Tolv ledande humanister publicerade en artikel på Sveriges viktigaste debattforum på midsommarafton, Dagens Nyheters debattsida. Bland undertecknarna fanns bl.a. Christer Sturmark, PC Jersild, astronauten Christer Fuglsang, Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Eva Dahlgren, Stellan Skarsgård, Björn Ulvéus m.fl. Du hittar artikeln här och tidningen Dagens sammanfattning här.

Artikeln har rubriken ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. Den argumenterar för att religion i alla dess former ska förvisas till den privata sfären, och den övergripande hållningen i artikeln är att religion är skadligt för samhället.

Det finns vissa saker i artikeln som jag håller med om det finns vissa saker jag inte alls håller med om.

En punkt jag håller med om är kritiken mot resolutionen från FN:s råd mot mänskliga rättigheter som vill förbjuda kritik mot religioner. Det beslutet drevs fram av muslimska stater som bekämpar religionsfriheten. Det fanns ingen, så vitt jag vet, kristen förankring bakom det beslutet. Jag tycker att det är självklart att religion ska kunna kritiskt granskas på samma sätt som alla andra verksamheter i ett samhälle ska kunna granskas kritiskt.

Och jag är inte heller emot till vissa delar ett sekulärt samhälle. Jag tänker på att väckelse- och frikyrkorörelserna på sent 1800-tal kämpade för religionsfrihet i Sverige och mot den lutherska statskyrkans religionsmonopol. Man ville inte att staten skulle ta ställning för en viss religiös riktning utan samhället måste ge utrymme för olika religiösa riktningar. Det var liknande typ av religionsfrihet man efterfrågade, som t.ex. utvecklades i USA i samband med att man bildade Amerikas Förenta Stater. Statskyrkoidén avvisades från början.

Men artikelförfattarna talar om en annan typ av sekulärt samhälle, det religionsbefriade sekulära samhället. Det är en annan sak.

Jag tvivlar på att det överhuvud taget går att skapa något religionsbefriat och ideologibefriat sekulärt samhälle. Idéer, övertygelser, värderingar och ideal – som är nödvändigt i ett samhälle – formas av livsåskådningar, och som ofta i varje fall tangerar det religiösa området.

De kommunistiska länderna som utvecklades från 1917 och framåt, de försökte skapa ett religionsbefriat sekulärt samhälle. Det som fortfarande är bestående är Kina. Dels blev dessa samhällen kraftigt förtryckande, och de religiösa elementen blev förtryckta. Samtidigt skapade ateismen en ny form av religiositet där Lenin, Marx och Maos skrifter blev de nya biblarna. Och staten och kommunistledarna blev de nya gudarna.

En renodlad religionsbefriad och neutral stat är svårt att skapa. Sverige har kommit långt på det området, men vår ateism-agnosticism har ju också fått karaktären av statsreligion, som tenderar att bli förtryckande mot andra. Hur aktiva kristna har förtryckts och begränsats på arbetsmarknaden, under många år, är en fråga som inte har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning.

Det idealsamhälle som humanisterna förespråkar, med samma respekt för alla människor oavsett kulturell och religiös bakgrund, där detta är mest framträdande i världen idag, är det inte i länder med kristen tradition och bakgrund? Dessa ideal uppkommer ju inte heller i ett ideologiskt vacuum.

Sedan är jag mycket skeptisk till de tolv humanisternas generaliserande sätt att skriva. Alla religioner klumpas ihop. Och man radar upp en rad exempel på skadliga religiösa influenser, som t.ex. terrorism, könsstympning, hedersförtryck etc. Humanisternas kamp mot dessa religiösa extrema avarter, kan jag som kristen lätt delta i. Och jag tycker att dessa religiösa avarter ligger mycket långt från Jesu budskap om kärlek, frid och försoning. Men sådana nyanseringar görs inte i humanisternas artikel.

Artikelförfattarna skriver om dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka. Men även här uttrycker man sig generaliserande. Alla dras över en enda kam.

Hör Martin Luther King, Nelson Mandela och Moder Teresa till de religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka?

Att religiös tro i stor utsträckning inspirerar människor till god moral, att visa osjälviskhet, och barmhärtighet – detta framkommer inte i humanisternas artikel.

