Denna Fyrkedebatt tycks aldrig ta slut. Har egentligen tröttnat på den för länge sedan. Jag vet att min blogg har många läsare men jag begriper tydligen inte genomslagskraften i saker jag skriver ibland. Ibland kan en halv mening i förbigående skapa stora problem för enskilda personer.

Jag vill bara informera om att jag har haft ett bra och längre samtal med Josefine Arenius ikväll. Jag nämnde ju i något av mina Fyrkeinlägg i förbigående att några ledande EFK-are skrev gillande om Jonas Lundström första inlägg i Fyrkedebatten, bland annat Josefine. Jag lade ingen särskild bedömning i detta utan det var bara en information och notering från min sida för att visa att Jonas Lundström har ett inflytande inom EFK. Nu kan en sådan enstaka mening tolkas av mina läsare på olika sätt, och ges en större innebörd än det jag menade. Det finns tydligen personer som har tolkat detta som att Josefine delar Jonas Lundströms teologi, vilket hon tydligt dementerar ikväll genom ett inlägg på sin blogg. Det finns därmed inga oklarheter mellan mig och Josefine, och beklagar att mitt omnämnande av henne har skapat problem.

Mitt utnämnande av Jonas Lundström som sektledare är nog mer genomtänkt än vad det verkar. Har länge tyckt att han står för extrema sektåsikter men den senaste debatten har gjort detta klart med all tydlighet. Och när han nu skriver att ”99% av alla kristna är okunniga om Jesu budskap eller helt ointresserade (ofta både och) av att göra som Jesus säger och ändra sina liv”, har han gått över alla gränser man kan. Det han säger är att alla andra har fel och han själv har rätt, han hör naturligtvis till den 1% för annars skulle han inte kunna fälla detta omdöme. Jag tycker att det är solklart, och denna exklusive och översittande besserwisserattityd har i alla tider kännetecknat extrema sekter i kristendomens utkanter.

Jonas Lundström har nu skrivet ett nytt blogginlägg om Fyrkedebatten.

Så här skriver han: ”99% av alla kristna är okunniga om Jesu budskap eller helt ointresserade (ofta både och) av att göra som Jesus säger och ändra sina liv.”

Jag konstaterar, en ny sekt och sektledare är född. Det är fel på alla andra kristna, men vi i sekten har rätt och jag sektledaren har rätt, den enda som har rätt. Och det är Jonas Lundström.

Så har sektledare talat i alla tider. Min egen sekt har unika insikter som inga andra har.

Jag tycker att vi bör komma överens om att hantera Jonas Lundström och hans anhängare som Jehovas vittnen eller liknande grupp. Dock tycker jag att Jehovas vittnen är bättre, de har en mer respektabel bibelsyn.

Nu vill jag inbjuda till två spännande initiativ som har tagits av EFK-församlingar i Stockholm.

Under ett dygn 29-30 mars inbjuder vi till en konferens om församlingsplantering då vi har John Burke från Austin, Texas som gäst. Det kommer särskilt att handla om evangelisation och hur vi når vår tids sekulariserade och kyrklösa människor. Här är länken till anmälan och mer information. Det är vårt församlingsgrundarnätverk Stockholm 2020 som tillsammans med Evangeliska Frikyrkan ordnar detta. Platsen för denna konferens är New Life, på Kungsholmen i Stockholm.

Det andra är en New Wine ledarkonferens där Elimkyrkan finns med som medarrangör, den 5-7 april i Korskyrkan Stockholm. David Carr från England är huvudtalare, pastor för en församling som har upplevt mycket av väckelse, Gudomliga ingripanden, och under och tecken, under de senaste åren. Anmälan och information hittar man på följande hemsida.

Kan starkt rekommendera båda dessa konferenser, för pastorer, ledare, och för dig som vill göra något och ta ansvar i det Gud kommer att göra i Sverige de närmaste åren.

Att vara teampastor i Elimkyrkan är en spännande utmaning, bland annat att utöva ledarskap för ett kreativt pastorsteam på cirka 10 personer. Ibland hjälper till och med staten till med tuktandet och förmanandet. Bilden nedan visar hur två Texas-sheriffer utsätter Elimpastorn David Johansson för ”Herrans tukt och förmaning”. Vad tror ni samtalet handlade om?

