Vi närmar oss nu eventet på Friends Arena nästa helg.

Det har ställts frågor här på bloggen om en av talarna som heter Heidi Baker. Eftersom jag inte har läst någon av hennes böcker, inte lyssnat på någon av hennes predikningar, inte träffat henne, så har jag bett min gode vän Micael Grenholm att svara, han känner till hennes verksamhet mycket bättre.

Inledningsvis, när det gäller att bedöma predikanter behöver man göra detta sakligt och allsidigt. Det går inte att utgå från enstaka Youtube-klipp. Man måste läsa böckerna, granska deras tjänst, och framförallt också få en bild av karaktär och livsstil för att göra en korrekt bedömning.

Här följer Micaels gästblogginlägg:

Vem är Heidi Baker?

En av huvudtalarna på Awakening Europe i Stockholm 28-30 oktober är missionären Heidi Baker. Det är inte första gången Heidi är i Sverige, 2012 beökte hon New Wines sommarkonferens och hon har även besökt Arkens kvinnokonferenser ett antal gånger. Syftet med denna artikel är att presentera vem Heidi är och svara på påståenden i kommentarsfältet till detta blogginlägg om att hon skulle vara en falsk profet.

Heidi Bakers liv

Heidi föddes 1959 och växte upp i Laguna Beach i södra Kalifornien. Vid 16 års ålder blev hon frälst i en pingstkyrka i Mississippi. Någon månad efter sitt dop när hon bad i samma kyrka såg hon ett vitt ljus och hörde Guds röst som sa: “Jag kallar dig till att vara predikant och missionär. Du ska åka till Afrika, Asien och England.” Några år sedan gifte hon sig med missionärssonen Rolland Baker och lämnade USA för Indonesien kort efter deras bröllop. Där betjänade de fattiga människor i slummen, predikade Evangeliet och hjälpte kvinnor att få jobb.

Efter några år flyttade de till Hong Kong där de fortsatte missionera bland de fattiga i samarbete med Jackie Pullinger-To. 1991 flyttade de till England för att doktorera i systematisk teologi: under studietiden hjälpte de regelbundet hemlösa. Snart upplevde de att Gud kallade dem till Moçambique, och 1995 flyttade de till Maputo.

Heidi och Rolland gick ut på Maputos soptipp och identifierade hemlösa och föräldralösa barn som överlevde genom att äta sopor som de kunde ta till sitt nystartade barnhem. Snart hade de uppemot hundra barn där. Heidi blev sjuk i svår lunginflamation och tuberkulos, och mot läkarnas rekommendationer åkte hon till Toronto för att få förbön under förnyelsen där i Toronto Airport Vineyard. Hon blev mycket riktigt helad, och såg en syn där Jesus sa till henne att hon inte skulle vara rädd för att ta emot fler nödlidande barn, för han skulle se till att det alltid finns tillräckligt med resurser.

Heidis och Rollands organisation, som kallades Ministerio Arco-Iris på portugisiska eller Iris Ministries på engelska, växte och kunde ta emot fler och fler nödlidande människor, framför allt barn. Under de stora och destruktiva översvämningarna år 2000 hjälpte Iris tusentals människor att få förnödenheter i samband med att evangeliet förkunnades. Fler och fler församlingar planterades. Heidi och Rolland flyttade tillsammans med organisationens huvudkontor till Pemba, provinshuvudstad för Cabo Delgado i norr som var ett område som dittills varit väldigt onått med evangelium. De startade en missionsbibelskola och har regelbundet haft kampanjmöten ute i byarna där de ber för helande och förkunnar evangeliet med film, sång och predikan.

