Tack för visat intresse för denna diskussion.

Som ni kanske vet har jag för närvarande inte någon anställning i kristna sektorn, trots ett omfattande kristet engagemang på olika sätt, nu står jag i startgroparna för mitt missionsprojekt på Östermalm för att nå vanliga sekulariserade svenskar som aldrig går i någon kyrka.

Jag försörjer mig på att driva ett konsultbolag där jag ägnar mig åt analys av energi- och klimatpolitiken. Eftersom Energikommissionen presenterade sitt slutbetänkande under måndag förmiddag, är jag helt upptagen av att granska och analysera dess innehåll. Framåt onsdag borde jag dock kunna följa lite av debatten och kanske göra något inspel.

Jag skriver detta bara för att ni ska veta var jag finns och vad min frånvaro beror på.

Det har kommit många frågor och kommentarer med anledning av min ledare i Världen Idag förra onsdagen och följande blogginlägget. Visst var mina kortfattade kommentarer om hur man tolkar Bibelns skapelseberättelse mycket kortfattade och kategoriserande men jag tycker nog ändå att mitt budskap var tillräckligt tydligt.

Det jag skriver i min ledare som orsakat kontroversen är följande: ” Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.”

Jag kan ärligt talat inte begripa att påståendet är kontroversiellt för en person som hävdar att man är bibeltroende och/eller evangelikal. Jag skriver ”utan historisk förankring”. Jag har inte hört talas om någon som kallar sig för evangelikal som menar att det inte alls finns någon historisk förankring i denna bibeltext. Det kan finnas olika uppfattningar om hur poetisk och symbolisk berättelsen är, men icke-liberalteologer, det jag definierar som evangelikaler är överens om att det finns en historisk förankring och kärna i berättelsen. Det är riktigt att jag här lyfter fram den frågan som en lackmus-test för att avgöra om en teologisk utbildning är evangelikal eller inte. Jag kommer närmare att förklara detta i denna bloggtext. Jag föreställer mig att det är mycket ovanligt att framstående kristna ledare i historien har avvisat all form av historisk förankring i Bibelns skapelseberättelse.

I det kortfattade uppföljande blogginlägget skriver jag att: ”Ett problem med att koppla bort historiciteten med 1 Mos 1-11 är att vi då inte vet hur synden har kommit in i världen, hur ondskan har kommit in i världen, och hur syndafallet har inträffat. Och dessutom är Bibelns förklaring på syndens uppkomst och syndafallet och behov av frälsning – den förklaringen är helt fel. Paulus har helt fel när han skriver i Romarbrevet om varför Kristus behövde komma och återställa som var fallet genom Adam. Finns det då någon kristen tro kvar? nix – enligt min mening.”

Återigen, här skriver jag att koppla bort historiciteten. Att tolka mina påståendet som att man strikt måste bokstavsläsa allt i 1 Mos 1-3 är ju inte rimliga tolkningar av mina påståenden. Det kan finnas olika uppfattningar om eventuella poetiska-symboliska drag i berättelsen, men att det finns en historisk bakgrund och grund för detta, det är rimligtvis alla evangelikaler överens om.

Här görs ett försök att svara på frågor som uppkommit på denna blogg och kommentera:

1.      David Nyström.

Han skriver att Bibeln inte är en handbok i naturvetenskap. Naturligtvis inte och jag har aldrig hört någon påstå detta. Däremot handlar Bibeln om en Gud som är skaparen av allt och som ständigt har gripit in i mänsklighetens historia, och som är ställd över naturlagarna. Vetenskapen och skriften beskriver jag som två konkurrerande storheter hävdar Nyström – det är verkligen att hårdra det jag säger. Det är sällan vetenskap på något sätt krockar med kristen tro. Att ägna oss åt vetenskap är en del av skaparens kallelse. Men vetenskapen är begränsad på grund av att vi människors förnuft och kunskaper är begränsade, i sådana gränsfall väger Guds uppenbarelse tyngre för mig, jag har svårt att inse att man kan vara kristen annars. Uppståndelsen är omöjlig att tro på enligt modern naturvetenskap. Frågan om evolutionsbiologi kan jag inte svara på – kan inte det forskningsområdet, så det blir bara spekulationer av mig att säga något. Har svårt att se att man som kristen behöver stänga av hjärnan i någon situation. David N frågar vidare om hur jag ser på möjlig symbolik i skapelseberättelsen. Jag återkommer nedan till detta.

