Räknar med att skriva ett uttalande och kommentar med anledning av Dagens artikel idag om EFK, SALT, utbildning etc. Hinner dock inte just nu. Sitter på en konferens som tidingen Dagen ordnar tillsammans med Kristina Publicistförbundet och Claphaminstitutet. Har ännu inte hunnit läsa Dagens artikel.

Tidningen Dagen uppmärksammar idag EFK-församlingarna i Stockholm. Jag hinner dock inte kommentera just nu.

Hv – Djurgården 2-3, vem bryr sig?

Noterar att frågan om samboskap nu är uppe i 100 kommentarer. Jag tror att rekordet på denna blogg ligger på någonstans kring 110-120 kommentarer. Vi får se om det rekordet slås den här gången. Jag hinner tyvärr inte läsa igenom och kommentera just nu. Men återkommer med någon summering av debatten inom 1-2 dagar. Senaste dagarna har jag haft andra och mer pockande bekymmer. Var hos doktorn i måndags som observerade att mitt blodtryck var 156/110 trots tre blodtrycksmediciner, en kraftig ökning under de senaste månaderna. Så nu är det strikt skötsamhet som gäller, lugnt tempo och dessutom har jag börjat ta en till blodtrycksmedicin, betablockeraren, som jag konsumerade för en del år sedan. Man blir återigen påmind om hur förgänglig ens kroppshydda är. Det är dock skönt att Elimkyrkan, där jag är pastor, har sex läkare som församlingsmedlemmar. En av dem själavårdade mig i måndags kväll. Det kändes bra.

Tack för engagerad diskussion om sambofrågan. Som vanligt när det börjar hetta till hinner jag inte hänga med, men fortsätt skriva kommentarer, återkommer med någon form av inlägg där jag ska försöka ta upp en del trådar  – när jag har hunnit läsa igenom inläggen.

Vill också igen informera om att vi i Evangeliska Frikyrkan planerar en konferens i Stockholm, Stockholm 2020, valborgsmässoafton och första maj. All information och anmälan kan man göra genom att gå in på vår hemsida, http://www.stockholm2020.net/

Bland annat har vi bjudit in Ric Thorpe från London som jobbar med församlingsgrundande inom ramen för Anglikanska kyrkan. Vi kommer också att spegla frågan om församlingsgrundande ur olika perspektiv, det finns många sätt att starta församlingar på. Konferensen är av allmänt intresse för kristna som vill satsa på en missionerande och expansiv kristendom. Det har uppstått frågor om att Andreas Nielsen är med, Hillsongpastorn i Stockholm. Vi tycker dock att Andreas gör ett jättebra jobb i Hillsong, och det är få församlingar i Sverige, kanske inte någon, som så mycket når ut med det kristna budskapet till ungdomar som den församlingen gör. Det är värd all respekt. Att Andreas tidigare var med i pastorsteamet i Karisma, kan inte han som ung pastor, vara belastad av, resten av livet. Så ser jag, Kjell-Axel Johansson och John van Dinther på saken.

Vår ambition är dock att jobba med församlingsgrundande på olika sätt utifrån förutsättningarna i den specifika situationen. Därför blir det inte bara en Hillsong-modell som kommer att presenteras vid konferensen.

En klassisk tes i kristendomen är att sex är en gåva från Gud, men gåvan är så viktig och fin, så den ska utövas inom ramen för ett äktenskap. I nya testamentet var det tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär, skriver Paulus i 1 Kor 7, det är uppenbart att han menar att sexualiteten ska utövas inom ett äktenskap. Det var tydligen också ganska uppenbart om man var gift eller inte. Bibeln talar om bröllop, gifta sig, uppenbart fanns det en tydlig gränsdragning, att vara gift eller inte. Jesus hänvisar till skapelseberättelsen när han talar om äktenskapet. Ett av budorden var att inte begå äktenskapsbrott, det förutsätter att det är tydligt definierat vem som är gift eller inte.

Det jag reagerar på är den glidning som sker inom kyrkan i Sverige i samlevnadsfrågor utan att man öppet deklarerar detta. På femtiotalet hade det blivit skandal om en präst bodde sambo. Och på sjuttiotalet hade det var otänktbart för en frikyrkopastor. Nu har det blivit allt vanligare och alltmer accepterat inom frikyrkan. Max Wetterlund viftar undan frågan om samboskap i sitt blogginlägg (har skrivit uppskattande om Wetterlunds sexbloggande i tidigare inlägg, men gillar inte hans inställning i sambofrågan länk till inlägget här), och menar att de som är sambos egentligen är gifta. Ligger man med varandra då är man gifta med varandra (jag undrar hur jag ska tillämpa den principen när man pratar med Stockholmsungdomar som regelbundet byter sexpartner?). Max har också svårt när kyrkan skäller på samboskapet.