Det finns en hel uppsjö med vittnesbörd om mirakler som har skett inom Iris Ministries, de mest uppmärksammade är folk som blivit uppväckta från döden. Jag har själv träffat och intervjuat Francis Shongwe som uppväcktes 2003 efter att Iris-ledaren Surprise Sithole bad för honom. Även många blinda har fått sin syn och döva har fått sin hörsel. Min vän James Thompson gick på Iris missionsbibelskola i Pemba och for till Zimbabwe med sin fru Sarah på praktik. Där bad de för en blind kvinna som fick synen återställd och kunde se sitt barnbarn för första gången. Religionsforskaren Candy Gunther Brown har gjort en uppmärksammad studie tillsammans med läkarkollegor där de undersökte syn- och hörselnedsättning på ett antal ungdomar innan och efter de fick förbön på ett av Iris kampanjmöten ute på den Mocambikanska landsbygden. I många fall såg de dramatiska förbättringar.

Organisationen ger hem idag åt över 10 000 barn framför allt i Mocambique och har expanderat till ett 20-tal länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Dotterorganisationen Iris Relief åker ut till katastrofområden för att lindra nöd och rädda liv, vilket gett dem mycket beröm. Iris församlingsrörelse, som samarbetar med Partners in Harvest, omfattar tusentals församlingar runtom i södra Afrika varav många är egenplanterade. Kristna tidskrifter som Christianity Today och Charisma Magazine har beskrivit hur Heidi och Rollands rörelse “förvandlar Mocambique” och hur de är bland de mest inflytelserika inom världsvid pingstkarismatisk kristendom.

Biblisk urskiljning

När det gäller att urskilja sant från falskt sa Jesus att att falska profeter bär dålig frukt och är oförmögna att bära god frukt (Matt 7:15-20). Om en person bär god frukt kan det alltså inte vara en falsk profet. Detta förtydligas med att miraklerna spelar underordnad roll, det viktiga är om man gör Faderns vilja (vv. 21-23). Eftersom frukt används av Johannes döparen som bild för goda gärningar (Luk 3) och av Paulus som de karaktärsdrag Anden ger (Gal 5) är det rimligt att tolka detta som just gärningar och karaktärsdrag – hela Bergspredikan handlar om vilka gärningar Jesu lärjungar ska göra.

Även bekännelsen till Jesus nämns av apostlen Johannes som: ”Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.” (1 Joh 4:1-3) Paulus säger till och med ”Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ‘Förbannad är Jesus’, och att ingen kan säga ‘Jesus är Herren’ annat än i kraft av den helige Ande.” (1 Kor 12:3).

De falska profeter som Jesus talar om i Matt 24 och som gör falska tecken och under och utropar sig själva till Messias, saknar den Helige Ande, bekänner sig inte till sann kristen tro och bär inte god frukt. De är vargar i fårakläder, de har ont uppsåt. Kristna som har goda intentioner att följa Jesus och bekänner sig till honom men felar kan alltså inte ingå i denna kategori. Som “IT-pastorn” Lars Gunther har påpekat behöver vi göra en distinktion mellan falska och felande profeter.

Ingenstans i Bibeln står det att vi kan eller ska skilja mellan andar genom att titta på hur predikanter och ledare beter sig på möten och vilka sorts “manifestationer” de har. Tvärtom, om frukten är god och bekännelsen till Jesus är solid spelar det ingen roll hur personen ifråga beter sig, vare sig kroppsligt eller muntligt. Att en individ subjektivt ogillar sättet en predikant beter sig är inget argument för att den predikanten skulle vara en falsk profet.

Faktum är att Bibeln säger att demoner imiterar Andens verk (2 Mos 7), så att via YouTube eller andra medel försöka hitta paralleller mellan hur en kristen predikant beter sig och hur en new agare eller hindu beter sig är med bibliska mått mätt inget argument för att predikanten skulle vara falsk. När godhjärtade, Jesusälskande karismatiska kristna anklagas för att vara falska profeter är det inte biblisk urskiljning som pågåt, utan förtal och misstro. Det är på ett sätt inte förvånande att detta sker eftersom Jesus själv blev anklagad för att göra mirakler genom demoner (Matt 12:22-30) och Han sa: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?” (Matt 10:25).

Är Heidi Baker en falsk profet?

