Frikyrkans utveckling och hopp inför framtiden

Här är länkar till mina två senaste artiklar med analys om frikyrkans utveckling, publicerat i Dagen i fredags och ledaren i Världen Idag i onsdags. Samma tema men lite olika inriktning på artiklarna.

En mycket kortfattad analys av förnyelserörelser i ett 50-årsperspektiv. Min sammanfattande utvärdering är att de hamnat i för mycket antingen interna strider eller för mycket fokus på interkristna frågor, för mycket konferenser för redan kristna på bekostnad av att nå ut med evangeliet till svenska folket.

Försöker undvika allmän gnällighet när jag skriver och försöker lyfta fram positiva exempel som ger hopp. Poängen är att Gud verkar där han får möjlighet, och bryr sig inte om samfundsetiketter. Det finns olika modeller som fungerar bra.

Den här typen av artikel får naturligtvis kritik för den handlar om att vinna människor för Kristus, och att församlingar ska växa genom att människor kommer till tro. Men detta är kärnan i själva kristna tron, inte någon variant av kristen tro.

Skriver om frikyrkans utveckling

Den här veckan är jag på semester i Skellefteå, så även nästa vecka, då vi även kommer att åka en sväng till Lofoten i Nordnorge.

Väntar dessutom på andra barnbarnet som kan dyka upp vilken dag som helst på BB i Bergen, Norge.

Har skrivit två artiklar den här veckan kring samma tema. Kommenterar EFK-ledaren Tholvsens studie om frikyrkans utveckling och trender, som uppmärksammats i en hel del vanliga tidningar den här sommaren. Oftast har man uppmärksammat att frikyrkan gått bakåt i en viss region. Studien pekar också på ljuspunkter.

Resonerar kring detta i en artikel i Dagen idag. Samma ämne tog jag upp i min ledare i Världen Idag i onsdags.

Nu ledare om Nicedåden och European Awakening i höst på Friends Arena

Nu har vi börjat semestern, alltid intensivt före en semester. Men kommer säkert att ägna mig åt teologiska reflektioner under semestern som jag uttrycker på bloggen.

Har en extraledare i Världen idag idag och kommenterar de fasansfulla händelserna i Nice.

I fredags hade jag också en ledare i Världen Idag och skrev då om den stora eventen som blir på Friends Arena i höst 28-30 oktober.

Hem från Vänersborg

Nu åker jag hem från New Wine-konferensen i Vänersborg, glad, uppmuntrad och inspirerad. New Wine gör ett utmärkt arbete i Sverige för att sprida förnyelse i den kristna kyrkan. Christy Wimber från Vineyard i USA, svärdotter till John Wimber, utmärkt förkunnelse vid kvällsmötena. Har just träffat Ben Fitzgerald, f.d. knarkhandlare som blev kristen för 13 år sedan, som tagit initiativet till Awakening på Friends Arena i slutet av oktober. En man med passion för evangelisation och full av tro för vad Gud kan göra i Sverige och i Europa. Boka in redan nu att vara med.

Jag hade två seminarier under konferensen, dels om min bok om korset, och min bok om att Jesus var också flykting.

Dessutom ledde jag eftermiddagssessionen under fredag eftermiddag. Jag hade tre gäster i en panel. På grund av att det är känsligt en del saker som sades vill jag inte skriva ut namnen på de medverkande. Det var mäktiga vittnesbörd om vad som händer i Sverige. En kvinnlig EFS-präst i Stockholm berättade om hur hon har fört 365 muslimer till tro och döpt dem, och byggt en församling med dem. Jag skulle vilja påstå att detta handlar om väckelse. En ungdomsledare i en gammal utdöd baptistförsamling berättade om hur Gud förvandlat församlingen, 180-190 personer har kommit med under senare år, och 80 tonåringar har kommit till tro. Det som gör att jag inte vill nämna namn och plats är ungdomspastorns gripande vittnesbörd under tårar om hur dessa tonåringar får betala ett högt pris för att bli kristna. Det finns exempel på att de blir utslängda hemifrån, och församlingsmedlemmar får ta emot utkastade tonåringar i sina hem. Tonåringar som kommer till tro får uppleva motstånd och förföljelse på sin skola, och att gamla vänner vänder sig ifrån dem. Det kostar att följa Jesus och dessa ungdomar betalar ett pris. Vår tredje gäst berättade om att nå in i New Age-sammanhang med evangeliet, och hur kristna team arbetar på New Age-mässor och bygger ett lokalt arbete för att nå New Age-aktiva. Vittnesbördet är att Andens gåvor i funktion är helt avgörande för att nå denna kategori av människor, som är andliga sökare, men där kyrkan inte finns på kartan för deras andliga sökande.