Jag har en rad kritiska frågor till detta krypande accepterande av samboskap och utomäktenskapligt samliv, som uppenbarligen blir alltmer accepterat inom bland annat Evangeliska Frikyrkan. Nu utmanar jag till debatt. Jag får rejäl draghjälp idag av professor Sten Philipsson som skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt idag om Katolska kyrkan och säger att kyrkan alltid hävdat att sexualiteten hör till äktenskapet. Även den punkten blir ju ofta ifrågasatt, en del hävdar att kyrkan inte har haft tydliga normer när det gäller sex och äktenskap. Philipson menar att så har det varit, sedan kritiserar han normen, men det är en annan sak.

Jag tycker att dessa frågor är betydligt viktigare än den pågående diskussionen om juridiska vigselrätten, den frågan är ju en samhällsfråga, den handlar ju inte om hur vi som kristna ser på äktenskapet.

Jag menar att både Bibeln och kristna traditionen definierar tydliga riktlinjer för äktenskaps ingående. Jesus säger att en man ska överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de två ska bli ett kött. På andra ställen i Bibeln framkommer att detta görs i någon form av bröllop, en offentlig proklamation. Bibeln liknar också förhållandet mellan mannen och hustrun vid ett Guds förbund. Sedan ser vi också en koppling till lagstiftningen, äktenskap och familjeliv har ju alltid reglerats juridiskt. Det handlar ju om arvsrätt, egendomsrätt, och framförallt om regler som har att göra med föräldraskap och ansvarstagande för barn. Exakta ritualerna för denna process kan varieras, men grunddragen ligger fast med att bilda en ny familjeenhet och hushåll, utlovad trohet (att hålla sig till), att förenas fysiskt (bli ett kött) och en förening med Gud i centrum – ingå ett förbund mellan mannen, hustrun och Gud – och sammankopplat med någon form av offentlig proklamation i form av bröllop, (även om det sistnämnda kan utformas på många olika sätt – jag har vigt folk i fikarummet innan en söndagsgudstjänst med några vittnen närvarande).

Samboskap brukar uppfattas som ett proväktenskap. Går det bra gifter man sig officiellt och juridiskt efter några år, går det dåligt separerar man. Det är mycket ovanligt att folk lever som sambo långsiktigt. Hela idén med samboskap, att göra det på prov, strider mot hela kristna äktenskapstanken, ett kristet äktenskap är att gå in i en livslång överlåtelse, ett förbund både till Gud och varandra. Samboskap började bli ganska vanligt i Stockholm i mitten av 1800-talet. Svenska kyrkan och prästerna gick då enhälligt in i kampen mot denna sedvänja som man menade var uttryck för synd och horeri.

Det finns också ett mänskligt skäl till varför det behövs tydliga gränsdragningar mellan att vara gift eller inte. Det beror på att sexualiteten är en pockande drift för ett förälskat par, och finns det inga klara gränslinjer slutar det sist med att man har sex första kvällen vid första dejten.

I dagens församlingar möter vi och får ta emot många människor som inte har någon kristen bakgrund, och som saknar kunskap i kristet tänkande på detta område. Jag har varit pastor i Stockholm i 20 år och har under denna tid fått vägleda många par in i ett äktenskap. Jag är förvånad över hur snabbt de som nyligen blivit kristna och som helt saknar kristen bakgrund, hur snabbt de snappar upp och förstår det kristna tänkandet på detta område. Det är dock tragiskt när pastorer abdikerar från sitt ansvar och inte ger tydlig vägledning på samlevnadens område. En kristen församling behöver tydliga normer på samlevnadens område, normer som tydligt behöver kommuniceras och motiveras utifrån Bibeln. Framförallt behöver man ge vägledning om hur man faktiskt kan leva efter Bibelns undervisning. Det går ju inte automatiskt.

Mina frågor är följande:

1. De pastorer och församlingar som alltmer accepterar samboförhållanden och utomäktenskapligt samliv – menar man att kristna kyrkan tidigare har haft fel på detta område, när man försvarat en inställning där sex hör till äktenskapet? Hur motiverar man den nya hållningen teologiskt? Jag har aldrig hört något bibel-teologiskt motiverat försvar för samboskap. Jag har till och med läst igenom Svenska kyrkans stora antologi om äktenskapssyn som kom häromåret, och hittade inget där.