De argument som framförts i kommentarsfältet till Stefan Swärds inlägg för att Heidi Baker är falsk och förtjänar avståndstagande är: 1) I ett YouTubeklipp ser man henne ligga på en talarplattform och skratta för att hon, som hon uttrycker det, är fylld av glädje och kärlek från den Helige Ande; 2) I ett annat YouTubeklipp upprepar hon bönen “Do it again Lord!” (åsyftandes på väckelsen på Azusa Street som startade pingströrelsen) flera gånger om; 3) Hon påstås ha samma budskap som Livets Ord på 80-talet. 1 anses visa att hon har en falsk ande, 2 anses vara ett mantra för att “framkalla saker”, 3 hävdas vara ett annat än Bibelns evangelium.

Det är viktigt att inse att detta inte är biblisk urskiljning. Som sagt hävdar Bibeln aldrig någonstans att man kan identifiera onda andar genom hur folk beter sig på möten – de identifieras på frukten i människans liv och deras förkunnelse om Jesus. Det är alltså irrelevant om Heidi skrattar eller håller ett känslofritt föredrag, om hon ligger eller står, om hon upprepar samma bön om och om igen eller om hon ber med nya ord. Faktum är att allt detta enbart är uttryck för en mer emotionell andlighet som må vara ovanlig i västvärlden men som inte alls är det i Afrika där Heidi bor och inte heller har varit det i historien. Varje våg av väckelse har åtföljts av starka emotionella uttryck.

Anklagelsen om att Heidi skulle predika samma falska evangelium som Livets Ord på 80-talet är befängd, hennes undervisning är väldigt annorlunda än dåtidens framgångsteologiska trosförkunnelse då hon betonar fattigdom, lidande och gemenskap snarare än rikedom, framgång och individualism. Därtill predikar hon ett tydligt Jesuscentrerat evangelium inte minst när hon åker ut i byarna, se här och här.

Andra har ifrågasatt Baker pga hennes kopplingar till Torontovälsignelsen på 90-talet och hennes nutida kopplingar till Bethel Church. Men sådan “guilt by association” är inte heller biblisk urskiljning – det är predikantens frukt och förkunnelse som ska bedömas. Som mest kan man i så fall kritisera henne för dåligt omdöme, men inte för att vara driven av demoner, för det är enligt Bibeln omöjligt för en person som för tusentals till tro, hjälper fattiga och predikar evangeliet att vara en falsk profet. Därtill är anklagelserna som riktats mot både Toronto och Bethel ofta överdrivna – även om det har skett urspårningar i synnerhet i kopplingar till Toronto är även det rörelser som bekänner sig till klassisk kristen doktrin om Jesus och som fört många till tro på honom. Se David Wellstams respons på dessa anklagelser.

Personligen har Heidi Baker inspirerat och uppmuntrat mig enormt mycket och jag ser verkligen fram emot att höra henne i Stockholm om en vecka.

Micael Grenholm

David Willgren har ställt följande fråga till mig: ”Jag kom att tänka på en sak som det vore spännande att höra lite hur du tänker kring. I många av dina texter så kopplar du ju ihop sekularisering av teologisk utbildning med statlig styrning och statlig finansiering, d.v.s att en sådan styrning är problematisk om den präglar utbildningen eftersom det innebär att den sekulära staten får för mycket inflytande och påverkar frågor som bibelsyn etc. negativt. Utifrån detta vore det intressant att höra hur ni resonerat i den teologiska utbildning du själv är med och leder. Om jag inte förstått fel så sitter du i styrelsen för Skandinavisk Teologisk Högskola, och ni har ju tagit tydliga steg och ansökt om just examensrätt och statligt bidrag. Hur gick resonemanget här? Om denna typ av relation och inflytande över teologisk utbildning är problematisk, vilket du återkommande upprepar, varför söker ni precis en sådan koppling för STH? Eller var du som styrelsemedlem kritisk till detta?”

Det är riktigt att jag sitter med i styrelsen för Skandinavisk Teologisk högskola. Jag sitter dessutom i styrelsen för en annan akademisk teologisk utbildning, nämligen Westminster Theological Centers hub-filial i Stockholm som finns i Citykyrkan, som bedrivs i samarbete med ett brittiskt universitet. Jag har dessutom suttit i styrelsen för Örebro missionsskola, men det var två år i mitten av nittiotalet.

