Andelen rysktalande i Stockholm har vuxit kraftigt under senaste decennierna. Det finns uppgifter om att det kan finnas så många som upp till 70 000 rysktalande i Stor-Stockholm, som kommer från ett antal av de olika länderna som uppstått efter gamla Sovjetunionens upplösning. Nu satsar vi på mission och evangelisation i Stockholm för att nå dem med det underbara evangeliet om Jesus. Elimnätverket och Folkungakyrkan i Stockholm samarbetar med den ganska nystartade Ryska Evangeliska Församlingen. Vi har nu satsat på att inbjuda en erfaren pastor från Ukraina att leda och bygga upp församlingen vidare, han heter Jurii Stogniienko. Jurii har byggt upp och leder en större församling i Ukraina med ett antal dotterförsamlingar. Folkungakyrkan stöttar detta genom att församlingen får använda Folkungakyrkans lokaler på Södermalm i Stockholm. Nedan finns några bilder på familjen Stogniienko och en text från församlingen om bakgrund och vad man gör idag.

De har stort behov av hjälp med finansiering för denna satsning och vill du stötta församlingen ekonomiskt kan du skicka din gåva till ryska evangeliska församlingen, till swish 1236773048 eller plusgironummer 604773-2.

Här är två bilder på missionärsfamiljen Stogniienko från Ukraina som flyttat till Stockholm för att leda detta arbete:

 

Det här är en text som församlingen skrivit som ger lite bakgrund och ytterligare information om denna missionssatsning i Stockholm för att nå rysktalande:

En dag träffades en man och en kvinna på en tvättstuga i Stockholm. Båda var rysktalande. Kvinnan som hette Nadja berättade för mannen som hette Emil om Jesus. Emil förstod att det är Sanningen, att det är detta som han längtat efter hela sitt liv. Han ville följa Jesus, lära känna Jesus mer och gå till en församling. Han frågade Nadja om det finns en församling för rysktalande i Stockholm. Nadja kände inte till någon sådan församling. Emil visste att det i Stockholms centrum finns en stor och fin kyrka. Han gick direkt till kyrkans pastor Carl-Erik Sahlberg och sa att de rysktalande behöver sin egen församling. Carl-Erik kände en rysktalande kristen som skulle kunna leda den rysktalande församlingen och bjöd honom att bli pastor. Dessutom fick församlingen plats och tid på söndagskvällar till Gudstjänster på ryska på S:t Klara kyrka.

På det här underbara sättet startades den ryska Evangeliska församlingen i Stockholm 2006.Vi registrerades som en ideell förening år 2011. Samma år bjöd vi in en pastor som heter Jurii Stogniienko från Ukraina till att stötta vår  verksamhet. Han jobbade först ideellt. Från och med 2016 anställdes han som pastor i vår församling och flyttade med sin familj till Sverige. Det är ett faktum att det kommer fler och fler människor från f.d. Sovjet till Europa och även till Sverige. Församlingens medlemmar är för det mesta kristna från olika länder och kulturer från det forna Sovjetunionen. 

Det är inte lätt för invandrare att landa i ett främmande land och börja om sitt liv. De möter ekonomiska problem och ha svårt att få bostäder. De är stressade under sin etablering i Sverige och kan inte bidra med så mycket till församlingens verksamhet. Det finns också en del människor som kommer till Sverige för en kortare tid och sedan återvänder man tillbaka till sina hemländer.

Kyrkans medlemmar stöttar de som kommer till oss så gott det kan på många olika sätt; vi ger både andligt, ekonomiskt stöd och rådgivning. Det finns också problem med kriminalitet och drogmissbruk bland rysktalande ungdomar. Vi träffar en del av dem, när de besöker oss och då försöker vi påverka dem genom bön och berättelsen om Jesus kärlek.

Vi ser tydligt Guds hand i våra liv genom Hans ledning och välsignelser. Därför går vi framåt. Varje söndag kommer det mellan 50 – 70 personer till vår gudstjänst, och på nästan varje gudstjänst har vi nya besökare. Vid varje gudstjänst brukar vi få be med 1-3 människor till frälsning. Det är inte alla som stannar kvar som medlemmar i församlingen och en del återvänder inte, men vi är glada över att människor får en chans att den de goda nyheterna om Jesus – vår Frälsare. Det finns några barnfamiljer som är kvar med oss nu.

