Nu är jag på semester tillsammans med hustrun. Har senaste dagarna jobbat med en artikel till Dagens Nyheter för den pågående debatten om religionsfrihet, skriven inom ramen för Claphaminstitutet. Vi får se vad DN:s debattredaktör säger om detta. Räknar också med att skriva lite fortsättning över mina mini-memoarer efter 8 år som EFK-ordförande, skrev två inlägg i juni på denna blogg, men märkte inget större intresse. Bloggvärlden är helt fokuserad på det som händer nu. Gör dock något mer försök till reflekterande tillbakablick.

Har en krönika hos Världen Idag idag, med lite reflektioner inför riksdagsvalet i september. Och hur vi kristna ska tänka och agera inför detta.

Jag ger också en släng åt ledningen för Sveriges Kristna Råd, både ordföranden Karin Wiborn, och generalsekreteraren Sven-Bernhard Fast, som skrev en artikel med socialdemokraten och broderskapsordföranden Peter Weiderud för någon vecka sedan på DN debatt. Tycker att det är omdömeslöst att de två högsta företrädarna för de samlade kyrkorna i Sverige skriver ihop med en ledande socialdemokrat, några få veckor före ett val. Hade det varit fler undertecknare från andra partier hade jag inte reserverat mig. Det blir en sammanblandning mellan kyrkor och partipolitik som är mindre lycklig. Men jag har inte hört någon som har reagerat på detta. Jag får väl bli den förste.

Det var en fanastisk prestation av Emma Green att ta silver i höjdhoppet i Europamästerskapen. Att två gånger överträffa sitt personliga rekord, 1.99 och 2.01 i en och samma tävling, och i ett avgörande mästerskap är en prestation. Grattis Emma.

Jag kan nu avslöja en annan stor idrottshändelse. Jag har anmält mig till Stockholm halvmarathon den 11 september, alltså 21,1 km löpning genom centrala Stockholm. Mina kristna vänner får gärna be till Gud för mig, mina ateistiska vänner kan väl sända en välgångsönskans tanke till eller om mig, mina agnostiska vänner får gärna tänka på mig. Om jag inte får någon konkurrens från Elimkyrkan, eller från andra pastorer och präster i Stockholm, så kommer jag att utnämna mig själv till Elimmästare och pastors- och prästmästare på halvmaran, under förutsättning att jag tar mig runt förstås. Idrottshistoria är färskvara.

Göran Skytte skriver krönikor varje vecka i Svenska Dagbladet. Ibland kommer han in på trosfrågor och berör sin kristna tro, och då är han helt lysande. Krönikan idag, hittar man här.

Har nu bloggat något över två år. Noterar att förra veckan blev det rekord när det gäller antalet läsare av denna blogg, 7500 unika besökare enligt www.bloggtoppen.se. Och ändå är det semestertider då bloggläsandet går ner. Kan någon förklara vad det kan bero på? Märkligt? Jag tar in lite på Blondinbella, nått ett bit över 1 procent av hennes antal läsare. Tycker nog att jag skriver om viktigare frågor än Blondinbella, men mode, smink m.m. väcker uppenbarligen större intresse.

Min predikan i Elimkyrkan idag kan man lyssna på genom att gå in på www.elimkyrkan.org och sedan klicka till höger på nedladdningar, och sedan klicka på predikan 2010-08-01. Jag går där igenom Filipperbrevet kapitel 3, vers 12-21. En sak man undrar över som en vanlig svensk pastor, vad beror det på att en predikan av Benny Hinn väcker en sådan enorm uppmärksamhet, medan en vanlig predikan av en vanlig svensk pastor en vanlig söndag väcker noll uppmärksamhet. På vad sätt skiljer sig denna predikan från Hinn? Det är en stilla fundering man har. Jag är den förste att erkänna att Hinn är mycket mer begåvad än vad jag är som folktalare och kommunikatör. Men är det andra saker som skiljer? Den stora frågan för mig är inte Hinns predikan, utan hur vi kan lyfta nivån på den vanliga svenska predikningarna, vanliga söndagar, av helt vanliga pastorer.

Det är nu sen lördagkväll och jag har ägnat kvällen åt att förbereda min predikan i morgon förmiddag i Elimkyrkan, på Östermalm i Stockholm. Vi har en predikoserie under sommaren, där vi går igenom Filipperbrevet vers för vers, och nu har vi kommit till avsnittet i kapitel 3, vers 12 till 21. Bibeltexten innehåller många lärdomar och utmaningar. Att inte bli uppslukade av det jordiska, utan ha ett himmelskt perspektiv, att inse av vi är himmelrikets medborgare. Paulus gör det sensationella utspelet, gör som jag. Men det är väl vad all modern managementteori och föräldraskapsteori handlar om, barnen, de anställda, eleverna, studenterna, gör som du gör, inte som du säger, din livsstil talar högre än dina ord.

Paulus ger också kängor åt villolärare, de som har buken till sin Gud, och som ska hamna i fördärvet. Troligen åsyftar han judaiserande kristna med strikta praxis kring judiska matregler, eller också åsyftar han kristna som utnyttjar Guds nåd för frosseri och lössläppthet. Eller både och.

