Min senaste ledare i Världen Idag handlar om att den rättfärdige ska leva av tro. Gud kallar oss kristna i Sverige att vara ett trons folk, och jag försöker kortfattat visa vad detta innebär i praktiken. Min predikan i söndags hos Iglesia Ichtus handlar om samma ämne. Min predikan i Elimkyrkan Stockholms celebration-gudstjänst handlar om detta också. Jag upplever det som ett Guds tilltal för året som kommer.

Handlar inte bibelsyn ytterst om vår inställning till Bibeln som Guds ord? Ser vi den som trovärdig, Guds tilltal och uppenbarelse? Litar vi på Bibeln? Eller betraktar vi Bibeln med kritisk uppmärksamhet och kritiska glasögon?

Det här blir lite av uppföljande reflektioner efter senaste blogginlägget.

Den bibeltroende hittar också sådant i Bibeln som man inte förstår. Men på grund av att man tror att det är Guds ord skulle man inte komma på tanken att börja problematisera Bibeln. Man ser inte att bristen finns hos Bibeln utan hos mig som bibelläsare, som har begränsad kunskap, och förhoppningsvis ska växa till i insikt. Det finns fortfarande mycket jag inte förstår i Bibeln, men jag tror att min begränsade kunskap är så väldigt mycket mer begränsad än Guds, och jag tror att Bibeln är Guds ord, så jag räknar med att det ska klarna det jag inte förstår, i vissa avseenden kanske först in i evigheten.

Menar man att problemen ligger i Bibeln har man distanserat sig från bibeltron och tron på Bibelns trovärdighet.

Bibeln är oerhört relevant och aktuell, att bygga sitt liv på Bibelns löften är att bygga sitt liv på den fasta grunden.

Teologer som ägnar sig åt att kritisera, underminera och problematisera Bibeln har seglat långt bort från en bibelsyn som präglat levande kristendom och väckelserörelsen.

Bibeln är Guds ord och Guds uppenbarelse nedskriven av människor, där den mänskliga aspekten står för nedtecknandet, och Gud använder vanliga människors ordförråd och bilder för att uttrycka sitt eget ord. Men ordet är utandat, det är Guds ord, och Gud har inte fel, och kan inte ha fel, han är sann i allt. Han använder dock ett begränsat och begränsande mänskligt språk för att uttrycka sig eget levande ord, och en annan begränsning var att det var avskrifter för hand som gjordes fram till boktryckarkonsten. Därför kunde det göras mänskliga fel i skrivandet för hand, men felen är mycket begränsade. Gud har vakat över processen, och skribenterna har haft en så stor respekt för det skrivna ordet, så handskrifterna är mycket mer korrekta i jämförelse med de gamla grekiska filosoferna till exempel.

 

Gamla Testamentet skapar många frågor hos teologerna. Som kristen måste man alltid läsa Gamla Testamentet med Nya testamentets glasögon. Jesus är Bibelns medelpunkt och tolkningsnyckeln. Nya Testamentets tolkningar av Gamla testamentets texter är avgörande för att förstå texterna i GT. Som bibeltroende är man övertygad om Bibelns sanning och att man genom Andens hjälp kan förstå vad man läser. Det man inte förstår, där får man be till Gud om ytterligare Andens ljus, samtidigt som man alltmer studerar skrifterna.

Bra hjälpmedel är mycket värdefullt för att komma in i de bibliska texterna. En riktig pärla är Jonas Dagsons bok ”Steg för steg genom Gamla testamentet” som under föregående år kom ut i en ny upplaga, utgiven av XP Media. Jonas använder hela sin professionella journalistiska förmåga att förklara bibliska texterna, se sambandet och skapa översikterna över GT:s texter. Hans illustrationer och pedagogiska sammanfattningar, förmågan att formulera de sammanfattande frågorna – är enligt min mening genialiskt.

Boken bör lämpligen kunna användas i församlingslivets olika varianter av bibelstudier. Även den erfarne bibelläsaren har stor behållning av boken. Den är också lärjungaformande, ständigt ställs frågor om vad detta betyder i mitt liv, och hur mitt kristna liv idag kan formas av de bibliska texterna.