2. Eller menar man att frågan om sex och äktenskap inte är någon specifik kristen fråga, utan det normala är att vi kristna lever som alla andra. När det blir vanligt i samhället i övrigt med sambo, då är det naturligt med att vi kristna också lever sambo. Hur motiverar man den hållningen teologiskt?

3. Sedan har vi ju det ständiga argumentet så fort man för fram en försvarande synpunkt på äktenskapet, då får man direkt höra att vi kristna inte följer Bibeln på ett antal andra områden, och då kan det ju kvitta hur vi lever när det gäller sex och samlevnad. För min egen del har jag som pastor eftersträvat att aldrig läsa Bibeln restriktivt på det sättet, att vara lärjunge och efterföljare till Jesus gäller alla livets områden, det tycker jag är självklart. Men det gäller också sex och samlevnad. Det man får höra som motargument är att det inte är så viktigt hur man lever på detta område som kristen. Det är en privatiserad kristendom som förespråkas, man får leva lite som man vill, och i kyrkan levererar vi allmänna predikningar som församlingsmedlemmarna får gör vad de vill med.

4. Eller menar pastorn kanske att den traditionella äktenskapssynen är riktig, men att vi kan inte påverka eller lägga oss i hur församlingsmedlemmarna lever. Menar man då att en församling inte är en överlåten gemenskap där vi gemensamt vandrar i efterföljelse till Jesus och hjälps åt i den processen? Menar man att församlingen ska vara privatiserad? Det sompredikas behöver inte kopplas ihop med livsstil? Hur försvarar man en sådan församlingssyn?

Vår bortgångne vän Hans Johansson var huvudlärare på Frizon häromåret om sex och samlevnad. Jag kände Hans ganska väl, vi var i samma pastorsgrupp i Stockholm under ett antal år. Han hade exakt samma inställning som jag har i dessa frågor, han till och med skrev in i stadgarna i sin församling att man inte fick vara medlem om man bodde sambo. I det perspektivet är jag förvånad över förre EFK-ung-ordföranden Max Wetterlundhs teser om samboskap och äktenskap.

Jag tycker faktiskt att de som stöder denna äktenskapsupplösande utveckling i våra församlingar, att man bör träda fram och försvara sin hållning, och stå för den. Jag begriper inte hur man får ihop det, jag har ställt mina frågor ovan. Jag tycker också att det är viktigt att vi inom Evangeliska Frikyrkan gör tydliga ställningstaganden i dessa frågor, hur vi som kristna ser på äktenskapet är ännu viktigare än hur vi ska förhålla oss till samhällets juridiska äktenskapslagstiftning.

Utmärkt debattartikel i Dagen senaste veckan av Andreas Dagernäs som är EFK-missionär i Tanzania. Man hittar artikeln här. Han skriver om varför den kristna kyrkan i Tanzania växer så snabbt. En anledning är att man faktiskt satsar på evangelisation. En annan anledning är tron på Guds kraft i funktion. Vi behöver mycket mer av sådan kristendom i Sverige. Preach it.

Idag är jag rejält förkyld och hängig men släpade mig ändå upp till Elimkyrkan för att vara med på internet-konferensen Helakyrkanshemsida. Det går att lyssna på vad som händer där via www.helakyrkanshemsida.se. Ett klart intressant evenemang arrangerat av Missionskyrkans internetpastor Nils Bryntesson, som samlade en brokig skara kristna. Elimkyrkan var inte arrangör utan vi lånade bara ut kyrkan. Nästa gång skulle jag vilja fråga om inte Evangeliska frikyrkan kan få vara medarrangör.

Tog upp i mitt seminarium om hur vi som kyrka behöver kommunicera och vad vi ska säga. Delade också med mig av mina erfarenheter som bloggare. Tittade på frågan även bibelteologiskt. Att nå ut med ett budskap – samma utmaning hade man både på Gamla Testamentets och Nya Testamentets tid. Jag förde också fram vissa perspektiv på hur vi som kristna i Sverige idag ska kommunicera vår tro.

Jag har ju aviserat att jag ska diskutera Max Wetterlunds bloggserie om sex. Jag läste först ett av inläggen där jag tyckte att han uttryckte sig minst sagt slarvigt om äktenskapsfrågan. När jag läste vidare de andra inläggen hittade jag dock mycket som var bra. Frågan om en kristen syn på porr och onani har jag ju redan skrivit om, och ligger ganska när det synsätt som Max för fram. Jag håller helt och hållet med Max om att vi öppet måste tala om sex i våra församlingar.

