Hej igen alla som läser min blogg. Det tog tydligen skruv ordentligt när man skrev något om Lakeland och Todd Bentley. Och ett antal Lakelandförsvarare har tagit till orda och kritiserat mig. Just nu är jag i Göteborg, jag jobbar ju också som konsult inom näringslivet och besöker några av mina kunder, ska bland annat vara på Volvos huvudkontor i morgon bitti. Äter lunch med Sarons pastor i morgon innan jag återvänder till Stockholm. Vill någon bloggläsare träffa mig och befinner sig i Mälardalen är jag på Söndag på besök i Korskyrkan i Västerås och leder installation av deras nye pastor Björn Strömwall, klockan 10.00. På eftermiddagen predikar jag i spansktalande församlingen Iglesia Icthus i Stockholm klockan 16.00, som hyr in sig i Adventskyrkan vid Norra Bantorget. På fredag kväll och natt är det Ungdomskyrkan Konnekt igen. Har just ringt och förmedlat en godnattpuss via telefon till hustrun Eva hemma i Stockholm.
1, Jag tycker dock att det är en allmän tendens att Lakelandentusiasterna trivialiserar det hela. Det är djävulens angrepp – jag tycker absolut inte vi ska blanda in djävulen i detta. Predikantens karaktär och ordning i våra liv, är något vi är ansvariga för. Inte skylla på Djävulen. Sedan finns det försök till trivialiserande tolkningar av vad som har hänt. Men faktum är att han har blivit avstängd och att det senaste dagarna har framkommit ny information, så något skumt är det med detta, att predikanter blir avstängda på detta sätt, är ytterst ovanligt. När det gäller världsberömda predikanter tycker jag också att vi måste kunna ställa strikta krav, inte bara resonera själavårdsmässigt och tycka synd om berörda personer. Det blir bara sentimentalt.
2. Sedan är det denne Ulf Christiansson, en fantastisk sångare, men som har satt i system att vara den mest kompromisslösa och ensidiga anhängaren av den allra senaste kristna trenden. Jag tycker det vore bättre om Uffe koncentrerade sig på musik än uppträdde som andlig expert. Jag minns mycket väl när han på åttiotalet, efter att ha varit med på Livets ord något år, uppmanade alla oss andra pastorer och predikanter, att lägga ned våra små ministries och gå in under den största smörjelsen, alltså Ulf Ekman – som just då var Christianssons favorit. Christiansson har hoppat från tuva till tuva i sökandet efter den största smörjelsen, och nu är det Lakeland och Bentley som är den senaste tuvan, och den stora grejen. Och säger man något kritiskt är man alltså kärlekslös, enligt Christiansson i Dagen idag. Jaha, och tidigare har man kallats för religiös eller farisée om man ställer kritiska frågor. I ett sådant tonläge är alla meningsfulla samtal omöjliga.
3. Som sagt var, jag har inte varit i Lakeland, utan mina reflektioner och kritik gäller allmänna företeelser i den karismatiska kristenheten, och jag tycker att den senaste incidenten verkar vara ett exempel på dessa tveksamma fenomen. Att det finns många kristna som hellre söker extatiska upplevelser, än lever i den dagliga lydnaden och efterföljelsen till Jesus, och lever i ett troget engagemang i sin lokala församling. Sedan är inte detta ett generellt omdöme om alla som har varit i Lakeland som blivit välsignade, de kan mycket väl haft ytterst ädla motiv. Men jag tror inte att Gud finns särskilt närvarande på vissa platser, och jag tror att i vissa fall kan sökandet efter platser och speciella predikanter bli som ett kristet knark. Jag har sett många exempel på det under årens lopp.
4. Men om Lakelandväckelsen fortsätter och de människor som är där blir alltmer överlåtna och helgade i sina kristna liv, blir mer engagerade i sin vanliga lokala församling, och får en större förmåga att föra vanliga människor till tro på Kristus på ett bestående sätt, då är det en god frukt, och jag välsignar det gärna. Den stora testen blir nu när Todd Bentley inte längre står på scenen, kommer det att bli samma attraktionskraft kring denna rörelse? Om attraktionskraften avtar så visar det väl att det var Todd Bentley som person som var i centrum och inte Jesus? För Jesus försvinner väl inte om inte Todd Bentley är där?