Jag kan dessutom avslöja att jag faktiskt en gång för länge sedan sökte jobb på Teologiska högskolan i Stockholm, men det var någon gång i början av nittiotalet när den var nybildad. Jag fick då ett vänligt brev från dåvarande rektorn Mats Hansson om att jag inte fick något jobb där.

Jag tycker att detta är ett stort problem med den statliga styrningen av utbildningen av präster och pastorer, och de krav det ställer på utbildningarna när det gäller icke-konfessionalitet, icke-lärjungaformande, icke-tilltro till att Bibeln är Guds ord och tilltal till oss, icke-karismatiskt m.m. Min erfarenhet från Westminister Theological Center är dock att brittiska högskolesystemet är mer flexibelt på denna punkt. Det ger mer möjlighet till ett kritiskt förhållningssätt till rådande inomvetenskapliga paradigm inom teologin.

Den statliga styrningen skapar problem på flera plan, det gäller inte bara undervisningens inriktning och kraven på kurslitteraturen. Det handlar också om kraven på lärarnas kompetens. Om Jesus hade levt idag hade han aldrig uppfyllt kraven på att bli lärare i akademisk teologi. Samma sak gäller t.ex. Lewi Pethrus eller John Ongman. Att lärarna måste ha disputerat vid sekulära universitet är enligt min mening ur kristen synvinkel helt olämpliga kriterier, men framtvingas genom statliga styrningen. Jag har ju själv disputerat vid sekulärt universitet så det gör en naturligtvis inte diskvalificerad med automatik. Men om man vid en teologisk utbildning ska t.ex. lära sig att grunda nya församlingar eller att lära sig om profettjänstens inriktning, är det förmodligen mer sannolikt att man lär sig något om man lyssnar på en person som har bred erfarenhet av att grunda församlingar, eller en person med bred erfarenhet av att utöva profettjänsten.

Vi lever i en ekonomisk verklighet där vi har svårt att klara dessa utbildningar utan statliga stöd, studiemedelsberättigande m.m. Min känsla är dock att olika teologiska utbildningar balanserar detta på lite olika sätt. Det optimala vore om Skandinaviska teologiska högskolan klarade sig utan statligt stöd. Nu har vi dock kompetenta lärare med examina från de sekulära universiteten som uppfyller den formella behörigheten. Men som är djupt medvetna om de målkonflikter jag här pekar på.

I en strikt akademisk kontext är det möjligt att kritiskt pröva vetenskapliga teorier, vilket skapar möjlighet till kritisk granskning av liberala teologin. Det är också möjligt att studera de bibliska texterna utifrån deras egna premisser, där man utgår från vad texten faktiskt säger. Och då kan t.ex. en evangelikal och karismatisk grundsyn vara en sådan premiss som man utgår ifrån.

Inom akademin florerar många lösa hypoteser och trendforskning med tveksam förankring i empirisk forskning. Jag minns det glada sjuttiotalet när vi studerade marxistisk ekonomi inom nationalekonomin t.ex. Teologin väljer ju delvis själv i vilken utsträckning man i vill utgå från tesen att Gud talar till oss genom Bibeln, och att Gud är en levande Gud som uppenbarar sig idag.

 

 

 

 

 

I går predikade jag hos Elimkyrkan i Skärholmen. Mitt kristna huvudengagemang är att hjälpa igång nya församlingar och jag tror att det är en mycket effektiv metod för att bedriva kristen mission och evangelisation. Elimkyrkan i Skärholmen är en sådan församling som finns mitt i den lokala förortsmiljön, en kyrka på nära håll.

Jag predikade över Jesu ord i bergspredikan, Matt. 7:1-5, där Jesus försöker lära oss att inte vara dömande mot andra. Han använder en drastisk och ironisk liknelse, han liknar överdriven kritik och dömande attityd för att vilja se flisor i vår broders öga. Kanske fel, brister, svagheter och synder. Det Jesus då säger är att när vi dömer andra missar vi alla våra egna svagheter, tillkortakommanden och synder. Han kallar det för att vi inte ser bjälken, en stor träbit, i vårt eget öga.