Så inspirerande, och så stärkande, jag tror att det läggs ut ljudfiler över denna session om man vill lyssna.

I morgon bär det av till Almedalen.

Ledare om Brexit

Skriver idag i min ledare i Världen Idag om Brexit. Bygger delvis på tankar i blogginlägget häromdagen.

Som kristna hör vi till Guds rike, det rike som är bestående, denna världens riken och maktstrukturer kommer och går, och vi behöver som kristna inte leva i rädsla och fruktan över detta. Vi hör till det rike som är evigt bestående.

Nu på väg till Vänersborg

Nu är jag på väg till Vänersborg, och närmaste fem dagarna kommer att ägnats åt New Wine-konferensen. Under tisdagen har vi styrelsemöte för New Wines Sverigestyrelse, och onsdag kväll börjar konferensen.

Jag kommer att ha seminarier om mina båda böcker, om korset och ”Jesus var också flykting”, signerar gärna böcker om du kommer till konferensen, om du vill. Gospel Media har laddat upp med en hel del böcker. Fredag eftermiddag har jag hand om ett seminarium för hela konferensen om hur vi kan nå svenskarna med evangeliet, jag kommer att leda det seminariet och Hanna Persliden, Carl-Oscar Horgby ungdomspastorn i Motala, och Annahita Parsan som är EFS-präst i Stockholm och leder en församling för iranier, kommer att dela sina erfarenheter av att föra människor till tro på Kristus. Det blir mycket intressant.

Kommentar om Brexit

Överraskande valde britterna att gå ur EU. Det visar också på en stor inre splittring. Skottland och Nordirland vill vara kvar i EU, de är nog mer rädda för styrningen från London än från Bryssel. Londonborna vill vara kvar i EU, och den unga generationen. De som med detta hoppas på att Storbritannien ska återvända till någon sorts fornstora dar, deras drömmar är nog en illusion. Man måste gå tillbaks mer än 100 år i tiden för att hävda att Storbritannien var någon form av världsledare. De kan aldrig återvända till denna mytomspunna forntid. Om Skottland genom detta lämnar Storbritannien blir man som nation svagare än någonsin, i varje fall i ett 400-årsperspektiv.

Finns det något specifikt kristet perspektiv på detta. Knappast. Jag har ju alltid varit en stor skeptiker till en kristen demonisering av EU, detta var dock vanligare på 80- och 90-talet, så de tongångarna finns inte kvar så mycket längre. Men att tro att EU är en antikristlig världsstat, bygger på en mycket konspiratorisk och spekulativ bibeltolkning. Det stämmer inte heller alls med verkligheten. Världsmakten idag ligger inte i Bryssel, det finns i New York/Washington och Beijing/Shanghai. Det var länge sedan Europa var världsledande. Vi måste gå tillbaka till före andra världskriget för att hitta något Europeiskt världsledarskap.

Det är riktigt att profetiskt och kritiskt granska stormakter och mäktiga organisationer, det gäller även EU. Men det gäller minst lika mycket USA och Kina/Indien/Japan.

