Det finns trender i moderna kristenheten jag starkt sympatiserar med. Det finns trender i kristenheten jag är mycket skeptisk till.

En sådan trend som jag har svårt med är den kristna högernationalismen som enligt mina bedömningar är på framsteg, kanske allra mest i USA men det märks också tydligt i Sverige och vissa Europeiska länder. Ett problem med detta är att det skapar en politisering av kristenheten, där vissa sekulära politiker, framställs som viktiga Guds redskap för förändring. Hur man förhåller sig till vissa helt sekulära politiker och partier, blir då en viktig markering av ens andliga tillstånd. Ger man inte stöd åt rätt politiker eller parti uppfattas man som andligt vilseledd. Enligt min mening är detta heresi, det är inte i enlighet med evangeliets budskap. Med högernationalismen följer också vetenskapsförakt, en förakt för bildning, och objektiv kunskap. Rykten, spekulationer, lösryckta citat, görs till absoluta sanningar.

En kristendom som visar vetenskapsförakt, förakt för bildning, förakt för objektiva kunskapsinhämtning, det har jag inte mycket till övers för. Vetenskapen har begränsningar och det är ett stegvis sökande efter kunskap, och inom akademins ram kan det också odlas vidskepelse. Men man måste skilja på forskning med djup förankring i forskarsamhället och där det finns överväldigande stöd för vissa sanningar, och spekulativ forskning som inte har prövats på ett mer seriöst sätt. Vetenskap och forskning har sina rötter i Guds kallelse till människan att vårda och förvalta planeten. Det är extremt få frågor där Bibelns perspektiv står i motsats till seriös och väl beprövad vetenskap. I sådana situationer väger Bibeln tyngst för mig, så är det för en evangelikal kristen.

Jag har i många år sysslat med miljö- och energi- och klimatforskning. Är hyfsat insatt inom dessa områden, och jobbar fortfarande med konsultuppdrag inom näringslivet inom dessa områden. Jag har bland annat varit med på 15 av FN:s globala klimat- och miljökonferenser.

Forskarna började slå larm om att vi släpper ut för mycket växthusgaser, framförallt koldioxid, redan på åttiotalet. Det kommer att leda till stigande temperaturer och klimatförändringar sade man. Utsläppen beror på att vi varje dygn förbränner ofantliga mängder kol och olja runt hela planeten. Dessutom bränner vi och plöjer ner regnskogar, vilket också leder till utsläpp av koldioxid. En överväldigande majoritet av klimatforskarna runt om i hela världen och samtliga ledande vetenskapsakademier ger sitt stöd till klimatforskningens slutsatser.

Som kristen tror jag att det är Gud som har skapat allt, och en avgörande del av hans skapelse, är atmosfären runt vår planet. Det är den som gör det möjligt med liv på jorden. När vi släpper ut enorma mängder med växthusgaser varje dag, påverkar det det tunna atmosfärhöljet runt jorden. Med mer koldioxid i atmosfären, leder det till att planeten långsamt värms upp. Då smälter isar på lång sikt, öknar breder ut sig, och det påverkar klimatet på ett sätt vi inte kan förutse.

Den kristna högernationalismen är ofta allierad med en variant av kristen klimatskepticism. Man är mer oroad över klimatpolitiken än klimatförändringarna.

Greta Thunberg står för en sund reaktion. De unga idag, deras barn och barnbarn ska leva på vår planet mellan 2100-2200. Att de är djupt oroande över klimatforskningens slutsatser, är en helt normal reaktion. Greta har fått bli en symbol för ett växande miljömedvetande hos den unga generationen. Som kristen tror jag på Jesu återkomst och han ska få ordning på vår värld genom ett Guds ingripande. Men ingen vet dagen eller stunden. Så ur ett kristet perspektiv är det helt riktigt att långsiktigt ta ansvar för förvaltningen av vår planet, där utsläpp av växthusgaser och att sköta om atmosfären är en avgörande fråga för att dina barnbarn ska kunna leva på vår planet. Att vänta på Jesu återkomst och strunta i den värld vi har nu, det är en mycket oansvarig kristen hållning, och inte särskilt föredömlig.

