Nu har jag kommit hem igen från Göteborgsresan och sitter i fritidshuset på Värmdö med hustrun Eva och noterar att det har ramlat in en del kommentarer med anledning av min senaste skrivning på denna blogg. Hade gärna velat släppa Lakelandfrågan, men känner mig nog nödgad att skriva några kommentarer till.
Flera inlägg pekar på att jag också hoppar mellan tuvor precis som Ulf Christianssson gör. Men man bör då påpeka att jag har varit med i samma församling i 27 år och med i samma samfund i 24 år, så jag tycker inte att jag far som en jo-jo mellan olika kristna initiativ och skeenden. Däremot är jag öppen för förnyelse och väckelse, och spännande kristna initiativ, men förbehåller mig rätten att pröva saker och ting. Jag vill undvika att gå på vilka tokigheter som helst. Att utifrån Bibelns grund pröva saker och ting, och använda det förnuft som Gud har givit oss – den skyldigheten och rätten vill jag inte på något sätt släppa.
Sven Davidsson tycker att jag är frikyrklighetens mest mediekåta person. Jaså. Jag är aktiv skribent och mina artiklar efterfrågas ofta, även av vanliga rikspressen, och att kalla det för att vara mediekåt är något nedsättande. Anser Sven Davidsson att alla aktiva debattörer och skribenter är mediekåta eller är det en epitet han särskilt kopplar till mig som person? I så fall på vilken grund då?
Och så tycks det att det är arrogant av mig att ha synpunkter på Ulf Christianssons roll i Lakelanddebatten. Har nu läst Christianssons inlägg om detta på Worship Swedens hemsida, och det gör mig ännu mer betänksam. Ställer man kritiska frågor om Lakeland och Todd Bentley och om bristen på helgelse, då är man alltså farisée, representerar religiösa andemakter, sällar sig med dem som ville stena äktenskapsbryterskan, man ägnar sig åt knivhugg m.m. Man får alltså enligt Christiansson inte kritisera hyperkarismatiska fenomen och personligheter. Den sorts karismatiska kristendom som inte tål prövning eller kritisk granskning, den har jag inget till övers för. Och Christiansson gör precis som alla andra Lakelandförespråkare, trivialiserar helgelseproblem och tycker uppenbarligen att världsberömda predikanter tydligen kan och får leva lite hur som helst. De som är ute och cyklar enligt Christiansson, är de som ställer frågor, undrar och vill pröva. Karismatiska kristna enligt Christiansssons modell ska tydligen vara rädda och osäkra människor, som ser andemakter och komplotter så fort någon undrar eller ställer kritiskt granskande frågor.
