Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

MRO har genomfört en abortdemonstration utanför Pingstkyrkan i Jönköping. Vad jag förstår är det en protest mot att det finns personer (person) i församlingsledningen som yrkesmässigt deltar i abortverksamhet. Jag vet inget om de lokala förhållandena så jag varken vill eller kan kommentera det.

Däremot tycker jag att det finns stora oklarheter i hela den protestantiska kyrkan kring hanteringen av abortfrågan. Katolska kyrkan har en tydlig och genomtänkt teologi och etik när det gäller skydd av det ofödda livet. Människans liv är okränkbart från befruktningsögonblicket. Men vad tycker egentigen de protestantiska kyrkorna, lutherska statskyrkor, baptistkyrkor, pingstkyrkor m.m.

Och jag tycker också att vi måste hålla isär två saker. Hur ska vi leva och tänka som kristna, vad är ett genuint och autentiskt kristet liv, och vilka synpunkter ska vi ha på samhällets lagstiftning. Vårt första ansvar som kristna är hur vi lever och vilken standard och praxis det finns i våra kyrkor och församlingar. Om vi inte lever som vi lär kan vi knappast med någon trovärdighet påverka någon lagstiftning.

Bibelns budskap är att vi inte ska döda. Jesus skärper  detta budord i bergspredikan. Det handlar inte bara om att inte döda, det handlar också om att inte visa hat, vrede, bitterhet mot varandra, dödandets första steg. Budordet om att inte döda har av radikala kristna grupper under historiens gång tolkats som ett radikalt motstånd mot all användning av våld. Och i den kristna kyrkans historia har det alltid innefattat skyddet av det ofödda barnet. Det mest värnlösa livet som finns. Och där människor idag i hela västvärlden sorteras in i två grupper, önskade eller oönskade. De önskade får leva, de oönskade hamnar i sjukhusavfallet.

Jag har svårt att förstå logiken hos djurrättsaktivisterna och de radikala miljöaktivisterna. Man värnar om djurens liv och rätt att leva, man värnar om naturens rättigheter och skydd. Men de ofödda barnen då? Jag stöder djurrättsaktivisterna och miljöaktivisterna, deras kamp för livet och naturen ligger i linje med kristna tankar. Men jag förstår inte alls varför man helt glömmer bort skyddet och värnandet om det ofödda människolivet.

Och det verkar som att vi lever i ett samhälle som inte orkar med en seriös diskussion om etiken kring abortfrågan och hur vi ska värna om det ofödda livet. Flosklerna börjar hagla direkt. Men om inte vi i protestantiska kyrkan i alla dess förgreningar kan föra en etisk diskussion och värna om en konsekvent kristen livsstil på detta område, och skapa förutsättningar för att i varje fall våra församlingar ska vara miljöer där aborter inte ska behöva vara en lösning – då är krisen total.

Förmodligen blir den vanliga ryggmärgsreaktionen i detta fall att man skäller på demonstranterna och deras metoder. Istället för att lyfta upp på agendan, den stora frågan, om hur alla barn ska kunna vara önskade, både ofödda och födda. MRO-ledaren Mats Selander är intelligent och mycket genomtänkt, jag känner honom sedan många år tillbaka. Jag känner ingen kristen som har så många akademiska poäng i filosofi som han har. Vad är det Mats vill säga? Kan vi inte i varje fall möda oss om att lyssna?

Min undran är: Fram till sextiotalet var hela den kristna kyrkan helt emot abort, med Svenska Kyrkans biskopar i spetsen? Senaste 25 åren har den kristna kyrkan blivit allt tystare i denna fråga, och säger idag nästan ingenting, med undantag för Livets Ord och Katolska kyrkan. Varför? Har Gud ändrat uppfattning? Eller är det av evangelisationsstrategiska skäl – att man vill tona ned kontroversiella frågor som hindrar förkunnandet av evangeliet? På vilket sätt har i så fall evangelisationen gynnats av denna tystnad?

  • http://blog.jatilllivet.se Johan Lundell

    Härom veckan träffade jag, som representant för Ja till Livet, ordföranden i den av regeringen tillsatta arbetsgruppen som bland annat skall lägga fram förslag om hur antalet ”oönskade graviditeter” ska minska i Sverige. Läkaren Anders Milton och sekreteraren fick flera kg avhandlingar, rapporter, studier och statistik som styrkte Ja till Livets förslag till förändringar.