Detta är en mycket viktig livsprincip som för den kristne bör prägla vår hållning till varandra i ett äktenskap, till familjeliv och släktrelationer, i relationer i arbetslivet, i församlingslivet. Men det är kristna värderingar som också kan tillämpas i politisk debatt.

Ett äktenskap blir outhärdligt om man ständigt ska anmärka på varandras brister, ser flisorna i varandras ögon. Det Jesus manar oss till är mer av ödmjukhet, där vi blir mer medvetna om egna brister och tillkortakommanden. Samma sak gäller relationer i en kristen församling. När kritik och gnällighet tar över i församlingen blir det inte någon bra atmosfär. Samma sak gäller i arbetslivet.

Som kristna ska vi bidra till att sprida en bra atmosfär, det gäller både i familj och släkt, på jobbet, i församlingen och även gentemot politiken. Att vara en enkelspårig politikerföraktare som dömer ut politiker på osakliga grunder, utan att sätta oss in i vad ett visst parti tror eller tänker, det är enligt min mening att döma på felaktiga grunder. Även politiker kan behöva uppmuntran och välsignelse från kristna, inte bara kritik.

Detta handlar inte om att vi ska avstå från det profetiska , lyfta fram det vi ser som fel – utan det jag talar om är att vi inte ska vara osakliga, och föra fram kritik på ett osakligt och okunnigt sätt, och skapa karikatyrer över debattmotståndare.

Detta är förhållningsregler och bra kristna värderingar som vi alla behöver påminna oss om.

Min ledare i Världen Idag på onsdag kommer att handla om detta.

Hade en extraledare i Världen Idag i fredags då jag återigen kommenterade tankegångar som fördes fram i debattartikeln i Dagen för några veckor sedan.

Grundfrågan är om kristen tro är sann, och att det är en uppenbarelse från Gud. Eller om det är mänskligt och människans försök att förstå Gud och andligheten.

Är kristen tro bara ett inslag på ett religiöst smörgåsbord där det finns många olika rätter, eller är det Guds räddningsplan för världen. Den enda medicin som räddar världen från den dödliga sjukdom den drabbats av.

Hur man svarar på sådana frågor är helt avgörande för hur man förstår och definierar kristen tro.

Ägnade lördagen åt ett jättetrevligt bröllop, gamla vänner till oss som var med redan i början i Brandbergen där vi planterade församling på 80-talet, familjen Andersson. Deras son Daniel gifte sig i går. Har nu blivit rejält förkyld så det blir några dagar på hemmaplan och konvalescens. Gör inte så mycket då jag inte har någon gudstjänstmedverkan eller predikningar denna helg.

Nästa söndag kommer jag att predika i Elimkyrkan Skärholmen. Röda Korsets lokaler i Skärholmens centrum, klockan 11.00.

En av de församlingar vi planterat inom ramen för Elimnätverket.

Vill du möta bloggaren live är du välkommen, tar nog med mig lite böcker också för signering.

I onsdags handlade min ledare i Världen Idag om den profetiska tjänsten. En gåva och en tjänst som vi mycket mer behöver lyfta fram och bejaka i svensk kristenhet. Visar på lite olika dimensioner av denna gåva.

Jag är ju engagerad i en rad olika saker i svensk kristenhet.

Den här veckan har det varit ett antal spännande möten. I går möttes vi i ledningsgruppen för Awakening Europe som ska vara på Friends Arena sista helgen i oktober. En frisk satsning av Ben Fitzgerald, bördig från Australien, men som jobbat en period i Bethel Church i Kalifornien. Hoppas vi kan få en bred mobilisering av kristna i Norden. Häromdagen var det 6000 som registrerat sig för att vara med, men då är det över tre veckor kvar. Anledningen till varför jag engagerar mig i detta är att det inte är en kristen konferens i vanlig mening, det syftar till att mobilisera kristna att nå ut med evangeliet, och vi kommer att praktisera redan under denna helg.