Och så hoppet om uppståndelsen. Det är kristna budskapet i sin kärna. Kristus uppstod från det döda. Vi har blivit sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse, och upplevt en andlig förvandling, och gått från död till liv. Och en dag ska vi uppstå fysiskt och få en kropp lik Kristus. Svindlande, vilket framtidshopp.

Förresten. Jag har slängt ut frågan här på bloggen om jag ska börja twittra. Har funderat på det. Nu har även Benny Hinn börjat twittra avslöjar Emanuel Karlsten på sin blogg. Jag tror jag ska börja också. Ska bara hitta någon som kan tala om hur man gör, jag har inte en susning om det. Hinn twittrade och sade att han haft möten i Stockholm. Men det innebär att han stöder den teori som jag lanserade när jag för två år sedan blev intervjuad av Ulf Ekman på Livets ord, där jag lanserade tesen att Uppsala är en förort till Stockholm. Ulf började genast tala om något annat när jag nämnde tanken. Men Hinn stöder uppenbarligen min tes.

Alla vi kristna bloggare lever i post-Hinn-baksmällan-ångest, och Hinn poppar upp vad man än säger. Läste hans twitter och han är i Oakland och predikar, hoppas det går bra.

Jag vet inte om den kategori människor som ägnar sig åt att läsa kristna bloggar och kristna tidningar intresserar sig för  någon annan fråga än att diskutera Benny Hinn för närvarande. Det verkar inte så. De fyra mest lästa artiklarna på www.dagen.se handlar om Benny Hinn.

Om det finns någon som intresserar sig för något annat tar tidningen Dagen idag upp frågan om det behövs ett nytt kristet parti. Jag är en av de intervjuade vilket man hittar här. Det är kul att jag presenteras som statsvetare, i kristna sfären har man fortfarande inte begripit att det faktiskt är mitt basyrke, trots att jag är pastor och en del annat.

Tidningen Dagens grepp idag att följa upp och granska kollekttal är klart intressant. Jag är inte förvånad över resultatet. Kristen journalistik kan utföra ett bra städarbete mot överdrifter, jag har hävdat senaste 23 åren att vi har för mycket överdrifter från predikstolar och andra plattformar, som i värsta fallen kan bli lögner. Sanning och trovärdighet är nyckelfrågor.

Jag skrev ett inlägg i söndags om vad jag tyckte om Benny Hinn, och det har nu resulterat i 223 kommentarer totalt, på min blogg – i skrivande stund. Jag blev så kritiserad för mitt inlägg så jag blev tvungen att skriva ett försvarstal, och detta försvarstagl har i skrivande stund fört med sig 82 kommentarer, som jag ska försöka ge något svar på. Jag har försökt att läsa igenom de 82 kommentarerna som kommit efter mitt inlägg ”Rond 2 i Benny Hinn-debatten, nu bemöter jag mina kritiker”. Har bara möjlighet att kommentera några av kommentarerna.

Face Time i kommentar 19 framför en ganska kraftig kritik och tycker i princip att jag är lurad och duperad, framförallt av Ulf Ekman. Det är svårt att hantera den typen av synpunkter. Rimligtvis håller jag inte med om att jag är lurad och duperad, men är nog inte övertygad om att jag kan övertyga Face Time om att så inte är fallet (och skulle jag göra ett försök skulle det bli alltför mångordigt) – så jag får nog passa i frågan. Håller dock med om att ministries som Benny Hinn behöver granskas ekonomiskt, det skrev jag också. Dagens Industri gjorde ett utmärkt försök nyligen att granska svensk frikyrka ekonomiskt, inklusive Livets ord, det är utmärkt.

Kommentar 23 Josef, ställer kritiska frågor om hur jag ser på teologi. Jag delar hans syn på teologins betydelse, om vi med teologi menar en bredare definition, inte bara akademisk teologi i snäv bemärkelse, utan att allmänt ägna sig åt systematiska studier över Guds ord som uppenbarelsen om den treenige Guden. När jag menade att Hinn inte ska vara teolog utan evangelist menade jag bara att han ska ägna sig åt det han är bra på, självklart behöver även evangelister ägna sig åt teologiska studier och reflektioner. Jag återkommer nog vid ett annat tillfälle om synen på teologi.

Olof i kommentar 51 hårddrar verkligen det jag säger, att jag ber om förlåtelse för att jag har en dömande attityd, åsyftar inte specifikt Benny Hinn, utan jag tror att det är en bra inställning i mellanmänskliga relationer. Man måste också läsa hela mitt blogginlägg för att få en rätt bild av vad jag försöker säga, inte bara rycka ut en mening.

