Pingstpastorn och bloggaren Christian Mölk blev först med att skriva en rescension om min nya bok ”Inte utan korset”.

I måndags kväll samarbetade jag med justitierådet och ledamoten i Högsta Domstolen Göran Lambertz, kring ett religionssamtal i Stockholm där jag företrädde kristendomen. Gav boken till Lambertz som var mycket intresserad och direkt började läsa boken.

Kommande helg kommer jag att jobba med socialdemokratiska partikongressen i min roll som statsvetare/konsult och ska försöka överlämna boken bl.a. till statsministern. Kommer att skriva om trender inom socialdemokratin.

Har Gud några uppfattningar om kärnkraft? I min ledare idag i Världen Idag reflekterar jag över kristen tro och energiförsörjningen.

Så inspirerande i går med gudstjänst i Folkungakyrkan och besök av Christer Roshamn med team från Motala baptistsförsamling. En församling som lever i väckelse och som har fått se en hel del vanligt folk komma till tro senaste åren. Det som händer i Motala borde vara en inspiration för många vanliga församlingar i Sverige.

Idag ska jag företräda kristendomen i ett religionssamtal i ABF-huset i Stockholm. Ett samtal under ledning av Göran Lambertz från Högsta domstolen. Det blir företrädare för buddhismen, en riktning inom islam, hinduism och en företrädare för judendomen, och jag som företräder kristendomen. Det kommer att handla om fred och frid, och hur religion kan bidra till att bekämpa våld och krig. Det blir 18.00 ikväll.

Jag rör mig ju mycket långt utanför kyrkväggarna. Kommande helg kommer jag att vara med på hela socialdemokratiska partikongressen. Kommer att vara där för att analysera trender inom socialdemokratin och skriva om detta. Kongressen blir i Västerås.

Ett av mina uppdrag i kristenheten är att sitta i styrelsen för Skandinavisk teologisk högskola, under ledning av Anders Gerdmar. En ny spännande satsning och på onsdag möts vi hela dagen för styrelsemöte då vi ska mejsla ut riktlinjerna för hur vi går vidare med denna satsning.

Idag har jag igen en ledare i Världen Idag, som idag handlar om kärnkraften och energipolitiken, och där jag också nämner tanken att även energiförsörjningen bör rymmas i den troendes förböner. Det är blodomloppet i det moderna samhället, och så mycket präglat av politiska konflikter. Jag ser att ledaren ännu inte lagts ut på Världen Idags hemsida så jag kan inte just nu länka, men den kommer nog under dagen.

Den bok om korset som jag kom ut med för 6-7 veckor sedan känns för mig som det viktigaste jag har gjort, och det viktigaste budskap jag framfört till svensk kristenhet. Jag känner ett särskilt ansvar och kallelse att värna om grundläggande kristen tro, i den teologiska relativisering som pågår både i Sverige och i västvärlden. Denna bok syftar till detta på liknande sätt som min föregående bok ”Efter detta”.

Det tar lite tid innan man får in reaktioner på en ny bok, folk behöver få tid att läsa, och recensenter och bloggare behöver få tid att läsa. Är dock förvånad över den tystnad som har varit hittills, vad jag vet. Det kan ju ha skrivits saker som jag missat.

Blev dock glad när jag såg Johnny Bergman skriva följande som en kommentar på denna blogg häromdagen: ”Hej, Stefan! Har läst din bok om Försoningen med stor behållning. Får tydligt bekräftat att de strömningar som finns som vill ge försoningen en annan innebörd inte bygger sina idéer på Bibelns texter utan på någon egen tolkning som saknar stöd i både NT och GT. Det vore ärligare om de istället öppet förklarade att de inte tror på Paulus skildring av försoningens innebörd utan har valt att propagera för en egen privat lära som de av olika anledningar tycker är mer rimlig.”

Försäljningen av boken går dock bra, och förläggaren planerar ett nytryck redan till sommaren, Livets ords bibelskola har dessutom beslutat att ta in boken som läromedel.

Idag ägnar jag mig bland annat åt att skriva del 5 i min artikelserie för Liv och rätt, som ges ut av Ja till Livets systerorganisation Pro Vita, den går också delvis till Ja till Livets medlemmar. Håller på med en serie om Varför Sverige fick fri abort.

Del 5 handlar om den statliga abortutredning som tillsattes 1965 och som lämnade ett betänkande 1971. Statliga utredningar tog lång tid på sig förr i världen.

Man hittar detta genom att gå in på www.livochratt.se, jag tror att man måste prenumerera för att kunna läsa allting men man hittar instruktioner på hemsidan.

Vill man skaffa sig lite bildning och veta hur saker och ting förhåller sig, är det en bra sak att läsa.

Den svenska abortlagstiftningen var mycket restriktiv fram till 60-talet och även allmänna opinionen var mycket kritisk till fri abort, även kvinnoförbunden. Socialdemokratiska kvinnoförbundet ansåg då att fri abort skulle bara leda till att kvinnorna skulle pressas till att göra abort mot sin vilja.

