Nu är jag på väg hem från Visby i sällskap med hustru Eva efter tre dagar i Almedalen. Under en hela vecka trängs hela svenska gräddan på några kvarter i centrala Visby. Alla är där. Fackföreningspamparna, partiledarna, representanter för storföretagen, alla kända journalister, och ett oändligt antal folk från alla tänkbara intresseorganisationer. Fick bland annat tillfälle att prata med miljöpartiets Maria Wetterstrand efter Mona Sahlins tal i tisdagskväll. Maria stod och lyssnade tillsammans med man och sina två små barn. Vi var överens om att Mona Sahlin inte sade ett ord om miljön och klimatfrågan, anmärkningsvärt. Men för Miljöpartiet var det inte så dåligt, då får de ännu större utrymme att driva sina paradfrågor, det var Maria Wetterstrands analys. Punktmarkerade Maud Olofsson under hela måndagen, tillsammans med livvakter, TV-journalister, och de amerikanska gäster hon hade under måndagen. Maud är folklig, och är väl påläst som politiker. Hade förmånen att få vara med på Göran Hägglunds presskonferens under onsdagen, noterade med glädje att en stor del av hans tal under onsdagskvällen skulle handla om familjens betydelse. Fick också ett intressant samtal med Stefan Stern, Mona Sahlins högra hand och rådgivare, och numera partisekreterare i Socialdemokraterna. Motsvarigheten till Per Schlingmann hos moderaterna. Valet 2010 handlar om det är Schlingmann eller Stern som har tänkt ut den bästa strategin, inte minst när det gäller att via media fånga väljarnas stöd och intresse.

Noterar med glädje att den kristna närvaron är påtaglig i Almedalen. En nitisk Dagenförsäljare försökte pracka på mig en tidningsprenumeration och hon gav sig nästan inte trots att jag sade att jag har varit prenumerant i trettio år – jag hade en känsla av att försäljaren inte trodde på mig. Tidningen Dagens seminarier drog rekordpublik. Svenska Kyrkan, Broderskapsrörelsen, och flera andra organisationer med kristen profil var där. Jag var där i min roll som statsvetare och politisk omvärldsanalytiker, men också utifrån min roll som ordförande i EFK. Vi ska inte stänga in oss på våra kristna konferenser och våra slutna kristna rum, som kyrkor behöver vi vara där saker händer och där det offentliga samtalet förs. Jag och pingstledaren Sten Gunnar Hedin, vandrade runt i flera dagar på Almedalens debatter och seminarier, bland alla journalister, partiledare, företagare, lobbyister och organisationsföreträdare. Vi kristna ska vara med, vi har något att komma med, vi behövs.

Nu fortsätter den här veckan, från Almedalen till Tantolunden. På fredag natt ska jag ut igen i Tantolunden och prata med tonåringarna som är ute. Det känns ännu viktigare än Almedalen, och Jesus känns ännu mer nära i Tantolunden än i Almedalen.