Ett bra alternativ till Mellergårds insinuanta och starkt vinklade artikel om Billy Graham är att läsa Christianity Today häromdagen, som framförallt lyfter fram kopplingen mellan Graham och Lausannerörelsen.
Jag har för en stund sedan skickat in ett genmäle på Mellergårds Dagenartikel. Jag har skickat in hundratals artiklar till Dagen senaste 40 åren. Det har hänt två gånger under dessa 40 år att man inte har publicerat min artikel. Vi får se hur det går den här gången.
Nu är jag tillbaka i Stockholm efter en härlig lek- och barnpassningspaus i Bergen Norge, under en vecka.
Räknar med att skriva lite reflektioner om Billy Grahams liv och insats. Jag har ju varit med så länge i kristna sfären så jag var engagerad i Grahams korståg i Stockholm 1978. Vid den tidpunkten var jag en ung äldstebroder och tf ungdomspastor i Järfälla Pingstförsamling, som var en av alla församlingar i Stockholm som var med i Grahams kampanj. Jag har därför hört på Billy live. Fick dock inte tillfälle att prata med honom direkt eller hälsa på honom vid detta tillfälle.
Beklämd över Pekka Mellergårds artikel i Dagen om Billy Graham. Graham är ju fader till Lausannedeklarationen som är teologiska hörnstenen för både Evangeliska Frikyrkan, Örebro missionsskola och tidningen Dagen, och det är ytterst anmärkningsvärt att en tidigare rektor för Örebro missionsskola går ut i en så pass vass och insinuant kritik mot Billy Graham. Att koppla ihop honom med Trumps byggande av mur till Mexiko är lägsta tänkbara debattnivå.
Jag minns all den kritik som Billy Graham var utsatt för inför sitt besök i Sverige 1978. Det var den kristna vänstern och teologiskt liberala falangen inom framförallt Svenska missionsförbundet som stod för detta, Mellergårds artikel är en blek kopiering av allt som sades i de artiklar och debatter som var vid den tidpunkten.
Jag återkommer i ämnet.
Har just repat mig efter 17 dagars influensa/förkylning. Nu befinner jag mig i Bergen Norge och levererar högprofessionella svenska barnpassningstjänster i lågprissegmentet, under den här veckan. Ikväll har jag lekt restaurang, där mina två barnbarn lagade ett stort antal maträtter, sedan lekte vi 1-årskalas då jag skulle vara 1-åringen, och jag blev överöst av presenter, alla inslagna i toalettpapper.
Nu har barnen somnat, läste en fantastiskt bra text av amerikanske evangelikale teologen Roger E Olson. Klarar ut begreppet utmärkt om så kallad progressiv teologi och progressiv kristendom. Han ger en bra analys av vissa strömningar i västvärldens teologi och kristendom, strömningar som jag ibland kommenterat på min blogg.
Min ledare i Världen Idag idag handlar om att be för valet. Det är minerad mark att diskutera partipolitik för en kristen ledare så jag försöker föra resonemanget på en mer allmän nivå, möjliga regeringsalternativ efter valet, och exempel på några kriterier vi kristna kan utgå ifrån när vi ska bedöma och jämföra olika partier. I en kortfattad ledartext blir det dock ett mycket summariskt resonemang. Det är ju inte helt enkelt vad som kan vara kristna värderingar, som kan uttryckas i praktisk politik. Min ledare fokuserar främst på värnandet om religionsfrihet, att vi kristna har frihet att göra det vi tror på och är övertygade om, t.ex. att starta och driva kristna skolor.
Nu känner jag mig som Askungen, sitter hemma vid spisen medan mina systrar dansar på bal.
New Wines styrelse är i London och bland annat besöker Holy Trinity Brompton, medan jag sitter hemma och är sjuk i influensa. Det känns ju jättekul.
Jag har varit helt däckad i en influensa senaste veckan, men försöker lite att komma igång.
Ska strax på möte hos PMU med Micael Grenholm för att tala om nätverk som försöker förena karismatisk kristendom och en radikal syn på social rättvisa.
Sedan årsskiftet sitter jag i kyrkorådet för Oscars församling och dess arbetsutskott. I kyrkorådet kommer vi att mötas ikväll.
Besökte lunchandakten i Oscars kyrka i tisdags, då var det stiftsjuristen emeritus som höll i andakten. Han talade om tecken, under och mirakler och att Gud vill hela de sjuka. Han talade om en Gud som vill uppenbara sig i vår tid och göra väldiga gärningar. Har alltmer kommit till insikt att vi frikyrkliga betydligt behöver nyansera vår inställning till Svenska kyrkan, allt är inte svart eller vitt.