Just nu har vår församling tre lovsångsgrupper, söndagsskola för både barn och tonåringar, tre cellgrupper, två bönemöten i veckan, svenskundervisning, kurser i ”föräldraskap i Sverige” samt ”Start i Sverige”. Med hjälp av Folkungakyrkan arrangerar vi under flera år Jul- och Påskfirande för rysktalande stockholmare. Det brukar komma många barnfamiljer och ta del av Evangeliet.

Vår vision är att fortsätta dra rysktalande till Jesus genom att förkunna de Goda Nyheterna om försoning och upprättelse. Att följa Jesu bud genom att visa kärlek för våra medmänniskor; till rysktalande som behöver stöd av olika slag. Vi tänker be vidare för att nå icke-troende i Stockholm och Sverige; utveckla våra verksamheter för barn och ungdomar, starta fler cellgrupper runt omkring Stockholm. Vi kommer att fortsätta anordna  jul- och påsk arrangemang för rysktalande familjer.

För att leva upp till vår vision behöver vi vår pastor Jurii Stogniienko. Vi måste betala hans lön varje månad samt arbetsgivaravgifter, försäkringar, samt betala hyran för lokalen där vi samlas. Vi behöver ekonomiskt stöd eftersom de flesta av församlingens medlemmar är nyanlända och har ganska svårt att få ihop sin egna ekonomi. Tusen tack till dem som stöttar oss på olika sätt! Till Stefan Swärd, Maria Furusand, Patrik Ölund, Кarin Tillenius Norburg samt alla medlemmar i Folkungakyrkan!

Gud välsigne er!!!

 

 

Min första ledare i år i Världen Idag har nu kommit. Jag tar upp om det som bör vara den gemensamma grunden för alla kristna, om vad vi tror på och varför, och hur vi bör tro – nämligen Guds ord. Låt 2019 bli ett bibelläsningens och ett bibelstudiets år, och när du som kristen ska ta ställning i olika frågor, och när man som församlingen ska ta ställning, använd Bibeln som grund för vägledning och tänkande.

Jag vill passa på att önska alla mina bloggläsare en god jul och ett gott nytt år.

Jag har haft en lugn julhelg med familjen, har tyvärr varit jätteförkyld, men är nu på bättringsvägen.

Vad kommer jag att ägna mig åt under 2019?

Vi fortsätter naturligtvis vårt missionsuppdrag på Östermalm, på kort sikt handlar det om att fortsätta med Alphakurser, och mobilisera för att skala upp detta senare nästa år.  Vi ser där ett begynnande Guds verk. Mitt nätverkande på Östermalm innefattar också engagemang i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Oscars församling, som är en helt avgörande kontaktyta gentemot Östermalmsborna. De är fortfarande i stor utsträckning kulturkristna av traditionen. Första advent t.ex. var Oscars kyrka fullsatt tre gånger, och den rymmer 1200 personer. Frikyrkliga rykten om Svenska kyrkans förestående död är ganska överdrivet. Uppdraget i kyrkorådet medför att jag får vara med och välja kommande biskop i Stockholms stift, en totalt ny erfarenhet för mig. Nätverkandet på Östermalm innefattar också att jag nu väljs in i Stockholms stads stadsdelsnämnd för Östermalm, har blivit nominerad för det uppdraget av Kristdemokraterna. Det blir en viktig kontaktyta för min del, och jag möter då regelbundet de ledande Östermalmspolitikerna. Östermalmsmissionen innefattar även olika kommunikativa satsningar, har startat bloggen Östermalmspastorn, vi har startat en facebooksida Alpha Östermalm, och sonderar möjligheten att börja göra kristen TV från en Östermalmsrestaurang.

Jag ser också fram emot någon form av stöd från etablerad frikyrklighet för denna missionssatsning på Östermalm. Jag jobbar med det helt ideellt och det för med sig en hel del omkostnader. Enligt min mening är det den strategiskt viktigaste stadsdelen i Sverige att satsa missionellt på. Jag vill gärna inte tappa mina frikyrkliga kopplingar. Tyvärr fasades det församlingsgrundande nätverket Elim ut, för två år sedan, som jag satsade på, vilket har medfört en viss vakuumsituation för mig i förhållande till frikyrkligheten i Stockholm. De berörda församlingarna lever vidare med nya ledare, men jag hoppas på någon ny fortsättning av dessa församlingsgrundartankar, nu när Christer Roshamn tillträder i Folkungakyrkan och med Rickard Hultmar på plats i Korskyrkan.