Att människan förstör miljön och klimatet är synd och mänsklighetens uppror mot skaparen, det är uttryck för att materialismens Gud dominerar i världen.

Det är sorgligt när man i kristna sammanhang dissar Greta och ungas klimatoro. Greta är varken en profet eller en andlig röst, hon är bara uttryck för en ung generations oro för hur dagens eliter förvaltar vår planet.

Jag har jobbat med klimatdebatten och klimatforskningen nu i över 20 år. Min uppfattning är att Greta har helt rätt. Hon har begripit detta betydligt bättre än politiken. Trots att FN:s klimatkonvention bildades 1992 har världens länder fortfarande inte börjat minska sina utsläpp av växthusgaser, framförallt koldioxid. Man skulle kunna säga att det pratas väldigt mycket om klimatet, men sammantaget görs det väldigt lite.

Att kristna dissar klimatfrågan, och mer eller mindre demoniserar klimatengagemang är obegripligt enligt min mening. Det är uttryck för en kristen vetenskapsförakt. Och även om det skulle visa sig om 20-30 år att klimatforskningen har innehållit felaktigheter, föreslår man ändå rätt åtgärder, avveckla kol och olja, och sluta hugg ner regnskogarna. Oljeberoendet görs oss beroende av några få diktaturstater och tvivelaktiga stater som Iran, Irak, Venezuela, Ryssland, Saudi-Arabien.

Fortsätt gigantisk användning av olja och kol, vad är det för kristet budskap med detta? Det är i praktiken vad kristna klimatskeptiker säger.

 

 

 

 

 

 

Den här helgen kommer mina Stockholmsengagemang i gång på allvar efter sommaren.

Nästa söndag börjar Alpha på Östermalm, och idag var vi ute och spred flyers för att bjuda in till Alpha. Vi höll till utanför Fältöverstens centrum vid Karlaplan där ett antal tusen Östermalmsbor rör sig varje lördag. Vi fick många fina samtal. Gatuevangelisation var på modet under sjuttiotalet. Sedan blev det nedvärderat. Jag vill nog påstå att det är en oslagbar metod för att få kontakt med människor. Man bör notera att de politiska partierna fortsätter alla aktivt med gatumöten och samtal med folk vid torg och centra, inför politiska val. Den kristna kyrkan måste ute på torgen och centrum, vara synliga och ständigt ha kontakt med nya människor.

Missionen på Östermalm handlar både om direkt evangelisation och driva Alphaverksamheten, och vi söker möjligheter till ytterligare initiativ. Men det handlar också om nätverkande, tjäna sitt samhälle m.m. Nästa vecka har vi de första mötena efter sommaren i både stadsdelsnämnden och i kyrkorådet. Är hedrad av att få vara med och betjäna min stadsdel i dessa uppdrag.

I morgon ser jag fram emot att predika i Iglesia Ichtus i Stockholm, som hyr in sig i Adventskyrkan vid Norra bantorget. Gudstjänsten i morgon blir 14.00. De har bland annat tagit hand om Sebastian Stakset som nyfrälst och lärjungaformat honom, och finns fortfarande aktivt med i hans kampanjer och turnéer. Just nu pågår kampanjen i Piteå. Vi planerar för motsvarande kampanj i Stockholm nästa år.

Senaste ledaren i Världen Idag handlar om förbönstjänsten, och den troendes och församlingens ansvar att be. Vi pratar och tycker för mycket som kristna, vi borde be mer istället.

Helgen 20-22 september kommer jag att vara i Orsa och hålla i en bibelhelg på Trunnagården.  Det blir ett kärt återseende. Jag gick ju på bibelskola där som tonåring, 1971-73. Var endast 16 när jag började bibelskolan som då hette Betel-Institutet. Två år av tonåren i Orsa har satt sin prägel på ens liv. Kommer att hålla en bibelhelg över temat ”Danielsboken”. Bibelstudier fredag kväll, lördag dagtid och kväll, och en avslutningsgudstjänst i Missionskyrkan i Orsa 11.00 på söndag 22 september. Hör av dig till Trunnagården om du vill vara med.

