Den moraliska dekadensen inom den karismatiska kristendomen slår nya rekord. För några dagar sedan sades det att Todd Bentleys äktenskapsproblem inte berodde på otrohet eller vänsterprassel. Nu har det medgivits på Todd Bentleys egen hemsida att detta inte stämmer, det har nu erkänts att han har haft en felaktig relation till en kvinnlig medarbetare. De många tusen kristna som har åkt till Lakeland för att få förbön borde kanske tänka en gång till vem man tar emot handpåläggning ifrån. Det värsta med den karismatiska moraliska dekadensen är hyckleriet, man har en mycket hög bekännelse av att leva rätt, följa Bibeln, man ser sig ofta på en högre nivå än andra kristna, man ser sig ofta som att man lever på en högre moralisk och andlig nivå än andra kristna – men man lever inte som man lär, och man döljer detta, och drar sig inte för att ljuga för att dölja detta. Och det är knappast någon synd som skapar en sådan misstro mot oss kristna som just hyckleri, att vi inte lever som vi lär.
Den kristna hållningen från Bibeln och 2000 års kristen tradition är enkel och solklar. Sex är jättebra, och Guds idé, och kärlek mellan man och kvinna är jättebra, men Gud har instiftat äktenskapet för att hålla ordning och reda på dessa fina gåvor. Sexualdriften är stark, men Guds plan är att den ska utövas inom äktenskapet, att man lever tillsammans i sexuellt samliv när man har lovat offentligt att älska varandra i nöd och lust och leva i trohet. För pastorer och präster borde det vara en självklarhet att leva som föredömen på dessa områden, att inte leva i sambo eller i för- eller utomäktenskapliga förbindelser. En kristen ledare kan naturligtvis begå snedsteg, men detta behöver hanteras på rätt sätt, med bekännelse, ödmjukhet, mentoring och upprättelse. Därför behöver alla kristna ledare ha rådgivare och mentorer som man kan prata med om dessa personliga saker, och som också kan tillrättavisa en om så behövs.
Jag har varit gift med en och samma kvinna i 32 år, och levt i ett troget äktenskap, och inte haft några föräktenskapliga förbindelser, och jag känner många kristna som lever på samma sätt, och det går utmärkt. Det kräver Gudsfruktan och tydliga moraliska riktlinjer, men man behöver inte ha något tråkigt liv för att man följer Guds ordningar.
Kan man inte acceptera sådana riktlinjer, eller inte klarar att leva efter dem, bör man syssla med något annat än att vara pastor eller predikant. Att uppträda som kristen predikant och ledare och i sin livsstil leva tvärt emot vad Jesus vill, innebär att man både förleder och orenar Kristi kropp. Och det hela blir ännu värre när man når en status som internationellt TV-predikant med kanske miljoner åhörare i stora delar av världen.
Vi kristna som tror på Andens gåvor, Guds kraft i funktion, som tror att Gud kan göra under idag, men som inte accepterar den karismatiska dekadensen, att blanda ihop karismatik med orenhet och i vissa fall med ockultism, vi behöver tydligare markera att denna sorts kristendom vill vi inte bli förknippade med. En certifiering av pingst-karismatiska predikanter tycks vara nödvändigt.
�
Pingback: Vi är ivf bra på att kritisera varandra « Johan Stenberg()