Idag var det årsmöte och styrelsemöte för Westminister Theological Center i Stockholm. Vill du gå en seriös teologiutbildning med mer karismatisk och tydlig Gudsrikesprofil, är detta ett utmärkt initiativ.

I morgon blir det besök hos Wilberforceakademin, då jag ska berätta om min doktorsavhandling. Wilberforceakademin är ett mycket intressant initiativ som vi har tagit i Svenska Evangeliska Alliansen med syftet att träna morgondagens kristna intellektuella i en kristen världsbild och tänkande.

Jag har i mitt skrivande och predikande senaste tiden tagit upp ämnet den profetiska tjänsten och profetians gåva.

Gud har kallat oss till att vara profetiska församlingar. Det rymmer ett antal olika dimensioner.

Denna söndag predikade jag i Elimkyrkans nya församling i nordvästra Stockholm, Elimkyrkan Västerort i Hallonbergen. Mycket inspirerande. De har gudstjänst varje söndag 16.00 i kommunala lokaler mitt i Hallonbergens centrum.

Min ledare i Världen Idag i morgon kommer att handla om samma sak.

Enligt 1 Kor. 14 kan alla kristna fungera i profetians gåva, de bidrar då till att trösta, uppmuntra och bygga upp församlingen. Profetiska ord i församlingen har det som huvudsyfte, att trösta, uppmuntra och bygga upp varandra.

Sedan har vi en specifik profetisk tjänst, vid sidan om att vara lärare, apostel, herde och evangelist. Jag tror det är en viss typ av predikant med en särskild förmåga att förmedla Guds direkta tilltal till församlingar, städer, kristna rörelser och nationer. Det är en helt avgörande funktion i Kristi kropp. Utan profeter blir vi modlösa och tappar fotfäste och vision. Har man inte personer med profetisk tjänst i en församling är det helt nödvändigt att bjuda in dem. Inte bara för offentliga möten, utan också för t.ex. möten med församlingsledningen, för att få input och tillsammans söka tilltal från Gud för församlingen.

I Hallonbergen tog jag exempel från Gamla testamentets profettjänst, och enligt mitt resonemang är samma gåvor tillgängliga i Nya förbundet, fast inte längre för unika personer, utan för kristna i allmänhet. Jag talade om Haggais profetiska budskap som förändrade andliga tillståndet i Israel i en svår tid efter återvändandet från Babel. Jag talade igen om den profetiska ledningen när Samuel smörjde David till kung över Israel. Jag talade igen om hur Elisa fick hemlig militär information genom profetisk uppenbarelse, och kunde vara ett beskydd för hela sitt folk. Till slut skickade kungen i Aram en hel armé mot Elisa men lyckades inte tillfångata honom, Elisa levde i tecken, under och mirakel.

I Hallonbergen prövade jag ett nytt grepp, som jag vet är vanligt i t.ex. Vineyardsammanhang, men som jag inte har prövat tidigare. Jag tog fram ena pastorn på scenen, Patricia Ask (i helt samförstånd med henne). Vi bad för pastorn och sedan frågade jag församlingen om vilka som upplevde en profetisk hälsning till henne. Det var 5 personer som fick en sådan.

Jag hör ju till dem som är bekymrad för frikyrklighetens utveckling. Många gånger har jag uttryckt detta på denna blogg. En grundbult i hela systemet är utbildningen av framtidens pastorer. Därför blir de teologiska utbildningarna som sätter standarden och lägger ribban för hur mycket väckelsekristendom vi får i Sverige och i vilken utsträckning vi får dynamiska församlingar som i Andens kraft och övertygelse kan presentera evangeliet för sin samtid.

Har försökt vid enstaka tillfällen att på ett ganska diplomatiskt sätt problematisera frikyrkoteologin när det har gjorts påståenden jag tycker är tveksamma. Problematisering av frikyrkoteologin och dess institutioner är dock inte uppskattat. Hur diplomatiskt man än gör det hamnar man i blåsväder.

När jag läser THS-studenten Ninni Tjäderklos artikel i Dagen idag undrar jag återigen vad man får lära sig vid en frikyrklig  teologisk utbildning.