2.      Lars Gunther.

Nu är jag ju icke-teolog så jag har begränsad kunskap om forskningsmetoder inom teologin. Metoderna varierar ju mycket mellan olika discipliner. Men modern forskning är i stort sett alltid sekulär och inomvärldslig och kan därför vara begränsad i att ge bidrag till ökad förståelse av bibeltexterna. Gunther skriver om att frågan handlar om vad myterna i 1 Mos säger oss som är sant och vad som kan inkludera historiska förlopp. Återkommer nedan till detta. Jag vill använda tolkning av skapelsemyterna som ett lackmustest för sund teologi – återkommer nedan. Jag låter mer som en neo-fundamentalist än en mainstream-evangelikal tycker han. Gunther kommer också in på hur man definierar en evangelikal, jag lämnar nog den frågan och försöker helt fokusera på ett ge ett begripligt svar på hur jag tolkar första kapitlen i 1 Mosebok. Gunther undrar också varför det är så viktigt att kalla något historiskt. Jag menar nog att detta handlar om bibelsynen, när Bibeln påstår om något är historiskt, så är det sant. Gud har valt att uppenbara sig i historien, och gripa in i världen. Historiciteten är helt grundläggande i kristna tron och Bibeln handlar om en Gud som har gripit in i historien.

3.      Jonas Q

Jonas Q klassar 1 Mos 1-3 som en myto-poetisk text. Poängen ligger inte i historiciteten. Det handlar om symboler som vill hjälpa oss att förstå vad det är att vara människa, skapad till Guds avbild och fallen i synd. Det är inte en myt i bemärkelsen osanning, snarare är det en berättelse som ger oss sanning om saker som är bortom empiri och historia. Texterna innehåller ett poetiskt drag, inte historieskrivning i gängse mening. Men det går utmärkt att ta denna berättelse på största allvar utan att tänka sig att Adam och Eva är bokstavliga urföräldrar till mänskligheten. Menar jag att man då inte är evangelikal undrar Jonas Q? Återkommer nedan till detta.

4.      David Willgren.

Willgren undrar om ”Skulle alltså John Stott, eller NT Wright, Keller eller Craig komma till en pastorsutbildning som du drev och frågade om de kunde bli anställda  skulle du svara med ett tydligt nej. De är inga goda representanter för  en bibeltroende teologi. Eller?” Av dessa du nämner har jag bara läst Stott och Keller i denna fråga, och de tror ju helt uppenbart på Adam och Evas historicitet, så jag förstår inte riktigt din fråga där. Wright eller Craig har jag inte läst kring detta ämne så det kan jag inte svara på. Jag tycker att en person som helt förnekar historiciteten i 1 Mos 1-3 inte är en representant för bibeltrogen teologi. Yes, så är det. Jag förklarar närmare nedan. De frågor som Willgren ställer om Walton kan jag inte alls svara på. Jag sitter i styrelsen för STH men det innebär inte att jag har koll på all litteratur som används i utbildningen. Jag satt i styrelsen för Örebro missionsskola på nittiotalet och jag hade då inte heller koll på kurslitteraturen. Willgren refererar bl.a. till Walton och menar att Adam och Eva kan klassas som så kallade arketyper, och att det inte är nödvändigt att Gud skapade bara två personer.

5.      Hur ska man då tolka 1 Mos 1-3 enligt min mening.

Det har lyfts fram frågan om genre. Vad är historiska fakta i Bibeln? Finns det symboliska och poetiska drag i berättelsen?

Det är uppenbart att Jonas Q/Willgren och Gunther inte tror på någon strikt historicitet vid läsningen av 1 Mos 1-3.  Jag tolkar dem som att de inte tror att Gud skapade två unika personer, en man och en kvinna, som var de första människorna, Adam och Eva. Den berättelsen ska uppfattas som symbolisk. Willgren nämner ordet arketyper. Jonas Q skriver att texten är myto-poetisk. Nyström tycks luta också åt det hållet.

Jag kan här tänka mig en skala med tre olika steg – mycket förenklat. En strikt bokstavlig läsning av texten, där sex dagar är sex dagar, den talande ormen är en talande orm m.m.

Ett annat steg är en övertygelse om att kärnbudskapet i texten är historisk sanning, Adam och Eva har faktiskt funnits och syndafallet har inträffat som en specifik historisk händelse. Man kan dock hävda att språkdräkten som används är delvis poetiskt, men det betyder inte att huvudbudskapet inte är historiskt sann. Sex dagar är inte sex dagar i strikt mening, utan avser kanske epoker-tidsrymder. Ormen är en symbol för djävulen etc.

En tredje tolkningsvariant är att hela texten är symbolisk/poetisk, och Adam och Eva har inte funnits som historiska personer men symboliserar människans skapelse och avfall från Gud och syndens uppkomst. En tredje tolkningsvariant kan förenas med en övertygelse om att detta är Guds ord och tilltal, som ger oss vägledning, men att detta är den rimliga tolkningen av texten, som också blir mest i enlighet med modern forskning.

Hur ställer jag mig till detta?