Även den här typen av Bibelöversikter bygger på klara teologiska ställningstaganden. Det är helt uppenbart att Jonas präglas av en evangelikal grundsyn med en respekt för Bibeln som Guds ord. I stället för att sprida tvivel och ifrågasättanden över de bibliska texterna sprider han ljus och klarhet.

Känsliga punkter i GT är han väl så tydlig. Fler av de kontroversiella GT-texter som jag diskuterat på min blogg argumenterar Jonas så klart och tydligt för evangelikala ståndpunkter.

Danielsboken – där delas den in i historiska berättelser om Daniel och profetiska visioner till Daniel. Han skriver bl.a. ”kapitel 11 är en fantastisk redogörelse för en rad händelser som kommer att ske århundradena efter Daniels livstid. Det finns 27 tydliga profetior i kapitlet och var och en av dem uppfylls århundraden senare.”

Jonas Dagson menar att Danielsboken är en profetisk bok, som innehåller profetiska framtidsförutsägelser. Huvudströmmen av akademiska teologer menar att boken spreds på 200-talet av någon okänd person efter det att händelserna hade inträffat. Det är helt olika sätt att närma sig Bibeln, antingen utgå från bibeltextens trovärdighet och vad de själva påstår och uppfattas av NT, eller tolka texten utifrån ett modernistiskt inomvärldsligt tolkningsparadigm.

Samma sak om Jonaboken. Dagson sammanfattar den med sju under vi kan se i Jona bok. Men om man inte menar att Jona bok är historisk, då sker det inte några under i Jonaboken, då har inte Gud gripit in övernaturligt i historien. Dagson argumenterar för Jonas historiska trovärdighet, vilket jag försökt göra i mina bloggtexter också.

Samma sak om Jesajaboken där Dagson försvarar bokens enhetlighet, både utifrån NT:s vittnesbörd och kristna traditionen.

När det gäller uttåget ur Egypten försvaras den historiska synen även om det ges olika argument för den exakta dateringen där bibeltroende forskare har lite olika uppfattningar.

En annan avgörande punkt är första delen av 1 Mosebok. Om man ifrågasätter historiska trovärdigheten i syndafallsberättelsen, då vet man egentligen ingenting om hur synden och ondskan har kommit in i världen. Dagson skriver ”Syndafallet har verkligen inträffat. Att förneka dess historiska sanningshalt underminerar budskapet om förlåtelse och nåd i Kristus.” Och visst är det så.

Dagson citerar vidare Time från 1981: ”efter en fem år lång dataanalys av Första Moseboken konstaterar vetenskapsmannen Yehuda Radday vid Israels Teknologiska institut i Haifa att boken är ett verk av en enda författare”.

Dagson argumenterar vidare för att det finns en skapelseberättelse och att det är fel att hävda att Bibelns berättelse är påverkad av externa myter.

Detta är bara några exempel som visar hur bibelsyn avgör hur man tolkar GT. Dagson väjer inte heller för svåra texter i GT, och försöker reda ut så gott det går.

Jag kan inte låta bli att jämföra Dagsons bok med den GT-kommentar som Libris gav ut för 10-15 år sedan som jag antar hör till grundlitteraturen i utbildningen av frikyrkopastorer. De ledande GT-exegeterna vid frikyrkliga teologiska utbildningarna har skrivit texterna. Här följer bara några mycket summeriska iakttagelser och en jämförelse med Dagson-texten.

Så här skriver THS-läraren Åke Viberg om uttåget ut ur Egypten: ”Därför ska de inte primärt bedömas som historiska källor utan som källmaterial av annat – från historisk synpunkt – mer svårbedömt slag. De har uppenbarligen haft ett annat syfte än det rent historiskt återgivande och kan därför inte fungera som historiska källor i vanlig mening”. Men sedan skriver han att någon form av uttåg måste ha ägt rum med tanke på att händelsen refereras till på så många ställen i GT. Min huvudinvändning är att Viberg beskriver 2 Mosebok som en bok skriven av människor, inte en uppenbarelse från Gud. Om det synsättet formar framtidens pastorer är det ytterst bekymmersamt.