Den debatt Jonas Lundström drog igång om Fyrke, fyrkantsevangelikalerna, tog fart ordentligt. Jag bidrog nog en hel del själv till att det blev en så omfattande debatt genom att ganska snabbt kommentera det Jonas skrev. Ett antal bloggar och tidningen Dagen har tagit upp debatten. Jag kan inte kommentera allt som har skrivits. Det enda jag vill göra är att något ytterligare kommentera Jonas Lundströms ursprungliga inlägg kopplat till Carl-Henric Jaktlunds kommentarer i tidningen Dagen.

Jag finns ju just nu hos den evangelikala baptistförsamlingen Woodlands church i Texas, om jag är fyrke, så är Woodlands church det i synnerhet, och de döpte 2000 personer under 2010.

När jag har gått igenom debatten igen tycker jag att jag har blivit utsatt för en del orättvis kritik, och tycker nog att jag bör säga något till mitt försvar.

Jag har av flera personer blivit kritiserad för att använda hot och maktspråk för att försvara den teologi jag står för, och att jag tystar debatten, Lundström driver den tesen och tycks få medhåll av flera ledande EFK-are. Jag tycker att det är en orättvis beskrivning. Vill man tysta debatt, är väl bloggande det sista man ska ägna sig åt. Det har skrivits mer än 15000 kommentarer på denna blogg sedan jag började blogga sommaren 2008. En mycket hög andel av dessa kommentarer har varit en direkt kritik mot vad jag har skrivit, inte mot en massa annat. Och debattens vågor på denna blogg har gått skyhögt mycket högre än i något annat forum inom EFK. Att kritisera mig för att tysta debatt och utöva makt på ett felaktigt sätt – jag tycker att kritiken är obegriplig. Det är sant att jag är en analyserade bloggare som älskar att ta tag i svåra och  kontroversiella frågor, och som gärna kritiskt granskar argument, och kan ställa vassa frågor. Och som kan fräsa ifrån om jag inte tycker om något, eller menar att något går åt helt fel håll, utifrån de kristna övertygelser som jag har. Och jag drar mig inte för att analysera ibland även saker som händer inom EFK och utgå från de teologiska övertygelser vi har slagit fast som våra gemensamma. Men att detta skulle var maktspråk, tysta debatt eller hota. Jag kan inte förstå det. Men självklart – skriver man i snitt ett blogginlägg om dagen – och snabbt – självklart blir inte alla formuleringar bra och genomtänkta. Men jag eftersträvar det i varje fall.

Jag håller med om att jag är en aktiv debattör, som älskar att vässa argument, och granska argument, jag skriver gärna tillspetsat, drar ut logiska konsekvenser, och kan ibland använda ett raljerande och ironiskt språk. Jag har samma stil när jag predikar, det kan nog mina stackars församlingsmedlemmar där jag har varit pastor intyga. Ibland spetsar jag medvetet till en text, just för att skapa debatt. Jag beklagar att det i vissa lägen blir situationer där jag missuppfattas, eller där personer känner sig felaktigt kritiserade genom min text. Men min avsikt är inte att hota, utöva makt, eller något annat, utan att föra fram min övertygelse i en aktuell fråga. Jag tror dock att kritiken mot mig har en poäng, och jag ska ännu noggrannare försöka tänka på dessa saker när jag skriver här på bloggen.

Jag har fått kritik för att jag nämnde på min blogg att Linnea Åberg skrev på Jonas Lundströms blogg ett inlägg, som jag uppfattade som kritiskt mot mig och stödjande till Jonas L. Jag ber Linnea om förlåtelse för att jag har nämnt hennes namn, och övertolkat hennes inlägg på Jonas blogg. Jag vill inte ha onödiga konflikter med någon.