Hur kan man veta är texten är myto-poetisk? Hur kan man veta att Adam och Eva inte är historiska personer utan endast arketyper? En slutsats från min sida är att man inte kan komma fram till dessa bedömningar bara genom att läsa bibeltexterna utan det måste vara en kunskap utanför Bibelns uppenbarelse som ligger bakom en sådan slutsats. Jag har också svårt att se att det skulle finnas forskning som leder till en sådan slutsats. Det kan knappast tolkas som annat än spekulativa hypoteser enligt min mening. Enligt min mening är det ett typiskt exempel på att man försöker pressa in Bibeln i ett modernitetsparadigm. Att försöka få Bibeln att passa in i det tänkande och världsbild som råder idag.

Där menar jag att man hamnar i en återvändsgränd, och fortsätter man på den banan blir det till slut inte mycket kvar av vare sig Bibeln eller kristen tro.

Om man hävdar att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på att det finns två ursprungspersoner i mänskligheten – då kan man lika väl hävda att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på Kristi uppståndelse. Då blir moderna naturvetenskapen den allvetande guden. Naturvetenskapen förändras dock ständigt och kommer att ha helt andra teorier och förklaringsmodeller om 200 år.

Som bibeltroende är mitt svar att enda grunden för att tolka 1 Mos 1-3 är Bibeln som är Guds ord, Guds uppenbarelse till oss som ger oss sann kunskap om hur Gud skapade världen. Bibeln ger ytterligare och sanna perspektiv som kompletterar och vidgar modern naturvetenskap. Jag vill här ge lite glimtar av Bibelns undervisning i frågan om Adam och Eva som jag menar är avgörande för hur texterna ska tolkas.

Evangeliska Frikyrkan har också slagit fast, liksom tidningen Dagen har gjort, att Lausannedeklarationen är grunden för vår teologi. Den säger bland annat att Bibeln är sann i allt den påstår. Jag har suttit i EFK:s styrelse 1994-2010 och i Dagens styrelse 1999-2009, så den grunden var förutsättningen för mitt engagemang.

Vad påstår då Bibeln om Adam och Eva?

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta inte handlar om perifera frågor utan det handlar om en grund i kristna tron. Skapelsen och syndafallet ingår i all presentation av evangeliet.

Jesus kommenterar skapelseberättelsen vid flera tillfällen. Han säger i Matt. 19:4-6 att ”skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru”. Det intressanta är här att Jesus knyter ihop de två skapelseberättelserna till en enhet. Samma händelse i Markus 10 där Jesus säger att från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.

Paulus utgår från Adam och Evas historicitet i ett antal avsnitt i sina brev. I Rom. 5:12 ff. skriver han att: ”därför är det så: genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla har syndat. … ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild för den som skulle komma.” Sedan görs hela jämförelsen mellan Adam och Kristus. Dels skriver han att döden regerade från Adam till Mose, och sedan gör Paulus jämförelsen mellan Adam och Kristus. Mose och Kristus är historiska personer. Hur kan man då hävda att inte Adam är det, utan endast representerar något mytiskt-artefakt, en symbol för något. Paulus skriver sedan i vers 17: ”för om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus.” Här kopplar Paulus ihop Kristus, Adam och vi alla som berörs av vad Adam och Kristus har gjort. Vi själva och Kristus är historiska personer, hur kan det då vara möjligt att Adam bara är en symbolisk person? Jag kan inte läsa denna text på annat sätt än att Paulus ser Adam som en historisk person.

1 Tim. 2:13-14 talar Paulus om Adam och Eva och jag har svårt att läsa in något annat i texten än att han talar om historiska personer. 2 Kor. 11:3 talar Paulus om hur ormen i sin list förledde Eva. Kopplingen görs till våra liv, och vi är ju faktiska existerande historiska personer. Det är inte en skönlitterär berättelse Paulus refererar till utan faktiska händelser som har påverkat mänsklighetens historia. 1 Kor. 11:8-9 liknande, här refererar Paulus också till Adam och Eva.

Paulus skriver i 1 Kor. 15:21 att döden kom genom en människa, kom det dödas uppståndelse genom en människa. ”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus”. Även här har jag svårt att begripa annat än att Paulus gör en historisk läsning av 1 Mos 1-3. Han jämför Adam och Kristus. Bådas handlingar har haft avgörande effekter för mänskligheten, och det kunde knappast vara möjligt om Adam bara var en symbolisk person. Samma resonemang fortsätter i vers 45 där Paulus citerar från skapelseberättelsen.

1 Mos. 5:1 säger att ”detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams helaålder – den tid han levde – blev 930 år.”

När jag läser 1 Mos. 5 kan jag inte läsa in annat i texten än att Adam var en historisk person, och att det tydligt beskrivs som samma person som är skildrad i 1 Mos. Kapitel 1 och 2. Om man ska hävda att Bibeln är sann i det den påstår, har jag svårt att tolka denna text på annat sätt.