Men det var då det.

Min forskning som resulterade i en doktorsavhandling 1984 handlade om att analysera varför opinionen och lagstiftningen svängde i abortfrågan.

 

Här följer några kommentarer och analys av läget i svensk kristenhet, från ett Bergenperspektiv på norska västkusten där jag och hustrun just nu ägnar oss åt att ta hand om vårt 20-månaders barnbarn några dagar.

Vi som har ett starkt engagemang för svensk kristenhet och tror på kristendomens framtid i Sverige, vi möter ständigt fakta som inte är uppmuntrande.

Såg på Twitter idag två nya siffror, som återigen bekräftar bilden av svensk kristenhet som ett sjunkande skepp. Antalet besökare i Svenska kyrkans huvudgudstjänster har sjunkit från 9,1 miljoner 1990 till 4,3 miljoner idag. Då ska man tänka på att siffran 1990 var all-time-low, med ett antal decennier av krympande gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan. En annan nyhet som jag såg på Twitter idag var att Equmeniakyrkan tappat 1500 medlemmar senaste året, vilket är en dramatisk minskning.

Siffrorna är ju katastrofala och jag saknar profetisk krisanalys inte minst från berörda kyrkoledningar, det saknas i alltför stor utsträckning både krismedvetande och förmåga att säga vad som behöver göras. Jag tror att grundproblemet är rent andligt, det handlar om att Gud inte välsignar vår verksamhet. Då kan vi arbeta oss trötta med det som är fåfängt och förgängligt, det är bara Andens fräscha genombrott som ger kyrkan liv och växt. Och när detta saknas leder det till de siffror som statistiken visar. Tilltron till Guds rena ord, och dess predikan i Andens kraft, och att Guds folk lever i omvändelse och aktivt söker Guds vilja i alla avseenden – det är förutsättningar.

Tänk om alla diskussions- och samtalsmöten som just nu pågår i svensk kristenhet kunde ersättas av bönemöten. Att profetiskt fånga in hur Gud ser på läget är oändligt mycket viktigare än våra ändlösa diskussioner där våra olika uppfattningar bryts och ventileras.

Carl-Henric Jaktlund skriver som vanligt klokt och analytiskt om att Pelle Hörnmark ska sluta som pingstledare. Jag kopplar ihop den nya statistiken och Jaktlunds resonemang. Jaktlund pekar på Hörnmarks förmåga att hålla ihop pingströrelsen, och att han har gått hem i alla läger och falanger. Han pekar på svårigheten att hitta en efterträdare som har denna samlande förmåga, det blir lätt en falangledare som är spjutspets för en viss riktning som tar över och som blir splittrande för pingströrelsen, jag tolkar i varje fall att Jaktlund säger detta, men jag vet inte om jag feltolkar honom.

Jaktlund pekar dock indirekt på det stora problemet med svensk kristenhet, att söka förvaltande ledare som jobbar utifrån någon sorts minsta-gemensamma-nämnare hållning och det blir mediokert. Att skapa sammanhållning får inte vara något huvudmål i vårt svåra läge, det enda som gäller är ledarskap som skapar vision och tro för mission i Sverige.

Det som behövs är att lyfta fram apostoliska och profetiska spjutspetsledare som kan bidra till tro och frimodighet bland Guds folk så att vi blir ett missionerande folk som gör lärjungar, och därmed både planterar nya församlingar och ger nytt liv åt gamla församlingar. I det krisläge som svensk kristenhet befinner sig i är det den enda form av ledarskap som är möjligt. Och Gud behöver gripa in och ge dessa gåvor till församlingen.

Även pingströrelsen och EFK och andra äldre samfund lider av samma problem som redovisas från SvK och EqK. Den sammanräknade statistiken döljer dock det faktum att breda strömningar av etablerade kristenheten befinner sig i djup stagnation. EFK bärs upp av ett begränsat antal växande församlingar och att vissa nya församlingar har anslutit sig till oss. Samma sak gäller pingströrelsen, som idag räknar in starkt växande församlingar som Hillsong, SOS Church och Södermalmskyrkan vilket bidrar till att förbättra statistiken. Utan detta skulle både Pingst och EFK också visa på en tydlig nedgång.

Och som jag påpekat åtskilliga gånger, frikyrkostatistiken har under många år varit dopad av alla sammanslagningar av församlingar (när t.ex. en missions- baptist, EFK eller pingstförsamling har medlemmarna från den andra församlingen alltid räknats in i egna samfundets statistik vilket skapat massor av dubbelräkningar), tyvärr har samfundsledningar alltför ofta använt dessa dopade siffror för att försöka visa att det inte är så illa ställt, istället för att peka på omvändelsens och förändringens väg, och ta itu med orsakerna till stagnation och tillbakagång. Jag tror att det samfund som mest gynnats statistiskt av dessa dopade siffror under senaste 40 åren har varit baptistsamfundet, då många små baptistförsamlingar på många platser gått ihop med betydligt större missionsförsamlingar eller andra frikyrkor.