    Den första av de fem punkterna handlade grundläggande om samma ämne som Stefan Swärds blogginlägg; frånvaron av etisk diskussion om abort. Kärnan och sprängkraften i abortfrågan beror på att små genetiskt unika ofödda barns liv släcks; att varje abort stoppar ett hjärta som slår.

    I stort sett överallt i västvärlden råder det en mycket stor debatt om abort; i skolor och politik, i kyrka och i föreningsliv. Men hur är det i Sverige? Hur långt når argument om abort ut?

    * Hur många känner till att Sverige har mest tonårsaborter i Europa?
    * Hur många känner till att det ofödda barnets hjärta slår, 21-25 dagar efter befruktningen?
    * Hur många får höra att unga tjejer i Sverige, pressas att välja abort, vilket en ny doktorsavhandling från Uppsala Universitet, visade? (Ekstrand, ”Sexual Risk Taking”)

    Utan relevanta fakta blir diskussioner ofta fattiga. För att fakta ska kommuniceras är det den rådande tystnaden som är problemet. Därför är det viktigt att alla ungdomsarbeten, oavsett om det är i skolan eller i kyrkor, ger ungdomar relevanta fakta om abort och stimulerar en diskussion om värdegrund och etik.

    Under historien har grupp efter grupp av människor fått förstärkt människovärde. Träldomen och slaveriet har avskaffats. Raslagar har i många länder förkastats. Rösträtt har givits åt både män och kvinnor. Funktionshindrades rättigheter har ökat. Jag är övertygad om att också de ofödda människornas människovärde kommer öka, när de börjar behandlas som de människor de faktiskt är.

    För flera av de ovan nämnda förändringarna har företrädare för kyrkor gått i främsta ledet. Wesleys bok ”Thoughts upon slavery” är känd som banbrytande skrift, långt före politikern Wilberforce började vinna segrar i engelska parlamentet.

    Det största hotet mot att kampen för de ofödda skall kunna nå samma segrar, är tystnaden i samhällsdebatten. Här har landets kyrkor ett stort ansvar.

  • Gun-Britt

    Jag är i princip emot alla mord. Även mord i krig.
    Därmed följer med nödvändighet att jag även är emot abort, eftersom jag anser att det är ett mord.

    Min inställning till att det (ibland) är en ond nödvändighet grundar på de saker som jag diskuterat ovan.

    * Det är oftast killen/mannen som efterfrågrar ”friheten”, fria förhållanden, att inte binda sig för tidigt osv., att man ska känna sig för länge, länge och att i dessa lösa förhållanden som är mera vanliga än ovanliga ingår med mer eller mindre nödvändighet sex idag.
    * kvinnorna är de som alltid och för all framtid är de som tagit och tar det största sexuella ansvaret. De har ansvar inte bara för sin egen kropp och heder utan även ansvaret att hindra ev. gifta män att bryta sina egna äktenskap. Om de trots allt faller för en gift mans övertalningsförmåga är felet sällan mannens utan kvinnans.
    * Kvinnorna är även de som slutligen är ansvariga om sexualiteten leder till en (o)önskad graviditet. Ansvaret är livslångt och med dagens lagstiftning tvingas kvinnor samarbeta även med fäder som har allvarliga psykiska störningar, drogproblem och som misshandlar och hotar sina kvinnor. Det kan även hända att mannen ifråga kommer från en annan kultur och kräver den fulla rätten till barnet och för det utomlands.
    * Dessutom har vi sjukdomsbiten. Ibland står vi inför situationer när moderns liv är hotat, inte av andra människor, utan av sjukdom eller annat.

    Men som jag sagt ovan, om samhället, vi kristna, abortrådgivare och skolor verkligen ville ha ett barnvänligt samhälle så skulle de flesta aborter kunna undvikas. Men det krävs stora kampanjer och kampanjerna måste riktas i första hand till killarna/männen och riktas in på ansvarsbitar. Det kan vara ”häftigt” att bli pappa, att ta ansvar för ett nytt människoliv. Det är inte så jättefarligt och killarna behöver inte få så kalla fötter. Om männen/killarna får lite bättre självförtroende när det gäller den här biten och synen på vad äkta frihet innebär så kan flickorna/kvinnorna bli tryggare och därmed behålla sina barn.