Hon skriver bland annat så här: ”För mig blev det med tiden nödvändigt att nedmontera ”dogmen” om ”vi- och dom”. Plötsligt kunde jag möta människor på lika villkor och för första gången upplevde jag hur ett sant och äkta utbyte kunde ske mellan mig och de som jag mötte. Det är betungande att tro att man har patent på sanningen och dessutom en plikt att öppna andras ögon för den. När jag slapp bära denna börda kunde jag på allvar öppna upp mig själv för att låta mig påverkas av andra människors livsberättelser och livsåskådningar. En övertygelse växte inom mig om att varje människa har någonting högst gudomligt att bidra med, oavsett om den är kristen eller inte. Att Gud skulle se på sin skapelse som uppdelad i två skilda läger har jag svårt att tro. I stället är jag övertygad om att varje människa är skapad till Guds avbild och därför härbärgerar en gudslåga inom sig, oavsett livsåskådning.Det är löjligt att tro att en genuint god och kärleksfull handling inte är ett tecken på Guds närvaro i den människans liv oavsett vad personen har för livsåskådning. På samma sätt kan varje kristen människa med lite självinsikt se spår i sig själv av det onda som är resultatet av vår benägenhet att vända våra hjärtan bort från Gud. … Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa”.

Och som vanligt i den här typen av diskussioner är min grundfråga, den teologiska metoden. Handlar teologi om mänskliga tolkningar av tron och Gud, något vi självständigt kan utforma, eller är trons grundval att Gud har talat, har uppenbarat sig, och att hans eget ord är begripligt och tillgängligt för mig. Är teologi vår strävan att förstå, uppfatta och lyda det Gud har sagt, eller är det våra mänskliga reflektioner om Gud. Valet av perspektiv här handlar inte om olika kristna traditioner, det handlar om olika religioner.

Ninni Tjäderklo kommer in på de mest grundläggande frågorna angående tron i sin artikel. Det är inte möjligt att utforma kristna dogmer eller icke-dogmer utan att gå utanför skrifterna, gärna belysta utifrån kristna traditionen – den hållningen saknas helt i artikeln. Vad ska vi annars utgå ifrån? Annars blir det ju bara våra egna mänskliga idéer om tro, andlighet och Gud.

De frågor hon tar upp i artikeln genomsyrar ju hela Bibeln, och hela kyrkohistorien. Vår identitet som kristna, vilka vi är, och hur vi ska förhålla oss till dem som inte är kristna.

Vi och dom. Bibeln talar om Guds folk, om församlingen som de utkallade och utvalda, som har tagits ut ur världen. Frälsningen innebär att gå från mörker till ljus, från död till liv, att födas på nytt, från evig dom till frikännande, från bundenhet till frihet, och många andra bilder.

Istället för att gå in i en närmare polemik ger jag här vissa bibelcitat som går i helt annan riktning än Tjäderklos teologi.

”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga.” 1 Kor. 6:9-11

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. … Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde sons namn”. Joh. 3:16-18

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk.” 1 Petr. 2:9,10

”Alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. … Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse …. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan, Gå bort från mig, ni förbannade.” Matt. 25

”Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga.” Rom. 1:6, 7

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni, i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.” Ef. 2:1,2

”På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.” Ef. 2:12

Bara några exempel på bibeltexter som visar på att det är skillnad på att vara kristen eller inte och att bli kristen är något radikalt revolutionerande i en människas liv. Tyvärr missar många som växer upp i kristna församlingar och kristna hem den radikala omvändelsen, och man får då en grumlig förståelse av vad det innebär att vara kristen, trots sin bakgrund. Bibeltexterna talar faktiskt om vi och dom.

Jag håller dock med Ninni Tjäderklo om en sak, skapelseteologin har ofta varit för svag i pingstkarismatiska sammanhang. Något jag själv i mitt skrivande har försökt lyfta fram när jag skrivit om miljöfrågor och flyktingpolitik.

