Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Nu har jag kommit hem igen från Göteborgsresan och sitter i fritidshuset på Värmdö med hustrun Eva och noterar att det har ramlat in en del kommentarer med anledning av min senaste skrivning på denna blogg. Hade gärna velat släppa Lakelandfrågan, men känner mig nog nödgad att skriva några kommentarer till.

Flera inlägg pekar på att jag också hoppar mellan tuvor precis som Ulf Christianssson gör. Men man bör då påpeka att jag har varit med i samma församling i 27 år och med i samma samfund i 24 år, så jag tycker inte att jag far som en jo-jo mellan olika kristna initiativ och skeenden. Däremot är jag öppen för förnyelse och väckelse, och spännande kristna initiativ, men förbehåller mig rätten att pröva saker och ting. Jag vill undvika att gå på vilka tokigheter som helst. Att utifrån Bibelns grund pröva saker och ting, och använda det förnuft som Gud har givit oss – den skyldigheten och rätten vill jag inte på något sätt släppa.

Sven Davidsson tycker att jag är frikyrklighetens mest mediekåta person. Jaså. Jag är aktiv skribent och mina artiklar efterfrågas ofta, även av vanliga rikspressen, och att kalla det för att vara mediekåt är något nedsättande. Anser Sven Davidsson att alla aktiva debattörer och skribenter är mediekåta eller är det en epitet han särskilt kopplar till mig som person?  I så fall på vilken grund då?

Och så tycks det att det är arrogant av mig att ha synpunkter på Ulf Christianssons roll i Lakelanddebatten. Har nu läst Christianssons inlägg om detta på Worship Swedens hemsida, och det gör mig ännu mer betänksam. Ställer man kritiska frågor om Lakeland och Todd Bentley och om bristen på helgelse, då är man alltså farisée, representerar religiösa andemakter, sällar sig med dem som ville stena äktenskapsbryterskan, man ägnar sig åt knivhugg m.m. Man får alltså enligt Christiansson inte kritisera hyperkarismatiska fenomen och personligheter. Den sorts karismatiska kristendom som inte tål prövning eller kritisk granskning, den har jag inget till övers för. Och Christiansson gör precis som alla andra Lakelandförespråkare, trivialiserar helgelseproblem och tycker uppenbarligen att världsberömda predikanter tydligen kan och får leva lite hur som helst. De som är ute och cyklar enligt Christiansson, är de som ställer frågor, undrar och vill pröva. Karismatiska kristna enligt Christiansssons modell ska tydligen vara rädda och osäkra människor, som ser andemakter och komplotter så fort någon undrar eller ställer kritiskt granskande frågor.

  • Inge

    Stefan du har nämnt behovet av Helgelse vid ett flertal tillfällen!
    Jag delar där din uppfattning, men har vi Kristna verkligen förstått vad detta innebär i praktiken?

    Jag tror nämligen att en del formuleringar i denna blogg hade utformats på ett annat sätt om vi i våra hjärtan förtått vad verklig Helgelse innebär!

    En länk som beskriver en del av vad Helgelse innebär!
    http://heartoflove.bloggagratis.se/2007/09/28/292552-helgelse/

  • Peter Moll

    Vad är helgelse? Menar du Inge att Stefans frispråkighet är ett tecken på ohelgat beteende? Isåfall tycker jag att du har fel.
    Det är snarare helgat att våga ta bladet från munnen och säga som det är, vilket jag tycker att Stefan är rätt bra på.

  • http://aletheia.se/ Haggaj

    Oavsett om Du har rätt i sak eller inte så tycker jag att det är oerhört befriande att Ni pastorer vågar ta i lite. Det har daltats allt för mycket inom frikyrkligheten. Högt i tak och raka rör skapar på sikt trovärdighet.

  • Christer Roshamn

    Det är väldigt vad en blogg kan uppröra. Jag tappade nästan fattningen när jag för en stund sedan gick in på pingstledaren Sten-Gunnar Hedins blogg. Han är ju rejält upprörd över dig Stefan. Han tycker ju att du ”nagelfar” svensk pingströrelse och att dina reaktioner över osundheter i pingst-karismatiska sammanhang skulle vara ett slag mot Pingströrelsen i Sverige. Ni kan själva läsa bloggen på http://www.pingst.se och på Dagen.se

  • Kristoffer

    Första gången jag slog på Lakelandväckelsen på god tv och såg Todd Bentley kanske 60 dagar eller så in i väckelsen tyckte jag synd om honom. Att högmodets klibbiga gegga så snabbt fått fäste tänkte jag. Jag blev orolig varje kväll när jag lyssnade på Todd Bentley. Men när jag däremot hörde hans medarbetare tala på kvällarna började det brinna på insidan av mig!

    Jag tror Gud ändå valde ut Todd Bentley för att han var trött på den kristna ”proffesionalismen” som brett ut sig och tagit död på passionen och livet i den förra rörelsen, med Vineyard. När man däremot såg Bentley så visste man att det INTE var han, det måste vara Gud!!! Det fick mig att se Gud ännu mer! Inte predikanten. Gud är mån om sin ära!
    (undertecknad ångrar och ber om ursäkt till Stefan Swärd för de hårda ord som jag skrev mot Wilj tidigare i bloggen.)