  • Gun-Britt

    ps. svaret ovan är riktat till Theodor.

    När det gäller avhandlingen från Uppsala som du Johan refererar till så tackar jag jättemycket för tipset. Hade inte sett den. Den bekräftar det man vet att man vet att man vet men inte har bevis för. Skönt att någon kollat upp det. Har länge velat forska kring den här frågan men det är svårt, oerhört sträng sekretess. undras hur många fall hon kollar och om studien bygger på intervjuer? Vet du?

    Jag är nämligen övertygad om att flickor/kvinnor idag har ett än större tryck på sig att göra abort. Vi har numera en sekulariserad vuxengeneration som säkert påverkar i den riktningen för ”dotterns” karriärs skull. Nu är det inte bara pojkvänner som de ska förhandla med utan de har både samhälle, föräldrar och troligen pojkvän som påverkar i den riktningen.

  • Jan Sköld

    Sverige som nation är som en svårt sjuk cancerpatient som vägrar att inneha sjukdomsinsikt .Jag är nog frisk resonerar patienten medan tumörerna växer i kroppen.
    Abort är mord d.v.s planerat dråp av ett ofött barn.Att tala om olika veckor i fosterstadiet
    är inget annat mörka det sjuka samvetet.En stat som tillåter abort ja till och med underblåser som den Svenska är inget annat än barbari. Att protestera mot barbari innebär att det inte finns någon övre gräns hur högt det får låta .Sverigies regering o riksdag saknar fullständig sjukdomsinsikt , den andliga blindheten o dövheten är total.
    Det spelar ingen roll om man klädsamt satt på sig lite kristen fernissa .
    Större delen av det kristna ledarskapet jamar med iblindhet o dövhet.och ser inte att Sverige som nation lider av en ofantlig blodskuld inför Herren.En miljon människor hade vi varit mer i Sverige.De flesta av dessa under 30 år sedan den fria aborten infördes.
    Sanningen ska göra er fria säger Herren,inte korektheten ,inte hänsynstagandet till höger o vänster Sanningen som renar o tvättar bort synd ,skam och orenhet. Han som
    är sanningen är ochså kärleken. Först sanning sedan kärlek.

  • Gun-Britt

    Blodskulden är vår. Gud har all makt i himlen och på jorden. Vi människor är planterade här på jorden för att utbreda Guds rike. Det är inte Guds fel att vi har stora blodsskulder. Det är vi människor som rår för det och ingen väckelse kommer att ske i det här landet förrän vi erkänner det.

  • Jan Sköld

    Visst är det så Gun-Britt att det är vi ( svenska folket) som bär på blodskulden och att det föhindrar väckelse. men inte nog med det :Guds vrede är upptänd mot vårt folk.
    Ställer sig inte några igapet med glödande kol så kan vad som helst hända med detta land

  • http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/ Monica

    Jag måste bara säga att jag tycker det är skönt att läsa en sansad debatt där alla får säga sitt, utan pajkastning.

    Frågan är jätteviktig och det blir inte bättre av att vi tränger in varandra i hörn och inte lyssnar på varandras åsikter.

    Att bara säga att abort är mord löser egentligen inga problem.
    Jag tror personligen inte på något abortförbud, men en diskussion om varför vårt samhälle är så ”abortvänligt” borde existera, utan att någon blir stämplad som bakåtsträvande moralister.

  • http://gapet Gun-Britt

    Du säger precis vad jag tänkte säga. Att i gapet mellan Guds fullkomliga vilja och vår svaghet finns nu mörka moln och andra makter. Den enda chansen för oss som Guds folk är att ställa sig i gapet och ta skulden även för dessa makters agerande. Det kan knappast en enskild bedjare eller ens vissa bönegrupper klara. Det krävs nationell samling och offentligt erkännande av skuld. Det handlar inte bara om aborterna utan om all den skuld som lagras när inte Gud är ”kapten” på sin egen skuta, genom folkets försummelse.

  • http://hotmail.com Eva Löfquist

    Naturligtvis är det så att kvinnans ”frihet” att välja abort innebär ett tungt och svårt ansvar, och kan ses som en utstuderad kvinnofälla.
    Samtidigt kan man konstatera att abortlagstiftningen missgynnar mannen/pappan. Han har ju inget att säga till om när det gäller sitt barns rätt till liv. Inte bara gravida kvinnor utan stöd för att behålla barnet lider, utan även män som mot sin vilja tvingas mista ett barn de skulle velat ha.