Jag tror inte heller på slutna kärnfamiljer. Jag tror att församlingen är kallad till att vara en familjegemenskap. Det är dock viktigt att vi uttrycker oss klart och tydligt när vi talar om detta, det äktenskapliga samlivet gäller en unik relation mellan en man och en kvinna. Som gemensamt tar ansvar för sina barn. I den begreppsförvirring som råder idag på äktenskapsområdet måste man här uttrycka sig tydligt. När vi talar om kommuniteter, utvidgade familjer, att inte isolera kärnfamiljen, talar vi inte om en annan modell för äktenskapligt samliv. Vi talar bara om att kärnfamiljen inte ska isoleras, det behöver vara en öppen gemenskap.

Jag tycker att det råder ett rejält sönderfall på äktenskaps- och familjeområdet, inte minst i västvärldens kyrkor. Jesus talade om det trogna och livslånga äktenskapet. Det är den kristna standarden. Sedan talar Jesus om att man i vissa lägen måste acceptera en skilsmässa, det handlar då framförallt om att ens partner är otrogen. Då har man enligt Jesu undervisning rätt att ta ut skilsmässa. Men Bibeln talar aldrig om att man som kristen har rätt att aktivt verka för en skilsmässa eller bidra till en skilsmässa. Vi behöver skapa kärleksfulla och själavårdande miljöer i våra församlingar, och möta människor där de befinner sig. Det som bekymrar mig är dock att idealen, och måttstocken i undervisningen har devalverats, ju vanligare skilsmässor har blivit. Efter mer än 20 års erfarenhet av att vara pastor, vet jag av erfarenhet, att skilsmässorna i varje fall kan minimeras, om man i en församling jobbar aktivt med äktenskaplig friskvård och aktiv själavård på området. Sedan ska vi naturligtvis stötta de kristna som drabbas av skilsmässor, situationer som man inte har kunnat rå över.

Att vara Jesusefterföljare innebär att man har som norm och aktivt verka för att äktenskapet är troget och livslångt. Annars är det bara flummeri att gå omkring och kalla sig för efterföljare till Jesus. Sedan kan naturligtvis Jesusefterföljare drabbas av livskriser och det är ju inte självklart att ens partner är Jesusefterföljare – vilket kan krångla till situationen.

Max Wetterlunds skriver sedan om att kristen sex är väldigt bra sex. Det är möjligt. Säger inte all erfarenhet att bästa sexlivet får man om man lever i ett långsiktigt, troget och romantiskt äktenskap. Max skriver att det finns amerikanska undersökningar som visar att de som får ligga oftast är konservativa kristna, och som också kommer fram i undersökningarna är att de kvinnor som oftast får orgasm är konservativa kristna.

Här pekar Max på något viktigt. Det finns en myt, och jag är rädd för att den även har spritt sig i kristna sammanhang, är att en strikt sexualsyn och värnandet om äktenskapet, leder till ett tråkigt liv och torftigt sexualliv. Max säger att det är tvärtom, jag tror att han har rätt. Ett bra sexliv kräver att man lär känna varandra väl och att man kan vara fullständigt trygg i varandras kärlek. Det är främst i ett troget äktenskap där inriktningen är att leva hela livet tillsammans, det är i den miljön man skapar bäst möjligheter för bra sex.

Max skriver också så här: ”anledningen till man (alltså kyrkan) murar in sexet tror jag är att sex är något så vackert och kärleksfullt som man måste sätta gränser kring, för att det inte ska bli fel. Murarna signalerar att sex är viktigt och värdefullt. Inte att sex är dåligt eller fel”. Jag håller helt med.

I nästa inlägg kommer jag in på sambofrågan.

Svenska Missionskyrkan har en anställd internetpastor som heter Nils Bryntesson, han är också projektledare för amen.se. Han har arrangerat en intressant konferens på lördag som handlar om hur kyrkan jobbar med internet, rubriken är ”Hela Kyrkans Hemsida”. Här hittar du informationen om konferensen, jag tror att det fortfarande går att anmäla sig. Jag är en av de medverkande vid konferensen och jag har ett seminarium om nödvändigheten av att kyrkan finns med i det offentliga samtalet, inte minst på nätet. Andra medverkande förutom Nils Bryntesson är Maria Hägglöf, Stefan Gelfgren och Martin Garlöv. Konferensen kommer att hållas i Elimkyrkan i Stockholm, så det blir hemmaplan för min del.