Jag saknar ofta i dessa kommentarer en behandling av skrifterna som Guds ord, Guds uppenbarelse, Guds tilltal till oss, och som vi faktiskt kan förstå med Andens hjälp, alltför ofta formuleringar där Bibeltexten behandlas som vilken text som helst, skriven av människor, med mänskliga syften. Jag saknar det lärjungaformande perspektivet, vad vill Gud säga till oss idag, hur vill han göra under idag, hur kan vi idag fungera som profeter med utgångspunkt från GT:s profetiska skrifter. Det behövs betydligt mer för att forma predikanter och församlingsledare än vad dessa kommentarer ger, men jag tar för givet att det framkommer på annat sätt i pastorsutbildningen.

Greger Andersson ÖTH, skriver om Danielsboken och försvarar den sena dateringen och den okände författaren. Och menar att bokens genre inte är historisk. Min mening är dock att den i NT hanteras som en historisk bok. Tron på profettjänsten och Guds under, förutsätter också historiska perspektivet. Att boken inte har uppfattats historiskt som påstås i denna kommentar, jag skulle gärna vilja veta beläggen för detta. Liberalteologins huvudspår är ju att anpassa Bibelläsning och bibeltolkning till en modernistisk världsbild, vilket medför att under och tecken, änglar, demoner, det övernaturliga, sorteras ut ur och omtolkas i bibeltexten. Att omtolka genren hos en historisk biblisk text, blir ju bara ett nytt sätt att liberalisera bibelsynen. Om man nu gör det när det gäller Jona och Daniel, blir inte logiska slutsatsen att man också gör det med Jesu fysiska uppståndelse?

Jag tycker sammanfattningsvis att GT-kommentarerna för mycket präglas av moderna forskningen med en rad spekulativa teorier om böckernas tillkomst och som nästan alltid leder till ifrågasättande av historiciteten i texterna. Dessutom att tala om texterna ur ett mänskligt perspektiv, det är människor som har skrivit. Den bibeltroende utgår ifrån att skriften är en uppenbarelse från Gud och att den är sann i allt den påstår. Att hävda att man har Lausannedeklarationen som teologisk grund måste ju rimligtvis prägla hur man skriver om, och tolkar Bibeln.

Men utmärkt att en journalist skriver om GT och inte bara fackteologer.

 

 

För övrigt. På söndag predikar jag i den latinamerikanska församlingen Iglesia Ichthus i Stockholm, som hyr in sig i Adventskyrkans lokaler vid Norra Bantorget. klockan 16.00. Det ser jag fram emot.

Har idag skrivit ihop en ledare till Världen Idag om att den rättfärdige ska leva av tro. Det blir nog också budskapet i predikan på söndag.

Vad innebär det i praktiken för den kristne.

 

Den här veckan har vi varit i slutspurten av vårt bokskrivande. Jag tycker nog att det håller på att växa fram ett ganska vasst manus. Vår bok kommer att innefatta en rad olika aspekter av ämnet migration, flyktingar, främlingsfientlighet, och grunden för vår hållning och analys är Bibeln. Flera kapitel handlar om en ingående genomgång av de bibeltexter som berör detta ämne.

Jag har ett kapitel som handlar om en genomgång av högerpopulismens framgångar i Europa. Ett annat kapitel jag skrivit är en analys av Sverigedemokraternas partiprogram.

Flera kapitel jag skrivit handlar om kristna kyrkans hållning till nazismen på trettiotalet.

Ett huvudbudskap i boken är att vi kristna behöver hålla fast vid Bibeln oavsett hur vindarna blåser i samhället, oavsett om det är höger- eller vänstervindar, så behöver vi vara fast förankrade i ett kristet synsätt.

Återkommer endera dagen med ett blogginlägg där jag kliver in i teologidebatten igen. Det brukar uppskattas av en del, uppskattas lite mindre av en del andra.

