel ställe i ämnet.

  • http://dagensfilosofiskatanke.blogspot.com/ Rolf

    Bergspredikan är som sagt varje kristens rättesnöre. Att förstå den och försöka leva utefter vad som sägs här. Men lika viktigt är att förstå att vi människor är för svaga för att fullt ut klara detta.

  • http://aletheia.se MyTwoCents – Aletheia.se

    Missa inte MRO’s öppna brev till medlemmarna i Pingstkyrkan i Jönköping:
    http://www.abortnej.se/?q=node/71

    Även publicerat med MRO’s tillstånd på (debatten i full gång):
    http://aletheia.se/2008/09/09/oppet-brev-till-medlemmarna-i-pingstkyrkan-i-jonkoping

    Det finns MASSOR av infallsvinklar på MRO’s öppna brev. Speciellt m.t.p. hur Pingstledningen i Jönköping (inte) hanterat frågan.

    mvh
    MyTwoCents (Daniel)

  • Gun-Britt

    Krig

    Som framgått av det jag skrivit ovan så är jag inte för abortförbud. Däremot är jag totalt emot aborter som en humanistisk exportvara, jag är emot ett samhälle och en vuxenvärld som ibland pressar unga tjejer till abort mer eller mindre mot deras vilja.

    I krig dödas människor. Det är sorgligt. Mycket sorgligt.

    Vi befinner oss i krig mina vänner. Ondskans makter har ockuperat den största delen av vår befolknings sexualitet och syn på sin sexualitet. Hur återerövrar vi sexualiteten till Gud?

    Vi har löften om att allt som Djävulen rövat ska återskaffas. Vi ska få tillbaka allt och inte bara allt utan vi ska få det sjufalt. Lägg ihop antalet aborter. Lägg ihop antal våldtäkter. Lägg därtill alla samlag som genomförts i drogpåverkade tillstånd. All såld sexualitet. Hela pornografiträsket. Ta allt detta och multiplicera med sju. Tänk så sexigt Guds rike ska bli!!!!!

    Sexigt på ett sjysst sätt. Med hela människor som kan kanalisera sin kärleksenergi till det goda. Förstår ni potentialen????????

    Men i krig förloras människor. I det krig vi har att utkämpa mot andemakterna så tjänar vi idag på att finna stenar, korn, frön som förenar och bygger broar. Vi kan hitta sådana frön i ALLA sammanhang!!!! Tänk på senapsfröet, hur litet är det???? Det finns inga sammanhang som är så usla att det inte finns ett frö där. Jag tror vi måste sluta upp med att stå i skyttegravarna och se allt fler stupa inom kristna led. Vi måste jobba smartare. Bygga broar där det ser omöjligt ut. När tusen och åter tusen broar öppnats kan Gud blåsa på med all sin energi och kraft och vi måste kunna lita på den Helige Ande som vi har fått till vår hjälp. Kan inte Gud själv, som skapat himmel och jord och allt som är på den, rena broarna och församlingarna och landet???

    åter till aborterna: Jobba för nya synsätt när det gäller tonårsaborter, unga mammor och ensamstående föräldrar. öka stödet från både samhälle och församlingar. Jobba för nya synsätt när det gäller sexualitet. Fördöm inte utan peka på sambanden mellan ångest och psykisk ohälsa och frisläppt sexualitet. Det finns ett hälsoperspektiv på sexualitet som sällan nämns. Min övertygelse är att vi måste hitta ingångar som minskar aborterna. Vi måste delta i debatten igen och vi måste sluta fördöma. Vi måste lita på Guds kraft och förmåga och de under som sker när en väckelse drar över ett land. Broar bygger väckelse, skyttegravar ger ondskan mer och mer övertag. Det vore också bra om kristna vågade säga nej till debattprogram som är upplagda för att vi ska uttrycka negationer. Vi är inte kallade till det.

  • Johan

    Michael G. Helders: Kul att du känner till John Piper. Läste på din blogg om Jer 19. Mycket intressanta tankar… låt oss be och fasta för de minsta!

  • TOR

    Det var intressant läsa ditt mycket kloka inlägg Gun-Britt. Det säger en del om vårt materiellt rika samhälle som trots det inte förmår värdera mänskligt liv. Citerar från inlägget ”…att om kvinnorna fick mera stöd för sitt föräldraskap, om attityden i samhället var en annan, om andra värden prioriterades och om vi som vuxen generation fanns där så skulle säkert 90 % av aborterna kunna undvikas……..Det går inte att skuldbelägga enskilda människor utan här måste hela samhället hjälpas åt i en ny attityd mot ensamstående föräldrar och deras barn.” Ja det är lättare sagt än gjort. Hur vänder man en samhällsutveckling? Citerar Stefan Swärd ”Vårt första ansvar som kristna är hur vi lever och vilken standard och praxis det finns i våra kyrkor och församlingar…….Men om inte vi i protestantiska kyrkan i alla dess förgreningar kan föra en etisk diskussion och värna om en konsekvent kristen livsstil på detta område, och skapa förutsättningar för att i varje fall våra församlingar ska vara miljöer där aborter inte ska behöva vara en lösning – då är krisen total.” Vi är alla del av detta samhälle och ibland får man för sig att det skulle behövas ett nytt samhälle i samhället. Ungefär som amishfolket.

  • Gun-Britt

    Tack för responsen.

    Det är ju så det är …vi lever i världen och vi kan inte annat. Alternativet, att ha egna långtgående moraliska värderingar i strid mot de värlsliga herrarnas logik medför splittrade stackars människor som tvingas leva med dubbla budskap på en mängd områden inte bara när det gäller sexualitet, utan även när det gäller livet i stort.