Den berömde Hillsongsångaren och låtskrivaren Marty Sampson har tappat tron på Jesus. Det är inte något dramatiskt med detta. Miljoner blir kristna runt om i världen varje år, och många, inte minst i västvärlden, faller ifrån varje år. Nya testamentet varnar ständigt om avfällighet, så det är en realitet. Det anmärkningsvärda är dock Marty Sampsons motiveringar bakom detta, vilken kristen värld har han levt i egentligen. Tycker att amerikanske förkunnaren och apologeten Michael Brown ställer bra frågor om denna sak. Läs här.

De kritiska frågor som Sampson för fram har det skrivits åtskilliga hyllmeter med böcker om. Jag har själv bidragit med några av dessa böcker. Det är sorgligt när kristna tappar tron bara för att de inte kan ta del av alla reflektioner och tänkande som pågår ständigt i globala kristenheten.

Den kristna kyrkan präglas av att vi tillhör en organisation och en organism med 2000 år på nacken, och dessförinnan med djupa rötter hos det judiska folket. Den kristna kyrkan är dessutom global, bröder och systrar från alla folk, språk och stammar.

Det innebär att teologi, teologiska ståndpunkter, och kristna ståndpunkter måste utformas utifrån en lyhördhet och respekt att kyrkan är global och att den hör till ett folk på vandring från generation till generation.

När jag hör kommentarer ibland från vissa kristna ledare i abortfrågan så saknar jag fullständigt denna förankring, både i skriften, i kristna traditionen, och den globala kyrkan. Värnandet om det ofödda barnets människovärde och rätt till liv har präglat kristna kyrkan under 2000 år. Det har varit lika utmanande under 2000 år som det är idag. Okunnigheten idag i vissa kristna kretsar är flagrant.

Rekommenderar läsning av min doktorsavhandling från 1984, ”Varför Sverige fick fri abort”. Den går tyvärr inte att köpa men man kan få tag på den vid universitetsbiblioteken. Rekommenderar också mitt SEA paper från 2013 som ger en mer biblisk-kyrkohistorisk bakgrund till frågan. Här är länken https://www.sea.nu/briefing-paper-motstand-och-manniskovarde-om-kyrkornas-abortengagemang/ .

Vill man ha kristna perspektiv på frågan behöver man lyssna på andra röster än RFSU, de politiska partierna inklusive KD och SD, och de politiska kvinnoförbunden.

Nu har jag semester. Barnbarnen från Norge är i Stockholm. Ägnade föregående helg åt alla tre barnbarnen med tillhörande föräldrar. Jättenais. Men man blir trött. Energinivån och kapaciteten är enorm hos en 5-åring, 3-åring och 2-åring.

Har jobbat med Almedalsveckan intensivt, både konsultuppdrag och sedan medverkade jag i tre av de kristna eventen under veckan. Började semestern stegvis under förra veckan. På måndag morgon bär det av till Skellefteå, som är hustruns ursprungsort.

Idag har jag en ledare i Världen idag om församlingen och demokratin. Det är ju frågor jag har levt med i hela mitt liv, och reflekterat över. Har ju mina rötter i den pingst-baptistiska traditionen med självständiga lokala församlingar, beslutande församlingsmöten, äldstekårer och en stark och visionär och drivande församlingsföreståndare.