    Jag talade en gång med en ung man som beskrev hur han legat sömnlös och gråtit sig genom nätterna, eftersom hans flickvän tänkt göra abort. Han hade först varit mer inställd på abort, men efter att ha gått in på internetsidor som visade fosterutvecklingen i bilder fick han en känsla för att det handlade om en levande människa, deras egna barn.

    Den här mannen hade en kristen barnatro och började ropa till Gud att barnet skulle få leva. Hans flickvän stod under ett starkt inflytande från framförallt en barnlös väninna som själv gjort abort, och som försökte forcera den blivande mamman till ett abortbeslut. Det hela slutade dock med att kvinnan valde att föda sitt barn, till glädje för många.

    Men alla historier slutar inte så lyckligt. Jag kan faktiskt förstå de män som tycker att det är orättvist att de inte har någon talan alls i ett abortbeslut. Om kvinnan däremot väljer att behålla barnet har han genast, helt riktigt naturligtvis, livslångt föräldraansvar och försörjningsplikt i arton år framåt.

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Man kan ju fastställa att MRO i alla fall fått debatten igång i alla fall på den här sidan och bara det är viktigt. Undrar om det vore en bra idé att man i kyrkor kanske skulle inrätta ett hör som man ägnar sig åt abortproblematiken. Det behöver inte vara på det sätt som MRO har använt, även om jag inte tycker att den varit fel. GT’s profeter var heller inte så ”snälla” alla gånger. Ofta behövs det ju ”ögonöppnare” för att folk ska ta saker på allvar och Gud vet det, tror jag och skickar ”profeter” som Mats till oss, tror jag…. I vår kyrka där vi också har kafé och många som tränar är det säkert många som skulle bli berörda av ett aborthörn, kan jag tänka mig. jag ska i alla fall höra med några i kyrkan tänker jag.
    Vad tycker ni andra om den idén? Där kanske MRO skulle kunna spela en roll eller också ”ja-till-livet”. Det känns viktigt att dra in MRO i kyrkolivet så att de kan vara en tillgång i stället att de trycks åt sidan.

    @Mats : Reagera gärna du också lite mer i debatten. DU är mer än välkommen för min del!

  • http://www.abortnej.se Mats Selander

    Theodor,
    tack för dina idéer. Vi i MRO försöker få kontakt med kyrkor som är villiga att tydligt stå upp för de ofödda. Men det är svårt. De flesta har problem med att vi visar bilder. Men bedjande församlingar välkomnar oss. Och de blir djupt berörda. Och de har inte problem med att vi ”avslöjar mörkrets gärningar” (Ef 5:11).

    Du ber mig delta i debatten. Vad är det för frågor du tycker att jag borde besvara?

  • http://www.tankarkringbibeln.blogspot.com/ theodor

    Mats,
    Det gäller inte direkt tankar jag kommer på nu i efterskott men då jag läste känndes det viktigt att du inte står avsides där vissa svar kan ges bäst från din sida.
    Tack för dina bidrag i debatten i alla fall.

    Till alla! För att engagera sig mer än bara att ha åsikter kan jag varmt rekomendera att gå in på MRO’s hemsida och läsa materialet som finns där. Det är bra att vara påläst när man ger sig in i en debatt och hjälper att förstå vad nästa steget skulle kunna vara. Må Herren visa oss vägen!

  • http://enklabloggen.blogspot.com Cecilia

    Jag har i ett gammalt inlägg radat upp några punkter om hur en hederlig abortmotståndare bör leva sitt liv:

    http://enklabloggen.blogspot.com/2007/06/varfr-knns-det-s-olustigt-att-vara.html

  • Eva

    Cecilia!
    Du skrev precis det jag tänkt på.
    Vi kan inte ”bara” kämpa för de ofödda barnens rätt.
    Vi måste också vara beredda att ställa upp och finnas där.
    Det är väl då det verkligen visar sej om vi menar vad vi säger…

    Mvh Eva

  • Pingback: Reaktioner i media, från kyrkoledare samt i bloggvärlden | Människorätt för ofödda()



Subscribe to Stefan Swärd