Men brittiska folkomröstningen visar på en växande polarisering mellan nationalistiska strömningar och internationella strömningar. Den mer begränsande och slutna nationalismen är på frammarsch i Europa. Och som vi har försökt visa i vår senaste bok, det är rörelser som vi som kristna bör ställa oss kritiska till. Det är något positivt att länder samarbetar, och EU-projektet har en mycket god intention, fri rörlighet av varor och tjänster, och arbetskraft mellan de europeiska länderna. Det kräver en viss samordning av lagstiftningen. Det är också en styrka att EU och Europa kan uppträda på enad front i internationella förhandlingar.

Jag har inte till dem som tror på ett starkt överstatligt EU, tror mer på ett begränsat EU där länderna samarbetar. Men tycker att man har hittat en ganska rimlig nivå för samverkan som det fungerar nu. Jag kan bäst energi- och miljöpolitiken, och tankarna på en energiunion är enligt min mening en god idé och målsättning. Att samordna miljöpolitiken är utmärkt.

En som är glad över brittiska uttåget ur EU är Putin, det stärker Rysslands ställning. Ryssarna tjänar mycket på att europeiska länderna splittrar upp sig i olika fraktioner. Från svenskt håll gillas folkomröstningsresultatet av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Det är typiskt, yttersta vänstern och yttersta högern har så mycket gemensamt.

Att tolka brittiska folkomröstningsresultatet som folkets seger över eliten är nonsens. De 48 procent som röstade för att stanna i EU är också en del av folket. Och bland skottarna, Londonborna och bland den unga generationen var det en klar majoritet för att stanna kvar i EU, så det var detta folket ville bland de kategorierna.

 

 

Kommentar över Halldorfs ledare om livsstilsfrågor och kristna församlingen

Joel Halldorf diskuterar livsstilsfrågor i en ledare i Dagen senaste veckan.

Hans tes är att frikyrkan och i ledaren diskuteras Pingströrelsen i synnerhet, att moralbildning och vad som är en god kristen livsstil, det har stegvis förändrats utan teologisk reflektion. Det har blivit mer sociologi än teologi. Halldorf tar i ledaren framförallt upp inställningen till idrott men nämner även andra frågor som inställning till alkohol, inställning till homosexualitet, skilsmässa och föräktenskaplig sex och samboskap.

För mig som växte upp redan på sextiotalet, då den äldre formen av syndakatalog delvis levde kvar kan i viss utsträckning hålla med.

Jag håller dock inte med om att det har varit helt tyst, det har funnits teologiska reflektioner, även om jag här känner till EFK bättre än pingst.

Jag minns t.ex. när Karl-Erik Heinerborg och Olof Djurfeldt skrev en riktningsvisande artikel någon gång i början på åttiotalet tror jag, om ungdomar och musik. Då rasade debatten om rockmusik, och de hävdade att ungdomarna måste få ha en frihet att välja musikstil och musiksmak.

Samlevnadsfrågor har ofta varit på agendan, inte minst inom EFK, men jag är övertygad om även inom pingströrelsen. Jag minns t.ex. när läraren på Örebro missionsskola Per-Axel Sverker höll föredrag för alla pingstpastorer om en biblisk inställning till homosexualiteten, det var ett riktningsgivande föredrag, liknande bearbetning gjorde vi inom EFK. Sverkers föredrag i ämnet var utmärkta, de står sig fortfarande.

Det jag dock reagerar på i Halldorfs ledare är sammanblandningen av frågor. Det finns en rad olika livsstilsfrågor där Bibeln faktiskt inte ger några tydliga normer och där vi själva behöver pröva vad som är rätt och riktigt, vad som skadar vårt kristna liv eller inte. Ett exempel på sådant är inställningen till idrotten. Det fanns ju idrott redan på Nya testamentets tid, och de texter i NT som refererar till idrott gör inte någon värdering av idrott som moraliskt förkastligt. Man kan inte hävda utifrån Bibeln att det skulle vara någon form av synd att syssla med idrott eller se på idrott. Däremot behöver ju detta vägas mot alla bibeltexter om kärleken till Kristus, passionen för evangeliet, vad ägnar jag min tid åt. Allt är lovligt men allt är inte nyttigt. Jag ska inte låta något få makt över mig. Så resonerade Paulus, och det är en rimlig hållning i förhållande till idrotten. Jag är mycket idrottsintresserad, men upplevde en omvändelse i 16-årsåldern där jag upplevde att idrott hade blivit en avgud i mitt liv. Efter den upplevelsen kom jag in i en mer balanserad hållning i förhållande till idrotten.