Sedan har jag följt debatterna om dessa saker. Trosrörelsemodellen med en beslutande pastor, Vineyard också med en stark pastor, Hillsong där pastorn i Sydney har yttersta beslutsansvaret. Har sett skräckexempel på urartad församlingsdemokrati, där man manipulerar bort förnyelse och ledare som står för något bra. Har också sett exempel på starka pastorer som misskött sig, och där församlingen inte har kunnat utöva granskning och kunnat avsätta olämpliga personer. Har sett bra exempel på församlingsdemokrati, när församlingen är ett Guds folk som är ledda av Anden och upplysta av Guds ord, och då församlingsmötet är ett viktig organ för förankring och att ledningen och församlingen gemensamt hittar linjen framåt. Alla modeller kan i vissa lägen fungera riktigt dåligt. Alla modellerna kan i vissa lägen fungera riktigt bra. Något som dock alltid måste finnas är någon form av ansvarsutkrävande och öppenhet och genomlysning av högsta ledarna.

Ledaren idag ger en kortfattad sammanfattning av funderingar man har haft i bortåt 50 år. Inte någon svartvit bild, inte någon enkel modell som gör att det fungerar bra.

Nu är jag på New Wine-konferensen i Vänersborg. Väldigt bra som vanligt. Har ett seminarium under konferensen på lördag och lördag kväll reser jag vidare mot Stockholm för att sedan åka vidare till Almedalsveckan där jag är i fem dagar. Dels för att arbeta som konsult, dels för att medverka i tre olika av de kristna events som ordnas under veckan.

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om begreppet evangelikal och Evangeliska Frikyrkan.

Tycker att Göran Janzon har en utmärkt artikel i Dagen som är mycket klargörande, mer än min ledare. Jag har på ålderns höst ibland blivit för diplomatisk. Janzon är mer rakt på.

Jag är född 22 oktober 1954. Personer med högre nivåer av matematisk begåvning kan eventuellt räkna ut vad jag fyller i höst.

Har dock inte en tanke på att pensionera mig, har massa energi kvar och räknar med att jobba i varje fall i sju år till om Gud ger nåden med god hälsa. Mina avlönade uppdrag i kristna sektorn är ytterst begränsade, men mina konsultkunder fortsätter att överösa mig med uppdrag, så inom näringslivet möter jag inte någon brist på efterfrågan.

Men blev idag påmind om min ålder då jag fick åka båt med Waxholmsbolaget till pensionärspris och samma dag fick jag ett första massbrev från PRO. Vad är det som händer?

Under hela tisdagen var jag på Torpkonferensen, en av de klassiska konferensanläggningarna i svensk kristenhet. Jag medverkade i ett seminarium där vi samtalade om begreppet evangelikal, och så intervjuades jag för TV Vision, det norska kristna TV-bolaget, som jag tidigare gjort en del program för.

Jag var ju djupt involverad i processen när Evangeliska Frikyrkan bildades 1996-97, och då fastställde vi en teologisk och andlig inriktning för EFK, som bestod av ledorden evangelikal, karismatisk, baptistisk och missionsinriktad. Den inriktningen har jag haft som ledstjärna i alla år sedan dess. Evangelikal innebär bland annat att bygga på reformationens grund och ha skriften allena som bas för lära och liv. Det följs ju upp i Lausannedeklarationen, som också har varit en teologisk grundval för EFK. Det var Fredrik Wenell, Linnéa Åberg, Linalie Newman och jag som samtalade om denna sak, under ledning av Öyvind Tolvsen.

Ordet evangelikal har fått en allt spretigare betydelse och vi samtalade om begreppet är användbart i fortsättningen. Det får vi nog fortsätta diskutera men vi konstaterade att under alla omständigheter måste vi själva tydligt definiera vad vi menar med evangelikal. Evangelisk är ju ett närbesläktat ord, med liknande innebörd.

Det var kul att vara på Torp igen, jag var ju ständigt där under mina 16 år i EFK-styrelsen. Eftersom jag klagade på Torp i fjol här på bloggen, på grund av upplägget av ett homosexseminarium, är jag betydligt mer positiv till årets program. Tycker det mer ligger i linje med det väckelsearv som präglar EFK:s grundarsamfund. Inte minst tyckte jag det var fräscht att låta Sebastian Stakset predika i går kväll, och ge en rejäl input åt den nya rörelsen i svensk kristenhet, med fokus på att predika evangeliet och föra människor till tro. I synnerhet de som har det svårt och märkts av livet.