Nu har jag kommit hem från Torpkonferensen där jag har varit i några dagar. Har bland annat medverkat vid tre olika tillfällen, i bönesamlingar och seminarier. Det är alltid massa folk som vill prata med mig när jag finns med på en sådan konferens, och det är mycket intressant – det kan dock påverka möjligheten att följa med i konferensen, men fick bland annat tillfälle att lyssna på vår thailändske gäst, en kontakt vi har via vår mission i Thailand. Det var inspirerande. Han trodde på väckelse i Sverige, men det kommer genom fasta och bön. Det var hans budskap. Det finns inga genvägar.

Sedan gick jag och hustrun och uppvaktade Lars-Göran Sundberg på femtioårsdagen, en av Elimkyrkans pastorer.

Noterar många inlägg med anledning av abortinlägg. Ska försöka läsa igenom.

Notera också att idag är det en större intervju i tidningen Hemmets vän med mig, som Per Danielsson har gjort. Man hittar ett sammandrag av intervjun här. Men vill man läsa hela intervjun måste man skaffa sig papperstidningen.

Idag har jag en krönika införd i Världen Idag som man kan hitta här.

Den handlar om abortfrågan och ger en tydlig vink till det programarbete som pågår inom kristdemokraterna när det gäller abortfrågan. Jag hävdar att det är en konsekvent hållning från kristna kyrkan i alla tider att vara emot abort och värna om det ofödda livet. T.om. Jonas Gardell påpekar detta om den tidiga kyrkan att den utmärkte sig på detta område, man var helt emot abort och spädbarnsdråp vilket var både vanligt och legalt vid den tidpunkten.

Kristen abortkritik handlar ytterst om att värna de allra svagaste, och det är också uttryck för en konsekvent kristen icke-våldsetik.

I Svergie är frågan redan så nedtonad inom kyrkan, det är nästan bara Ja till Livet och Mats Selander som har en tydlig ståndpunkt. Att i det läget lyssna på amerikanska predikanter (som t.ex. Jim Wallis och Brian McLaren) som tycker att frågan ska tonas ner ytterligare, tycker jag är helt fel.

Kristen etik handlar om mycket mer än bara abortfrågan. Men att ta bort och tysta ner denna del av kristna etiken blir bara en populistisk anpassning efter det sekulära samhällets agenda.

Idag tisdag, publicerar vi en gemensam artikel i tidningen Dagen, med kraftig kritik mot Högskoleverket som enligt vår mening för mycket vill lägga sig i de teologiska utbildningarna. Vi som har skrivit artikeln är förutom mig själv, Dan Salomonsson, pingstpastor i Uppsala, Ulf Ekman, pastor för Livets Ord, Anders Sjöberg, avgående missionsföreståndare för EFS och Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Man hittar artikeln här.

Vi har det gemensamma bl.a. att vi alla är styrelseledamöter i i Clapham-Institutet, och det var vid ett styrelsemöte nyligen där idén kläcktes att vi skulle göra en gemensam artikel i detta ämne.

Har nu ett ganska spännande utspel på gång. Hoppas på att det kan offentliggöras efter midnatt. Det intressanta är nog med vilka det sägs mer än vad vi säger. Mina bloggläsare får veta före alla andra – i varje fall när det är möjligt.

Alla mina bloggläsare är välkomna till Torpkonferensen som börjar idag. Det är Evangeliska Frikyrkans stora sommarkonferens men det är ingen sluten samfundskonferens utan en öppen och ekumenisk konferens med kristna från en rad olika sammanhang medverkande och engagerade.

All information får man genom länken här.

Nu är det sen söndagkväll. Kommande vecka kommer jag bland annat att ägna åt Torpkonferensen där jag medverkar vid tre olika samlingar under onsdagen och torsdagen. Det händer en del andra spännande grejer som man får reda på om man läser min blogg.

Det som har berört mig mest senaste veckan är det tragiska mordet i Stockholm då 16-åringar har slagit ihjäl varandra – igen.

Den kristna kyrkan behöver mer än någonsin kliva ut ur kyrkan för att bli delaktig i ungdomsvärlden, och berätta om Jesus, och bry sig om. Och sluta med sin självupptagenhet för att engagera sig i världen utanför kyrkan.

Evangeliet om Jesus är de goda nyheterna för människor som ropar på hjälp och som är i kris. De som klarar sig själva och tycker allt är bra, det behöver varken Jesus eller evangeliet.