Det finns personer som tycks bli nervösa över om någon av EFK:s institutioner nämns på denna blogg. Den som tog upp den tråden var Jonas Lundström, så ska man kritisera detta, bör man hellre kritisera Jonas än mig. Här måste jag nog säga att jag har stora svårigheter med hela den frikyrkliga kulturen. Det finns en rädsla för öppna debatter och samtal. Jag har aldrig skrivit något kritiskt helt inlägg om någon EFK-institution på denna blogg. Det enda jag har gjort är att jag vid ett tillfälle berörde några artiklar i ett nummer av NOD som handlade om äktenskapet. Däremot kan olika organisationer inom EFK vara omnämnda vid enstaka tillfällen. Och jag är störd över den nästan föraktfulla inställningen till bloggsfären som man möter från en del håll. Ska något sägas, tyckas, skrivas – ska man tydligen mycket strikt följa formella regler. Och teologi är så fint och så svårt, så det får man inte ägna sig åt i spretiga bloggdebatter, det ska skötas i slutna rum och i organiserade beslutsprocesser. Jag tycker att bloggsfären är ett utmärkt redskap för att diskutera både teologi, granska kristna ledare och kristna institutioner. Jag har varit försiktig med detta, på grund av den överkänsliga och konflikträdda frikyrkokulturen. Och där frågor ofta ska sopas under mattan och där man ska visa upp en fasad av enhet. Bloggsfären är ett bra forum för frisk luft, och att granska olika fenomen i svensk kristenhet. Jag överväger nog att bli ännu frejdigare på detta område, och ännu mer utmana den slutna frikyrkokulturen.

Jag tycker även här att det blir en orättvis kritik mot mig – om någon kristen ledare eller kristen institution omnämns kritiskt på denna blogg, antingen av mig, eller av någon kommentator. Min bedömning är att minst 90 procent av kritiken som kommer fram på denna blogg är riktat mot mig personligen eller mot något jag skrivit. För att ta några färska exempel, jag blev mycket kritiserad nyligen när jag gick ut och sade att jag var republikan. Och när jag försökte nyansera debatten om Benny Hinn. Att någon annan person eller institution än jag, vid något tillfälle kritiskt kommenteras på denna blogg, tycker jag att man kan tåla, och på en blogg kan man alltid och snabbt gå i svaromål.

Jag noterar också att de som kritiserar mig för att skapa konflikter på denna blogg, och att polarisera och vara svart-vit, deras kritik i väldigt stor utsträckning handlar om vilken fråga jag skriver om. Skriver jag om något man gillar, då tycker man att det är positivt om jag är svart-vit, polariserar och är tydlig, skriver jag om något man ogillar, då tycker man att detta är negativt. Tycker inte att denna kritik är konsekvent.

Carl-Henric Jaktlund menar i sina blogginlägg att debatten handlar inte om teologi, utan hur man skriver och diskuterar teologi. Tror att jag förstår vad han menar men håller nog inte med. Jaktlund refererar till helvetesdebatten mellan mig och Joachim Elsander. Men jag tycker nog att Joachim E var lika svart-vit som jag var i den diskussionen, men han kritiserade läran om medvetna eviga straff, medan jag kritiserade läran om universalismen. Men visst, ofta skriver jag blogginlägg utifrån stark övertygelse och där jag vill övertyga om det jag tror är rätt och riktigt. Men det gör ju även bloggare som Jaktlund klassar som postmoderna. Jonas Lundström driver ju massor av mycket svart-vita och bestämda uppfattningar på sin blogg, det gör även Joachim Elsander. Ibland är även jag diskuterande och prövande på min blogg, vilket även Elsander och Lundström är. Har svårt att se att det skulle vara någon större skillnad, däremot är det ju tydligt att vi har olika uppfattningar i en rad olika frågor.

Eller för att jämföra med en annan bransch. Greenpeace och Naturskyddsföreningen följer jag på ganska nära håll. Är medlem i Naturskyddsföreningen. Det är organisationer som drivs av nit och stark övertygelse, ingen förväntar sig försiktiga och nyanserade samtal om miljö från deras sida, de är kampanj- och åsiktsorganisationer. Om kristna agerar på liknande sätt, driver en övertygelse, och kan vara svart-vita i sättet att göra det, är de då icke-trendiga, icke-postmoderna, fyrkantiga?

Jaktlund menar att det handlar om postmodernitet- modernitet. Och om olika generationer. Eftersom jag jobbar som konsult åt världsledande företag inom området globala trender, tror jag inte ett smack på begreppet postmodernitet. Det är ett teologiskt innebegrepp, men har inte koppling till hur världen ser ut och förändras. Det har jag skrivit om tidigare. Men om det skulle vara sant, att Lundström-Elsander är postmoderna och jag är modern, jag har svårt att se att t.ex. Lundström skulle driva frågor av mindre övertygelse och mindre svartvithet än vad jag gör. Vi har ju diskuterat ett antal frågor på min blogg under de senaste åren, och faktum är att jag och Jonas L har varit överens i ett antal frågor. Det var dock chockerande för mig att inse i denna debatt, att han distanserar sig från tron på Jesu gudom, vilket för mig är kanske den allra mest avgörande frågan i kristen tro.