 

Har idag haft möte med bokförläggaren Anders Robertsson och förlaget XP Media och min medförfattare Micael Grenholm.

Vi beslutade idag att vår bok om kristen syn på flyktingar, flyktingpolitik, främlingsfientlighet kommer ut den 8 april, och vi ska då försöka ordna en presskonferens i riksdagen, och ha ett releaseparty i någon kyrka i Stockholm på kvällen.

Den kommer att bli på cirka 220 sidor. Titeln blir: ”Jesus var också flykting – invandring, främlingsfientlighet och kristen tro”.

 

 

Har haft en ny ledare i Världen Idag den här veckan där jag tar upp om Jesu liknelse om de tio jungfrurna. Ett allvarligt och utmanade väckelsebudskap till svensk kristenhet. Om att vara vaken och vänta på Jesus, och ha olja i lampan.

 

Jag har främst ägnat mig åt familj och släkt jul och nyår, dessutom varit förkyld i en vecka. Mitt kristna engagemang har bestått av en predikan i Folkungakyrkan söndag 27 december.

Senaste fyra dagarna intensivt arbete med kommande bok som jag skriver tillsammans med Micael Grenholm. Vi går nu in i slutspurten och på torsdag har jag och Micael möte med förläggaren Anders Robertsson och XP Media för att gå igenom hela planeringen.

Har lusläst Sverigedemokraternas partiprogram ett antal gånger nu, det gjorde jag ju redan förra hösten inför vårt pastorsupprop.

Den berömda järnrörsnatten då SD-topparna sade till Soran Ismail att han inte var svensk, det är inte hans land – det var ju nästan ett direkt citat från partiprogrammet. Det var inte någon fyllegrej, som det ibland har framställts som. Samma sak när Björn Söder var i blåsväder för något halvår sedan då han hävdade något i stil med att judar och samer inte var riktiga svenskar.

Partiprogrammet uttrycker ju allt detta glasklart, och det upprepas om och om igen, utifrån olika perspektiv. Så vitt jag vet har Mattias Karlsson hållit i pennan när senaste partiprogrammet klubbades 2011, men det har ju godkänts av SD som parti. Tankegångarna är ju samma som i det nazistiska Bevara Sverige Svenskt som är föregångaren till SD.

En jude kan inte vara svensk och höra till svenska nationen. På något annat sätt kan inte Sverigedemokraternas partiprogram tolkas.

Hur någon med icke-fascistiska övertygelser kan tro på detta, det är en gåta. Eller har man överhuvud taget läst SD:s partiprogram?

En jude kunde inte vara tysk på trettiotalet. Tankegångarna känns skrämmande bekanta.

Och detta är rumsrent i Sverige 2016.

Herre förbarma dig.

I morgon söndag 11.00 predikar jag i Folkungakyrkan i Stockholm. Den kommer att handla om de tio jungfrurna, Jesu berättelse i Matt. 25:1-13. Den utgår från dåtidens traditioner för hur bröllop arrangerades.

Jesus liknas i bibeln vid brudgummen, och enligt dåtidens bröllopssed gick brudgummen till bruden på kvällen efter mörkrets inbrott. Vid midnatt hördes ett rop, brudgummen kommer. Brudens vänner går då med lyktor för att möta brudgummen.

Snart hörs midnattsropet, Jesus kommer. Han ska komma tillbaka.

Vid jul påminns vi om Jesu första ankomst. Han kom i svaghet, obemärkt, för att fullborda ett uppdrag, med sin död och uppståndelse.

Det var ytterst få personer som var tillräckligt andligt vakna som begrep att det var Messias, det lilla barnet i stallet i Betlehem.

Liknelsen om de tio jungfrurna visar att kristna kyrkan kommer att sova vid hans ankomst. Hälften av dem som kallar sig kristna sover så djupt så att de är inte alls redo att möta honom, de saknar olja i sina lampor.

Denna liknelse är ett allvarligt budskap till oss kristna att inte somna, att vaka, att vara vakna, och intensivt och vaksamt vänta på Jesus. Liknelsen visar också att i en stund då ingen väntar det, kommer han.