Funderar på att kontakta 18-åringen Anton Abele kommande vecka, den ledande aktivisten bland ungdomarna i Stockholm mot tonårsvåldet. Och diskutera samarbete.

Jag noterar att det har varit 142 kommentarer med anledning av samtalet med Jonas Gardell i Söderhöjdskyrkan. Jag säger dock inget mer om det, det blir endast en upprepning i så fall. Min inställning är dock att vi måste förena en generös, ödmjuk och öppen inställning till människor av alla kategorier, med att samtidigt stå för evangeliet om Jesus. Det finns mer att säga i denna fråga men allt kan inte skrivas på en blogg. Jag återkommer när jag skriver mina memoarer någon gång i framtiden.

Har en ledig helg, och min fru som jobbar i vårdsektorn som jobbar varannan helg, har också en ledig helg. I går kväll firade vi inom familjen födelsedag för vår äldste son. Idag ska jag försöka få vår båt i sjön, som ligger vid vårt fritidshus ute på Värmdö. Det är en styrpulpet, Ryds 535, det är fantastiskt avkopplande att åka ut på sjön, och ett bra tillfälle till bön och nära gemenskap med Gud. På söndag kommer jag och Eva att gå till vår församling, Söderhöjdskyrkan, och be, lyssna till Guds ord och ta emot nattvarden.

Nästa vecka kommer jag med två olika artiklar i två olika tidningar. Det kommer att bli intressanta utspel (jag förstår att bloggläsaren blir förvånad över att jag gör ett utspel) tror jag. Kan bara ge en liten föraning om att det blir både synpunkter på Högskoleverket och lite goda råd till Kristdemokraternas programgrupp som ser över partiets inställning till aborter.

Tack för alla inlägg om Gardellsamtalet. Jag tycker också att det är bra att bläddra tillbaka på min blogg till 30 mars och 2 april, då jag skrev mina kommentarer efter att ha läst Gardells bok. Det jag skriver där har jag inte haft anledning att modifiera. Däremot är jag mindre tvärsäker var jag har Gardell idag, efter två långa samtal och långa mailväxlingar med honom. Han verkar betydligt mer resonerbar och öppen för konventionell kristen tro än vad jag trodde för några månader sedan. Så framförallt tycker jag att vi ska be för Jonas.

Jag tror att i all kommunikation med människor om kristen tro måste vi först vinna deras förtroende för att de överhuvud taget ska lyssna på vad vi säger.

Jag är självklart beredd att ta en betydligt tuffare offentlig debatt med Gardell, men min och Söderhöjdskyrkans församlingslednings bedömning var att detta tonläge var det som var möjligt just nu och det vi ville göra just nu. Det är också viktigt för mig att behandla människor lika, oavsett om de är kändisar eller inte. Jag möter aldrig någon människa med inställningen att jag vill vinna över dem i en debatt. Jag vill att människor ska möta en positiv kristendom hos mig, och att jag som kristen älskar alla människor och har en positiv hållning till dem oavsett vad de tror och var de befinner sig någonstans. Evangeliet är de goda nyheterna till oss människor, för alla, och oavsett var vi befinner oss, och oavsett vad vi tror, oavsett hur vi lever, i evangeliet ingår också att tala om människans synd, och det är en förutsättning för nåden, förlåtelsen och frälsningen, och Jesu död på korset.

Nu fortsätter vi att gå ut i Tantolunden på fredagskvällarna, där vi möter en massa punkare, satanister, knarkare, alkoholberoende tonåringar, tonåringar som experimenterar med sexuella läggningen, och helt vanliga och ganska skötsamma tonåringar, allt mellan himmel och jord. Och där kommer det att bli många spännande samtal under sommaren, och dessa samtal påverkar mig också väldigt mycket, deras frågor och agenda blir också min agenda.

Och det enda tillfälle de möter en kristen kyrka, det är när de möter ett gäng entusiaster som är ute på fredagskvällarna som bjuder dem på pannkakor och kaffe. Det är vad ungdomarna på stan tror konstituerar kyrkan och kristna tron. Kristna är sådana som är ute på fredagskvällarna och bryr sig om tonåringarna på stan, det är vad de tror och vad de möter.

Griniga, gnälliga, oroade och konstant fördömande evangelikaler och bibeltroende, kommer inte att vinna svenskarnas förtroende för Jesustron.