Generationsskillnader tror jag inte heller på. Tror istället att graden av sekularisering bland oss kristna är den avgörande faktorn, och den beror inte på vilken generation man tillhör. Jag känner massor av stöd från många unga människor, och möter massor av kritik från många äldre. Och tvärtom. De växande och unga megakyrkorna i USA, t.ex. är mycket konservativa i sin teologi, och är inte särskilt prövande och omprövande i sitt sätt att ta upp sitt budskap. Kan någon förklara för mig varför inte Bill Hybels, Rick Warren och de andra Willow-Creek relaterade förkunnarna inte är Fyrke?

Jag har svårt med de demagogiska grepp som lätt dyker upp i denna debatt. Jag har redan kommenterat maktspråk m.m. Ett annat sådant demagogiskt grepp är ”åsiktspaket”. Fyrke försvarar ett åsiktspaket. Men gör inte Jonas Lundström det? Har läst en hel del av hans blogginlägg och tycker nog att det är lika mycket åsiktspaket. Är den apostoliska trosbekännelsen ett åsiktspaket? Om inte- vad är då ett åsiktspaket?Jag tycker ordet bara är känsloladdat och används som en etikett för att svärta ned det man inte gillar.

Sedan har jag ju redan tidigare skrivit att Jonas Lundström, och hans supporters, ger en nidbild av dem han kallar för Fyrke. Det jag brinner för är att föra människor till tro på Kristus, undervisa dem och göra dem till lärjungar och efterföljare till Jesus, och grunda församlingar som växer och som för människor till tro. Är det Fyrke?

Skriver på nytt inlägg i Fyrkedebatten. Ska försöka få ihop det under torsdagen, amerikansk tid.

Jag befinner mig alltså på kontakt- och studiebesök hos Woodlands church tillsammans med min fru Eva och Elimpastorn David Johansson. Woodlands är en förort cirka fem mil norr om centrala Houston. Här kan man läsa om tidningen Världen Idags intervju med mig med rapport från Woodlands. Under gårdagen fick jag och David Johansson ta hand om morgonbönen för all personal i församlingen, med bland annat 40 pastorer. Då vi berättade om förutsättningar att jobba med evangelisation och församlingsgrundande i Sverige. Gårdagen avslutades med att vi var hembjudna till en av församlingens affärsmän som var mycket engagerad i global internetevangelisation.

Woodlands church startade 1993 med cirka 15 personer, initiativtagare var pastor Kerry Shook. Församlingen har sedan vuxit år efter år, och samlar i dagsläget cirka 20.000 personer, de flesta av dem bor i förorten Woodlands som har närmare 100.000 invånare. I fjol hade man dopförättning då man vid ett enda tillfälle döpte 800 personer. Församlingen är inte direkt karismatisk, utan liknar ganska mycket Willow Creek och Saddleback – Rick Warren, i stil och teologi. Woodlands church är dock inte anti-karismatisk (som ofta är vanligt i USA) utan man hade t.ex. en Hillsong-konsert under söndagskvällen. Församlingen är traditionell evangelikal och baptistisk i teologi. Man tillämpar en traditionell baptistisk församlingssyn vilket medför en process av överlåtelse för att bli medlem i församlingen. Församlingsmedlemmarna tränas i att leva ett kristet liv, och förväntas leva enligt god kristen standard. För att något anknyta till svenska debatter, man får inte vara medlem i församlingen om man lever sambo eller i ett homosexuellt förhållande, eftersom det inte anses vara kristen livsstil, på samma sätt är man helt emot abort. Enligt traditionell baptistisk hållning tillämpar man församlingstukt enligt Matteus 18 om man inte lever som en kristen. Det gäller naturligtvis många fler områden av livet, jag tar det bara som exempel för att anknyta till frågor som varit aktuella i svensk debatt senaste åren. Jag som konstant hånas för att vara fundamentalist i Sverige, i den här miljön är man nästan liberal i syn på teologi och kristen livsstil.