1 Krön. 1 är en släkttavla. Där står det ”Adam, Set, Enosh, Kenan … ” o.s.v. förteckningen kan bara förstås som historiska personer. Eller är då vissa personer i förteckningen ”arketyper” och ”myto-poetiska personer” och vissa är det inte? Hur ska man då avgöra vilka personer som är verkliga historiska personer och vilka som inte är det? Det går ju i varje fall inte att göra en sådan bedömning bara genom att läsa bibeltexterna, utan det måste helt och hållet vara utombibliska bedömningar.

Lukasevangeliets släkttavla i kapitel 3 handlar om Jesu släkttavla. Den slutar med ”son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud”. Samma sak här, om vissa namn i släkttavlan är historiska personer, och vissa är det inte, var går gränsen och hur ska detta bedömas. Adam och Evas barn behöver ju då också vara ”arketyper”, ”mytisk-poetiska” personer, så listan vidgas på icke-historiska personer. I johannesbrevet 3:12 säger att vi inte ”ska vara som Kain som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

I Hebreerbrevet 11 är i och för sig inte Adam och Eva omnämnda men Abel och Kain deras söner är det, och nämns i samma avsnitt som Noa, Abraham etc. Så frågan är även här. Om vissa personer i berättelsen inte är historiska och andra är det, hur ska man dra den gränsen. En sådan gräns blir ju godtycklig, och görs det under någon teologisk-vetenskaplig täckmantel är det knappast något annat än kvasivetenskap enligt min mening.

Att läsa texterna som det står är enligt min mening enda möjligheten, och där får läsaren göra bedömningen om man menar som Lausannedeklarationen att Bibeln är sann i allt den påstår, eller om den inte är det.

Min slutsats är att vi inte kan veta något definitivt om detta annat än genom Guds uppenbarelse i skriften. Enligt min mening kan den inte tolkas på annat sätt än att det handlar om Adam och Eva som två historiska personer, de första som Gud skapade. Nya testamentets texter och den sammantagna bilden pekar tydligt i den riktningen. Och att syndafallet ägde rum som en specifik historisk händelse.

Sedan kan jag hålla med om att strikt bibeltroende kristna har benägenhet att ibland läsa in mer i texterna än vad som står där. Att använda släkttavlor för att göra urhistoriens dateringar är t.ex. ett sätt att läsa in något i Bibeln som inte står där. En läsning av 1 Mosebok 1 kan inte heller läsas för tidsspecifikt, det kan rymma miljarder år. Berättelsen om skapelsen är summarisk och skriven i ett potetiskt språk, man kan inte tolka in mer i det än vad som faktiskt står.

Jag kan tänka mig en spännvidd här när det gäller att läsa in symbolik i Bibelns skapelseberättelse. Orm och tidsuppfattningar är i vissa lägen symboliskt i Bibelns språkbruk.

Men att Adam och Eva har funnits som historiska personer och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse, där går gränsen för mig. Om man hävdar att detta bara är symbolik – vad är då det verkliga och vad är det som faktiskt har hänt. Allt blir ju höljt i dunkel och dimmor om både skapelse och syndafall. Vi vet egentligen ingenting utan har bara en vag bild om att Gud ligger bakom allt, och att det onda inte kommer från Gud. Och vi hävdar då att Nya Testamentet har fel som tolkar Adam och Eva historiskt. Här menar jag att man tangerar en gräns i de mycket vida definitionerna av liberalteologi och evangelikalt. Och jag menar att det inte kan rymmas inom Lausannedeklarationen.

Detta är min uppfattning. Det har nämnts om stora personligheter i kristenheten som har en annan uppfattning. Jag kan nog göra en lång lista på kristna ledare och personligheter som delar min uppfattning. Av de namn som har nämnts vill jag nog bestämt hävda att både John Stott och Tim Keller har samma uppfattning i grundfrågan om Adam och Evas historicitet, och syndafallet som en historisk händelse.

Det har ställts en del bra frågor bl.a. av David Willgren och David Nyström med anledning av mina korta texter angående historiciteten i Bibelns första avsnitt. Jag ska försöka att ge några kommentarer.