Min EFK-kollega Joachim Elsander som är en prominent bloggare,  gör flera påpekanden i kommentar 54. Han säger att vi inte ska mäta framgång i fyllda arenor. Självklart. Har jag påstått något sådant? Det enda jag har sagt är att även predikanter som fyller arenor behöver behandlas med vist mått av respekt. Joachim frågar om inte vi små pastorer får kritisera och säga stopp. Självklart får vi göra det. Joachim har väl gjort det med all tydlighet på sin egen blogg. Jag har aldrig sagt att man inte får kritisera Benny Hinn. Det enda jag har sagt är att kritiken ska vara saklig och ödmjuk och att man behöver visa respekt för den man kritiserar. Och att jag tycker att i detta fall har kritiken i vissa fall gått över till drev och personförföljelse. Jag tycker inte att det är en kristen attityd. Joachim tycker att jag spelar ut förbön för en person mot att kritisera. När har jag sagt det? Att jag säger att jag vill be för Benny Hinn innebär inte att jag menar att man inte får kritisera honom. Joachim tar också upp min fråga om vad alla gör som kritiserar Benny Hinn och börjar nämna om Alpha-kurser m.m. Men man måste läsa mitt påstående i sitt sammanhang. Det jag åsyftar är en kritik som har tappat proportionerna, blir rena personangrepp och blir ett drev. Och det handlar om kritiker som är upptagna av att vara kritiker. De som håller på med Alpha-kurser, och andra former av aktiv evangelisation, det är inte dem jag kritiserar – jag tycker att det framgår av sammanhanget i mitt blogginlägg.

Flera kommentarer nämner om stora och små pastorer. Jag kan inte se att distinktionen är biblisk. Vi är alla lemmar i Kristi kropp, och tjänar med den nåd och gåvor som har blivit oss givna. Däremot anser jag att de som är ”stora pastorer” enligt någon sorts mänskliga måttstockar, att vi har ingen rätt att raljera över dem.

P skriver i kommentar 81att det är sorgligt att det finns människor som blir imponerade av skickliga manipulatörer. Jag är alltså en sådan person eftersom jag tyckte att det var en bra gudstjänst i lördagskväll. Det jag får veta i kristna bloggsfären är alltså att jag är manipulerad, duperad, korkad, lättlurad och går på villoläror (en rad blogginlägg och kommentarer har liknande resonemang som P). Det är inte bara Benny Hinn som kritiseras utan alla som går på hans gudstjänster, som beskrivs som offer. Detta tycker jag är ett bra exempel på drev, besserwisserattityd, och ytterst nedlåtande attityder mot andra människor. Här har man passerat gränsen för sund och saklig kritik och ägnar sig bara åt medioker mobbing. Jag tror att den breda majoriteten av dem som besöker Benny Hinns möten är förnuftiga och ärliga människor som är där för att de vill möta Gud och tycker att de får ut något av Hinns predikningar. Gillar man det inte, går man rimligtvis inte dit. 

Nu är det sen onsdag kväll. Har man inget att göra kan man skriva ett blogginlägg om Benny Hinn, och så får man en del att göra. Noterar att det har blivit massor av kommentarer på mitt inlägg där jag försökte försvara mig efter att ha blivit bombarderad av kritik för mitt första inlägg om Benny Hinn. Så jag får nog ta det här en rond till, behöver dock hinna läsa igenom alla kommentarer först. Återkommer, förhoppningsvis under morgondagen.

Jag skiljer på kritik och kritik när det gäller denna debatt. Flera bloggare tycker jag har skrivit kunniga och seriösa Hinn-kritiska inlägg, jag tänker framförallt på David Nyström bloggen Metanoia, Bengt Malmgren på Bengts blogg och Jonas Melin, Barnasbasbloggen.  De håller en sakligt tonläge och respekterar dem som har andra ståndpunkter och även den person man kritiserar. Det har jag inga problem med. Jag har dock problem när kritiken blir cynisk, en besser-wisser-attityd, och osaklig, och där man inte mödar sig om att på ett korrekt sätt sätta sin in i hur den man kritiserar har tänkt och formulerat sig. En del av dem som kritiserar mig tycker jag också inte har bemödat sig om att sakligt läsa igenom det jag har skrivit utan man har tydligen en förutfattad mening som man utgår ifrån. Men jag återkommer till detta.

Nu laddar jag för Hinn-debatten rond tre. En del tycker nog att jag ska strunta i alltsammans och skriva om något annat. Jag försöker dock att besvara frågor som väcks här på bloggen, jag tycker att det är en nödvändig respekt mot mina bloggläsare.

Nu förbereder jag mig för min predikan i Elimkyrkan i Stockholm på söndag klockan 11.00. Jag kan garantera att den inte innehåller några gnostiska inslag, det skulle vi aldrig tolerera i Elim. Inte heller märkliga inslag om Kristologin eller änglaläran. Vi kommer också att erbjuda förbön för sjukdom och andra behov, dock utan någon show och ingen kommer att knuffas omkull. Det kan dock hända att någon blir så starkt berörd av Gud att man inte kan stå på benen – det kan jag inte garantera att det inte inträffar. Och jag kan garantera att predikanten inte har varit i Rom med Paula White (refererar till senaste ryktet i Hinn-härvan).

Välkommen till något som inte är ett dugg spektakulärt. Jag ber dock för att de som kommer till Elim på söndag ska få möta Gud, och att de ska bli berörda och utmanade av Guds ord.