Den strikta hållningen har uppenbarligen inte lett till att människor stötts bort från församlingen, utan man har upplevt en dramatisk tillväxt år efter år, och människor fortsätter komma till församlingen i stort antal. En viktig framgångsfaktor är ett mycket genomorganiserat barn- och ungdomsarbete som når tusentals barn- och ungdomar varje vecka.

Det är väldigt viktigt att vi i Sverige lär oss av kristna församlingar som lever i väckelse och som för många människor till tro på Kristus, och som skapar växande och kreativa församlingsmiljöer. Och att vi kan lära oss i ödmjukhet, utan att varken drabbas av mindervärdeskomplex eller cynisk kritik. Jag har ibland uttryckt mig tveksamt om amerikanska megakyrkor när man har hört om olika skandaler m.m. När man på närmare håll får studera hur det fungerar, och vilken passion, överlåtelse och hängivenhet som präglar de människor som jobbar med detta, inser man att man har mycket att lära.

Bilden visar upplevelser av frestarens snärjande garn, världens lockelser och frosserisyndens dragningskraft – som man upplever den i Texas, och ständigt bli bjuden på gigantiska efterrätter, tre gånger om dagen och gigantiska söta bakverk. Kunde vid detta tillfälle dock stå emot frestelsen.

Tisdag morgon, när vi skulle köra till församlingen Fellowship of the Woodlands, vi blev påkörda bakifrån av en annan bil. Det blev en rejäl smäll. Det var dock inte jag som satt vid ratten, utan Elim-pastorn David Johansson. Men vi klarade oss helskinnade och ingen av oss blev skadade. Bilden nedan visar jag och fru Swärd vid den krockade bilen.

Sedan tre dagar tillbaka befinner jag mig hos en megakyrka i USA som heter the Fellowship of the Woodlands, den ligger utanför Houston i Texas. Församlingen lever i påtaglig väckelse och har i dagsläget cirka 20.000 medlemmar. Har haft en fantastisk helg och det var mäktigt att se kyrkan med 4200 sittplatser fyllas ett antal gånger under helgen. Kerry och Chris Shook är pastorspar i församlingen och det är de som har bjudit in oss. Hade förmånen att vid tre av gudstjänsterna under helgen framföra hälsningar från Sverige och de ville att jag skulle be på svenska, vilket var uppskattat. Församlingen känner ett extra intresse och engagemang för Sverige och har sedan tidigare ett samarbete med Elimkyrkan, en relation som vi vill utveckla. Kerry Shooks predikan under helgen handlade om himmel eller helvete – enligt traditionell baptistisk uttolkning, så man är verkligen bland ”Fyrke-evangelikaler” om man nu ska hålla sig till det senaste svenska språkbruket.

Jag har varit så upptagen av resan och alla aktiviteter här så jag har inte hunnit hänga med i debatten på min blogg om fyrkantsevangelikalerna, det är också svårt ibland med internetanslutningen när man är ute och reser. Ska dock försöka under närmaste dygnet läsa in alla kommentarer och vad som har skrivits på andra bloggar och tidningar, för att försöka få ihop en avslutande slutkommentar. Jag ser att jag har fått en del mail i ämnet också och jag lovar att svara på alla mail men måste få någon eller några dagar till  på mig.

Vill också göra lite reklam. jag är engagerad i Sveriges Kristnas Råds klimatkonferens, fredag den 11 mars. Här är länken till SKR:s hemsida. Här är länken till Bildas presentation av konferensen. Man kan hitta information om arrangemanget även på Svenska Kyrkans hemsida bl.a. Jag hör till de evangelikaler som tror på klimatforskningen och att vår livsstil och materialism riskerar att allvarligt störa de globala klimatsystemen. De som kommer att drabbas mest av detta är de fattigaste länderna, vi ser redan tendenser till detta. Därför behövs kyrkans profetiska röst i planetens ödesfrågor. Evangelikala och karismatiska kristna behöver se även dessa frågor, som handlar om liv eller död. Ska hålla ett föredrag om detta på konferensen, och medverkar bl.a. tillsammans med Henrik Grape från Svenska Kyrkan, Per Larsson miljöteolog och pensionerad präst från Västerås medverkar – han har skrivit en mycket intressant bok om miljöteologi som jag håller på och läser, och Dan Melander är också med, en mycket engagerad person inom Svenska Kyrkan som driver Etik & Energi. Man behöver anmäla sig för att komma med, det görs via någon av dessa hemsidor.