1. Jag kan inte på något sätt identifiera mig som vetenskapsfientlig. Jag ser vetenskaplig forskning som en del av skaparens uppmaning och instruktioner till människan, att förvalta skapelsen. Vetenskapen har lyckats göra mycket gott, t.ex. få fram kunskaper i medicinsk forskning så att vi idag kan bota många sjukdomar, och hantera miljöproblem. Vetenskapen har också gjort stor skada som måste hanteras, t.ex. att få fram kärnvapen och utveckla system så att vi utarmar jordens resurser. Jag disputerade när jag var 29 år gammal, och har drivit ett konsultbolag i många år vars verksamhet i stor utsträckning handlar om att läsa, kommentera och granska senaste forskningen på energi- och miljöområdet. Jag har sysslat så pass mycket med vetenskap så att jag också vet dess begränsningar. Klimatforskningen t.ex. uppdateras varje år, utifrån nya forskningsrön. Viss vetenskap är mer exakt, när man kan mäta, göra systematiska observationer, testa hypoteser. En del vetenskap blir mycket spekulativ, en del teologisk forskning som jag har läst har varit så spekulativ så jag tycker det är tveksamt att kalla det för vetenskap. Det finns inte någon anledning för kristna att hålla sig borta från vetenskap. Att just jag skulle tillskrivas en icke-vetenskaplig hållning, för mig är det en helt obegriplig kritik. Det är förmodligen uttryck för att man inte känner mig, och inte vet något om vad jag har sysslat med senaste 40 åren.
2. Tittar man på den samlade forskningen i världen är säkert mer än 99 procent helt oproblematisk för kristna och det finns inte krockar mellan kristen tro eller bibeltro och vetenskap. Det är viktigt att inte överdriva denna punkt, krockarna handlar om mycket begränsade områden. Det finns också forskning man kan ha synpunkter på som kristen av etiska skäl, det är en annan fråga som jag håller utanför denna diskussion.
3. Jag ser problem med att tillämpa moderna forskningsmetoder i förhållande till Bibeln. Det beror på att Bibeln uttrycker en helt annan världsbild. Hur man än vänder och vrider på det talar Bibeln om en aktivt närvarande Gud som talar till människor, som griper in i historien, som kan agera utanför naturlagarna, Bibeln talar om änglar, demoner och djävulen, Bibeln talar om Jesu uppståndelse och att Jesus ska komma tillbaka. Dessa perspektiv är ju omöjliga att få in i de vanliga vetenskapliga metoder som vi har idag. Den moderna vetenskapliga världsbilden kan inte pressas in i bibeltexterna, då plockas de sönder och pulveriseras. Det är också omöjligt att använda dessa metoder och påvisa att Bibeln har fel. T.ex. hur kan en forskare hävda att de under och tecken som präglade profeterna Elia och Elisa inte har inträffat? Det är omöjligt. Det enda man kan hävda är att med en materialistisk sluten världsbild kan sådana saker inte inträffa, och därför är det sagoberättelser. Men då hamnar vi i en världsbildskrock. Enda möjligheten är att granska och studera Bibeln på dess egna meriter, dess egna förutsättningar och försöka förstå vad texterna verkligen säger. Här kan dock moderna vetenskapliga metoder hjälpa oss, med att t.ex. granska texterna, ge historisk bakgrund. Kan forskning hjälpa oss att förstå vad Bibeltexterna verkligen säger tycker jag det är bra, och kan den hjälpa oss att förstå hur texterna uppfattades av ursprungliga läsarna är det bra, det finns inte någon krock här med bibeltro. Men vetenskapliga metoderna kan inte användas för att ifrågasätta Bibelns världsbild. Det blir inte forskning, utan bara en allmänfilosofisk diskussion om upplysningstänkandets världsbild kontra en kristen världsbild.
4. Den konkreta fråga jag har tagit upp handlar om Adam och Eva har varit historiska personer, har de verkligen funnits, och har det syndafall faktiskt inträffat som beskrivs i 1 Mos. 3, och där hittar vi yttersta förklaringen till ondskan i världen. Willgren radar upp ett antal namn som menar att detta är en symbolisk berättelse. Jag kan också göra långa listor med namn på de som stöder min ståndpunkt. Läser just nu Francis Schaeffers utmärka bok i ämnet om ”Genesis”, och man kan knappast anklaga honom för att vara anti-intellektuell. Den bibeltroendes paradigm är att försöka läsa Bibeln som det står och låta olika bibeltexter förklara andra bibeltexter, att läsa Bibeln som en helhet. Det är logiskt eftersom man inte tror att Bibeln är ett mänskligt dokument, det är utandat och inspirerat av Gud som är källan till all sanning och kunskap. David Nyström hävdar att det är en ny företeelse att hävda att de berättelser Bibeln hävdar är historiska, att kyrkan tolkar dessa texter historiskt. Kristen förkunnelse i alla tider blir ju ofta symbolisk kring dessa texter, man försöker ju alltid tillämpa det på livet idag. Men att hävda att man inte har trott på Adam och Eva som historiska personer före 1800-talet. Det låter mycket märkligt i mina öron. Att Luther och Calvin t.ex. hävdat detta? Jag skulle gärna vilja se den forskning som försöker belägga en sådan tes. Man kan säkert hitta någon text av någon kyrkofader i den riktningen, men det kan knappast omkullkasta historiciteten.
5. Den avgörande frågan för mig som bibeltroende är att se hur framförallt Nya testamentet hanterar texterna. Både Jesus och Paulus tar ju i en hel del fall en utgångspunkt i skapelseberättelsen, och både Adam och Eva och syndafallet beskrivs som historiska händelser. Det finns många NT-texter som handlar om denna sak som jag här inte går in på. Jesus till och med knyter ihop 1 Mos 1 och 2 i sitt svar till fariseerna om hur han ser på äktenskapet mellan man och kvinna. Jag kan inte begripa hur man kan tolka det på annat sätt än att hävda att både Jesus och Paulus tydligt påstår att berättelsen om Adam och Eva är historisk, och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse. Ska man hävda något annat måste man hävda att Jesus och Paulus har fel. Här hänger jag inte alls med.
6. David Nyström tar upp om naturvetenskaplig forskning som rimligtvis bör leda till slutsatsen att Adam och Eva inte kan vara historiska personer och att syndafallet inte har inträffat som en historisk händelse. Jag behärskar inte alls naturvetenskapliga forskningen om människans ursprung, så jag går inte in i den diskussionen. Bara en allmän iakttagelse är att Bibelns uppenbarelse om skapelsen är mycket kortfattad, och jag tror att den innehåller det viktigaste, att Gud har skapat. Det finns en god och kärleksfull Gud som ligger bakom att universum existerar, att människan existerar och att naturen existerar. Att läsa in i Bibeln hur skapelsen gick till mera i detalj är att övertolka. Det vi kan konstatera att skapelsen var stegvis och att människan var kulmen i skapelsen. Sju dagar kan jag se som en berättelse i sju dagar, och en dag är som Gud tusen år, och tvärsom. Det kan rymmas stora tidsrymder bara mellan de första versarna i 1 Mos. 1. Den naturvetenskapliga forskningen på detta område är ju också mer osäker och spekulativ, än sådan forskning där vi kan testa hypoteser i laboratorier och systematiska undersökningar. Forskningen förändras och utvecklas ständigt. Jag är inte alls säker på att mycket av denna forskning är helt oförenligt med en bibeltroende läsning av berättelsen om Adam och Eva.
7. Men som sagt var, om det är en tydlig konflikt mellan vad Bibeln påstår och den senaste forskningsteorin, då väger bibeltexten tyngst för mig. Det beror på min grundläggande Bibelsyn, att det finns en Gud som vet allt, och som har inspirerat Bibeln. Han vet mer än världens samlade vetenskap.
8. Det skulle vara intressant att få veta hur man kan se sig som evangelikal, och inte betrakta Adam och Eva som historiska personer och att syndafallet inte har inträffat i historien. Jag klassar en sådan position som liberalteologisk. Nyström refererar här till Peter Enns, jag har ju läst lite av honom, men har en hel del tveksamheter kring hans resonemang. Jag är helt enkelt inte påläst här, hur argumenterar en evangelikal för en renodlad symbolisk tolkning av 1 Mos 1-3, hur får man ihop det med Jesus- och Paulustexterna om skapelsen, och hur menar man då att synden har kommit in i världen. Jag tittar gärna på flera texter om ni kan skicka det till mig, jag får inte ihop det rent intellektuellt, men tydligen kan andra få ihop det. Hur resonerar man?