Här tycker jag att man i den gamla syndakatalogen gick till överdrift, med ambitionen att folk skulle vara brinnande kristna, fastställde man livsstilsregler som blev för styrande över människors liv.

Samma sak i inställningen till alkohol. Jag kan inte se att Bibeln säger att en troende absolut inte får dricka alkohol eller att det skulle vara synd att dricka alkohol. Däremot säger Bibeln med all tydlighet att man inte får missbruka alkohol, eller dricka sig berusad. Det är där den avgörande gränsen går, om man ska utgå från de bibeltexter vi har på detta område. Bibeln säger dock att vi inte ska leda någon till fall, och därför tycker jag att det är rimlig praxis att församlingar är alkoholfria miljöer, det församlingen organiserar ska vara alkoholfritt. Inte på grund av att det skulle vara syndigt med någon form av alkoholförtäring, utan på grund av att det kan vara orsak till frestelse för t.ex. människor som har missbrukarbakgrund och blivit fria från sitt missbruk.  Den pastorala praxis jag själv tillämpat under många år har varit att församlingsmiljön ska vara alkoholfri, men att församlingsmedlemmarna själva måste få avgöra här om hur man lever, men där normen alltid är avståndstagande mot missbruk av alkohol. Och där man alltid visar respekt mot dem som man vet har en svaghet på detta område. Bjuder man hem en f.d. missbrukare på middag kan man självklart inte servera vin till maten. Men man kan inte hävda att det skulle vara synd att dricka ett glas vin till maten.

Tittar vi på kristna kyrkan både historiskt och mellan olika länder och samfund, finns här mycket olika praxis när det gäller inställningen till alkohol. Inom de historiska kyrkorna har det inte varit alkoholförbud, det var ofta klostren som var de klassiska vin- och ölproducenterna. Bland karismatiska kristna i England, som jag har haft mycket kontakt med under många år, har det inte varit något alkoholförbud. Bland pingstvänner varierar praxis mellan olika länder. Samma sak i USA där praxis varierar mellan olika samfund.

Däremot tycker jag att det är en helt annan sak i inställningen till sex och samlevnad och äktenskap. Här visar både Bibeln och historiska praxisen på en enhetlig hållning i synen på det kristna äktenskapet som en trogen och livsvarig relation mellan en man och en kvinna. Äktenskapet är ett av Gud givet förbund, och återspeglar relationen mellan Kristus och församlingen. Bara för att vi människor misslyckas med att leva upp till ideal, kan vi inte göra sociologi av eviga förbund och sanningar. Jag har aldrig sett någon teologi för samboförhållanden, det går inte att skapa någon sådan, varken från kyrklig praxis eller från Bibeln.

Så utmaningen här är inte att relativisera idealen och teologin, utan utmaningen är pastoral och lärjungaformande, hur ska vi kunna leva enligt bibliska och kristna ideal i vår tid. Att skilsmässor är vanliga, kan ju inte ändra på teologin och idealen, att Gud har tänkt att det han har sammanfogat kan människor inte skilja åt. Däremot behöver vi ha pastoralteologi för att hantera när vi misslyckas, och församlingen är mötesplatsen för människor som brottas med sina liv, det är inte mötesplatsen för perfekta personer.

Jag delar helt Halldorfs grundsyn, inte göra sociologi av teologiska frågor. Inte genomföra livsstilsförändringar i kristen miljö utan teologisk reflektion. Däremot tycker jag det blir helt fel när vi sammanblandar livsstilsfrågor där det finns utrymme för flexibilitet och lite olika praxis, och livsstilsfrågor där både Bibeln och kristna traditionen ger ett entydigt svar och klart definierar vad som är kristna ideal. Där tycker jag att sex och samlevnad och äktenskap är ett exempel på en sådan fråga.