Som tältmakarsyssla för att försörja mig, fortsätter jag med mitt konsultbolag, där jag jobbar med politiska analysuppdrag med fokus på energi- och klimatpolitik. Mina kunder är framförallt stora och internationellt verksamma företag.

I svenska kristenheten fortsätter jag uppdrag som ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen, i styrelsen för New Wine-nätverket, jag sitter med i Sveriges kristna råds referensgrupp för religionsfrihet, är ledarskribent på Världen Idag och är med i styrelsen för Skandinaviska Teologiska högskolan i Uppsala som Anders Gerdmar driver. Jag har avvecklat en del av mina kristna styrelseuppdrag, bland annat att vara ordförande för Claphaminstitutet, där jag ersatts av den eminente rektorn emeritus för Lunds universitet, Per Eriksson, och som ordförande för Ja till Livet, som nu döpts om till Människovärde. Där har Monika Severin ersatt mig som ordförande. Jag har också klivit av styrelsen för Westminster Theological Center och dess hubb i Stockholm och i Sveriges kristna råds klimat- och miljögrupp.

Jag fortsätter att resa ut regelbundet i kristenheten och hålla predikningar och föredrag. Har bokat in vissa saker för kommande år. Under januari kommer jag att  besöka Svenska kyrkan i Hassela-Bergsjö och hålla föredraget vid den årliga Martin Luther King-dagen, som är att årligt kristet arrangemang i norra Hälsingland.

Min ambition är också att öka mitt bibelteologiska författarskap. Om Gud ger liv och hälsa räknar jag med att börja jobba med böcker om Stockholms väckelsehistoria, samt en fördjupad analys av sekulariseringen och akademiseringen av svensk teologi på bekostnad av bibeltro.

Eftersom jag och Eva nu har tre barnbarn ger jag mer prioritet åt ledighet och erbjuder högkvalitativa barnpassningstjänster.

 

I min senaste ledare i Världen Idag för jag lite resonemang om det Bibeln kallar för antikrist. Det är två skäl till varför jag skriver om det just nu. Dels beror det på att Världen Idag nyligen uppmärksammat det på nyhetsplats, och bl.a. intervjuat mig om FN-systemet som en möjlig början på en antikristlig världsstatsdiktatur. En annan anledning att skriva om det är att jag just har kommit hem från att ha jobbat med en FN-konferens under en vecka. Jag har de senaste 16 åren jobbat med ett 15-tal FN-konferenser, så just FN tror jag att jag kan bättre än de flesta predikanter. Som akademisk statsvetare har jag även pysslat en del med internationell politik, så jag har under många år följt den mer akademiska världsstatsdebatten.