Och några avslutande frågor. Om Tjäderklos teologiska nytolkningar får gehör, hur ska vi då bedriva kristen mission i fortsättningen? Är det rimligt att försöka förmå folk att bli kristna? Kan man tala om evangelisation med denna teologi? Hur ska man bedriva församlingsplantering vilket bland annat Equmeniakyrkan vill göra en storsatsning på. Församlingsplantering handlar ju om att föra människor till tro på Kristus och få med dem i en kristen församling. Är det meningsfullt att överhuvud taget bedriva församlingsverksamhet om man helt vill teologiskt slopa all form av kristen identitet och grupptillhörighet.

Att slopa alla vi och dom-resonemang är ofta bara uttryck för en kristenhet med extremt dåligt självförtroende. En människa måste kunna identifiera sig med mindre grupper av olika slag. Man kan inte vara Hammarbyare och Djurgårdare på samma gång. Djurgårdaren är dom för Hammarbyaren. Man kan inte vara både miljöpartist och vänsterpartist. Vänsterpartisten är dom för miljöpartisterna. För en som bor i Norrköping är Linköpingsborna dom. Grannfamiljen är dom. Metallarbetare är inte direktörer, direktörerna är dom för LO.

Den kristna hållningen är en hög värdering av den kristna gemenskapen av de troende. Men inte som en sluten gemenskap. Utan som en öppen och inkluderande gemenskap. Men det blir den ju bara när vi har något att erbjuda, ett frälsningsbudskap, ett framtidshopp, ett nytt liv, omvändelse, en djup andlig gemenskap. En församling som inte har något att erbjuda blir ju fullständigt ointressant.

Ett inkluderande vi – det är en bättre teologi tycker jag.

 

 

 

 

 

Den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of Medical Ethics publicerade för några år sedan en artikel skriven av Alberto Giubilini från The University of Milan och Francesca Minerva från The University of Melbourne, en artikel som argumenterade för att det inte var moraliskt fel med spädbarnsdråp. Föräldrarna borde få välja efter födseln om deras barn ska få leva eller inte. Spädbarn saknar en moralisk rätt till liv och är därmed inte personer vars liv inte får kränkas. Rubriken för artikeln var: ”After-birth abortion: why should the baby live?” De argumenterade för tesen att när abort är legal borde också spädbarnsdråp vara legal.

De skriver: ”Abortion is largely accepted even for reasons that do not have anything to do with the fetus’ health,” write the authors in their abstract. ”[T]he authors argue that what we call ’after-birth abortion’ (killing a newborn) should be permissible in all the cases where abortion is, including cases where the newborn is not disabled.”

Frågan ställs vad är det för skillnad på en baby i mammans livmoder och en baby utanför livmodern. Det är fortfarande ett foster före själva födseln men blir plötsligt en person vid födseln.

”The moral status of an infant is equivalent to that of a fetus in the sense that both lack those properties that justify the attribution of a right to life to an individual,” skriver de två författarna. Nyfödda är inte personer, de är potentiella personer.

Historien är full av berättelser om spädbarnsdråp. Det var allmänt accepterat i Romarriket och hos Grekerna. Det var denna praxis som kristna kyrkan gjorde upp med. Bibeln innehåller en rad exempel på detta fenomen, man behöver bara tänka på Mose i vassen och dramat kring Jesu födelse där Jesu föräldrar tvingades fly till Egypten.

De både författarna har rätt på en punkt, man kan inte göra en tydlig etisk skillnad på ett foster i mammans mage och en nyfödd bebis utanför mammans mage. Detta har motiverat kristna kyrkans abortrestriktiva hållning i alla tider. Fast kyrkan drar helt motsatt slutsats mot Giubilini och Minerva, därför ska de ofödda barnets liv också skyddas. Giubilini och Minerva drar motsats slutsats, därför behöver inte de födda barnens liv skyddas. Australiensaren Peter Singer är ju en annan känd filosof som varit inne på samma tankegång.

Kampen för människovärdet och det ofödda livet måste fortsätta, detta är bara ett exempel på den moraliska uppluckring som pågår när det gäller människolivet.