När man diskuterar bibelsyn och bibeltro är det alltid problematiskt vad man ska kalla olika tankemönster och åsiktskluster för. Jag använder termen liberalteologi för att måla upp breda trender. Jag väljer det medvetet därför att det oftast inte uppfattas som ett skällsord bland dem som företräder det. Jag har haft debatter med präster som titulerar sig som liberalteologer. Men finns det förslag på bättre beskrivningar och kategoriseringar av dessa fenomen är jag idel öra.

Däremot funderar jag om begreppet evangelikal är moget för skrotning. Dels är det en så stor spännvidd bland dem som kallar sig evangelikaler att begreppet blir nästan meningslöst. Ett annat bekymmer är att i USA har beteckningen evangelikal politiserats. Det har ofta blivit politisk stödgrupp för högerpolitik, en politik som många som ser sig som evangelikaler står främmande inför.

Frontfiguren i motståndet mot liberalteologi i USA under första delen av 1900-talet, han kallade sig varken fundamentalist eller evangelikal. J. Gresham Machen kallade sig för bibeltroende.

Ett enkelt ord som fångar upp det centrala, och som också kan förena kristna i olika kyrkotraditioner som har en gemensam grundsyn på Bibeln, att hela Bibeln är Guds utandade, inspirerade, uppenbarade, sanna ord – och rättesnöret för lära och liv.

Jag bara slänger ut tanken, ska man börja att bara kalla sig för bibeltroende, inte för evangelikal?

En ledartext är kortfattad och ger inte utrymme för förklaringar och nyanser.

När man diskuterar bibelsyn och bibelns auktoritet blir det ofta ganska abstrakta diskussioner. Man behöver konkretisera diskussionen. Den diskussion vi hade om profeten Jonas historicitet för några år sedan blev ett bra exempel på detta.