  • http://www.blog2follow.blogspot.com Samuel H

    Hej Stefan,
    Upptäckte din blogg genom artikeln i Dagen idag. Det behövs en uppfriskande debatt i den osäkerhet och fruktan som råder angående äktheten i företeelser som Lakeland-fallet. Det verkar som om vi kristna hugger på vad som helst i vår iver för att få se det vi kallar väckelse.
    Eftersom jag själv är en del av den så kallade trosrörelsen sedan tjugo år tillbaka, känner jag en oro och smärta när jag ser vad som händer både i Lakeland och i Sverige. Krackeleringen går inte längre att dölja, men ändå är det ingen som vågar utvärdera resultaten.

  • Martin Beckman

    Hej Stefan!
    Jag har läst dina inlägg, och jag håller helt med dig om att en ledare i Gudsrike verkligen behöver karaktär. Jag känner dock att det är mycket kritik och mycket smutskastning åt alla olika håll. Jag tycker att det lätt blir så att vi faller in i något av dikena. Det har blivit så svart – vitt på nått sätt.

    Antingen så säger man att allt med lakeland är fel och att ett yttligare bevis är att Todd Bentley nu har problem i sitt äktenskap.

    Det andra är att allt är rätt och de som kritiserar gör det i djävulens förtecken.

    Jag hade hoppats att vi som kristna hade kommit längre. Det jag själv upplevt utifrån Todd Bentley har varit både bra och dåligt, ibland har jag fått ut massor av det han sagt, ibland har jag tyckt att han varit rätt så gapig, men jag tänker på min församlingen, en ganska traditionell baptistförsamling, ibland är det så tråkigt att jag nästan somnar och ibland riktigt ritkigt bra. Anledningen är att vi alla är människor, och genom att vi är människor så har vi fel och bristen. Ingen är perfekt.
    Allt som hänt i lakeland är inte från Gud, men det är inte heller så att inget är från Gud. Människor har faktiskt blivit frälsta, andedöpta, döpta, helade, befriade m m. Och bara för att Todd Bentley fallit i synd, så behöver vi inte slänga ut hela sammanhanget, det är väldigt omoget av oss som kristna att göra på det viset. Dessutom undrar jag hur många av oss som verkligen inser att Todd Bentley är vår bror. Hur mår han igentligen, och hur mår hans fru? Vi måste verkligen ta med vår broder i våra förböner, istället så skavlar vi om honom i alla våra tidningen, vi kastar skit på honom.

    Vi försöker markera att detta beteendet verkligen inte accepteras av vår församling eller vårat samfund, och det är klart att det inte gör, men vi måste inse att alla gör vi fel. Och nu ber å hoppas jag att detta ska reda upp sig, så att de inte skiljer sig.
    Jag håller med om att vi inte ska snacka så mkt om satan hela tiden, men vi bör oxå be att satan inte själ det som hänt pga detta.

    Jag skickar oxå med en länk som jag tyckte var super bra, det är Bill Johnsson som talar. http://www.bjm.org/regarding-todd-bentley.html

    Vore kul om du svarade på detta inlägg.

    //MVH Martin Beckman

  • http://www.adamdavidsson.blog.com Adam Davidsson

    Intressant att se att kommenarsfunktionen på denna blogg utvecklats till ett diskussionsforum. Vi kanske skulle behöva en hemsida med olika forum där vi diskuterar kristen tro?

    Jag vill först återge tre bibelord:

    ”I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.” 1 Kor 12:13

    ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” Gal 5:22-23

    (om Andens gåvor) ”sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.” 1 Kor 14:12

    Vi läser att vi alla fått Anden utgjuten över oss, inte genom att åka till särskilda ”outpourings” lite här och var i världen, utan genom tron och dopet.

    När Jesus talar om de falska profeterna i Matteus 7 så säger han att man ska känna igen dem på deras frukt. Vilka är Guds andes frukter? Jo, kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Jag har mest fått se allt det dåliga som hänt i Florida men där Har hänt mycket gott, precis som överallt annars i världen där människor ber till Gud. Men där har absolut varit brist på frid, tålamod, mildhet och självbehärskning m.m. Det värsta är att allt det varit i Jesu namn och ledarskapat kallat det underbar utgjutelse, dvs god frukt av Guds ande.

    Jag vill veta vad alla Bentley-fans tycker om alla dessa ”underbara andliga manifestationer” som han säger är Guds andes men som uppenbarligen inte är det. Okontrollerbara impulser som skratt, spasmer och vrål, människor som beter sig som och låter som djur, rimmar illa med Gud ord. Det är absolut inga gåvor som ”uppbygger församlingen”. ”Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning” står det i 1 Kor 14:40 om gudstjänstfirande.

    Varför försvaras denne man så intensivt och varför blir alla de som använder Gud ord för att bevisa allt osunt som försigkommit utdömda som dömande(paradox?)? Jag har svårt att förstå detta ”kriget”, borde inte Guds ord vara överordnat alla åsikter?



Subscribe to Stefan Swärd