1. För det första tror jag inte alls att FN är en början på ett världsstatsliknande antikristligt system. Visst är FN en global organisation med alla världens länder som medlemmar. Men FN är en mycket tandlös organisation. Därför att FN saknar både beskattningsrätt och militära resurser har man egentligen ingen maktbas. I väldigt stor utsträckning kan länderna och i synnerhet stormakterna strunta i vad FN beslutar. Den verkställande makten saknas, vilket jag har på nära håll följt på miljöområdet. FN är dock ett viktigt organ, därför att det är ett forum där alla de mindre länderna får göra sin röst hörda. De mäktiga organen på global nivå, där har de små och fattiga länderna oftast ingen talan men i FN får man i varje fall föra fram sina ståndpunkter och vara en del av beslutsfattandet. Det leder också till att FN kan fatta väldigt tokiga beslut, då många länder i världen är diktaturer. Stormaktsmötena är viktigare ur maktsynpunkt, G20, G8, G2 där finns den verkliga makten. Även NATO, Världsbanken och IMF har mer ekonomiska eller militära muskler i jämförelse med FN som saknar sådana muskler. Att FN:s generalsekreterare skulle kunna börja styra över stormakternas ledare är en helt utopisk tanke.
2. Att det finns hemliga makthavare som bakom kulisserna styr över världen, tror jag inte alls på. Det är gamla antisemitiska spekulationer, som nazisterna och numera muslimerna har fört fram som någon sorts fakta. Det finns inte någon seriös statsvetenskaplig forskning i internationell politik som gett belägg för något sådant. Inte heller någon seriös grävande journalistik. Visst finns det massor av globala möten och sammanslutningar, och samarbete mellan politik och näringsliv. En del ganska öppet, en del mer slutna möten. Men att utifrån detta dra slutsatser att det finns någon hemlig sammansvärjning som kontrollerar världen är nys enligt min mening. Makthavarna i världen byts ständigt ut, både i näringslivet, och i toppolitiken, så det blir orimligt att det finns någon styrande organ som styr bakom kulisserna.
3. Jag tror inte alls på spekulationen om att EU är ett begynnande antikristligt världsherravälde. Om man tror det lever man fortfarande i 1800-talets politik, för fram till första världskriget styrde Europa över världen. Europa tappade greppet efter första världskriget. Och definitivt efter andra världskriget. Därefter var USA och Sovjet de stora supermakterna, idag är det USA och Kina som håller världens öde i sina händer. EU är enligt min mening bra för att Europas länder ska kunna hävda sig på världsmarknaden, och för att kunna samordna sin utrikespolitik, för att inte bli helt ifrånsprungna av USA och Kina. Även Indien kan gå i en riktning mot att bli en verklig supermakt framöver. Jag tror dock inte på att EU ska gå i USAs riktning och bli ett förenta stater. Den idén är helt utdöd idag. Det enda som gäller är EU som ett samarbete mellan Europas länder, och på den nivån tror jag EU är ett bra projekt. Men nej till för mycket makt i Bryssel, och det håller de flesta med om idag. Även Carl Bildt.
4. Bibeln säger att Jesus ska komma tillbaka. Bibeln säger att vi ständigt ska vara vaksamma och längta efter hans ankomst. Vi vet inte dagen eller stunden. De som tvärsäkert kan säga när Jesus ska komma tillbaka är falska profeter. Upp. 22:20 säger att ”Ja, jag kommer snart. Amen, kom herre Jesus.” Den längtan och detta rop ska prägla den kristna kyrkan. Den församling som inte längtar efter Jesu återkomst, utan har helt slagit sig till ro i denna världen, den har somnat. Fil. 3:20 säger: Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” 1 Kor. 16:22 använder ordet Maranata, som betyder Vår Herre kom, kristna kyrkans bekännelse att man längtar efter mötet med Kristus. Jesus ska komma tillbaka på ett överraskande sätt: ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen”. Matt. 24:44. Många fler bibeltexter kan nämnas, detta är några exempel.
5. Bibeln talar om tidstecken inför Jesu tillkommelse. Det är sant att vi inte vet när Jesus ska komma tillbaka, vi ska varje stund vänta på hans ankomst. Bibeln säger dock att det finns tidstecken som pekar på hans ankomst. Matt. 24:14 pekar på att evangeliet först ska predikas för alla folk, det har vi försökt genomföra i 2000 år, ännu inte fullbordat. Bibeln talar om en stor vedermöda som ska inträffa. Återigen vi vet inte exakta tidsperspektiven. Första och andra världskriget var det största massdödandet i mänsklighetens historia, är det ett första tecken på vedermöda? Kan ett tredje världskriget bli den verkliga vedermödan? Det vet vi inte, endast spekulationer men frågorna kan ställas. Dagens kärnvapen kan utplåna jordens befolkning. Falska profeter med tecken och under nämns i bibeltexterna. Tecken som syns på himlen. Ett annat tidstecken som nämns är antikrist. Upp. 13 talar om detta, liksom 1 Joh. 2:18, 2 Tess. 2:1-10. Israels frälsning nämns i Rom. 11, och jag skulle då vilja lägga till judarnas återsamlande i Israel, som en uppfyllelse av många GT-profetior.
6. Bibeln slår fast att antikrist har funnits här i världen. 1 Joh. 2:18 säger att ”den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss.” 1 Joh. 4:3 säger att: ”och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.” Antikrist präglas av totalitära regimer, förföljelse mot kristna m.m. För de tidiga generationerna av kristna var Romerske kejsaren en verklig antikrist.  Bibeln antyder dock en kulminering av detta, och en slutlig konfrontation med antikristliga systemet när Kristus kommer tillbaka. 2 Tess. 2 talar om att avfallet måste komma, och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud….. Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen av sin ankomst.

Som jag nämner i min ledare har det spekulerats i 2000 år vem denne kan vara. Det 2 Tess 2 talar om har ännu inte inträffat. Upp. 13 talar om flera vilddjur som förleder jordens invånare.