Min ledare innehåller mest självklarheter om Bibeln och bibelsyn för den troende som ser hela Bibeln som Guds ord och rättesnöre för lära och liv. För att ge lite konkretion åt texten slängde jag in den sista meningen om hur man ska se på 1 Mos. 1-11.

En vattendelare mellan liberalteologi och evangelikalismen handlar bland annat om synen på Bibelns historicitet.

1 Mos. 1-11 är Guds ord, texten är inspirerad och utandad av Gud. Den är inte en modern föreläsning i naturvetenskap, den nedtecknade för tusentals år sedan, med dåtidens språk och begrepp, Guds ord uttrycktes med mänskliga ord som människor då och senare kunde förstå.

Jag kan inte gå in och diskutera alla detaljer i dessa kapitel. Jag kan inte fullt ut bedöma vad i första kapitlen som är symbolik, en berättelse om något, och vad som är mer exakta historiska fakta. De sju dagarna är säkerligen av symbolisk karaktär. Både ormen och livets träd beskrivs symboliskt på andra platser i Bibeln. Det kan vara möjligt med symboliska tolkningar men som innehåller viktiga budskap.

Det är dock en avgörande detalj jag åsyftar. Adam och Evas historicitet. Att syndafallet är en historisk händelse, och att det finns en förklaring till hur synden och ondskan har kommit in i världen. Detta menar jag är centralt i kristen tro.

David Willgren citerar John Stott och jag har läst hans Romarbrevskommentar där han är mycket tydlig på denna punkt. Adam och Kristus, är Paulus centrala tankegång i Romarbrevet 5. Om man menar att berättelsen om Adam och Eva och syndafallet inte är en historisk händelse, då menar man enligt min mening att Bibeln har fel.

Då vet vi inte hur synden och ondskan har kommit in i världen, och det Bibeln ger som svar på den frågan menar man är fel.

Jag tar det som exempel på en fråga som är en vattendelare mellan bibeltro och en kristendom som är präglad av moderniteten och liberalteologi.

Man kan inte ha en oklarhet i en sådan fråga och samtidigt hävda att man bygger en verksamhet med Lausannedeklarationen som grund.

Märker vissa reaktioner på min ledare i Världen Idag, idag.

Vad menar jag med sista meningen i artikeln?

Skulle jag söka till en teologisk utbildning eller ge ett ekonomiskt stöd till en teologisk utbildning – en av de första frågorna jag skulle ställa är hur man undervisar om 1 Mos 1-11. Vilken litteratur läser man i ämnet, hur tar lärarna upp det i sina föredragningar?

Modern teologi i spåren av upplysningstänkandet har ofta förvisat denna text till gamla myter utan historisk förankring.

Det är något oklart för mig hur man kan bevisa 1 Mosebok 1-11 saknar historisk förankring.

Ett problem med att koppla bort historiciteten med 1 Mos 1-11 är att vi då inte vet hur synden har kommit in i världen, hur ondskan har kommit in i världen, och hur syndafallet har inträffat.

Och dessutom är Bibelns förklaring på syndens uppkomst och syndafallet och behov av frälsning – den förklaringen är helt fel. Paulus har helt fel när han skriver i Romarbrevet om varför Kristus behövde komma och återställa som var fallet genom Adam.

Finns det då någon kristen tro kvar?

nix – enligt min mening.

Här är länken till min senaste ledare i Världen Idag om bibelsyn. Det är en fråga jag skriver om med jämna mellanrum.

Jag har nu haft ett livslångt engagemang i svensk frikyrklighet, och redan 1976 slog jag på stora trumman i en artikel i Hemmets vän om denna sak.

Urvattningen av bibelsynen leder till urvattning av budskapet, trons fundament, och den kristna livsstilen i Jesu efterföljd.

Om bibelns etiska budskap kan tolkas lite hur som helst, då tappar man lydnaden i lärjungaskapet. Bibeln är inte till för att kritiskt granskas, den är till för att åtlydas, för den innehåller Jesu ord som vi ska lyda.

Vetenskapen är inte ställd över Bibeln, Bibeln står över vetenskapen. Den mänskliga vetenskapen förändras ständigt, och många frågor kan den inte alls besvara. Bibeln är uppenbarelsen från Gud, som vet allt.

När vi talar om mission i Sverige och församlingsplantering. Jag är förvånad över hur liten vikt etablerade samfunden lägger vid bibelsynsfrågan. Den är ju avgörande för teologin om församlingsplantering, pionjärarbete och hur vi går ut med evangeliet.

Tror man verkligen att det går att grunda församlingar och driva mission i Sverige utifrån vilken teologisk grund som helst?

Sorry, har haft en rejäl influensa i två veckor som begränsat krafterna och har varit tvungen att bara prioritera det nödvändigaste och har inte haft tid för bloggen. Nu börjar jag komma på banan igen.