Fortsätter att be för, nätverka för, och planera för, en storskalig satsning på mission för att nå Östermalmsbor med evangeliet om Jesus Kristus. Just nu arbetar vi med olika alternativ när det gäller Alphalokaler. Vi tro på och vill planera för en storskalig Alphasatsning på Östermalm. Har man en Alphakurs med 10 pers är det enkelt med att ordna det praktiska med mat och lokal. Men planerar man för 50+ är det lite mer komplicerat . Har ett viktigt möte i dag i denna fråga.
På söndag bär det av till London med New Wine-styrelsen i Sverige.
Ligger sjuk hemma i influensan men hustrun påminner om att det är Melodifestival i kväll och Edward Blom medverkar.
Tänker då på denna bild som togs i Almedalen sommaren 2016 under ett träd utanför Katolska kyrkan i Visby, en äkta ekumenisk vänskap mellan en sann protestant och sann katolik.
En av mina amerikanska favoritteologer, är sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Mohler. Han har nu lagt ut en kortare text om att moralism är inte evangeliet. Utmärkt. Mohler varnar för falska evangelier och att evangeliet kan lätt bli förvanskat. Moralismen är en av de vanligaste snedstegen. Den säger sammanfattningsvis att våra goda gärningar gör oss rättfärdiga inför Gud. Det är nåden som frälser oss, budskapet att Kristus har burit vår synd och ger oss rättfärdigheten som en fri gåva när vi tror på Kristus, det är evangeliet. Det gör oss till Guds barn så att vi kan göra det goda.
Efter en dag med begravning så lyftande att lyssna till amerikanska gospelgruppen Martins, och sången ”The promise”, ett lyftande budskap om Herren som är med oss i alla livets omständigheter, han har inte lovat oss att slippa alla problem, och inte heller slippa döden, men han har lovat att alltid vara med oss och möta oss på andra sidan när vi möter dödens kyss.
Här är ett klipp med the Martins:
Idag blir det begravning av min mor i Söderhöjdskyrkan på Södermalm i Stockholm. En vemodets och sorgens dag där vi igen blir påminda om dödens existens och traumatiska verklighet, men där uppståndelsetron och Kristustron lyser som ett strimma av solljus genom de mörka molnen, en liten vacker blomma som tränger sig igenom asfaltens mörka beläggning.
New Wine-nätverket i Sverige har en regional indelning. Vi har ett nätverk för Stockholmsregionen, och där möts vi i en härlig gemenskap, en salig blandning av ledare, präster och pastorer från olika typer av kristna församlingar. En gemenskap präglad av Andens närvaro och där vi hittar varandra kring enheten i Kristus, över samfunds- och kyrkogränser.
I går möttes vi för en lunchträff i Citykyrkan i Stockholm. Under bönestunden fick jag en upplevelse av en syn. Det är fantastiskt att uppleva att Gud på olika sätt kan tala till en, det kan t.ex. ske genom syner, uppenbarelser eller drömmar. När vi läser i Bibeln ser vi att profetiska syner präglas ofta av ett bibliskt-symboliskt språk och bild. Ibland kan det präglas av mycket konkreta uppmaningar.
Jag såg under vår bönestund ett vattenfall i Stockholm. Ett mäktigt vattenfall, en stor fallhöjd, ett mäktigt dån, och en stor bredd i vattenfallet.
Ett vattenfall präglas ju av den intensiva kraft och rörelse som blir i vattenflödet, i jämförelse med lugna och stillsamma vattenflöden.
Jag upplevde att Gud ville säga att han vill utgjuta av sin Ande, en mäktig rörelse som inte någon människa kan kontrollera, genom att Guds Ande besöker, vidrör, uppfyller, påverkar, faller, och når fram till människor som kanske helt lever utanför kyrkliga och kristna sfärer och referensramar. Vattenfallet pekar på ett andligt gemenbrott, ett särskilt utgjutande av Guds ande, som blir på ett sätt som vi människor inte kan räkna ut i förväg.
Bibeln är fylld av vattensymboliken. ”Han visade mig en flod med livets, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron”, läser vi i Upp. 22:1. Detta handlar om fullbordandet och upprättelsen av Gudsriket.
Jesaja profeterade för 2700 år sedan om att ”vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken. Den glödande sanden ska bli en sjö, den torra marken vattenrika källor.” Jes. 35:6,7. I den texten kopplas det samman med tecken och under och genombrott i kraftgärningar, det synliga tecknet på uppenbarelsen av Guds rike.
Jesus kopplar samman symboliken med vatten med den Helige Andens verksamhet i våra liv. ”Om någon är törstig, kom till mig och drick, den som tror på mig som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden ….” Joh. 7:37, 38.
Öppna dig för den Helige Andes verk och verksamhet i ditt liv, och genom ditt liv.