Vi får vara försiktiga i spekulationer här. Många har utpekats som antikrist, och jag tror att dessa har varit antikrister styrda av antikrists ande. Bland annat Hitler, Stalin, Nero, och många andra i världshistorien. Dagens fundamentalistiska muslimska regimer uppfyller alla tecken på detta. Under min livsstid har det varit ett antal spekulationer om en möjlig antikrist. Vi vet inte Guds tidsperspektiv. Även om Bibeln talar om tidstecken vet vi inte Guds tidsperspektiv. Antydningarna i bibeltexterna om en gudsfientlig världsstat. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna är på plats för detta, första gången i mänsklighetens historia. Dock finns inte i dagsläget de politiska förutsättningarna. Men hur som helst är makten mycket koncentrerad i vår värld idag, och det behövs inte mycket för att koncentrera den ytterligare.

Det vi vet är att vi ska vänta på Jesus, vara bedjande och noga observera tidstecknen.

Idag hade jag förmånen att få träffa en nobelpristagare, årets pristagare  i ekonomi, William Nordhaus. Här är en bild på oss.

Idag skriver jag i Dagen och argumenterar för en biblisk miljö- och klimatteologi. I en kortfattad debattartikel kan man naturligtvis inte utveckla resonemangen med bibelreferenser m.m., men tankegångarna har jag ju uttryckt på olika sätt under många år.

Jag reser dessutom på söndag kväll till FN:s klimatkonferens COP 24 i Polen i Katowice, för att jobba med den under nästa vecka. Har vissa specifika uppdrag kopplat till konferensen. Företrädare för alla världens regeringar är på plats, civilorganisationer från hela världen, bland annat från kyrkorna, en rad olika vetenskapliga organisationer är med, miljörörelsen, parlamentariker, och många företrädare från näringslivet.

Jag har alltid varit intresserad av apologetik, försvaret av den kristna tron.

Tidigt åttiotal kom jag ut med boken ”Kristendomen mot väggen”, som kom ut med en ny upplaga 1999 med titeln ”Hur kan jag tro på en Gud som jag inte kan se”. För mig är det viktigt att den kristna tron har ett kognitivt innehåll, det finns en substans i tron, en kristen lära, som kan argumenteras för och försvaras. Och som ger en bättre förklaring till den värld vi lever i en den ateistiska-materialistiska förklaringen.

Mina två senaste ledare i Världen idag handlar om detta, man hittar dem här och här.

För en tid sedan åt jag lunch med en god vän som är en framstående internationell forskare. Han har en kristen bakgrund men är inte längre bekännande kristen eller med i en kyrka. Det är en ytterst tveksam behandling han utsattes för av svensk frikyrklighet, ett skäl till varför han försvann. Han följer dock kristna debatten ganska ingående. Han uttryckte förundran över kristna debatten om Sverigedemokraterna som han menar har blivit lika hätsk i tonen som Livets ords-debatten på åttiotalet.

Senaste dygnet har jag läst på sociala medier av kristna Sverigedemokrater att jag är en falsk profet, jag lider av tvångstankar, jag är naiv,  jag är aningslös, jag ägnar mig åt hyckleri, är demonisk,  jag förleder människor,  jag hör till globalisternas illuminati, jag har också fått höra många gånger att jag är kommunist, dock inte senaste dygnet.

I mitt fall ska man också lägga till att jag i 40 års tid varit utsatt för konstant kritik därför att jag försvarat traditionella kristna värderingar angående familj, abort, äktenskap m.m. och står för en konservativ bibelsyn och där jag kritiserats för att tro på att Adam och Eva har existerat, problematiserat statlig styrning över teologiska utbildningar, försvarat Jonabokens historicitet, Danielsbokens historicitet m.m. Tonläget i de diskussionerna har ibland legat ganska nära kristna Sverigedemokrater.

En slutsats är att det behöver vara ganska hårdhudade personer som rör sig i frikyrkliga debatter och vågar stå för en tydlig hållning. Jag tror inte att jag är särskilt hårdhudad.

 

Mitt blogginlägg med kommentar över Ulf Christianssons SD-text har tydligen väckt viss uppmärksamhet. Läs här.

Och här är ett nytt blogginlägg från min nya blogg ”Östermalmspastorn”.