    Vem ska vi lyda, och vart ska vi gå som kristenhet?
    1. Vi ska följa Jesus
    2. Vi ska följa Guds ord
    3. Vi ska samtidigt inte bryta mot världsliga lagar och i största möjliga mån fungera i samhället annars gör vi om intet missionsbefallningen.
    4. Vi ska lyda Gud mer än människor när direktiven krockar.

    Alternativet, med en perfekt moral, perfekta människor, perfekt livsstil osv, kräver stora anläggningar, mark, ekonomi, slutenhet osv. Precis så som du skrivet ”amishfolket”.

    Vi måste erkänna och bekänna inte bara individuell skuld utan även kollektiv. Det är ”vi” som för in droger i landet, det är ”vi” som använder dem, det är ”vi” som skapar felaktiga lagar, det är ”vi som står för forskningen och utvecklingen i landet. Endast genom att erkänna vårt svek mot Gud och mot landet kan väckelse ske.

  • http://hotmail.com Eva Löfquist

    Det var mycket intressant att läsa om din avhandling om barnamord, Gunbritt!
    Jag har samma inställning som du, att problemet med höga aborttal handlar om hela samhällsstrukturen med alla invävda värderingar.

    Jag har tacksamt nog ingen erfarenhet av personlig abortsituation, men har flera väninnor som gjort abort och vet hur de lider åratal efter detta.

    I mina tankegångar angående abortfrågan har jag också sett kopplingen till barnamord, bland annat efter läsning av etnologen Jonas Frykmans ”Horan i bondesamhället” där det beskrevs hur en ung piga dränkte sitt barn vid en av broarna i Stockholm. Många kvinnor upplevde nog barnen som ett hot, levande bevis på en synd som ofta straffade bara en av två ”skyldiga” parter. Fattigdom och svåra omständigheter gjorde att den ensamma modern upplevde att hon inte kunde ta hand om sitt barn.

    Exakt detsamma sker idag, även om fattigdom i vårt land numera inte innebär att frysa och svälta. Men många kvinnor väljer abort för att de upplever att de inte kan ge barnen en god och trygg uppväxt.

    Precis som Frälsningsarméns grundare William Booth såg och angrep den tidens missförhållanden, t ex barnprostitution, med ett helt enastående resultat, skulle Sveriges kristna kunna göra mycket för att hjälpa människor i abortsituationer.
    Jag tycker att Stefan Swärds ifrågasättande av tystnaden inom de kristna leden är adekvat och väntar med spänning på vad som ska hända härnäst. Inte en dag för tidigt att kristna vågar ifrågasätta varför abortproblematiken tigits ihjäl så länge.

  • Gun-Britt

    Männen

    Jag vill bara göra ytterligare ett förtydligande när det gäller aborter, fri sexualitet och familjeprojektet.

    I slutet av 1700-talet liberaliserades lagstiftningen på flera områden. Dåtidens präster uttryckte oro för framtidens ansvar för oönskade barn.

    Under 1600-talet, med dess oerhört stränga lagstiftning, tog 8 av 10 fäder ansvar för sina oäkta barn även om de själva var gifta. De instämdes i rätten och fick inför allmänheten erkänna sitt barn och man tog i domstol beslut på hur barnet skulle försörjas av fadern. Ibland hände det t.o.m. att man beslutade om delad vårdnad även på den tiden. Modern skulle fostra barnet till tre års ålder därefter skulle barnet flytta fill faderns hushåll och där ha sin huvudsakliga försörjning (om han var gift).

    Den liberalisering som skedde i slutet av 1700-talet medförde att kvinnor gavs rätt till anonymitet. Denna anonymitet kom i stället att nyttjas av fäderna i mellanmänskliga förhandlingar som skedde utanför domstolarnas domän. Det i sin tur medförde att kvinnans identitet knappast kunde skyddas alls, med undantag av något fåtal i samhällets översta skikt, men fäderna däremot började skyddas och kvinnorna gav inte upp namnet på fadern. Det här var till stor nackdel för dem själva. De blev då alldeles skyddslösa från samhällets sida om fadern valde att bryta sitt löfte.

    Två årtionden efter denna lagstiftnings genomförande var det bara 2 fäder av 10 som erkände sina faderskap frivilligt och underkastade sig försörjningsbörda.

    Det här som jag ovan har refererat är bara ett argument, men jag vill med det hävda att det hela tiden har varit fäderna som övergivit familjeprojektet först. Kvinnorna har oftast velat bli gifta, velat bli mödrar, velat ha fungerande hem. Nu kan man inte generalisera. Det finns ansvarsfulla män och oansvariga kvinnor också, men i stort sett är jag ganska säker på att den sexualmoral vi ser idag har varit kvinnornas svar på den efterfrågan som männen haft i samhället. Männen har av tradition haft större makt och precis som arbetstagaren anpassar sig till sin arbetsgivare har kvinnorna anpassat sig till männen.

    Till råga på allt skriver vissa om kvinnans rätt till fri sexualitet, fri abort, frihet från allt som binder. Alltihop som hänt och händer med familjen lastas slutligen på kvinnorna. Visst är världen galen?

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Gun-Britt,
    Bra att du skriver. Vi alla behöver få in alla synvinklar som finns att få för att få en sanningsenlig bild av det hela. Det som ändå förbryllar mig är att du inte är emot abort och ser det som en ond nödvändighet, om jag förstått rätt. Hur motiverar du det då?