Den senaste text jag skrivit är gårdagens ledare i Världen Idag, om att Sverige behöver en ny missionsvåg.

Enligt min mening är alltför mycket av vår kristna verksamhet i Sverige idag alltför introvert. Både församlingsverksamhet och konferensverksamhet har alldeles för mycket fokus på de redan kristna.

Jag försöker ju leva som jag lär, och tar steg nu i radikalt missionerande riktning för att bli en Gudsrikesmissionär på ett hårt fält, ett stenhårt fält, en stadsdel i Stockholm som heter Östermalm.

Det handlar bokstavligen om att lämna de 99 fåren, för att söka efter det förlorade. I Stockholms fall handlar det om att lämna det enda fåret för att gå och söka efter de förlorade 99 fåren, sådana är proportionerna i Stockholm.

Jag tror starkt på ett ännu mer lokalt församlingsbyggande och missionsarbete, där kristna missionärer och ambassadörer arbetar för att sprida evangeliet för specifika målgrupper i ett specifikt bostadsområde.

Östermalm är idag en mycket expansiv och växande stadsdel och befolkningen ökar under några få år från 71.000 till 85.000, det beror på utbyggnaden av frihamnsområdet och Norra djurgårdsstaden. Förutom Svenska kyrkans traditionella arbete ser jag inte någon tillstymmelse till kristen-frikyrklig mission och evangelisation för att nå Östermalmsbor. Och när Elim låg på Östermalm var det en sak som vi inte alls klarade av.

Min erfarenhet är att även om man grundar nya församlingar blir de ganska snabbt fokuserade på redan kristna. Det sidospåret eller genvägen ska jag försöka undvika denna gång. Fokus ska helt vara på dem som inte är kristna.

En ny församling vill gärna få med en del medlemmar i starten, och då är det så enkelt att försöka samla kristna som av olika skäl vill byta församling. Och då blir man redan från starten upptagen av att ta hand om redan kristna, och man tappar fokus på missionen, skörden, att nå dem som inte är kristna.

Att hitta mötesplatser är en avgörande fråga.

Att hitta vägar för kommunikation för evangeliet är en avgörande fråga.

Att räkna med att Gud ska göra under, och uppenbara sin närvaro, en nödvändig förutsättning.

Jag fascineras över hur både Jesus och Paulus hittade de mötesplatser som redan fanns, och kunde nå vanligt folk. Det fanns inte några kyrkor och församlingar på plats. De kunde inte börja där. De behövde börja utanför. En inkarnerande mission, där man lär känna människor, och når dem där de befinner sig. Att hitta praktiska vägar för detta är min stora utmaning just nu.

En annan sak. Läste intervjun med Niklas Piensoho om hans svåra sjukdom under hösten. Han fick påssjuka och hjärnhinneinflammation som följdsjukdom. Jag råkade ut för exakt samma sak när jag hade fyllt 21. Jag hade precis börjat vara tillsammans med min blivande fru då. Vi hade haft första daten och några veckor senare fick jag åka i ambulans till Danderyds sjukhus, och låg inne i 10 dagar.

Jag förstår precis vad Niklas pratar om.

Just nu orkar jag inte tänka på någonting, har drabbats av en rejäl influensa och luftvägsinfektion så jag har legat i sängen flera dagar. Uppmanades att åka till Sankt Görans akuten i måndags, då jag kände av bröstsmärtor, men det var bara bröstmusklerna som gjorde ont, bl.a. orsakat av infektion.

Roar mig med att läsa i Dagens Nyheters arkiv, läser tidningarna från hösten 1963. Inte minst intressant att läsa predikoturerna och mötesannonserna. Så mycket har förändrats i Stockholms kristenhet sedan dess. Man blir påmind om vid läsningen hur många kyrkor som har försvunnit. Kul att läsa Maranata-annonserna från hösten 1963, jag och mina föräldrar gick ju med där hösten 1963. Namn som Arne Imsen, Helge Erixon, Helge Berntson, Gösta och Berta Svensson, Carl Henric Henricsson, Erik Gunnar Eriksson – dyker upp i annonserna. Man har många barndomsminnen av dessa personer.

Skriver idag i tidningen Dagen tillsammans med bl.a. katolska biskopen Anders Arborelius, Livets Ord-pastorn Joakim Lundqvist, EFS-chefen Stefan Holmström, Stefan Gustavsson Evangeliska Alliansen om dödshjälp.

Vi skriver ett inlägg i den pågående dödshjälpsdebatten och i mitt uppdrag som Ja till Livets ordförande ingår att lyfta den frågan. Vi vill ju värna om livet från början till slutet, och det mest sårbara är i moderlivet, och i livets slutskede.

Här finns en kristen samsyn om att stå upp för värnandet om livet, även när det är mycket svagt.