Att nedgången och stagnationen är en nödvändighet, motbevisas av åtskilliga levande församlingar runt om i Sverige som växer, som är fyllda av tro och vision, och aktivt sprider Guds rike. Enklast är att göra dessa församlingar och dess ledare till spjutspetsar i kristenheten.

Men tyvärr, sådana församlingar är ofta kontroversiella. För några år sedan hade jag ett samtal med en ledande person inom Frälsningsarmén, han största bekymmer var utvecklingen i de kårer som visade mest växt och dynamik. De höll sig inte inom ramarna.

Med en sådan analys har vi inte mycket kvar av traditionell svensk frikyrklighet år 2050.

Men Gud är mycket större än så. Han är mäktig, han lever, han söker hela tiden efter skördearbetare. Och hittar det. Hans Ande är utgjuten och en ny generation av kristna kommer låta Andens vind fylla seglen för resan framåt. Denna nya kyrka i Sverige som bubblar under ytan men som ännu inte nått radarn för etablerad kristen press och samfundsledningar, den domineras av personer som är födda utanför Europa.

För en vecka sedan träffade jag en grupp nyfrälsta araber med bakgrund från Syrien, som möts inofficiellt i hem i en Stockholmsförort. Jag var den första kontakten de hade med en svensk kristen ledare. De visste ingenting om vare sig Pingströrelsen eller Svenska kyrkan, eller EFK eller EqK.

Här hittar vi fröet till morgondagens kyrka i Sverige.

Ett av de mest exakta profetiska ord jag har fått till mig senaste åren är att Gud vill komma med väckelse bland iranier i Stockholm. Vi ser en början på det hända just nu.

 

Har skrivit en ledare i Världen Idag idag om en kristen inställning på företag, företagare och marknadsekonomi.

Jag har varit dålig bloggare senaste två veckorna, men jag brukar komma igen.

Har i varje fall skrivit en ledare till Världen Idag nu, som kommer i måndagstidningen. Där jag skriver om kristen tro och marknadsekonomi. Reflektioner  om företagande och kristet företagande i synnerhet.

Har hand om en pastorsavskiljning i morgon i Folkungakyrkan, då Martin Wärnelid avskiljs för att vara ledare för församlingen. Kjell-Axel Johansson kommer också med och ansvarar för predikan. Det blir min fjärde pastorsavskiljning på åtta månader, inom vårt eget Elimnätverk i Stockholm.

Vi är nu sju församlingar. Och fler ska det bli. Vi tror på mission i Stockholm genom att plantera församlingar. Och inte bara prata om det, och allmänt tro på det, utan faktiskt göra det. Och göra hellre än att prata och visa snygga powerpointbilder om församlingsplantering.

Jag och fru Swärd reser till Bergen i morgon kväll och vi kommer att ta hand om vårt lilla barnbarn hela nästa vecka. Det blir fun, jätte-fun. Och så kommer vi att få fira 17 maj i Norge nästa helg.

 

 

Jag har haft lite vårsemester och bl.a. varit fem dagar i London med fru Swärd då vi bara var turister. Så bloggande och annat har varit helt vilande.

Nu är jag tillbaka och ska försöka komma igång igen. På återseende.

 

Sorry, har inte hunnit med bloggen senaste dagarna, ser att det har kommit en del kommentarer på mitt senaste inlägg. Återkommer.

Senaste nytt från min horisont:

1. Christianity Today, USA:s ledande evangelikala tidning, har ett stort reportage om svensk kristenhet, och en del av deras material bygger på en intervju med mig. Här är artikeln.

2. Och en nyhet. Idag tackade jag ja till att representera kristendomen i ett möte i Stockholm i slutet av maj då de företrädare för de fem världsreligionerna ska diskutera världsfreden. Att företräda kristendomen – det är en ny erfarenhet för mig.

Jag blir säkert kritiserad för detta, jag blir ju kritiserad för allt jag säger och gör. Men som Jesustroende Jesusefterföljare är jag trygg i min tro och kan möta alla människor med respekt, samtala med dem, och lyssna på dem, och dela min tro, med vem som helst och var som helst.

Det är ju hopplöst med dessa ständiga guilt-by-association, att man ständigt ska förknippas med allting, med folk som man har att göra med. Medverkar jag i en katolsk kyrka håller jag på att bli katolik, pratar jag med en muslim då sympatiserar jag med terrorism, har jag att göra med någon som flytt från ett muslimskt land – då är man islamofob, är man på en New Wine-konferens, då är man helt plötsligt new agare – vad jag kommer att kallas efter denna event, det blir spännande att se.

Jag lever i en mångkulturell stad och har att göra med alla kategorier av människor.